Som det brukar bli

 Jag vet egentligen inte varför jag envisas med att försöka få hundarna att posera fint för foton för det blir aldrig bra. I dag hade ingen av dem någon lust alls att vara med på bild. 

Enda sättet att få dugliga bilder är att ta bilder när de inte är förberedda på det.

Som synes så hänger Lexus med än och det hoppas jag att han gör ett bra tag till. Han har inte haft någon tydlig hälta på ett bra tag men han rör sig inte rent. Om/när det blir värre igen så blir det nog slutet. Den dagen den sorgen och så länge som det är som det är nu så ser jag ingen anledning till att göra något. (Han tål alltså inte smärtstillande/antiinflammatoriskt om någon nu läser här för första gången)

Nej, det är inte min uppgift att se till att din hund inte blir överkörd

I går blev jag i vanlig ordning lite trött på en hundägare här i byn. Jag var ute på promenad med våra två hundar och när jag passerade en uppfart hörde jag en hund gapa. Den hunden brukar gapa så jag fortsatte gå och upptäckte att hunden var ute själv och var på väg mot oss på vägen. Freyja uppskattar inte hundar och hundar som gapar och springer mot henne ska helst dö. Lexus är inte riktigt så hatisk men efter alla idiothundar han råkat ut för här i byn så är inte han bekväm med hundar som springer mot honom och gapar. Min målsättning var att bara fortsätta gå och få våra hundar att ignorera den skälliga lilla varelsen bakom oss. Jag fortsatte gå och våra hundar uppförde sig okej men hade lite koll bakåt. I det läget hörde jag en bil på vägen och funderade på hur det skulle gå med hunden vi hade på släptåg. Nu var det tacksamt nog så att bilföraren upptäckte hunden så hon körde sakta, hade hon inte gjort det hade hunden varit platt. När jag hade kommit en bit längre så ringde jag min sambo och sa åt honom att ringa hundägaren. Väl hemma fick jag höra att hundägaren ännu en gång bara hade sagt att jag borde ha skrikit på hans hund så den gick hem. Jag har alltså råkat ut för hunden flera gånger tidigare. Att jag inte gapar på hans hund beror på den enkla anledningen att om jag börjar gapa på den så kommer våra hundar att se det som en stor grej med en gapande hund efter oss. Mitt mål är att Freyja och Lexus ska kunna känna sig trygga fast andra hundar uppför sig illa och då är det upp till mig att visa dem att det går att bara ignorera andra hundar i en del fall. Mitt ansvar är våra hundar, inte att se till att andra hundar inte blir överkörda när ägare väljer att ta risken gång på gång

Det går fort att förstöra men tar lång tid att återställa

 Nu är det ca 2 månader sedan som större delen av baksidan av trädgården blev uppgrävd för att få ett nytt avlopp. Jag hade tänkt mig att det skulle gå fort att få ordning i trädgården igen. Jag hade dock inte med katastrofalt väder eller det faktum att det tog väldigt lång tid för personer i byn som ville ha sand att faktiskt hämta den. Att få ut matjorden och få det hyfsat jämt och sedan så gräsfrön har tagit tid. Nu börjar det se vettigare ut men det kommer dröja innan vi har en hel gräsmatta igen. 

Jag som har sett det hela tiden tycker att det börjar se bra ut men jag förstår om ingen annan tycker det. Freyja blev med i bild så lite hundanknytning är det. 

Det mesta annat i trädgården har fått stå tillbaka i år vilket har gjort att rabatterna är väldigt vildvuxna men det stör inte tigerliljorna. De vita, gula och orange är jag ansvarig för. Den blekrosa varianten på bild tre däremot har jag inte köpt utan måste helt enkelt vara någon lökfirma som skickat fel lök. Den får vara kvar ändå även om färgen inte riktigt tilltalar mig. 

På fm tog jag en promenad ett par minuter bort för att fota alpackorna i byn. Nu hann det tyvärr bli för starkt solsken för att kunna få några vettiga bilder så det blir ett nytt försök någon annan dag. 

Jag har pratat med ägarna till alpackorna och fått okej för att fota dem. Nu var inte ägarna hemma när jag var förbi så jag fotade utifrån deras inhägnad

Tornfalk

 Lindorna har slagits och i vanlig ordning kommer rovfåglar. Hade jag fått önska så skulle tornfalkarna kommit närmare eller så skulle jag ha haft en objektiv med längre brännvidd. Hade jag haft ett objektiv med längre brännvidd är risken stor att jag skulle bli tvingad att skaffa en större hund som kunde få bära kamera och objektiv och det hade varit lite jobbigt. 

Lexus hänger med men jag misstänker att han har mer ont än vad som märks för hans stressnivåer har ökat markant och det känns inte så bra. Problemet är som bekant att det inte finns så mycket att göra eftersom han inte tål smärtstillande. Blir det värre så blir jag så illa tvingad att fundera på avlivning för han ska ha ett bra liv så länge det nu varar.

Lös

Jag har faktiskt inte kontaktat veterinären igen. Mycket kommer det sig av att jag ändå inte riktigt vet vad som är lämpligt att utsätta Lexus för. Hade han rört sig lika illa som för några veckor sedan så hade jag ringt veterinär på en gång men nu rör han sig något bättre. Jag ser att han inte rör sig rätt medan min sambo inte alltid ser det. Som han uttrycker det så är det riktigt illa när han ser att Lexus inte går rätt, så långt vill jag dock inte dra det. Efter att Lexus enbart fått gå i koppel i vad som börjar kännas som ett halvt sekel så fick han vara lös i morse och det uppskattades ordentligt.

Observanta noterar att han står rätt hoptryckt och att han avlastar i bak. Att han inte kommer hålla så länge till känner jag mig rätt säker på men det är ingen anledning till att begränsa hans liv så som jag gjort. Han ska ha roligt så länge som det går och att bara gå i koppel och ta det lugnt är inte roligt