Tasskramp

 Kylan kom och med den fick Vilde problem igen med tasskramp. Så länge som han inte går i lössnö så går det bra men han vill inte bara gå i bilspår på vägen. Har han täcke på sig när det är runt minus 10 så går det bättre. Idag var det runt minus 12 mitt på dagen och efter en promenad på vägen ville Vilde gå vid ån så då gjorde vi det. 

Jag tycker att det är mindre problem hittills den här vintern när det gäller tasskramp/,köldkramp men ett problem är det. Jag tycker inte att Vildes trampdynor/tassar ser annorlunda ut än tidigare hundar men han är helt klart känsligare. Funderar på att köpa någon olja att ha på hans mat som ska vara bra för tassar och se om det hjälper

Olika händelser

 I onsdags startade kennelklubbens öppna träning för säsongen och vi var där. Det som var positivt var att bilresan dit och hem gick bra och att det var många hundar. Vildes koncentration och fokus var långt ifrån på topp så det blev mer titta på allt istället för träning men det är nyttigt det också.

Hunden som inte ens vill bli blöt om en tass tyckte plötsligt att det var roligt att skutta lite i ån som svämmar över. 

Vi har även spanat på älven som har vuxit rejält av vårfloden och Vilde har slitit i träd.

Idag var det dags för en ögonlysare att komma till Malung vilket brukar ske någon gång per år. Jag bokade tid till Vilde så fort jag fick vetskap om det. För någon timme sedan blev han ögonlyst och resultatet var samma som när han var valp nämligen UA. Han har tydligen väldigt fin synnerv vilket inte säger mig något men ögonlysaren sa att Vilde har fina ögon. Det innebär nu att Vilde är klar med nödvändiga hälsoundersökningar och allt har varit bra vilket glädjer mig

Röntgen

 Att jag ville röntga Vilde rätt fort efter hans ettårs dag visste jag tidigt. Jag visste att det inte skulle bli hos vår vanliga veterinär av den enkla anledningen att han inte längre vill göra skk röntgen. Anledningen till det är att han inte vill slita på sin röntgen för saker som inte är akuta. Vilket jag ser som väldigt rimligt för hans röntgen är nog 50-60 år gammal. 

Jag ringde därför veterinären i Malung som är en filial till en klinik i Värmland. Men nej de röntgar inte för skk i Malung för de har inte personal till det. Lite underligt i mina ögon eftersom de gör andra röntgenundersökningar och det behövs knappast färre personer till det. 

Jaha tänkte jag då och istället ringde jag Mjönäs djurklinik och fick en tid i onsdags. Att åka 10 mil enkel väg på extremt isiga vägar var inte så begåvat men vi tog oss dit och hem. Vilde hade inga problem med att följa med en främmande person medan vi fick vänta i väntrummet. Jag gillar inte att lämnas ifrån mig någon hund så men jag tror att personalen på Mjönäs hanterar alla djur bra eftersom ingen av våra hundar har lidit av det.

Nu på morgonen hade jag fått röntgen certifikatet på mail från skk och det blev bästa möjliga resultat A på höfter och 0 på armbågar!

Bild från promenad i morse

Syns rätt bra hur isigt det är

Kylan fortsätter

 I morse var det minus 25 och när vi var ute för en stund sedan var det minus 21. Det blir inte några långa promenader och Vilde har mycket överskotts energi. Han får skutta runt i trädgården för att bränna av energi och det hjälper. Att försöka träna Vilde när han har för mycket energi går inte så bra men jag försöker. Glädjande nog så har hans tassar/trampdynor blivit bättre så han får inte lika lätt köldkramp. Nu vet jag inte om det beror på laxoljan eller om han blivit mer härdad men jag fortsätter med laxoljan i alla fall.

Täcket Vilde har på sig har han fått ärva av Yana så det sitter inte perfekt men fungerar

Känsliga tassar/trampdynor

 För några dagar sedan lyckades jag få en hyfsad spontan bild på Vilde. Bild två och tre visar vad som hände någon sekund senare.

Nu kommer jag till rubriken. Igår och idag har det varit rätt kallt, som kallast runt -17 och som varmast -11. Det har visat sig att Vildes tassar inte klarar sådana temperaturer utan han får tasskramp/köldkramp. Tidigare hundar har inte haft problem när temperaturen är varmare än runt -20 så det här är ett nytt problem för mig. Nu vet jag inte om Vildes problem kommer sig av att han har en hel del småsprickor på trampdynorna. Om sprickorna kommer sig av någon brist på fetter/vitaminer eller om det är den nya vägbeläggningen på vägen som slitit på hans trampdynor vet jag inte. Jag har börjat ge honom laxolja varje dag för att se om det blir bättre och så har jag börjat titta efter ett annat foder. Nu hade jag ändå tänkt byta foder åt honom när han är runt ett så blir det byte några veckor tidigare spelar det ingen roll. Blir inte tassarna bättre så får jag nog ta och köpa skor/strumpor åt Vilde vilket jag är väldigt tveksam till att han kommer att acceptera men vi måste kunna ta promenader även på vintern. 

Vackert är det i alla fall att vara ute och gå i byn i kylan.

Maximal otur

Nu börjar det bli mörkt och dimmigt på morgonen och då är det bra med reflexer.

Igår kväll var det öppen träning igen på kennelklubben och vi var där. Den här gången var det något mer folk och hundar. Stundtals var Vilde inte kontaktbar men det gick även bra då och då. Jag och Vilde höll oss på lite avstånd från de andra hundarna och ägarna så att han skulle kunna ha lite fokus på mig. 

Den ansvariga för träningen hade lagt ut några nosework gömmor så jag tänkte att Vilde skulle få prova. Det gick bra med första men sedan var oturen framme. Det fanns en gömma i en liten bod var träning/tävlings utrustning förvaras. När Vilde sökte därinne lyckades han trassla in sig på något sätt i ett litet bord. När han skulle ta sig loss så ramlade allt från bordet ner och han blev rädd och kastade sig bakåt. Bordet hamnade då upp och ner och han fastnade med halsbandet i ett av bordsbenen och fick totalpanik. Jag försökte få loss honom och han högg runt sig av paniken. Han tog sig loss efter en liten stund och senare upptäckte jag att han hade ett sår bredvid ögat. Jag kunde inte så någon skada på ögat och hoppades att det inte var värre. Jag har inte sett någon skada på ögat idag heller och Vilde uppvisar inga tecken på att ha ont så jag har inte kontaktat någon veterinär. Jag håller tummarna för att det inte kommer att ändras.

Det återstår att se om han kommer att vilja gå in i den boden någon mer gång. Jag hoppas att han inte kopplar ihop händelsen med nosework men det tror jag inte

Överbett och en kula nere

 På besiktningen vid 7-8 veckor och vid 11 veckor så var båda kulorna nere. När vi var till veterinär för hans ögonproblem var bara en kula på plats. Jag tycker att det är svårt att känna men tror att det fortfarande bara är en kula på rätt plats.

Vildes bett har varit korrekt hela tiden fram till för ca en vecka sedan. Då hade han plötsligt överbett och det har han även idag. Nu håller jag tummarna för att bettet rättar till sig i takt med att underkäken växer ikapp överkäken och att valptänderna har trillat. 

Det skulle i ärlighetens namn vara lite typiskt om det slutar med att jag har en krypt hund med bettfel. Vilde skulle inte vara mindre älskad för det men givetvis vill man ha en hund där allt är som det ska.

Nu ville han inte alls bli fotad så det blir en bild från i söndags.

Gul/grönt klet i ögat

 Det var vad jag såg i höger öga på Vilde i måndags. Nu var det tur att det var vardag i alla fall. När det gäller ögonen och missfärgat klet så är det veterinär som gäller i min värld så det blev en resa till Värmland. Vilde charmade in sig hos veterinär och djursjukvårdare, veterinärens omdöme blev en fin valp som förhoppningsvis lugnar sig med åldern. Han är rätt vild av sig och att bli fasthållen är inte populärt alls. Han har blivit behandlad med en salva två gånger per dag och ska bli det i ytterligare några dagar och sedan ska vi på återbesök och kolla att allt är bra. Jag trodde att det skulle bli besvärligt att ha salvans i hans öga men det har inte varit några problem alls. 

Under veckan har han jagat sädesärla.

Det är inte något som jag uppmuntrar men han är valp och lyssnar som en valp gör. Jag ser väldigt mycket fram emot att hans små vassa valptänder trillar ur snart för han är duktig på att ge mig sår på händerna. Utan tvekan är han den valp av valparna vi har haft som bits mest. Nu är han också första valpen här i huset som växer upp utan någon vuxen hund som hjälper till att fostra och det tror jag utan tvekan gör skillnad. Än kan han inte så mycket men han är söt.

Det har inte blivit någon olycka inne på runt två veckor och för min del känns det viktigare än att han kan något perfekt. Tyvärr så har han blivit illamående i bilen de senaste gångerna så att åka mer bil står på schemat. Fortsatt vardagsträning prioriterar jag också, inkallning och kommandot spott ut kan man inte traggla för mycket. Vilda växlar mellan att vara en otroligt lätt valp och ett bitande/huggande monster

Skäller på stenar och fäller sig själv

 

Det finns en del saker som förtjänar en utskällning, stenar och rester från plasten runt balar är det som det har skällts mest på. Nu kommer Vilde fort över det och är framme och kollar av vad det är. Ibland har jag gått med honom fram och andra gånger har han kollat av själv. Lite nervös har han gjort mig den här veckan och det beror på att han precis som mina tidigare hundar verkar sakna självbevarelsedrift. När han springer runt som en galning har inte alltid benen och tassarna hängt med. 

Han har gjort några ordentliga vurpor som har resulterat i att han inte har gått rent. Som ett resultat av det så har han inte fått vara lös i två dagar. Jag vill ju inte att den lilla vildingen skadar sig permanent men jag kan inte ha honom kopplad hela hans liv så det är bara att hoppas på att han blir lite försiktigare med tiden. Valpar snubblar och vurpar och jag försöker komma ihåg att det i de flesta fall inte innebär ledskador. 

What the hell

 Det var länge länge sedan som jag var så här förbannad och anledningen till det hittar man om man tittar på Vilda-Meduza Crackerjack på Smooth collie database. 

Jag har hela tiden varit ärlig med Tokers hälsa och den lämnade en del att önska. En gång i tiden rapporterade jag då till smooth collie database att Toker (Vilda-Meduza Crackerjack) hade distichiasis eftersom jag anser att det är information som ska vara tillgänglig. Den informationen fanns tillgänglig där under lång tid men idag när jag tittade så är den borta. Jag är väldigt fundersam på vem som inte anser att det faktum att Toker hade distichiasis ska finnas tillgänglig längre. Att hon som driver sidan bara spontant har tagit bort den informationen finner jag inte troligt. Blä vad jag är less på människor som anser att sjukdomar och liknande på hundar är något som ska döljas.

Att det inte finns någon notering på hunddata/avelsdata kommer sig av att de först började registrera distichiasis efter att jag blev tvingad att avliva Toker. Om någon nu trodde att uppgifterna på smooth collie database var felaktiga så hade det inte varit svårt att kontakta mig eller titta på Tokers uppfödaren hemsida. 

Min målsättning är givetvis att diagnosen distichiasis kommer att finnas på Tokers sida för alla att läsa igen på smooth collie database

Det blev en resa till Värmland

 

En av alla mina liljor i trädgården

Vi var till Mjönäs djurklinik i veckan för en koll av Freyja. Hon har rört sig lite stelt med bakbenen så vi ville kolla upp det. Jag hade en gissning vad det berodde på och det visade sig att jag hade rätt. Hon har lite lite artros i ryggen vilket inte känns så konstigt eftersom hon ändå är 10½ år, ingen ungdom längre med andra ord. Veterinären blev imponerad av att hennes blodvärden var så perfekta som de är. Alltid kul att höra att hon är så pass frisk ändå. Det var en veterinär som vi inte träffat tidigare, alla veterinärer som vi har träffat där har varit bra på att hantera hundarna och lyssna på oss och det ger ett stort plus. Veterinären vi träffade den här gången kunde inte svenska men det var inget problem, djursjukvårdaren erbjöds sig att tolka men jag tyckte att det gick bra att ta det på engelska. Besöket mynnade ut i att Freyja får en kur med antiinflammatoriskt/smärtstillande och att veterinären föreslog ett foderbyte till ett foder som ska vara bra för leder och hålla ner vikten. Freyja har gått upp i vikt sedan Lexus gick bort så hon behöver absolut gå ner. Medicinen Freyja blev ordinerad är samma som en av alla som Lexus fick testa så vi hade kvar medicin efter honom så vi slapp hämta ut. Nu har hon bara fått medicin i några dagar men hon känns piggare så det är bara att hoppas att det fortsätter så

Måste ge ett minus

 Måste ha med bild på hund så här är Freyja.

Rubriken syftar på IF, jag har varit nöjd med dem genom alla år men hur de har skött allt med Lexus får ett ordentligt minus. Lexus avlivades 7/11, två dagar senare 9/11 gjorde jag en skadeanmälan och fick ett automatiskt svar att de skulle kontakta mig och jag inte behövde göra något mer. I måndags hade det då gått tre veckor utan att jag hade hört ett ljud, min sambo skulle ändå ringa IF för att prata om en annan försäkring och passade då på att fråga hur det gick med ärendet med Lexus. Den han pratade med jobbade inte med djurförsäkringar men hon sa att Lexus ärende skulle tas upp dagen efter. Jag hörde inget på tisdagen och inget på onsdagen. På torsdagen ringde min sambo IF igen för det var fortfarande stök med en annan försäkring. Den han pratade med då sa att hon skulle kontakta avdelningen för hundförsäkringar. 

Någon timme efter det fick jag ett mail med att de godkände kvittot jag hade mailat in och att de skulle betala Mjönäs enligt deras uträkning. När jag tittade på summan som de skulle betala Mjönäs djurklinik kunde jag konstatera att summan var fel. Det var för mycket som de skulle betala. Den som gjorde uträkningen hade dragit av min självrisk, direktregleringsavgiften och en summa på 200kr (försäkringen täcker avlivning och omhändertagande av kroppen upp till 3000Kr). Det var korrekt men de hade missat att jag betalade 3200kr direkt vilket var mer än vad jag skulle betala. Eftersom det bara diffade runt 200kr så orkade jag inte bry mig. I går kom det ett nytt mail från någon annan handläggare som hade gjort en annan uträkning men den lyckades inte heller och i det mailet kunde jag se att det även skickades till Mjönäs Djurklinik. I det mailet uppgav de att de skulle betala ytterligare 200kr för mycket. Jag kände mig lite lätt trött av det och insåg att deras felberäkningar med stor sannolikhet innebär att de kommer betala ut runt 500kr för lite till mig. 500kr är ingen förmögenhet men inte heller en summa som jag har lust att ge bort till försäkringsbolaget så jag skickade ett mail. Det ska bli intressant att se om jag får svar snabbare när det handlar om att de har/ska betala ut för mycket

Det gick inte som jag hade hoppats

 Lexus blev bara sämre och sämre och påminde mest om ett skelett med päls. I går kände jag att det var nödvändigt att åka till veterinär så det blev en akuttid på Mjönäs djurklinik. När vi kom dit vägde jag Lexus för att se hur mycket han hade gått ner sedan i tisdags. I tisdags vägde jag honom på veterinärkliniken jag blev mindre nöjd med. Om vågarna visade rätt så hade Lexus gått ner strax över 2kg på fyra dagar. På Mjönäs djurklinik togs det blodprov och resultatet var inte roligt. Lexus njurar fungerade inte som de skulle och det var stora skador på dem. Nu hade jag på känn redan när vi åkte att jag skulle bli tvingad att fatta beslut om avlivning och så blev det tyvärr. Avlivningen sköttes bra och jag har bara gott att säga om personalen på Mjönäs djurklinik. 

Jag kommer att minnas Lexus för den han var innan han blev sjuk. En glad och inte alltid helt vettig kompis. Det finns inga foton på honom från de senaste dagarna för det är inget som jag vill minnas.

Puckolinas Falkor "Lexus" 20/2 2012 - 7/11 2020

Veterinärbesök även i dag

 

I dag blev det ett besök till vår vanliga veterinär och det gick lite bättre än i går. Efter att veterinären tittat Lexus i munnen och känt igenom hans huvud ordentligt framförde han sin teori. Den teorin är att Lexus bett ser annorlunda ut på grund av att Lexus har tappat merparten av sina muskler på huvudet. Käkmusklerna och de andra musklerna har minskat drastiskt vilket gör att han har svårt att äta. Lexus har tappat muskler över hela kroppen och anledningen till det misstänker veterinären är att Lexus har någon form av sjukdom som förstör musklerna. Det låter tyvärr rätt troligt med tanke på att han i somras plötsligt blev av med musklerna på ena bakbenet, en del muskler har kommit tillbaka men han är inte som han var tidigare. Lexus är nu satt på en låg dos kortison och det ska förhoppningsvis hjälpa. Om det inte gör det går vi vidare med blodprov

Att försöka dumförklara mig

 går oftast mindre bra och veterinären i dag lyckades inte med det. I går upptäckte jag att det var något skumt med Lexus underkäke. Det är inget som syns när han har munnen stängd eller när han gapar. Enda sättet att se det är att göra en koll på tänderna när han har munnen stängd. Det som är skumt är att det verkar som om underkäken har blivit mindre både på längden och bredden. Kindtänderna möts inte längre för tänderna i underkäken ligger innanför tänderna i överkäken. Det här är något som måste ha inträffat under de senaste veckorna för jag vet att jag kollade hans mun några dagar innan jag åkte till Uppsala. Han har inte varit med om någon olycka så det är något som hänt spontant. Så fort jag upptäckte det var det givet att det måste bli ett besök till veterinär.

I morse hade det förvärrats ytterligare för nu hade Lexus svårt att äta. Vår vanliga veterinär hade inte öppet i dag så jag valde att chansa på en annan veterinär i närheten. Nu var jag lite osäker på den kliniken för Leo och Yana blev behandlade där någon gång och jag blev inte imponerad då. Eftersom det gått många år så tänkte jag ge dem en ny chans.

Veterinären imponerade inte på mig på något sätt. Hon började med att försöka intala mig att hans bett inte ändrat sig utan varit så här en lång tid. Då blev jag helt naturligt irriterad och förklarade att så inte är fallet. Sedan hävdade hon att det inte var något konstigt med hans bett, jag sa att det visst var det och fick medhåll av djursjukvårdaren som också såg att det var något konstigt. När jag åter påpekade att han har svårt att äta och jag inte vill att han på sikt svälter ihjäl frågade veterinären om jag ville få hans käke röntgad. Mitt svar blev självklart ja och då kröp det fram att de inte har röntgen på den kliniken utan att jag måste åka till deras andra klinik(inte i dalarna). I det läget sa jag nej och förklarade att jag i så fall åker till Mjönäs istället. Hade jag vetat från start att de inte har röntgen hade jag aldrig bokat tid dit. Så kul är det inte att bränna över 600kr på att en veterinär klämmer lite på Lexus och tittar i hans mun. Hade jag uppfattat veterinären som kompetent hade det varit en annan sak.

Jag är självfallet oroad över hur det står till med hans käke men det blir inga fler veterinärbesök i dag om det inte förvärras så vi behöver åka in akut. Om vår vanliga veterinär som lyssnar på vad jag säger inte har öppet i morgon blir det en resa till Mjönäs Djurklinik i Värmland igen

Det blev september

 Så länge som solen lyser så är en mer än nöjd och bryr sig inte om vad det är för månad.

Hon är vid liv även om det inte ser ut så. För en bayrare är det viktigt med soltid,sovtid,mattid och att bli dyrkad. 

Lexus är också vid liv och glädjande nog så har han faktiskt fått tillbaka lite muskler på sitt högra bakben som han hade tappat mycket muskler på. Han är även piggare och gladare så det ser lite mer positivt ut. Det enda lilla negativa är att han har börjat läcka några droppar urin igen så nu går han på en ny omgång av Ypozane. Förra omgången med Ypozane hade effekt i ca 8 månader så det var helt okej.

Som det brukar bli

 Jag vet egentligen inte varför jag envisas med att försöka få hundarna att posera fint för foton för det blir aldrig bra. I dag hade ingen av dem någon lust alls att vara med på bild. 

Enda sättet att få dugliga bilder är att ta bilder när de inte är förberedda på det.

Som synes så hänger Lexus med än och det hoppas jag att han gör ett bra tag till. Han har inte haft någon tydlig hälta på ett bra tag men han rör sig inte rent. Om/när det blir värre igen så blir det nog slutet. Den dagen den sorgen och så länge som det är som det är nu så ser jag ingen anledning till att göra något. (Han tål alltså inte smärtstillande/antiinflammatoriskt om någon nu läser här för första gången)

Tornfalk

 Lindorna har slagits och i vanlig ordning kommer rovfåglar. Hade jag fått önska så skulle tornfalkarna kommit närmare eller så skulle jag ha haft en objektiv med längre brännvidd. Hade jag haft ett objektiv med längre brännvidd är risken stor att jag skulle bli tvingad att skaffa en större hund som kunde få bära kamera och objektiv och det hade varit lite jobbigt. 

Lexus hänger med men jag misstänker att han har mer ont än vad som märks för hans stressnivåer har ökat markant och det känns inte så bra. Problemet är som bekant att det inte finns så mycket att göra eftersom han inte tål smärtstillande. Blir det värre så blir jag så illa tvingad att fundera på avlivning för han ska ha ett bra liv så länge det nu varar.

Lös

Jag har faktiskt inte kontaktat veterinären igen. Mycket kommer det sig av att jag ändå inte riktigt vet vad som är lämpligt att utsätta Lexus för. Hade han rört sig lika illa som för några veckor sedan så hade jag ringt veterinär på en gång men nu rör han sig något bättre. Jag ser att han inte rör sig rätt medan min sambo inte alltid ser det. Som han uttrycker det så är det riktigt illa när han ser att Lexus inte går rätt, så långt vill jag dock inte dra det. Efter att Lexus enbart fått gå i koppel i vad som börjar kännas som ett halvt sekel så fick han vara lös i morse och det uppskattades ordentligt.

Observanta noterar att han står rätt hoptryckt och att han avlastar i bak. Att han inte kommer hålla så länge till känner jag mig rätt säker på men det är ingen anledning till att begränsa hans liv så som jag gjort. Han ska ha roligt så länge som det går och att bara gå i koppel och ta det lugnt är inte roligt

Som jag trodde att det skulle bli

Lexus och medicin är ingen bra kombination. Jag trodde inte att det skulle fungera med den här medicinen heller även om jag hoppades. Med tanke på att den smärtstillande medicinen skulle kombineras med magmedicin fanns det ett litet hopp. Dag två med medicin såg jag att Lexus mådde lite illa, syns på honom när han inte mår bra. Utöver det så var han som en zombie och så ska han inte vara. I går var det dag tre med medicin och på eftermiddagen spydde han. Då var det bara att acceptera att det inte fungerar. Klockan fyra i morse blev jag väckt av att Lexus mage var i uppror. Nu mår han bättre och känns allmänt piggare. Någon förbättring av hans rörelsemönster blev det inte under de tre dagarna som han fick medicin.
Att han ser mindre pigg ut på bilden kommer sig av att han inte ville bli fotad.

Jag tror inte att jag kommer att sätta in någon ny medicin på Lexus med tanke på att han nu har provat fyra olika sorters smärtstillande/antiinflammatorisk. Tre-fyra dagar har han klarat de olika medicinerna och sedan rasar magen. Jag ska kontakta veterinären och så får jag se vad de tycker