Det var vad jag såg i höger öga på Vilde i måndags. Nu var det tur att det var vardag i alla fall. När det gäller ögonen och missfärgat klet så är det veterinär som gäller i min värld så det blev en resa till Värmland. Vilde charmade in sig hos veterinär och djursjukvårdare, veterinärens omdöme blev en fin valp som förhoppningsvis lugnar sig med åldern. Han är rätt vild av sig och att bli fasthållen är inte populärt alls. Han har blivit behandlad med en salva två gånger per dag och ska bli det i ytterligare några dagar och sedan ska vi på återbesök och kolla att allt är bra. Jag trodde att det skulle bli besvärligt att ha salvans i hans öga men det har inte varit några problem alls.
Under veckan har han jagat sädesärla.
Det är inte något som jag uppmuntrar men han är valp och lyssnar som en valp gör. Jag ser väldigt mycket fram emot att hans små vassa valptänder trillar ur snart för han är duktig på att ge mig sår på händerna. Utan tvekan är han den valp av valparna vi har haft som bits mest. Nu är han också första valpen här i huset som växer upp utan någon vuxen hund som hjälper till att fostra och det tror jag utan tvekan gör skillnad. Än kan han inte så mycket men han är söt.
Det har inte blivit någon olycka inne på runt två veckor och för min del känns det viktigare än att han kan något perfekt. Tyvärr så har han blivit illamående i bilen de senaste gångerna så att åka mer bil står på schemat. Fortsatt vardagsträning prioriterar jag också, inkallning och kommandot spott ut kan man inte traggla för mycket. Vilda växlar mellan att vara en otroligt lätt valp och ett bitande/huggande monster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar