Kaos och lite mer kaos

 Bilden togs jag för några dagar sedan när det var en dimmig morgon.

Då var det inte kaos utan bara en vanlig morgonpromenad.

Kaoset kom igår och håller i sig. Det har varit dåligt med variation när det kommer till promenader den senaste tiden. Snön gör att det inte går att åka till platser i skogen eftersom snövallar gör att det inte går att parkera. Valet blev därför en promenad i Malung vilket var ett tag sedan. Jag tänkte att det skulle vara kul för Vilde att se något annat än byn och ha nya saker att nosa på. Nu vet jag inte om Vilde uppskattade promenaden eller inte men jag uppskattade den inte. Han gick mest runt och skällde på allt vilket aldrig hänt tidigare under promenad i Malung. Nu vet jag att han blir stressad av att åka bil så kanske är det så enkelt att han blev mer stressad igår än han brukar bli. Han gillar fortfarande inte att åka bil men nu var det väldigt länge sedan som han spydde så det är bra.

Idag fortsatte kaoset med att Vilde inte alls ansåg att han behövde lyssna på kom. Och gör man inte det får man inte vara lös. Han har varit duktig på att lyda och lyssna ett bra tag nu så jag trodde att det skulle fortsätta så. Nåväl det är bara att fortsätta träna och poängtera att det inte är valfritt att lyda

En biltur till ett favoritställe

 Det är vad dagen bjöd på. En av oss sprang runt som en galning i en timme och det var den med fyra tassar. Jag tror aldrig Vilde har sprungit så mycket under en promenad, i vanliga fall springer han runt ett tag och sedan brukar han vara mer sansad. Nu är jag rätt säker på att han sprang på älg eller rådjursspår så jag bröt det rätt många gånger. Jag vill inte att han springer på spår men svårt att förhindra helt när han är lös. Han fick gå i koppel ett tag för att bryta beteendet. Någon älg eller rådjur träffade vi i alla fall inte på. Medan Vilde gick i koppel skrämde vi däremot upp runt tjugo tjädrar som Vilde gärna ville jaga efter. Givetvis så släppte jag inte honom så någon möjlighet att jaga tjäder fick han inte. Det blev några bilder idag på min glada/galna hund.

Bilresan dit och hem gick bra vilket alltid är ett plus

Borde göra mer

 Jag har lite dåligt samvete för att jag inte har varit upp på öppen träning på många månader nu. En anledning är att jag helt enkelt är väldigt trött på kvällen, inte alltid lätt att vara sjuk. En annan anledning är att det blir ett så stort projekt, det är några mil till hundklubbarna och Vilde tycker inte om att åka bil. Om jag hade varit säker på att andra skulle vara på öppen träning hade det varit en sak men flera gånger när vi var upp var det bara den som var ansvarig för öppen träning som var där. När man då har åkt några mil och försökt hitta energi och resultatet blir att jag tränar själv på en plan känns det rätt meningslöst. Jag skulle verkligen önska att det fanns någon hund aktivitet på dagtid i närheten för det skulle passa mig väldigt mycket bättre. 

En promenad i Malung tog vi för någon dag sedan. Lite variation för Vilde och mycket att nosa på. Några andra hundar såg vi däremot inte till. Bilresan dit och hem gick bra vilket alltid är trevligt

Regnet faller

 Och varken Vilde eller jag tycker att det är kul att vara ute. Nu hade vi fint höstväder för några dagar sedan och då blev det mer motion. 

Att den lilla studsbollen är glad när han är lös går det inte att missa. Jag har lite vettigare bilder på honom i kameran men jag har inte fått tummen ur än och flyttat bilderna till datorn. 

Av hundarna jag har ägt och bayrarna så står Vilde ut på ett sätt och det är hans sätt att använda nosen på gott och ont. Är vi ute i trädgården och tränar så kan han bli distraherad av luftvittring vilket är lite svårt att förutse. Att träna hund i att ignorera distraktioner jag kan uppleva är en sak men jag har inte Vildes luktsinne. Nu försöker jag bara vara snabb och påminna honom om vad vi gör så fort jag ser att han får upp vittring av något och det fungerar hyfsat men långt ifrån perfekt. Jag räknar med att det är ett problem som kommer lösa sig i takt med att han får bättre fokus på mig och att han lär sig att det inte lönar sig att reagera på dofter. 

Det har blivit en del kortare bilresor den senaste tiden och Vilde har inte mått illa! Han tycker absolut inte om att åka bil men om han slipper må illa kan han på sikt kanske bli lite mer positiv till bilåkande

Några bra och några som det brukar bli

 Det blev en biltur idag till ett trevligt ställe att promenera på. I dag var det äntligen lite svalare så att det var möjligt att ta en ordentlig promenad. Bilresan dit gick inte bra utan slutade med en spya. Riktigt trist med ännu ett bakslag men han spyr inte varje bilresa längre i alla fall så det gäller att tänka att det ändå blivit framsteg. Vilde blev glad när vi kommit fram och han kunde få röra på sig. Jag hade i vanlig ordning förhoppning om någon fin bild på honom och idag blev det så. Givetvis blev det fler bilder i den här stilen. Glad/galen collie.

Och här kommer bilderna jag blev nöjd med. Min lilla stök collie som inte är så liten är bra fin i mina ögon.

De senaste dagarna har vi tragglat snabba lägganden och sättanden och jag tycker att det har blivit lite snabbare men inte snabbt nog. Jag vet att jag med Leo lekte fram snabbare lägganden men det fungerar inte med Vilde. Han jagar leksaken när jag drar den framför honom men jag lyckas inte få honom att förstå att jag vill att han lägger sig. Med godis går det bättre men då får jag inte till önskad intensitet. Bara att fortsätta försöka med andra ord och hitta lösningar

Skatungar och bilåkning

 Det är inte ovanligt att vi har något skatbo i trädgården men de brukar ha boet i granen. I år tyckte de att det var bra att ha ett bo i en stor syren, vi rev boet många gånger men de gav aldrig upp utan byggde på nytt. Till slut vågade vi inte riva av rädsla för att de hade ägg i boet. Resultatet av det blev skatungar som nu skuttar runt i trädgården och heter man Vilde så är de roliga att jaga. 

Skatungarna är tyvärr lite överallt i trädgården så det är svårt att gissa var de är varje gång vi går ut i trädgården. Jag vill inte att Vilde ska jaga dem men jag hinner inte stoppa honom varje gång och jag tänker inte ha honom i koppel i trädgården. Fortsätter skatungarna att vara så här korkade så kommer de snart att bli dödade av andra fåglar. 

Det blev som sagt ett bakslag när vi åkte till mh så bilåkningen har vi backat med. I dag blev det en tur till en annan skogsväg så Vilde skulle kunna vara lite lös. Den här bilden är tagen ca 5 meter från vägen så inga djur blev störda. Någon fotomodell är Vilde inte för att stå eller sitta fint är han inte intresserad av .

Bilåkning

 Att få Vilde att bli okej med att åka bil är ett pågående projekt. Nu har det blivit så pass varmt att det faktiskt går att åka någonstans och ta en promenad. En del snö finns det kvar på skuggiga platser men det är oftast plusgrader på dagen i alla fall. Igår blev det en biltur till Malung och en promenad där som omväxling. Några hundar såg vi inte till men Vilde hade mycket att titta på och nosa på så det var bra ändå. Han varken spydde eller dreglade ner sig så det var en bra resa dit och hem. Idag blev det en kort biltur till en skogsväg, så pass kort tur att jag normalt går dit men det är svårt att promenera så att det blir bilträning. Vilde fick springa av sig en stund och det var han glad för. Bilresan dit och hem gick bra och det känns som en seger varje gång han slipper må illa.

Hade jag lyckats sätta fokus på bilden när han hoppar så hade jag blivit lycklig men så blev det inte. Jag tycker att det är svårt att fota när jag har glasögon och att fota Vilde som flyger runt kors och tvärs är en utmaning. Någon dag ska jag lyckas få en bild på honom som jag är riktigt nöjd med.

Lite varmare

 Vilde kunde vara lös en liten stund på dagen vilket han verkligen behövde. Galet mycket energi i den inte så lilla hunden. Väldigt svårt att motionera när det är kallt hela tiden. Det var minus 20 när vi var ute mitt på dagen och Vilde klarade sig hyfsat från att få köldkramp i tassarna. Det var bra att kunna gå i traktorspår och låta Vilde springa av sig lite.

Vilde hade behövt åka mer bil för han gillar det inte och spyr tyvärr fortfarande ibland. Problemet är bara att det inte finns någonstans att åka och göra något när det är så här kallt. Ordentlig bilträning får nog vänta till våren precis som mycket annat

9 månader

 Och det firas med ett kaninöra.

Funderar lite på vad som hänt under en månad. Vilde har ändrat attityd mot andra hundar. Det har gått från att de flesta är lite läskiga till att alla i stort sett är lämpliga lekkompisar. Igår blev han väldigt fascinerad av en liten hund med täcke som han fick hälsa på. Bilåkning är fortfarande ett problem och igår blev det ett bakslag i form av en spya. Innan gårdagen var det nog mer än en månad sedan han spydde. Oavsett om han spyr eller inte så vill han inte åka bil. Han går inte ens fram till bilen frivilligt. Han har fått mat i bilen för att försöka få honom mer positiv till själva bilen men än har inget hjälpt. Jag hoppas att det på sikt löser sig precis som med mina tidigare collies. 

Träningen ligger mer eller mindre nere nu för det känns inte som han är mottaglig och när det bara blir tråkigt för oss båda är det bättre att avstå. Kloklippning är han inte så förtjust i men jag tycker att det fungerar bra nu så länge som jag klipper fort. Det gör att det inte blir så noga klippt som jag hade önskat men det blir klippt. Lite klurigt med en valp som inte vill bli fasthållen på något sätt men jag känner att vi med tiden har löst det bra.

Stavgångare och andra hundar

 Idag tog vi en promenad i Malung igen med förhoppning om att se någon annan hund. En fransk bulldogg såg vi på avstånd, ägaren verkade inte vilja ha något hundmöten för hon gick hellre på gräs än att komma nära oss. Vi mötte lite promenerande människor utan hund och ett par där den ena gick med stavar. Att gå med stavar tyckte Vilde var underligt och läskigt en kort stund. En lapphund såg vi först på lite avstånd vilket gick bra men sedan mötte vi den igen på kortare avstånd och då kunde inte Vilde vara tyst. Skulle behöva få till många fler hundmöten och helst någon trevlig hund som han hade kunnat få hälsa på men det är bevisligen svårt. Bilresan både till och från Malung gick hyfsat och det är alltid bra, inga spyor men en del dregel.

Saknade inte myggen

 Igår kom vi hem efter att ha varit i Uppsala några dagar. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt med Vilde. Hunden som inte har haft några problem med nya upplevelser och miljöer var nämligen stressad. Nu kan jag se flera anledningar till att det blev som det blev. Han är påväg in i spökåldern, han hade inte möjlighet att vila ostört så mycket som han behöver,lång bilresa och att han inte hade möjlighet att vara lös. Vildes sätt att hantera känslor är att springa av sig, blir han stressad eller glad så springer han en stund och så blir allt bra.

Det är bara att acceptera att det blev som det blev. Det positiva var att han fick några bra hundmöten, se mycket saker och nya djur. Harar var väldigt spännande att titta på och spåra, i koppel enbart för annars hade jag fått leta hund.

Nu fick jag tyvärr ingen bild eller film när han gav en lekinvit till ett djur. Det var inte en hund han ville leka med utan ett får på 4H... Fåret var i hage och verkade mest bli konfunderad av Vildes inbjudning till lek

Vid älven

 Det är lite svårt att komma på ställen som det bara tar några minuter att åka till. Målet är att bilresan ska vara så kort att Vilde inte hinner spy. I dag gick färden till älven några minuter bort. Vilde klarade resan utan att spy men dreglade ordentligt. Toker och Lexus spydde också och mådde illa i bil som valpar så jag räknar med att det kommer att växa bort på Vilde också.

Att skutta vid älven tyckte han var kul. Att frivilligt simma har han inte haft några planer på än, får se om han kommer göra det i framtiden.

Bakslag

Det har gått bra att åka bil med Lexus ett bra tag nu. Han har bara legat i buren och tagit det lugnt vilket har varit skönt både för oss och för honom. I dag blev det dock ett bakslag och det känns lite trist. Lexus behöver inte älska att åka bil huvudsaken är bara att han slipper må illa.

Förhoppningsvis så kommer bilresorna framöver att gå bra igen.

Hundar eller monster?

Jag tror nog att hundarna syns.

Även om det finns gatlampor så är det rätt mörkt att promenera på vägen på kvällen och morgonen. Det här med att ta det lugnt ett par dagar är inte riktigt något som Lexus uppskattar. Nu uppför han sig rätt bra ändå men han är utan tvekan drygare när det gäller bilar. Om han får motion och aktivering så reagerar han inte så fasligt mycket på bilar men nu reagerar han. Han vill helt enkelt ge sig på bilarna och det är givetvis något som måste bort. Det är ett pågående projekt och framstegen kommer sakta men säkert.

Skog

 Vi gav oss ut på jakt efter blåbär igen. På skogsvägen passerade vi några bärplockare och jag svor lite. Den här gången visade det sig att vi hade mer tur för vi hittade lite mer blåbär så bärplockarna har inte hunnit plocka överallt. Om någon vecka när lingonen blir mogna lär det i vanlig ordning vara många bärplockare i skogen.

 Lexus njöt av att få skutta runt lite igen och det mest glädjande var att bilresan dit och hem gick bra. Nu var det en kort bit men varje bilresa som går bra är ett steg i rätt riktning.

Freyja

Lexus och Yana spanar

 Så här ser det ut när det finns något i närheten som bayrarna vill ha koll på. Vad det var vet vi inte men de var vaksamma så jag gissar på något rovdjur. När det är något så klättrar de gärna upp på saker så att de kan spana av området.

 Hur många dl blåbär som hundarna åt går det bara att gissa men alla tre åt ordentligt

Räddad av polisen

Oavsett väder så måste hundarna ut och vi beslutades oss för att köra till en skogsväg och promenera där. Nu var det inte bara slöhet som gjorde att vi tog bilen utan anledningen var att Lexus ska åka mycket bil. När vi kom till skogsvägen beslutade vi oss för att köra en bit på den så att bilturen skulle bli längre. Nu visade det sig att det var en lite för guppig väg för Lexus så jag såg på honom att han började må illa och bad sambon stanna. Sambon körde ner lite på sidan av vägen och stannade och vi släppte ut hundarna ur bilen. Sen var det kört. Vägkanten hade blivit lite för mjuk av allt regnande så bilen sjönk ner och det gick inte att få loss den. Vi promenerade en stund och sedan blev det ett telefonsamtal till en i byn. Han kunde inte komma och hjälpa oss men sa att han skulle skicka någon annan. Sen började vi vänta och knotten blev fler och fler.

Minuterna gick och när det hade gått närmare en timme ringde sambon upp personen som skulle skicka någon. Då visade det sig att de inte hade numret till mobilen som sambon hade med sig och var lite osäkra på var vi var. Efter det tog det inte någon längre stund innan hjälpen var framme. Då fick vi höra att de hade letat nummer till oss på eniro och ringt lite olika folk. Min mobil var kvar hemma och mobilen som sambon hade med sig finns inte registrerad. Den som hjälpte oss den här gången var polisen i byn som var ledig. Idag får vi tacka polisen och verkstadsägaren.
Nu var det tur att det var sambon som klantade sig och inte jag för då hade bilen fortfarande suttit fast. Jag är nämligen lite för envis så jag skulle aldrig ringa efter hjälp utan hade med största sannolikhet fått sitta där till vägen torkar upp.

Bil och titta och var tyst träning

Om man ska jämföra Lexus och Toker när det kommer till att åka bil så är det en gigantisk skillnad. Toker blev alltid illamående i bilen och försökte alltid springa och gömma sig när han insåg att vi skulle åka bil. Vändningen för Toker kom efter att vi hade varit på husvagnssemester. Efter den semestern så hade han inte längre något emot att åka bil och han mådde inte illa längre. Nu kommer jag inte alls ihåg exakt hur gammal han var när det vände men över året var han. I jämförelse med det så är Lexus åksjuka en bagatell. Vi har backat nu i hans bilträning och det blir korta turer och han får sitta i knä igen. Det blev en kort tur nu på kvällen och det gick bra.

Lexus och Yana fick skutta runt lösa en stund.

Freyja fick däremot nöja sig med att gå i koppel. Hon får stå ut med att gå i koppel när hon löper. Efter att vi hade promenerat en stund åkte vi hem och resan hem gick bra den också.
När vi kom hem visade det sig att en granne hade besök av sina barnbarn och de var ute på tomten och lekte. Utmärkt träning med andra ord för Lexus att vara tyst och titta. Nu var det inga större problem eftersom han blev belönad med bitar av en köttbulle.

Passa er när ni ser den här

Anledningen till att sambon åkte bort var för att hämta den här bilen. Eftersom jag hatar vita kombibilar så tyckte han att den var en bra bil till mig. Nu har jag fått acceptera att man måste ha kombi när man har hundar men vit måste man inte ha. Min körförmåga är inte den bästa fast jag har haft körkort i ett par år så när ni ser den här på vägen rekommendera jag att fort ta sig bort. Man skulle kunna tro att jag fick mitt körkort i ett flingpaket men så är det inte. Jag fixade körkortet på första försöket. På uppkörningen blev jag osäker på om det var 50 eller 70 på en sträcka så jag fattade beslutet att köra 60 för det måste vara bra... Nu var det dock 50 på den sträckan men körkortet fick jag ändå

Glädje är en bil på uppfarten

Sambon fick tag på en vettig bil igår så nu kan vi ta oss utanför byn igen. Det blev en mondeo igen som ser fräschare ut än vår förra. Så skönt att slippa vara beroende av andra för att handla. Av det här har vi lärt oss att det är mer eller mindre nödvändigt att vi har två bilar. Det lär dröja innan jag skaffar bil igen men förr eller senare så kommer vi ha två bilar

Bil?

Vi står nu utan bil vilket inte är helt optimalt när man har över 2 mil till närmaste affär. Den här veckan har vi fått låna en bil men snart är den här veckan slut. Igår fick sambon besked om att försäkringsbolaget löser in hans bil så nu letar vi för fullt efter en bil. Om någon vet om en kombi i hyfsat skick som är till salu så är det bara att höra av sig