Stress

 

Det blev en promenad i Malung idag igen, bilden är dock tagen här. Vilde var stressad direkt när han kom ut ur bilen. Det bästa hade varit att vara stilla till han kom ner i varv men när det är rätt många minus så är det inte ett alternativ. Vi hann gå en bit längs älven till jag såg en annan hundägare en bit bort. Jag tänkte att det var bra så vi skulle få ett hundmöte men jag noterade även att hon gick och ryckte rätt bra i kopplet. När vi kom fram till en y korsning på promenadslingan så var även den andra hundägaren där. Hon hade rejält med plogade ytor någon meter bakom sig men ändå valde hon att sätta hunden mitt på vägen hon gick på. Att tränga oss förbi henne tänkte jag inte skulle bli bra så istället försökte jag ta ut så mycket avstånd som möjligt och göra en u sväng in på den andra armen av y korsningen. Jag och Vilde hann inte många steg innan den andra hunden gjorde nån form av  avgrundsmorrning och kastade sig efter oss. Vilde svarade upp vilket inte var så konstigt men jag fortsatte att gå några meter och Vilde lugnade sig. Kvinnan ropade inte någon ursäkt men hon tog sig vidare i alla fall. Jag blir bara trött på korkade hundägare. Om hon hade haft något i huvudet så hade hon backat när hon såg oss så hennes hund hade kunnat få mer utrymme och haft en möjlighet att uppföra sig. Jag blir less också på att det ska vara så omöjligt att ge Vilde möjlighet att möta vettiga hundar.

På vägen till bilen senare så såg jag att det var två lösa hundar och människor på isen på älven. Det gick att konstatera att lydnaden på hundarna var sisådär eftersom personerna ropade gång på gång på dem. Det gjorde mig stressad eftersom promenadslingan går precis på kanten av älven. Tyvärr litar jag inte på att människor överlag kan kontrollera sina hundar och jag litar inte heller på att hundarna är trevliga. Det kändes helt enkelt tryggare att svänga av från promenadslingan i det läget istället för att riskera att hundarna skulle komma rusandes till oss.

Bilresan dit och hem gick bra men jag måste lyfta in Vilde fortfarande och han tycker absolut inte om att åka bil. Det är bra att han inte har spytt eller dreglat på väldigt länge men om han kunde bli neutral till att åka bil skulle jag bli glad

Funderade på att ta med mig kameran ut

 Dumt nog gjorde jag inte det så det blev bara mobilbilder. Idag var det perfekt vinterväder och det njöt jag och Vilde av genom att promenera i skoterspår.

Nästa gång det är så här fint väder ska jag se till att ha med mig kameran. Så skönt att kunna låta Vilde vara lös igen så han kan göra av med lite energi

2 år!

 Det firar vi med att i vanlig ordning halka runt på den isiga vägen genom byn.

Gissar att Vilde vädrar efter älg eller rådjur på bilden. I dag blir Vilde och hans kullsyskon hela två år. Jag skulle inte klassa Vilde som vuxen än utan mer en jätte valp som ibland är lite mer sansad. Fin är han och rolig är han. Om han sansar sig lite med tiden gör det inget men fortsätter han vara en Vilde så går det också bra

Det blev vinter

 Och en massa snö kom under två dygn. Nu har det slutat snöa och det är jag glad över. Att skotta några timmar varje dag tar på krafterna men det är vackert ute.

Jag och Vilde ska ta någon vända i skogen så snart jag har lite mer energi. Att pulsa i snö till knäna är jobbigt så bättre att göra det när energin finns. Till det sker får han nöja sig med promenader på vägen

Lite varmare

 Temperaturen var bara minus 14 för någon timme sedan så Vilde kunde få en vettig promenad. Min tanke var att bara gå på vägen eftersom lössnö gör att Vilde fort får tasskramp. När vi hade kommit en bit utanför byn visade Vilde att han ville gå in i skogen på ett ställe var vi brukar gå in. Jag gjorde honom till viljes och han fick vara lös. I ca en halvtimme sprang han som en galning. Han behövde verkligen få bränna av lite energi.

Jag uppskattade också att få gå på någon annan plats än bara vägen genom byn

Frost

 I dag fick kameran följa med på lunchpromenad och Vilde fastnade på några bilder. I dag lyssnade han lite bättre så då fick han vara lös en stund. Vi såg en hel del älgspår men inga älgar.

Hurtig promenad

 Iskalla vindar blåste på oss men så länge tempot är bra fungerar det. Det blev 40 minuter i sele och lina i rätt kuperad terräng. Efter det gick vi på en skogsväg och vek sedan in i skogen och där kunde Vilde få vara lös i runt 30 minuter och sedan blev det vägen hem, kopplad. Vi var ute i lite över en och en halv timme så nu verkar Vilde rätt nöjd.

Han är väldigt fascinerad av ljudet från vattnet i älven, om han var lös är risken stor att han hade sprungit ner. Därför är han aldrig lös när jag går på höjderna längs med älven

En biltur till ett favoritställe

 Det är vad dagen bjöd på. En av oss sprang runt som en galning i en timme och det var den med fyra tassar. Jag tror aldrig Vilde har sprungit så mycket under en promenad, i vanliga fall springer han runt ett tag och sedan brukar han vara mer sansad. Nu är jag rätt säker på att han sprang på älg eller rådjursspår så jag bröt det rätt många gånger. Jag vill inte att han springer på spår men svårt att förhindra helt när han är lös. Han fick gå i koppel ett tag för att bryta beteendet. Någon älg eller rådjur träffade vi i alla fall inte på. Medan Vilde gick i koppel skrämde vi däremot upp runt tjugo tjädrar som Vilde gärna ville jaga efter. Givetvis så släppte jag inte honom så någon möjlighet att jaga tjäder fick han inte. Det blev några bilder idag på min glada/galna hund.

Bilresan dit och hem gick bra vilket alltid är ett plus

Motiv som jag har velat fota

 Det finns en del saker som jag har sagt att jag skulle vilja få en bild på. Idag kom möjligheten för en av dem. Jag börjar med lite höstbilder på Vilde som är tagna den senaste tiden.

Idag gick en del av promenaden längs med älven eller kanske 10 meter från älven så det går att skymta den när det är glesare med träd. När vi gick där tyckte jag mig höra något konstigt ljud och så såg jag vad jag först tolkade som trädstammar som flöt i älven. Jag tänkte att jag måste titta så att det inte var älgar så jag lämnade Vildes koppel till min sambo och smög fram till älvkanten. Simmande älgar är nämligen ett motiv som jag vill fånga på bild. Jovisst var det älgar och jag misstänkte att de tänkte ta sig upp ur älven en bit framför oss. Vinkeln var inte det bästa att fota ur men jag ville inte stressa dem så det blev som det blev. Resultatet blev två-tre okej bilder och det är jag nöjd med.

Älgarna gjorde som jag hade gissat och tog sig upp ur älven en bit framför oss och travade iväg i ett snabbt tempo. Älgtjuren hann jag ta en bild på.

Inte helt otippat så ville Vilde väldigt gärna hänga på älgarna.

Regnet faller

 Och varken Vilde eller jag tycker att det är kul att vara ute. Nu hade vi fint höstväder för några dagar sedan och då blev det mer motion. 

Att den lilla studsbollen är glad när han är lös går det inte att missa. Jag har lite vettigare bilder på honom i kameran men jag har inte fått tummen ur än och flyttat bilderna till datorn. 

Av hundarna jag har ägt och bayrarna så står Vilde ut på ett sätt och det är hans sätt att använda nosen på gott och ont. Är vi ute i trädgården och tränar så kan han bli distraherad av luftvittring vilket är lite svårt att förutse. Att träna hund i att ignorera distraktioner jag kan uppleva är en sak men jag har inte Vildes luktsinne. Nu försöker jag bara vara snabb och påminna honom om vad vi gör så fort jag ser att han får upp vittring av något och det fungerar hyfsat men långt ifrån perfekt. Jag räknar med att det är ett problem som kommer lösa sig i takt med att han får bättre fokus på mig och att han lär sig att det inte lönar sig att reagera på dofter. 

Det har blivit en del kortare bilresor den senaste tiden och Vilde har inte mått illa! Han tycker absolut inte om att åka bil men om han slipper må illa kan han på sikt kanske bli lite mer positiv till bilåkande

Bara en bild

 

Ja? Nej?

 Kursutbudet här lämnar precis som tidigare en hel del att önska. Enda kursen som presenterats hittills och vad jag misstänker även kommer att bli enda kursen är en kurs i vardagslydnad för 1100. Behöver Vilde en vardagslydnadskurs? Nja är svaret på det. Tror jag att vi skulle lära oss något? Väldigt tveksamt. Efter den misslyckade hund i hand kursen känner jag mig lite bränd. Hade kursen kostat 500 hade det kanske varit värt det. För mig är 1100 mycket pengar särskilt med tanke på att jag inte tror att vi kan lära oss så mycket. Jag tror absolut inte att jag är fullärd när det kommer till något inom hundträning men att slänga in Vilde på en kurs var man ska lära hunden sitt, ligg och lite annat känns inte helt rätt. Det han behöver är träning med andra hundar som helst ignorerar honom och har fokus på sina förare. Vi skulle helt enkelt behöva träna med hundar och förare som är bättre än vad vi är. 

Jag ska vela ett tag till och fundera på om jag vill slänga ut 1100 i hopp om att kursen kan vara nyttigare för oss än vad jag tror. Under tiden ska jag roa mig med att plocka älgflugor ur håret

Paus

 

Det är paus från den mesta träningen för tillfället. Vildes hjärna är inte med i lydnadsträning och bägge bilarna är det problem med så spår träningen är också på paus. Min tanke var att vi skulle ha kommit långt i spår träningen nu men så är det verkligen inte. Nu har jag möjlighet att lägga spår i närområdet men mängden mygg gör att jag inte kan ta med mig Vilde och binda upp honom medan jag lägger spår. Jag är även för trött för att orka gå ut själv, lägga spår, gå hem och hämta Vilde och gå ut i skogen. Träningen får helt enkelt vara på paus.

Vardagslydnad och promenader blir det givetvis varje dag

Morgon

 Eftersom det ska bli varmt även idag fick det bli en hurtig promenad direkt på morgonen. Vilde tackar inte nej till promenader i raskt tempo och han fick vara lös några gånger under promenaden var jag räknade med att risken att stöta på djur var minimal.

Vi stannade till en liten stund vid åckensjön. Någon badhund har han inte blivit än men det kanske kommer.

Spanar efter älg

 Min tanke var att ta kvällspromenaden på en av skogsvägarna i närheten. Det är många fågelungar överallt nu så Vilde har mest fått gå i koppel. En rask koppel promenad på grusväg kändes därför som en bra plan. På väg dit blev i vanlig utskälld av en liten hund, det enda som varierar är vems den lilla hunden är. Den här satt i alla fall fast i en lina på tomten så vi slapp få en liten gapande hund för nära. Vilde gapade tillbaka någon enstaka gång men la av när jag sa att det räckte. 

När vi kom till skogsvägen så såg jag att det var lite älgspår men jag tänkte inte mer på det utan knatade på. Efter några hundra meter så började Vilde vädra mycket och strax efter det dök en fin älgtjur upp på vägen ca 20 meter framför oss. Jag och Vilde stannade till medan älgen i ett lugnt tempo korsade vägen och försvann in i skogen. Jag övervägde att ta upp mobilen för att ta en bild men valde att fokusera på det viktigaste istället. Nämligen att se hur Vilde reagerar på älg och om det skulle vara nödvändigt reagera på Vildes reaktion. Vilde var helt tyst men ville gärna följa efter älgen. Jag valde att vända så att Vilde förhoppningsvis kan lära sig att vi inte följer efter älg. Han ville spana om den skulle komma tillbaka vilket han fick göra en kort stund.

Några bra och några som det brukar bli

 Det blev en biltur idag till ett trevligt ställe att promenera på. I dag var det äntligen lite svalare så att det var möjligt att ta en ordentlig promenad. Bilresan dit gick inte bra utan slutade med en spya. Riktigt trist med ännu ett bakslag men han spyr inte varje bilresa längre i alla fall så det gäller att tänka att det ändå blivit framsteg. Vilde blev glad när vi kommit fram och han kunde få röra på sig. Jag hade i vanlig ordning förhoppning om någon fin bild på honom och idag blev det så. Givetvis blev det fler bilder i den här stilen. Glad/galen collie.

Och här kommer bilderna jag blev nöjd med. Min lilla stök collie som inte är så liten är bra fin i mina ögon.

De senaste dagarna har vi tragglat snabba lägganden och sättanden och jag tycker att det har blivit lite snabbare men inte snabbt nog. Jag vet att jag med Leo lekte fram snabbare lägganden men det fungerar inte med Vilde. Han jagar leksaken när jag drar den framför honom men jag lyckas inte få honom att förstå att jag vill att han lägger sig. Med godis går det bättre men då får jag inte till önskad intensitet. Bara att fortsätta försöka med andra ord och hitta lösningar

Så korkad ibland

 Rubriken syftar inte på Vilde utan mig. Ibland funderar jag på hur mycket av min hundträning som är träning och hur mycket som mest är förvirrande för en hund. 

Några exempel är att jag först tänkte ha inkallning på vänster sida och tragglade med det men Vilde satte sig ofta snett så då tänkte jag att jag byter till höger och att han rundar mig. Så då tränade jag det men han satte sig oftast snett ändå så då bör jag tillbaka. Resultatet av den förvirrade träning är nu att Vilde varierar vilken sida han kommer in på.... Så nu lägger jag tid på att befästa att det är vänster som gäller.

Så har vi fjärren där jag först tänkte ha frysta framben och tränade det en period till jag insåg att Vilde inte såg bekväm ut i skiftet stå-ligg. Då kändes det vettigt att byta till frysta bakben så resultatet nu är att jag behöver lägga en hel del tid på att få det vettigt. 

Mitt senaste försök att förvirra Vilde insåg jag först igår. Jag har inte varit och är inte nöjd med hans tempo i sitt, ligg och liknande. Det har orsakat mig lite huvudbry varför han gör det så långsamt. Igår insåg jag den självklara anledningen. Jag har inte tränat snabba sittande och liggande och ändå förväntar jag mig det av Vilde. Säger jag sitt så sätter han sig (oftast) precis som han ska. Så han gör det jag ber honom om så jag har inget att vara missnöjd över. Vill jag ha tempo så måste jag självklart träna på det precis som jag gjort med tidigare hundar.

Vilde har det inte lätt med mig🙂 men ser glad ut ändå.

Glad midsommar!

 Vi har firat med promenad och blivit utskällda av ytterligare en liten hund. Den hunden fick ordentligt med svar på tal av Vilde. Han blev lite onödigt upprörd men så kan det bli ibland.

Bjuder på en bild på första pionen för året.

Skatungar och bilåkning

 Det är inte ovanligt att vi har något skatbo i trädgården men de brukar ha boet i granen. I år tyckte de att det var bra att ha ett bo i en stor syren, vi rev boet många gånger men de gav aldrig upp utan byggde på nytt. Till slut vågade vi inte riva av rädsla för att de hade ägg i boet. Resultatet av det blev skatungar som nu skuttar runt i trädgården och heter man Vilde så är de roliga att jaga. 

Skatungarna är tyvärr lite överallt i trädgården så det är svårt att gissa var de är varje gång vi går ut i trädgården. Jag vill inte att Vilde ska jaga dem men jag hinner inte stoppa honom varje gång och jag tänker inte ha honom i koppel i trädgården. Fortsätter skatungarna att vara så här korkade så kommer de snart att bli dödade av andra fåglar. 

Det blev som sagt ett bakslag när vi åkte till mh så bilåkningen har vi backat med. I dag blev det en tur till en annan skogsväg så Vilde skulle kunna vara lite lös. Den här bilden är tagen ca 5 meter från vägen så inga djur blev störda. Någon fotomodell är Vilde inte för att stå eller sitta fint är han inte intresserad av .

Nä inget mer hund i hand för oss

 Glad collie

Igår var det hund i hand igen men vi åkte inte dit. Det enda Vilde har lärt sig av hund i hand är att bli frustrerad och stressad av att se andra hundar. Vilket tyvärr märks även här i byn och på andra ställen vi kommer till. När vi kom till Hagfors brukshundklubb i lördags var Vilde uppe i varv direkt när han kom ut ur bilen och hunden han såg gjorde honom frustrerad. I morse mötte vi en hund som vi brukar möta och det brukar gå bra. Vilde brukade kunna ta det lugnt när jag och ägaren stannar och pratar men så är det inte längre. Stannar vi och pratar nu så skäller Vilde och är allmänt stökig. Ägaren till den hunden kommenterade också att Vilde uppvisar frustration nu som han inte visade tidigare. 

Lagom kul med en kurs för 900 som orsakar problem som tidigare inte fanns. Vilde har även kopplat ihop bilresa med att komma till någon plats med hundar och frustration. Så fort vi kommer fram till någon plats med bil och öppnar bakluckan så börjar Vilde spana efter andra hundar och är uppe i varv. Just det anklagar jag inte hund i hand kursen för utan mer mitt eget fel som inte åkt oftare till platser utan stress och frustration. Därför tog vi en kort biltur idag och promenerade på en skogsväg så Vilde kunde vara lös, minimal risk att störa vilda djur när man går på en väg. 

När det gäller frustrationen runt andra hundar så kommer Vilde få lite träning på det varje gång vi träffar hunden med ägare som vi träffade i morse. Hon erbjöd sig att ställa upp som "tränings objekt" när vi möts.

Hur jag ska lyckas hitta någon att träna med har jag inte listat ut än. Ibland önskar jag verkligen att jag hade bott på någon annan plats var möjligheter till hundträning hade varit bättre. Det Vilde behöver är att träna med andra hundar ikring sig inte att stå en timme per kurstillfälle och skälla och lyssna på andra frustrerade hundar som skäller