Spanar på tranor

 

Tyvärr så har Vilde inte återhämtat sig mentalt efter den senaste hund attacken. Han är inte längre lika avslappnad på promenader i byn och överlag så är han vaksam. Att träna i trädgården går dåligt för Vilde vill ha fokus på allt omkring honom och då blir det inte mycket av med själva träningen. Istället för träning så har det blivit dötid i trädgården och lekande. Jag har undvikit att promenera på alla ställen runt byn var risken finns att träffa på lösa hundar så Vilde ska kunna känna sig trygg igen. Lite framsteg har det blivit men det är en bra bit kvar till hur det var tidigare. Det är helt klart tröttsamt både för Vilde och mig att det blev som det blev

Så jäkla less och trött

 På lunchpromenad en träffade vi på en annan hund med människa. Den hunden har jag uppfattat som trevlig men det var fel. Så fort den hunden kom nära Vilde gick den till attack. Jag hann rätt fort få grepp om nackskinnet på den men tappade greppet. Den hunden var lös det var inte Vilde. Jag har inte sett några bitskador på Vilde men mentalt lärt även den här upplevelsen sätta sina spår. Det är så kul att bo här var det mest är knäppa hundar eller knäppa ägare. Vilde visade inte någon aggression mot hunden utan var mer osäker så varför den attackerade vet jag inte. Nu får jag ännu en gång försöka få Vilde att förstå att alla hundar inte är otäcka och det är ju lätt när i stort sett alla hundar vi träffar på är just det.

Stress

 

Det blev en promenad i Malung idag igen, bilden är dock tagen här. Vilde var stressad direkt när han kom ut ur bilen. Det bästa hade varit att vara stilla till han kom ner i varv men när det är rätt många minus så är det inte ett alternativ. Vi hann gå en bit längs älven till jag såg en annan hundägare en bit bort. Jag tänkte att det var bra så vi skulle få ett hundmöte men jag noterade även att hon gick och ryckte rätt bra i kopplet. När vi kom fram till en y korsning på promenadslingan så var även den andra hundägaren där. Hon hade rejält med plogade ytor någon meter bakom sig men ändå valde hon att sätta hunden mitt på vägen hon gick på. Att tränga oss förbi henne tänkte jag inte skulle bli bra så istället försökte jag ta ut så mycket avstånd som möjligt och göra en u sväng in på den andra armen av y korsningen. Jag och Vilde hann inte många steg innan den andra hunden gjorde nån form av  avgrundsmorrning och kastade sig efter oss. Vilde svarade upp vilket inte var så konstigt men jag fortsatte att gå några meter och Vilde lugnade sig. Kvinnan ropade inte någon ursäkt men hon tog sig vidare i alla fall. Jag blir bara trött på korkade hundägare. Om hon hade haft något i huvudet så hade hon backat när hon såg oss så hennes hund hade kunnat få mer utrymme och haft en möjlighet att uppföra sig. Jag blir less också på att det ska vara så omöjligt att ge Vilde möjlighet att möta vettiga hundar.

På vägen till bilen senare så såg jag att det var två lösa hundar och människor på isen på älven. Det gick att konstatera att lydnaden på hundarna var sisådär eftersom personerna ropade gång på gång på dem. Det gjorde mig stressad eftersom promenadslingan går precis på kanten av älven. Tyvärr litar jag inte på att människor överlag kan kontrollera sina hundar och jag litar inte heller på att hundarna är trevliga. Det kändes helt enkelt tryggare att svänga av från promenadslingan i det läget istället för att riskera att hundarna skulle komma rusandes till oss.

Bilresan dit och hem gick bra men jag måste lyfta in Vilde fortfarande och han tycker absolut inte om att åka bil. Det är bra att han inte har spytt eller dreglat på väldigt länge men om han kunde bli neutral till att åka bil skulle jag bli glad

Varför är de tillbaka?

 

Jag fick nyheten idag från en i byn att en i det tyska paret och deras hund är tillbaka i byn. Med tanke på att de köpte två stugor i byn så var jag på det klara med att de förr eller senare skulle återvända. Lite hoppades jag absolut på att de skulle ha avlivat sin hund men så bra är det inte. Det är alltså hunden som attackerade Vilde så jag har fog för mitt agg. Tyskan hade tydligen sagt till personen i byn som informerade mig att hon tyckte att det var hemskt att deras hund attackerade Vilde. Det ändrar dock inte min åsikt. Om man väljer att låta en så pass hundaggressiv hund leva och inte har ordentligt halsband och koppel på den så måste man ha i bakhuvudet vad som kan ske om man får ett hundmöten. Människor som inte tar ansvar har jag inga varma känslor för

Trött på hundägare

 Det var min känsla igår och den känslan hänger kvar. Idag är det grått med snö.

Igår morse gick min och Vildes morgonpromenad först till höger på byvägen och sedan när vi var på väg hem ville Vilde fortsätta förbi vår uppfart och gå till vänster på vägen. Jag hade inget emot det så det blev så. Ett hus som man passerar när man går söderut på byvägen har det varit lösa hundar vid ibland så jag har lite extra koll. Jag har flera gånger varit med om att en hund har varit på väg ut på vägen när jag och Vilde passerat. När det skett har jag tvärvänt så Personen ska ha möjlighet att få tag på hunden. Personen som bor där kan alltså inte ha missat att hundarna inte lyder perfekt. 

Igår när vi precis var i linje med ytterdörren på huset öppnades dörren och två skällande hundar rusade ut. Ena hunden gav upp försöket att ta sig upp för en snöig slänt för att ta sig upp på vägen var jag och Vilde var. Den andra tog sig upp och var helt fokuserad på att ta sig fram till mig och Vilde. Vilde tyckte att det var hemskt obehagligt och var rädd och jag tyckte också det var obehagligt. Det är en hund vi aldrig har mött på promenader och jag hade ingen aning om den var aggressiv eller inte. När hunden hade tagit sig fram till mig lyckades jag få tag i halsbandet på den och kunde hindra den från att ta sig fram till Vilde. Medan jag stod där med Vildes koppel i ena handen och ett ordentligt tag i hundens halsband med min andra hand. Sa personen att den först måste få in den andra hunden och sedan kunde hon hämta den jag höll i. Det tog en liten stund och under tiden gick Vildes rädsla över till nyfikenhet och den andra hunden lugnade ner sig så jag släppte mitt grepp om halsbandet på den. Den hunden gick en bit och nosade på vägen och Vilde började ge leksignaler sedan kom personen och kopplade äntligen upp hunden. Någon riktigt ursäkt fick jag inte fast jag poängterade att både jag och Vilde tyckte att det var en obehaglig upplevelse särskillt med tanke på att Vilde blev attackerad för ett tag sedan. Personen sa att min oro säkert påverkar Vilde, givetvis är det så men om folk skulle ha koll på sina hundar så skulle det inte vara något problem. Jag fick även veta att hunden som inte sprang till oss var personen bara hundvakt åt och den hunden litade inte personen helt på... Verkligen genidrag att släppa ut två hundar i en trädgård som bara är några meter från vägen var både bilar,timmerbilar och hundar och folk rör sig på.

 Tyvärr tror jag inte personen lärde sig något av händelsen och min misstanke är att det är en person som inte kommer lära sig innan dens hundar blir skadade. Hade Vilde varit aggressiv så hade det kunnat sluta på ett helt annat sätt. Det som jag tar med mig som positivt är att jag höll mig lugn och lyckades styra upp det på bästa möjliga sätt och att Vilde kunde släppa rädslan

Frustrerad och irriterad

 Det har inte gått och det går inte att motionera Vilde tillräckligt. Snön och bristen på skoterspår gör att det inte finns någonstans att låta Vilde springa av sig. Att ge honom nog med motion i koppel lyckas inte jag med. Igår satte jag på Vilde sele och gav mig ut och gick och gick.

Jag höll högsta möjliga tempo och Vilde drog stundtals. När han inte gjorde det studsade han jämfota för att fånga snöflingor och kolla av älgspår. När vi hade några minuter hem passerade vi ett hus där en person med hund var på väg in. Den hunden skällde på Vilde och Vilde svarade upp. I det läget var jag skittrött efter att ha knatat i snömodd i min maxhastighet i närmare två timmar och jag blev irriterad. Istället för att lugnt säga åt Vilde att lägga av och bara fortsätta gå så gapade jag på honom och tog tag i selen. Det är inte rätt sätt när det gäller Vilde och det vet jag. En del hundar tar åt sig när ägaren ryter till det gör inte Vilde. Mitt sätt att hantera honom gjorde inte att han lugnade sig utan istället tror jag mer att han tänkte att matte beter sig knäppt. 

Det är frustrerande att Vilde oftast inte uppför sig som jag önskar vid hundmöten. Jag ser det däremot inte som konstigt med tanke på att Vilde inte möter hundar så ofta och hundarna vi oftast möter uppför sig illa. Bristen på vettiga hundar eller vettiga kurser här spelar så klart in. Jag gör mitt bästa men miljön här om man vill vara aktiv med hund har verkligen blivit sämre de senaste tio åren

Sjövild

 Är en beskrivning som passar bra på Vilde för tillfället. Det har varit så mycket energi i honom de senaste dagarna att det känns som om det ryker ur öronen på honom. Han flyger runt och är överallt och ingenstans så fort han är lös. Inte lyssnar han särskilt bra heller så det är lite kaos. Jag kan inte minnas att tidigare hundar hade en sån här period strax innan två år men inte omöjligt att de hade det. Inte lätt att minnas allt.

Här i byn har Vilde haft en liten hundkompis, de har fått stöka med varandra i koppel och båda har blivit glada när de träffats. Att de inte fått vara lösa ihop kommer sig av att den hunden nog vägde en tiondel av Vilde och var 16(?) år. För någon dag sedan så fick jag veta att den hunden hade gått bort. Väldigt sorgligt för hennes ägare för hon var en väldigt pigg liten hund för sin ålder

Fortfarande skeptisk

 Det är något skumt med svampar även i år.

Även om de är skumma så har Vilde inga problem med att kolla av.

Det blev lite tyst här efter attacken på Vilde, luften gick ur mig lite och jag är fortfarande sur över det.

Här i byn är det tre hundar som vi möter ofta och att möta dem är fortfarande inget problem. En hund möter vi lite då och då vilket vi även gjorde för några dagar sedan och där märktes det skillnad. Vilde reagerade en del och blev helt klart osäker. Vi skulle behöva möta många hundar som inte bryr sig i hundmöten för att komma tillbaka till vår tidigare nivå. Skithunden med ägare åkte hem till sitt hemland någon dag efter attacken så den har vi sluppit men de ska komma tillbaka snart. Min gissning är att den hunden kommer att bita en annan hund eller människa och att människor här kommer kräva att den avlivas. Får se om jag får rätt i det.

Min plan var att jag och Vilde skulle göra tävlings debut i något i år men den planen har jag skrotat. Innan Vilde känner sig trygg bland andra hundar kommer det inte bli någon tävling för oss. 

Avliva fanskapet

 Det har varit rätt lugnt i byn en tid när det kommer till knepiga hundar. Det lugnet tog slut när ett tyskt par köpte en stuga här. Med sig hade de en hund som inte alls verkar trevlig så jag har undvikit att promenera förbi deras hus och när jag har sett dem ute har jag hållit avstånd. Idag kom mannen gående med hunden kopplad på vägen genom byn och jag kom från en sidoväg. Avståndet var så pass stort så jag stannade och tänkte att de kunde passera. Så fort hunden såg Vilde började den morra och kasta sig. Vilde svarade upp så jag hade fokus på honom och så såg jag i ögonvrån hur hundfan var på väg mot oss. Jag snurrade runt och försökte hålla Vilde skyddad men tillslut kom Vilde lös och han svarade upp mot hunden. Hunden gick då till attack och försökte få ner Vilde. Vilde gav upp och drog från platsen. Hunden insåg efter en bit att det inte var lönt att försöka komma ikapp. Ägaren fick tag på fanskapet och bad om ursäkt och jag gav mig efter i riktningen Vilde hade sprungit. Efter en stund av ropande dök Vilde upp. Tacksamt nog så har jag inte hittat några fysiska skador på Vilde men mentalt återstår att se. Han har känts mer på helspänn efter händelsen och hundmöten blir det till att börja från noll med igen.

Jag har noll förståelse för människor som väljer att hålla aggressiva hundar vid liv utan att se till att hundarna inte har någon möjlighet att skada andra hundar

En helg med vettiga hundmöten

 Nu låter det nog som om vi fick en massa hundmöten men så var det inte. Ett hundmöte på fredagen, ett på lördagen och ett på söndagen. För att bo här så är det mycket och mest glädjande var att de tre hundarna vi mötte uppförde sig perfekt. Vilde uppförde sig inte lika perfekt i alla hundmöten men helt okej. Han skällde lite på en av hundarna men i det fallet tror jag att det kommer sig av att hunden hade solglasögon. Inte en knäpp ägare utan en hund med känsliga ögon för sol. 

Idag märkte jag att Vilde verkligen behövde få springa av sig så det var bara att knata ut i skogen och följa skoterspår.

Om det inte framkommer av bilderna så kan jag berätta att han var väldigt glad över att få springa runt som en galning

Små delsegrar

 

Som jag tidigare har nämnt är Vilde något stökig vilket gör att det är extra glädjande när något fungerar.

Igår när vi var ute och gick var han lös vilket inte är så ovanligt. När vi lullade på såg jag något till höger om oss och Vilde stannade och spanade. Jag kunde se att det var två eller tre rådjur bakom träd och bad Vilde vänta. Han lyssnade och jag gick fram till honom och kopplade upp för att vara på säkra sidan. Jag litar inte helt på Vilde så det kommer nog bli långlina på ett tag men än så har han alltid lyssnat på mig.

Dagens två glädjande händelser var att vi mötte två pudlar som skällde på Vilde. Att de skällde på Vilde var inte så glädjande men att han var tyst gjorde mig glad. Han fick även hälsa på ena pudeln och det tog inte många sekunder innan Vilde gav lekinvit. Tyvärr så möter vi mest hundar som skäller aggressivt och det svarar Vilde upp på på en gång. Kul att se hur han reagerar när det inte handlar om aggressivt skällande.

Den andra glädjande händelsen var att han klarade av ett möte med två personer på vägen utan att börja studsa. Han brukar nämligen studsa av glädje när vi möter folk. I Vildes värld vill nämligen alla hälsa på honom.

Det krävs inte mycket för att jag ska känna att Vilde är perfekt

9 månader

 Och det firas med ett kaninöra.

Funderar lite på vad som hänt under en månad. Vilde har ändrat attityd mot andra hundar. Det har gått från att de flesta är lite läskiga till att alla i stort sett är lämpliga lekkompisar. Igår blev han väldigt fascinerad av en liten hund med täcke som han fick hälsa på. Bilåkning är fortfarande ett problem och igår blev det ett bakslag i form av en spya. Innan gårdagen var det nog mer än en månad sedan han spydde. Oavsett om han spyr eller inte så vill han inte åka bil. Han går inte ens fram till bilen frivilligt. Han har fått mat i bilen för att försöka få honom mer positiv till själva bilen men än har inget hjälpt. Jag hoppas att det på sikt löser sig precis som med mina tidigare collies. 

Träningen ligger mer eller mindre nere nu för det känns inte som han är mottaglig och när det bara blir tråkigt för oss båda är det bättre att avstå. Kloklippning är han inte så förtjust i men jag tycker att det fungerar bra nu så länge som jag klipper fort. Det gör att det inte blir så noga klippt som jag hade önskat men det blir klippt. Lite klurigt med en valp som inte vill bli fasthållen på något sätt men jag känner att vi med tiden har löst det bra.

Ett oväntat hundmöte

 I fredags beslutade jag mig för att ta en promenad på en avverkningsgata. För att ta mig dit behövde jag först gå en bit på en skogsväg och när jag hade tagit mig upp för en backe kunde jag se att en jägare stod på pass runt 100 m bort. Jag beslutade mig då för att vända för att slippa promenera i området de jagade. Promenaden blev istället en bit bort och jag tänkte att Vilde kunde få vara lös en stund. Han skuttade runt lite och hade kul. Efter en stund var det något som fick mig att titta bakom mig och där stod en okänd hund av mindre modell med en pejl på ryggen. Den okända hunden verkade vara glad och trevlig så jag blev inte oroad. När Vilde upptäckte den blev han plötsligt helt ställd i några sekunder och sedan gav han den okända hunden leksignal. Hundarna lekte en liten stund och sedan gav sig jakthunden av för att fortsätta jaga. Vilde valde att ignorera mig och hängde på jakthunden. Jag insåg att det bara var att knata åt hållet de försvann och få tag på Vilde. Nu hann jag inte gå mer än tio meter innan Vilde kom tillbaka. Väldigt glad att han inte försvann längre och han fick givetvis belöning för att han dök upp. Att hans inkallning är lite sådär just nu vet jag så jag kan inte påstå att jag blev så förvånad men jag hade ändå trott att han skulle lyssna på mig. Det som kändes väldigt positivt var hur han hanterade en okänd hund som plötsligt dök upp. Någon bild på den söta jakthunden fick jag inte. 

Vantar

 

Att få leka med mina vantar efter en promenad är alltid väldigt populärt. Att vantarna blir lite blöta och äckliga tar jag. 

Älgjaksveckan startade idag och det är alltid lite tråkigt. Skogen vill jag inte promenera i och jägare är som folk är. En del tar hänsyn och är vettiga och andra är puckon. Det är svårt att inte bli irriterad när de visar noll hänsyn när de kör förbi mig när jag och Vilde är ute på promenader. Så trevligt tycker jag inte heller att det är när en del jägare sätter likhetstecken mellan landsbygd och att det är okej att bara släppa ut hundar. Även om det här är landsbygd så öppnar man inte bara dörren och släpper ut hunden om det inte är inhägnat. Undantaget är givetvis om man går ut med hunden och har koll

Igår var det onsdag

 Så därför var vi på kennelklubben för öppenträning. Om man tänker lydnadsmässigt så var träningen en katastrof men om man tänker socialisering så var det perfekt. Personen som var ansvarig hade med sig sina två Welsh springer spaniels och hon undrade om jag ville släppa Vilde med dem. Personen i fråga var även aktiv på klubben när jag hade tidigare hundar och hennes hundar har alltid varit trevliga. Vilde tyckte att det var lite läskigt först men sedan blev han modigare och lekte lite med hundarna. Efter en stund kom det fler till träningen och jag hade tänkt träna lite lydnad men Vildes hjärna var på total overload så det var bara att ge upp. Han fick istället hälsa på två sheltie valpar vilket gick bra men de tyckte att han var lite läskig. Full förståelse för det med tanke på att de i stort sett var lika stora som hans huvud. Det var så trevligt att se Vilde leka och hälsa på hundar. Så synd att det inte finns några trevliga hundar i lagom ålder här i byn. Lite bilder från de senaste dagarna.

Maximal otur

Nu börjar det bli mörkt och dimmigt på morgonen och då är det bra med reflexer.

Igår kväll var det öppen träning igen på kennelklubben och vi var där. Den här gången var det något mer folk och hundar. Stundtals var Vilde inte kontaktbar men det gick även bra då och då. Jag och Vilde höll oss på lite avstånd från de andra hundarna och ägarna så att han skulle kunna ha lite fokus på mig. 

Den ansvariga för träningen hade lagt ut några nosework gömmor så jag tänkte att Vilde skulle få prova. Det gick bra med första men sedan var oturen framme. Det fanns en gömma i en liten bod var träning/tävlings utrustning förvaras. När Vilde sökte därinne lyckades han trassla in sig på något sätt i ett litet bord. När han skulle ta sig loss så ramlade allt från bordet ner och han blev rädd och kastade sig bakåt. Bordet hamnade då upp och ner och han fastnade med halsbandet i ett av bordsbenen och fick totalpanik. Jag försökte få loss honom och han högg runt sig av paniken. Han tog sig loss efter en liten stund och senare upptäckte jag att han hade ett sår bredvid ögat. Jag kunde inte så någon skada på ögat och hoppades att det inte var värre. Jag har inte sett någon skada på ögat idag heller och Vilde uppvisar inga tecken på att ha ont så jag har inte kontaktat någon veterinär. Jag håller tummarna för att det inte kommer att ändras.

Det återstår att se om han kommer att vilja gå in i den boden någon mer gång. Jag hoppas att han inte kopplar ihop händelsen med nosework men det tror jag inte

Det finns inga hundar

 Bortsett från några mindre trevliga exemplar i byn som jag inte känner något behov av att träffa på. Vilde behöver mycket socialträning med andra hundar och jag gör mitt bästa för att få till det men det är svårt. Igår åkte vi upp till kennelklubben för öppenträning men där var det väldigt öde. Den enda som var där var den som var ansvarig för öppenträningen. Vilde fick vara i närheten av deras ena väldigt tålmodiga hund och det är jag tacksam för men det hade varit bra med lite fler hundar. Några planerade kurser i närområdet finns det inte heller. I morse träffade jag på en av de trevliga hundägarna i byn som har en trevlig hund så Vilde fick lite träning i att bara ta det lugnt medan vi pratade. Jag är tacksam för alla träningsmöjligheter men Vilde behöver verkligen få träffa och vara i närheten av trevliga hundar. Det börjar bli lite frustrerande att jag inte lyckas få det att hända. Annars så har han njutit av att skutta runt och vara hund.

Jag är givetvis partisk men jag tycker att han är väldigt fin

Dagarna går

 Vi tränar lite allt möjligt väldigt ostrukturerat och ibland går det bra och andra gånger mindre bra. Det blir lite träning med bruks/lydnadshindret på låg höjd men han satsar hårt.

Skålen som hänger på ena stödet använder jag till extern belöning och eftersom jag är virrig ibland så r det praktiskt att ha den där.

Igår var vi med på en aktivitets promenad som Malungs kennelklubb fixade. Väldigt nyttig träning för Vilde att ha andra hundar runt sig och få lite nya utmaningar. Lite gapig var han men skötte sig ändå bra. Det var tre nosework stationer och med tanke på att vi bara har tränat lite så gick det bättre än jag hade räknat med. Lite balansövningar som han inte riktigt briljerade på och lite vardagslydnad övningar. Det var kul att träffa på några medlemmar som jag inte träffat på många år.

I skogen så har älgflugorna vaknat till liv och det var väntat men inte önskat. Här en suddig bild på två som landade på Vilde.

Stavgångare och andra hundar

 Idag tog vi en promenad i Malung igen med förhoppning om att se någon annan hund. En fransk bulldogg såg vi på avstånd, ägaren verkade inte vilja ha något hundmöten för hon gick hellre på gräs än att komma nära oss. Vi mötte lite promenerande människor utan hund och ett par där den ena gick med stavar. Att gå med stavar tyckte Vilde var underligt och läskigt en kort stund. En lapphund såg vi först på lite avstånd vilket gick bra men sedan mötte vi den igen på kortare avstånd och då kunde inte Vilde vara tyst. Skulle behöva få till många fler hundmöten och helst någon trevlig hund som han hade kunnat få hälsa på men det är bevisligen svårt. Bilresan både till och från Malung gick hyfsat och det är alltid bra, inga spyor men en del dregel.

Saknade inte myggen

 Igår kom vi hem efter att ha varit i Uppsala några dagar. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt med Vilde. Hunden som inte har haft några problem med nya upplevelser och miljöer var nämligen stressad. Nu kan jag se flera anledningar till att det blev som det blev. Han är påväg in i spökåldern, han hade inte möjlighet att vila ostört så mycket som han behöver,lång bilresa och att han inte hade möjlighet att vara lös. Vildes sätt att hantera känslor är att springa av sig, blir han stressad eller glad så springer han en stund och så blir allt bra.

Det är bara att acceptera att det blev som det blev. Det positiva var att han fick några bra hundmöten, se mycket saker och nya djur. Harar var väldigt spännande att titta på och spåra, i koppel enbart för annars hade jag fått leta hund.

Nu fick jag tyvärr ingen bild eller film när han gav en lekinvit till ett djur. Det var inte en hund han ville leka med utan ett får på 4H... Fåret var i hage och verkade mest bli konfunderad av Vildes inbjudning till lek