Översvämmat

 Nu är det som det brukar vara nämligen inte så lätt att gå längs med ån. Det är ett rätt trevligt tecken eftersom det innebär att snön är på väg bort. Vilde tyckte däremot inte att det var okej att vi inte kan gå varvid brukar, han vill inte bli blöt.

Idag kom det ett paket med saker till Vilde, nya leksaker och en ny apportbock. Apportbockarna jag har är lite klumpiga och rätt söndertuggade så en ny kändes vettigt att köpa. En smidig leksak att ha i fickan kändes också vettigt.

Jag har de senaste dagarna googlat lite efter filmer på collie både kh och lh som tränar/tävlar lydnad för att få lite inspiration. Det var inte många filmer jag hittade och det var ännu värre när det gäller fint fotgående/linförighet. I stort sett alla filmer med collie i linförighet/fotgående så håller inte hunden positionen, utstrålar noll koncentration, sätter sig galet snett och är ofta en halvmeter eller mer från föraren. Det gav mig inte så mycket inspiration utan fick mig mer att fundera på varför det ser ut så. Det måste finnas hundar som utför momentet mycket bättre men de lägger kanske inte upp filmer. Det verkar ologiskt om fotgående ska vara omöjligt att få till snyggt med collie.

Min logik är som den är

 Det har varit avverkning någon km bort längs en skogsväg så jag tänkte att det skulle vara ett bra ställe att promenera. Det är fortfarande så mycket snö att det inte går att promenera om det inte finns spår att gå i. Vi promenerade till skogsvägen och där fick Vilde vara lös. Det visade sig att skogsmaskinerna bara hade åkt ett par hundra meter på skogsvägen men jag tänkte att det ju bara var att pulsa lite så Vilde skulle få en okej promenad. Det tog inte en lång stund innan jag gav upp. Snön gick till knäna på mig och mina skor blev fyllda med snö. Vilde fick vara lös en stund i allafall och det får vara bra så.

Den senaste tiden har jag tragglat lite med fjärrdirigering. Jag och Vilde är fortfarande på nybörjarnivå men framstegen kommer. Min tanke från början var att träna in med låsta framben vilket vi även tränade med ett tag. Sedan insåg jag att låsta bakben passar honom bättre för skiftet sitt till ligg med låsta framben gör att Vildes rygg hamnar i ett konstigt läge/vinkel. 

Så då började vi träna med låsta bakben istället och genast kom ett problem. Nämligen att Vilde hade extremt svårt för skiftet ligg till sitt. Det fungerade så länge som jag höll en godis ovanför honom men annars var det kört. Under träningen satt jag på golvet framför Vilde för att försöka få exakta rörelser och ha möjlighet att belöna fort. Eftersom det var helt omöjligt att få Vilde att sätta sig upp utan att förflytta sig så var lösningen att prova något annat. Jag provade att träna Vilde med mig ståendes istället och plötsligt hade inte Vilde några problem alls. Det är långt ifrån ett färdigt moment men det är så kul med framsteg. Stadga och träning på avstånd behövs innan jag kan säga att Vilde kan momentet.

I stort sett varje kväll blir det någon form av träning och det märks att Vilde tycker att det är kul. Fotgående har vi tagit en paus i för det finns inte någon plats att öva

Tillbaka till grunden

 

Bilden är från imorse och då var det minus 13 och jag hoppades att skaren skulle hålla för mig. Det gick rätt bra men älgar hade knatat runt väldigt mycket så det var en utmaning att inte sjunka ner i deras spår.

Rubriken syftar på att jag har backat tillbaka så långt det går när det gäller fotgående. Vi har helt enkelt tragglat att bara sitta i rätt position och ha fokus på mig. Det har vi gjort i några dagar nu och det har blivit små framsteg. I början var det en stor utmaning för Vilde att bara sitta och ha fokus. Det är givetvis något jag borde ha lagt mer energi på från början, att vara efterklok är som sagt lätt.

Ett stort fel jag alltid gör i hundträning nu när jag ser tillbaka är att jag slarvat med grunden. Jag vill att det ska bli perfekt utan att ge hundarna de bästa förutsättningarna. Och det är klart att det inte blir perfekt när jag slarvat.

Vilde har kommit in i en period nu när det går bra att träna och han verkar tycka att det mesta är kul. Koncentrationen är inte alltid på topp men när det inte fungerar tar vi en paus

Kaka,han blir nog vettig,det går över

 

Det är mina mantran på promenader nuförtiden. Kaka förutsätter att det finns kaka hemma för då är det mantrat bra. Att veta att jag får kaka efter promenad är bra motivation. Vilde är inte längre så rolig att promenera med. Att få kontakt med honom under flertalet promenader är en omöjlighet. Om vi får hundmöten resulterar det i att Vilde studsar och skäller. Givetvis så drar han även en del i koppel. Att försöka träna något är bara att glömma för hjärnan är inte alls på plats. Jag vet att det här är en period som kommer att gå över men just nu är det jobbigt

Vad gör jag för fel?

 Jag lyckas verkligen inte få till något vettigt fotgående på Vilde. Det är på den nivån att han inte kan hålla position eller fokus ens i några steg. Det mest frustrerande med det är att jag tycker att det var bättre för ca 4 månader sedan. Jag förstår inte vad jag gör för fel med honom. Tidigare hundar hade inte ett perfekt fotgående men helt okej så jag har ju kunnat lära ut det till flera hundar. Jag har tänkt mer på belönings placering och att belöna mer men det verkar inte hjälpa alls. Så frustrerande att inte hitta någon lösning. Funderar på att lägga ner träningen helt ett tag när det gäller fotgående men det lär inte heller lösa det. Jag får fortsätta fundera på en lösning.

Vi hade iallafall en trevlig promenad nyss där vi skrämde upp skogsfågel och Vilde såg rådjur eller älg som han tänkte dra efter. Duktig som han är avbröt han sin rusch efter vad det nu var när jag ropade. Att det var älg eller rådjur vet jag tack vare spåren jag såg.

Det hade kunnat vara vilken dag

 somhelst den senaste veckan. Vädret har bjudit på regn och grått i olika nyanser. Bilden är från idag.

Jag gjorde ett nytt försök att träna lite fotgående idag men gav upp väldigt fort. Kommandot fot innebar idag att Vilde gick in på min vänstra sida, gick bakom ryggen på mig och kom fram på högra sidan och ställde sig framför mig. Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig det. En stund började jag tvivla på min förmåga att träna hund och blev även fundersam på om jag bara inbillat mig att han vet vad fot innebär. Efter att ha tvivlat på allt en stund kom jag fram till att det inte kan vara så illa. Jag kan än minnas en tid när han kunde en hel del kommandon. Kanske lyckades jag aldrig få Vilde att förstå kommandona så bra som jag trodde. 

En fantastisk hundtränare har jag aldrig varit men jag klassar mig absolut som duglig. Att det mesta i lydnadsträningsväg inte fungerar nu kan jag inte göra mycket åt bortsett från att backa i allt och ta det med ro

Dagens collie

 Vi gick på ängen idag och Vilde valde att följa traktor/bilspår en bit. Han plattade alltså inte till något som inte redan var platt.

Idag har jag även för första gången tittat på en film på youtube om momenten i startklass i lydnad. Tidigare hade jag noll koll på vilka moment som ingick. Känslan jag fick efter att ha sett videon var att det inte ska bli några problem. Startklass känns helt klart mycket lättare än gamla lydnadsklass 1. Nu är Vilde absolut inte startklar för någon tävling oavsett gren men det känns bra att få lite koll på vad jag borde träna. Och trevligt att inse att det var lättare moment än jag trodde