Det blev lite som jag gissade i förra inlägget. I veckan kom en ny familj till byn med tre små hundar. Jag försökte vara positiv och tänka att de skulle ha koll på sina hundar men givetvis inte. Jag har varit lite på min vakt när jag passerar deras hus, vis av lärdom. För någon morgon sedan hörde jag hur deras dörr öppnades och ett väldigt bjäbbande. Vilde och jag hade mer eller mindre passerat huset och vi var skymda av en häck. Skällandet kom närmare och när jag vände mig om hade en av hundarna tagit sig ut på vägen och var gapandes på väg mot mig och Vilde. Jag röt stopp åt hunden och den blev antagligen chockad för den stannade. Vilde gapade lite på den och sen ville han fly från situationen så vi fortsatte gå. Då hade ägaren tagit sig ut på vägen och bad om ursäkt.
Jag blir så less på oförmågan hos folk här att ha koll på sina hundar. Det är hopplöst för mig att försöka få Vilde att känna sig trygg i närheten av andra hundar när hundar gång på gång kommer rusande med otrevlig attityd. Jag sa åt ägaren igår att de måste ha bättre koll men i vanlig ordning blev det en ursäkt att det var ett misstag som gick på en sekund. Misstag kan absolut ske men jag har ledsnat på att det alltid drabbar mig och Vilde.
När jag flyttade hit var det runt 20 hundar i byn och konstigt nog var det aldrig problem då med framrusande hundar här och där. Då hade folk koll och visade respekt. Det hände absolut att någon hund var på rymmen då och då men skillnaden var att det inte var hundar som muckade bråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar