Två med självbevarelsedrift och en det är lite tveksamt med
Freyja
Freyja
Lexus
yana
Idag har Lexus hunnit skrämma mig ordentligt. När man är ute med hundarna så oroar jag mig ytterst sällan för Yana och Freyja. Det beror på att om de märker att det är halt eller stenigt saktar de ner och oftast väljer de den bästa vägen att ta sig fram även om det inte är den kortaste. Lexus däremot studsar runt oavsett om det är halt/stenigt eller bra underlag och sen halkar han till och har ibland vett att ta det lugnt några steg och sen studsar han igen. Att ta omvägar runt buskar och liknande är inte hans sätt utan han hoppar rakt på, han har lyckats hoppa rakt på en liten tall. Idag på promenaden hoppade hundarna upp på stenar lite då och då och spanade. Även Lexus gjorde det men han missade att det kan vara bra att titta var man hoppar ner. Han hoppade ner rakt på stenar och åkte på en smäll. Den första tanken jag fick var att han hade brutit frambenen, väldigt drastiskt tanke men eftersom jag har haft sån otur med hundar så har jag inget logiskt tänkande när det händer något. Lexus gick inte sönder men han rörde sig lite stelt något steg och sen verkade han vara helt okej igen. Han har rört sig helt normalt nu på kvällen så det är ingen fara med lilla herrn. Men jag önskar verkligen att han skulle lära sig att ta det lite lugnt ibland
Uzie spetsade sig på en pinne en gång när hon röjde fram i skogen så det blev drän och grejer, hon hoppade också ner från en stenformation som var minst två meter hög, rakt ner på stigen där jag stod. Jag trodde verkligen att hon hade brutit sig när hon landade, men hon bara sprang vidare. Hundar är så tåliga, men jag hade ändå alltid hjärtat i halsgropen när hon gjorde sina tokerier så jag förstår dig verkligen.
Tyvärr Carro, du valde fel kennel om du skulle ha en hjärna i hunden också. Livet är till för att fara fram i 120. Jag håller andan när Yuffie dyker i allt vad vatten heter.
Jag tror att det var mormor Babsan som efter en skogstur kom hem med ca 1 dm pinne i kroppen. Den hade följt revbenen och inte skadat något men det blev ett större hål när pinnen skulle ut. Inte ett ljud hade hunden sagt. Det ligger i släkten med andra ord.
Uzie spetsade sig på en pinne en gång när hon röjde fram i skogen så det blev drän och grejer, hon hoppade också ner från en stenformation som var minst två meter hög, rakt ner på stigen där jag stod. Jag trodde verkligen att hon hade brutit sig när hon landade, men hon bara sprang vidare. Hundar är så tåliga, men jag hade ändå alltid hjärtat i halsgropen när hon gjorde sina tokerier så jag förstår dig verkligen.
SvaraRaderaFy så läskigt att spetsa sig på en pinne
RaderaTyvärr Carro, du valde fel kennel om du skulle ha en hjärna i hunden också. Livet är till för att fara fram i 120. Jag håller andan när Yuffie dyker i allt vad vatten heter.
SvaraRaderaDet finns allt en hjärna under fluffet men den hamnar nog i standby ibland. Bättre kennel kan man inte köpa från
RaderaJag tror att det var mormor Babsan som efter en skogstur kom hem med ca 1 dm pinne i kroppen. Den hade följt revbenen och inte skadat något men det blev ett större hål när pinnen skulle ut. Inte ett ljud hade hunden sagt. Det ligger i släkten med andra ord.
Radera