8 månader

 Att få någon bra bild eller en vettig mätning av hans mankhöjd var lite lätt omöjligt idag. Tumstocken hade förvandlats till ett tortyrredskap som gör att man måste sjunka ihop. Jag gissar att han är runt 57 cm hög nu. 

Han har även fått höra helt okända ord bland annat sitt. Hjärnan fladdrar lätt iväg och då är det ingen mening att försöka träna. Att leta leksak i trädgården går däremot bra så det blir mer sådan träning. Glädjande nog så påverkade inte händelsen på Malungs kennelklubb hans lust att ägna sig åt nosework. Nu trodde jag inte heller att det skulle göra det men man vet aldrig. Jag hoppas att hans hjärna hoppar på plats snart igen. Av erfarenhet så vet jag att det brukar ske men det kan ta lite tid

Maximal otur

Nu börjar det bli mörkt och dimmigt på morgonen och då är det bra med reflexer.

Igår kväll var det öppen träning igen på kennelklubben och vi var där. Den här gången var det något mer folk och hundar. Stundtals var Vilde inte kontaktbar men det gick även bra då och då. Jag och Vilde höll oss på lite avstånd från de andra hundarna och ägarna så att han skulle kunna ha lite fokus på mig. 

Den ansvariga för träningen hade lagt ut några nosework gömmor så jag tänkte att Vilde skulle få prova. Det gick bra med första men sedan var oturen framme. Det fanns en gömma i en liten bod var träning/tävlings utrustning förvaras. När Vilde sökte därinne lyckades han trassla in sig på något sätt i ett litet bord. När han skulle ta sig loss så ramlade allt från bordet ner och han blev rädd och kastade sig bakåt. Bordet hamnade då upp och ner och han fastnade med halsbandet i ett av bordsbenen och fick totalpanik. Jag försökte få loss honom och han högg runt sig av paniken. Han tog sig loss efter en liten stund och senare upptäckte jag att han hade ett sår bredvid ögat. Jag kunde inte så någon skada på ögat och hoppades att det inte var värre. Jag har inte sett någon skada på ögat idag heller och Vilde uppvisar inga tecken på att ha ont så jag har inte kontaktat någon veterinär. Jag håller tummarna för att det inte kommer att ändras.

Det återstår att se om han kommer att vilja gå in i den boden någon mer gång. Jag hoppas att han inte kopplar ihop händelsen med nosework men det tror jag inte

Höst

 

Idag fick Vilde klättra upp på lite olika stubbar under lunchpromenaden. Det märktes att det var bra träning för det var lite klurigt för Vilde och få alla tassarna på en del stubbar. Jag noterade idag ännu en sak jag missat att träna och det är stadga utanför trädgården. Vilde ville nämligen inte alls sitta kvar så jag kunde ta en bild på lite avstånd. Så fort det blir lite mindre mygg och älgflugor kommer det att bli lättare att träna under promenader. 

Kroppskontroll

 

Ibland känns Vilde vuxen och klok och andra gånger är han en riktig unghund. Jag har insett att han mest har vetskap om att han har tassar när det är dags för kloklippning. Jag måste med andra ord bli lite bättre på att öva kroppskontroll med honom. Med andra hundar har det kommit mer på köpet när man har gått i skogen och de har fått hoppa upp på stubbar och gå på nedfallna träd. Vilde har på grund av de extrema mängderna mygg inte varit mycket i skogen. Att jag har lite dålig fantasi och att Vildes hjärna fungerar sådär just nu gör det inte lättare. Idag började jag träna att han skulle placera framtassarna på en smal bräda. Det gick inte lysande men ska kämpa vidare. Jag tänkte även dra nytta av det i träningen av fjärrdirigering. 

Det finns inga hundar

 Bortsett från några mindre trevliga exemplar i byn som jag inte känner något behov av att träffa på. Vilde behöver mycket socialträning med andra hundar och jag gör mitt bästa för att få till det men det är svårt. Igår åkte vi upp till kennelklubben för öppenträning men där var det väldigt öde. Den enda som var där var den som var ansvarig för öppenträningen. Vilde fick vara i närheten av deras ena väldigt tålmodiga hund och det är jag tacksam för men det hade varit bra med lite fler hundar. Några planerade kurser i närområdet finns det inte heller. I morse träffade jag på en av de trevliga hundägarna i byn som har en trevlig hund så Vilde fick lite träning i att bara ta det lugnt medan vi pratade. Jag är tacksam för alla träningsmöjligheter men Vilde behöver verkligen få träffa och vara i närheten av trevliga hundar. Det börjar bli lite frustrerande att jag inte lyckas få det att hända. Annars så har han njutit av att skutta runt och vara hund.

Jag är givetvis partisk men jag tycker att han är väldigt fin

En collie kan bli lång

 Det pågår kalvjakt i byn (runt byn) den här helgen och jag brukar promenera förbi slakthallen rätt ofta. Jag anade att det skulle ligga något älgkalv huvud där i morse och så var det. Vilde tyckte att det var spännande men lite läskigt.

Dagarna går

 Vi tränar lite allt möjligt väldigt ostrukturerat och ibland går det bra och andra gånger mindre bra. Det blir lite träning med bruks/lydnadshindret på låg höjd men han satsar hårt.

Skålen som hänger på ena stödet använder jag till extern belöning och eftersom jag är virrig ibland så r det praktiskt att ha den där.

Igår var vi med på en aktivitets promenad som Malungs kennelklubb fixade. Väldigt nyttig träning för Vilde att ha andra hundar runt sig och få lite nya utmaningar. Lite gapig var han men skötte sig ändå bra. Det var tre nosework stationer och med tanke på att vi bara har tränat lite så gick det bättre än jag hade räknat med. Lite balansövningar som han inte riktigt briljerade på och lite vardagslydnad övningar. Det var kul att träffa på några medlemmar som jag inte träffat på många år.

I skogen så har älgflugorna vaknat till liv och det var väntat men inte önskat. Här en suddig bild på två som landade på Vilde.

Sol och ormvråk

 Jag tänkte bli bättre på att hålla liv i den här bloggen men nja det går ju inte så bra. Vilde mår bra i alla fall och är lite lätt tålamodsprövande emellanåt. Nu är han även perfekt med jämna mellanrum så det väger upp lite. Bilresor har gått bra ett tag men det är lång väg till han kommer att tycka att det är okej att åka bil. Vi har promenerat i Malung och i naturen här i närheten. En kväll när jag var ute i trädgården med Vilde tyckte jag mig se en häst i ögonvrån vilket inte hade varit konstigt för folk rider här utanför. När jag vred på huvudet kunde jag konstatera att det inte alls var en häst utan en älg. Nu har det varit dåligt med älg här de senaste åren så det är alltid kul att få se en. Här är lite bilder från den senaste tiden. Under en promenad vid en myr såg vi en ormvråk som flög runt och skrek. Nu fick jag bara en bild på den och vid första anblicken tyckte jag att den var misslyckad. Men nu tycker jag att den blev intressant.