Han gör det han ska

 Jag har ju nämnt tidigare att jag har vimsat till fjärren helt för Vilde så idag spelade jag in hur det ser ut. Det som är positivt är att han lyder kommandona även om jag någon gång fick upprepa mig. Att han sedan växlar mellan låsta framben och bakben är helt mitt fel eftersom jag tränat båda. Nu måste jag besluta hur det ska se ut och bara träna ena varianten.

Kurs=kaos del 3

 Igår var det dags för tredje tillfället på hund i hand kursen och jag hade förhoppning om att det skulle vara vettigare. Mina förhoppningar grusades fort. Igår skulle vi göra samma saker som förra gången. Linförighet mellan två koner, förbudsövning, inkallning och gå över balanshinder. Givetvis skulle det göras med en hund i taget. Det tog Vilde max 10 min att göra det och så var det bara att vänta och vänta. Vilde och jag blir frustrerade av att bara stå och vänta så vi tränade lite på den andra öde planen och promenerade lite på vägen. Det märks tydligt att en hel del av de andra hundarna också blir frustrerade av att bara vara. En del hundägare märker inte eller skiter i att deras hundar blir frustrerade för de sitter bara och pratar med andra hundägare vars hundar också är frustrerade. En del andra rör sig lite då och då med sina hundar. 

Efter att jag och Vilde hade väntat i 50 minuter och under den tiden båda blivit frustrerade och irriterade så skulle det då bli gruppövning. Det såg ut som om övningen ännu en gång gick ut på att alla hundar utom en skulle stå/sitta på rad och så skulle en hund i taget gå runt alla andra. Då kände jag att det räckte för min del så vi åkte hem. 

När varje kurstillfälle ska vara ca 90 minuter och minst 50 minuter enbart är väntan så är det helt värdelöst. Istället för att säga att det är en hund i hand/allmänlydnadskurs så hade det varit ärligare att kalla det för en kurs i passivitet träning som varvas med lite träning. En del deltagare har hoppat av för att det inte ger något men ändå gör inte kursledarna något för att göra kursen vettigare. Enda förklaringen jag har fått är att en del deltagare är nöjda. En enkel lösning för att göra kursen vettigare hade varit att en ledare tar hand om linförighet, förbuds övningen och det andra och att den andra kursledaren tränar resten av gruppen på andra planen. Då kommer man bort från väntetid och hundar som blir frustrerade av att bara vara stilla. 

Enda anledningen till att jag anmälde Vilde till kursen var för att få till träning med andra hundar och det har det inte blivit något av i stort sett. Jag skulle absolut kunna vara med på gruppträningen efter att Vilde byggt upp frustration i ca en timme men det skulle inte ge honom något utan bara öka frustrationen ytterligare. 

Den här kursen har inte gett mig och Vilde något utan han har mest lärt sig att när man kommer till kennelklubben så ska man sitta/stå och skälla på andra hundar som också skäller. Besviken,frustrerad och irriterad är vad som beskriver mina känslor för den här kursen.

Min målsättning på sikt är att tävla med dit kommer jag aldrig att nå utan möjlighet att träna med andra.

Foto från promenad idag.

Kurs=kaos del 2

 I torsdags var det dags för andra tillfället på hund i hand kursen. Det var mycket gapande även den här gången vilket inte är så konstigt när hundarna mest bara får vänta. Under de första 45 minuterna var det ca 40 min av enbart väntan för Vilde och mig och sedan fick vi gå in på plan. Väl på plan skulle man gå ett varv mellan två koner med hunden i koppel och den skulle inte dra i koppel och sedan fick man göra en inkallning. Det tar en stund när det är +10 hundar så dötiden blev lång för alla. Att bara stå/sitta stilla hela tiden bidrog till att Vilde gapade en del vilket även många av de andra hundarna gjorde. Jag föreslog att vi som bara väntade kunde gå till planen längre bort och träna men det var det ingen som hakade på så jag och Vilde tränade själva där istället för att bara vänta. Lite surt känns det när det jag och Vilde behöver öva på är att ha andra hundar runt oss och så blir det mest att hundar bara sitter och gapar. Sista halvtimmen var det en förbudsövning, gå över balansgrej, uppbindning med andra hundar,vi var med på det men jag valde att avstå från sista övningen för då hade Vildes hjärna börjat smälta. Sista övningen var att en hund i taget med ägare fick passera alla andra hundar som var stilla.

Jag förstår att det inte är helt lätt för personerna som håller i kursen för det är en jäkla blandning av hundar och olika mål för deltagarna. En del verkar mest vara där för lite social samvaro med andra människor och har mindre koll på egna hunden och verkar inte ha problem med att hunden gapar och stökar. Andra är där för träning och vill träna. 

Det är givet att det blir konstig blandning när det bara finns en kurs under en termin men jag är ändå lite besviken. Jag hade räknat med mer träning och att jag och Vilde skulle göra framsteg. Nu är det tre gånger kvar och jag hoppas verkligen på riktigt träning.

Vilde idag

Det börjar bli riktigt olidligt med mygg här igen och att gå vid ån var inte ett bra beslut. Tråkigt nog så blir det nog mest att gå på vägen igen för det är iallafall lite mindre mygg där

Kurs=kaos

 Det enda kursen den här terminen på någon av de två klubbarna i närheten var en hund i hand kurs. Inte riktigt mitt förstahandsval när det gäller kurs, allmän lydnad känner jag att jag inte behöver så mycket tips för att få till. Efter mycket velande så anmälde jag Vilde ändå eftersom han behöver träna med andra hundar i närheten. Igår var det då dags för första tillfället, jag var trött och stressad och hoppades mest att det skulle bli inställt på grund av åska. Att träna hund när jag är trött och stressad blir aldrig bra. 

Väl på plats visade det sig vara rätt många hundar. Några mindre som skällde mycket och några större som också lät. Det slutade med att jag större delen av tiden tränade Vilde på planen bredvid för jag tyckte det var för mycket stök. Pengarna för kursen känns lite bortkastade men jag hoppas att det blir bättre. Lite nyttigt för Vilde var det att ändå se så pass många hundar och han uppförde sig rätt bra ändå fast han också skällde en del. Bilresan dit och hem gick också bra så det tar jag med mig. Hade det funnits lämpliga hundar i närheten att promenera och träna med så hade jag dock aldrig betalat 900 kr för fem tillfällen på hund i hand.

Foto från idag

Nöjd med attityden

 Positionen jobbar vi på. Jag gillar inte att lägga upp bilder/filmer på mig själv men det får jag jobba på. Det är nyttigt för mig att kunna se hur det ser ut och det är lättare att gå tillbaka och titta om filmerna ligger här. Det är inte många månader sedan som det var helt omöjligt att träna Vilde så jag är glad över att det går att träna igen. Han hörde inget jag sa under några månader och levde i en helt egen bubbla.

Dagarna går

 Vi tränar lite allt möjligt väldigt ostrukturerat och ibland går det bra och andra gånger mindre bra. Det blir lite träning med bruks/lydnadshindret på låg höjd men han satsar hårt.

Skålen som hänger på ena stödet använder jag till extern belöning och eftersom jag är virrig ibland så r det praktiskt att ha den där.

Igår var vi med på en aktivitets promenad som Malungs kennelklubb fixade. Väldigt nyttig träning för Vilde att ha andra hundar runt sig och få lite nya utmaningar. Lite gapig var han men skötte sig ändå bra. Det var tre nosework stationer och med tanke på att vi bara har tränat lite så gick det bättre än jag hade räknat med. Lite balansövningar som han inte riktigt briljerade på och lite vardagslydnad övningar. Det var kul att träffa på några medlemmar som jag inte träffat på många år.

I skogen så har älgflugorna vaknat till liv och det var väntat men inte önskat. Här en suddig bild på två som landade på Vilde.

Bränner fett

Lite det jag hoppas på i alla fall, mer muskler och mindre fett skulle vara bra för oss alla. Freyja är lite kräsen när det gäller var hon vill springa så idag blev det en tur till ett ställe hon gillar och det är även ett bra ställe för fysträning.

Trött

Fånigt nog så var jag väldigt trött på fm och enda anledningen till det var att jag lade spår igår och gick ett. Nu anser jag att det var värt det men det är värdelöst att bli så trött av att göra så lite. I dag var det dags för Freyja att gå sitt spår. Varför jag fotade spårstarten vet jag inte riktigt men så här såg den ut.

Några bilder blev det på Freyja medan hon spårade.

Hon fick jobba på rätt bra i spåret och några gånger blev det tapp men hon löste det själv. Det är nog en av fördelarna med bayrare, de ger sig inte utan jobbar på till problemet är löst. Efter en stund tog hon sig fram till spårslutet och då blev det lek med klöv.

Lexus borde egentligen fått en spår även idag men jag orkade inte. Istället så fick han leta leksak i ljungen.

Så avslutar jag med en bild på två jordgubbar. Vi har två olika sorter, ena sorten är normala jordgubbar och den andra är en sort med stora jordgubbar. Känns lite onödigt att skriva vilken som är vilken.

Vimsig bärplockare och trasigt vildsvin

Är två roller som jag agerat idag, det går även att säga att jag har lagt ett personspår och ett viltspår men det låter inte lika roligt. En annan fördel med att agera vimsig bärplockare istället för att säga att man lägger personspår är att en vimsig bärplockare naturligtvis stannar till och äter blåbär medan sannolikheten för att en spårläggare gör det inte är lika stor. Hade jag gått in i rollen helt borde jag ha lagt en kaffetermos och kanske bilnycklar i spåret men det får finnas gränser. Det som krävdes för mina roller var det här.

 En klöv, spårapporter, spårmarkeringar, spårlinan behövs inte direkt för att lägga spår men den blev med på bild ändå.
Personspåret var inte helt otippat till Lexus och det blev ca 200-300m med två spårapporter och en slutapport. Liggtiden blev bara runt 30min för det började bi lite för mörkt och jag kände inte för att gå spåret i regn. Nu hade jag inga förhoppningar alls för hur det skulle gå för det var för länge sedan som han spårade.

Han gick lite för mycket på vindvittring men det är också det enda jag kan klaga på. Vid första spårapporten stannade han och stod stilla och fick massa beröm. Nästa spårapport tog han upp och kom till mig med och så blev det mer beröm och samma sak hände med slutapporten. Det syntes även att han tyckte att det var kul och då blir det såklart ännu roligare för mig.
Viltspåret ska Freyja gå imorgon och det blev en återgång, en halvdan lega, spetsvinklar och lite mer. Inte ett mästerverk när det kommer till spår men jag var trött och huvudsaken är att Freyja får spåra.

Ett udda problem

Det känns det i alla fall som jag har haft med Lexus hela hans liv när det gäller träning. Och det är att det är så jäkla svårt att få in kommandon i hans huvud. Vi kan ha tränat något hur många gånger som helst och det har känts som om han har förstått vad kommandot innebär och sedan är det bara borta ur hans huvud. Det är inte något problem som jag har haft med andra hundar, andra hundar=andra problem. Nu är det svårt att veta om det beror på att Lexus träning varit så sporadisk men det tror jag ändå inte eftersom han i perioder tränats mer regelbundet.
Kommandot fot minns han i alla fall även om positionen inte var perfekt idag.

Lite lätt frustrerande är det att upptäcka gång på gång att han inte förstår vad jag ber honom om.Som tur är så har han arbetslust och samarbetsvilja och eftersom vi med största sannolikhet aldrig kommer tävla så är det ingen katastrof. Om jag bara skulle kunna släppa att allt måste bli perfekt så skulle det vara ännu bättre

Fysträning

Rubriken låter så seriös men jag kommer inte på något mer passande ord. För vi åkte till ett bestämt ställe och där är det lite jobbigare att springa/gå. Tanken med det var att hundarna skulle få anstränga sig lite fysiskt och röra sig ordentligt. Båda höll igång ordentligt och hade roligt.

Freyja fick en lite knäpp och började gräva. Vi andra tittade mest på.

Lexus sprang och sprang

Det är inte bilden som får backen att se brant ut utan det är så jäkla brant. Lexus sprang upp och ner några gånger innan jag hade lyckats ta mig upp.
När Freyja inte sprang eller grävde poserade hon

Väl hemma dök posten upp med ett paket med hundmat. Den här gången tänkte jag glädja hundarna med lite omväxling så jag köpte lite olika blötmat sorter. Det blir mest som lite extra gott på torrfodret. Att Freyja kommer äta och vara glad vet jag för det är självklart. Lexus vet man däremot aldrig med, väldigt praktiskt med en Freyja för man behöver aldrig slänga mat.

Det som inte finns på nätet har inte hänt

Eller riktigt så illa är det inte men här kommer ett kort litet bevis på att Lexus blir lite tränad när jag orkar.

Söt men minnet är det sådär med

Ja jag var lat så det blev en mobilbild. Igår läste jag igenom de nya lydnadsreglerna för startklass som ska börja gälla 2017 (eller förslag på nya regler eller vad det nu är). Det gav mig lite inspiration att testa om Lexus skulle klara ett par av de nya momenten i lägsta klassen. Utrustad med lite godis, hans favoritleksak och en apportbock gav jag mig ut i trädgården med en lite för övertaggad hund. Helt begåvat var det inte att ta med hans favoritleksak eftersom han blir glad bara av att få träna. Träningen gick väl sådär och det beror mest på att jag är för dålig på att träna strukturerar någon/några gånger vecka. Lexus entusiasm och samarbetsvilja finns det inget att klaga på. Jag kan inte låta bli att fundera på hur långt vi hade kunnat ta oss om jag hade fått vara frisk. Det är som det är och finns inget att göra åt det.

Jag avslutade träningen med att sätta Lexus och gå utom synhåll och gömma hans favoritleksak. Sedan fick han då kommando att leta efter den och herrn verkade inte riktigt komma ihåg vad han skulle leta efter för han hämtade apportbocken som låg två meter från honom. Efter ett par repetitioner så verkade han i alla fall komma ihåg vad han skulle leta efter. Det är lite typiskt honom att glömma av vad han egentligen ska göra vilket med största sannolikhet beror på att jag varit dålig på att träna honom på självständiga uppgifter. Under fotgående, spårning och liknande så blir han inte förvirrad över vad han gör, hade han blivit det skulle jag nog mest skratta åt honom

Minnet är verkligen inte bra

Nu var Lexus artig och påminde mig på promenaden att han är en plåga att promenera med när Freyja löper. Han måste dra hela tiden, har inte tid att ha någon kontakt med mig och är mest lite överallt. Det finns med andra ord trevligare saker att göra än att promenera med Lexus nu.

För att muntra upp mig tittade jag på kennelklubbens hemsida för att se om det blir några trevliga kurser i höst. Nu behöver jag inte försöka avgöra om jag skulle orka gå någon kurs för det fanns ingen kurs som passade Lexus, valp och vardagslydnad. En riktigt billig vardagslydnadskurs hade jag kanske hoppat på som aktivering men den här var inte så billig. Det lutar nog åt att om jag orkar/vill gå kurs får det bli på Hundnära. Att binda upp sig för en kurs som är en gång i veckan i en bunt veckor känns lurigt, jag har dagar när jag är riktigt trött och sen vet jag inte heller när jag ska till Uppsala igen. Det känns bara dumt att jag inte orkar mycket när jag har en hund som tycker att träning är kul

Det ska inte vara omöjligt

Av någon anledning så har det varit väldigt svårt att få till ett ställande med Lexus. Jag har tragglat i perioder och sen gett upp och sen tragglat igen och sen gett upp. Och det har inte blivit några framsteg. Varför han har haft så svårt att lära sig att stå har jag inte riktigt förstått. Nu har jag tagit itu med att få till ett snyggt och stabilt ställande igen och det ska lyckas. Träningen nu blir några minuter med ett par repetitioner ett par gånger per dag. En svårighet som jag har noterat är att han har svårt att stanna och stå stilla om han går bredvid mig. Säger jag stå när han är ett par meter från mig så verkar han däremot förstå. Jag har tränat med extern belöning, kasta leksak och det mesta som jag har kommit på utan att det tidigare har blivit några framsteg. Men nu känns det som om det sakta men säkert går framåt i träningen. Att det har tagit så lång tid beror inte på Lexus utan det är helt mitt fel eftersom det har varit dåligt med min ork under en lång tid.

Hjärtat är alltid med

Jag försöker komma igång lite smått med träningen av Lexus igen. Nu väljer jag att visa en video när Lexus försöker tjuvstarta på inkallningen. Anledningen att jag visar den är att jag tycker att det så tydligt syns hur mycket han gillar träning och att hans hjärta alltid är med. Så länge som hjärtat är med går det alltid att fixa till alla missar som vi båda gör.

Är vädret med mig eller mot mig?

Jag förklarade för sambon att om det här vädret fortsätter så blir det spår för hundarna imorgon. Enda problemet med det är att jag inte riktigt vet vad Lexus ska spåra i. (Selen jag köpte passade Yana bättre så hon fick den och Freyja fick hennes gamla som är en storlek mindre. Grov bayrare behöver alltså L på jägarens kombisele och en smäcker bayrare behöver M. Om någon har en jägarens kombisele i XL är jag intresserad av att köpa den.) Jag resonerar som jag brukar nämligen att det löser sig. Krisar det kan Lexus alltid lösspåra och få lite träning i att spåra i ett tempo jag uppskattar. Så gick mina tankar och sen gick jag ut för att röka. Världen därute visade sig vara väldigt vit. Snön fortsätter att falla och spår blir det inte imorgon. Nu är frågan om vädret ville vara snällt och ge mig en chans att hinna skaffa en sele till Lexus eller om vädret vill jävlas med mig. Djupa funderingar en fredag

Fantastiska pälsapan

Om jag skulle beskriva Lexus med ett ord skulle det bli glad. När vi kom hem efter att ha varit ute på en promenad bad jag sambon filma lite med min mobil så jag kan se hur det ser ut när jag och Lexus tränar. Lexus sprang runt i trädgården och lekte med Freyja så jag ropade på honom och han kom. När jag sedan kommenderade fot släppte han helt leken med Freyja och koncentrerade sig på mig. Det låter kanske inte så fantastiskt men när man har haft en hund som man oftast behövde leka med en bra stund först för att han överhuvudtaget skulle ha lust att träna är det stort. Lexus tycker att det är kul att träna och göra saker med mig och det är så jag önskar att alla collie skulle vara.

Nu har vi givetvis en hel del kvar att träna på men jag är nöjd. Jag har inte tränat eller bott med Lexus på 6 månader och han presterar bättre än vad jag hade kunnat hoppas på.

Yana har hunnit med ett besök hos veterinären idag. Hon har en inflammation i munnen så nu blir det antibiotika och sen blir det en ordentlig skrapning av tänderna. Det här året har varit stökigt både för mig och sambon och tyvärr har det inneburit att vi inte har haft koll på hur det sett ut i munnen på Yana. Det är på intet sätt någon ursäkt men en förklaring. Veterinären var tacksamt nog som vanligt, att hålla något hemligt när man bor så här går inte så jag var medveten om att även veterinären skulle ha hört något om var jag har varit

Då är vi igång igen

Nu finns det mer mark som är snöfri än som är täckt av snö så idag var det dags att komma igång med spår igen. Jag lade ett spår en kort bit från tomten, 4+slutapport och en vinkel.

Det var mest för att kolla av hur Lexus skulle spåra nu och i ärlighetens namn var det mer promenad än spårning. En sak som var väldigt positiv var däremot att han markerade alla apporter. Känslan jag hade var att han inte alls visste vad det var som han skulle göra. Jag trodde att han skulle ha kommit ihåg men månaderna med snö har tydligen gjort att vi får börja från början igen. Nu på kvällen blev det därför ett nytt spår, ett väldigt enkelt rakt så att han inte skulle kunna misslyckas. Det var fortfarande lite tveksam spårning men han spårade och blev glad när han hittade en leksak i slutet. Nu är det bara att fortsätta med enkla korta spår ett tag så blir Lexus säker igen på vad han ska göra.

Bayrarna blir det spår för imorgon eftersom de har "lite" längre liggtid på sina spår

Utvärdering stadga

Enligt min veckoplan så skulle vi ha tränat platsliggning i dag. Jag insåg dock att det var vettigare att träna stadga i sitt,ligg och stå och så fick det bli. För att få lite variation beslutade jag att träna på promenaden, stanna till lite och träna och sen fortsätta. Vi hade inte kommit långt innan vi skrämde upp 4 rådjur som skuttade iväg. Precis var de hade skuttat tyckte jag att det var en bra plats att lägga Lexus.

Jag kunde konstatera att han hade svårt att både lägga sig och ligga kvar. Miss från min sida med andra ord att inte ha tränat på det tillräckligt ofta och på olika platser. Efter en liten stund fortsatte vi och sen stannade vi till på lite olika platser och tränade sitta,stå och ligga kvar. Stadgan i sitt var helt okej, nu blev avståndet mellan oss inte långt men bra träning ändå.

Lite snö kvar

Efter att ha tränat under promenaden har jag dragit ett par slutsatser. Den första är att jag måste bli bättre på att träna lite sitt,ligg och stå under promenader för nu tog det för lång tid innan Lexus reagerade på kommando. Sen insåg jag även att jag har slarvat så pass mycket med Lexus att han faktiskt inte är helt säker på att kommandona stå och ligg innebär att han ska fortsätta göra det till han får frisignal eller nytt kommando. Väldigt positivt att jag insåg att han faktiskt inte vet för nu kan jag göra något åt det. Nu gäller det för min del att vara ännu tydligare så kommer han snart att förstå