I dag är det fyra månader sedan Vilde och hans syskon föddes. Jag roade mig med att försöka mäta honom och kom fram till 44-45 cm. Vägning kände jag inte för eftersom han ändå vägdes hos veterinären för en vecka sedan och då vägde han lite över 9 kg. Så här ser han ut idag.
Idag är det även sex veckor sedan jag köpte Vilde och det är inget jag ångrar. Lite synd är det att det inte finns någon lämplig hundkurs här i närheten för det är alltid bra men det är som det är
Det var vad jag såg i höger öga på Vilde i måndags. Nu var det tur att det var vardag i alla fall. När det gäller ögonen och missfärgat klet så är det veterinär som gäller i min värld så det blev en resa till Värmland. Vilde charmade in sig hos veterinär och djursjukvårdare, veterinärens omdöme blev en fin valp som förhoppningsvis lugnar sig med åldern. Han är rätt vild av sig och att bli fasthållen är inte populärt alls. Han har blivit behandlad med en salva två gånger per dag och ska bli det i ytterligare några dagar och sedan ska vi på återbesök och kolla att allt är bra. Jag trodde att det skulle bli besvärligt att ha salvans i hans öga men det har inte varit några problem alls.
Under veckan har han jagat sädesärla.
Det är inte något som jag uppmuntrar men han är valp och lyssnar som en valp gör. Jag ser väldigt mycket fram emot att hans små vassa valptänder trillar ur snart för han är duktig på att ge mig sår på händerna. Utan tvekan är han den valp av valparna vi har haft som bits mest. Nu är han också första valpen här i huset som växer upp utan någon vuxen hund som hjälper till att fostra och det tror jag utan tvekan gör skillnad. Än kan han inte så mycket men han är söt.
Det har inte blivit någon olycka inne på runt två veckor och för min del känns det viktigare än att han kan något perfekt. Tyvärr så har han blivit illamående i bilen de senaste gångerna så att åka mer bil står på schemat. Fortsatt vardagsträning prioriterar jag också, inkallning och kommandot spott ut kan man inte traggla för mycket. Vilda växlar mellan att vara en otroligt lätt valp och ett bitande/huggande monster
Valp som han är så äter Vilde det mesta och när man varje dag kan hitta mat i trädgården blir det mer än lovligt tråkigt. I dag hittade jag en halv korv, något mindre än en falukorv men större än en vanlig grillkorv. Nu hittade Vilde den före mig för den var under staketet mot våra grannar. Han hann ta en två tuggor av en möglig korv, inte riktigt vad jag önskar att han äter. Ett alternativ är givetvis att han aldrig får vara lös i trädgården men det har ingen av oss lust med. Ett annat alternativ är att identifiera idioterna som bara slänger ut mat och få dem att sluta med det och det känns inte så lätt.
Under veckan har vi studerat resultatet av vårflod som gör att stigar försvinner under vatten.
Vi har lekt.
Och gjort annat. Vilde har hälsat på rätt många som bor här. Jag varnar alltid i förväg att han är studsig men jag tror inte människor inser hur studsig han är i förväg
I dag begravde vi Freyja eller mer specifikt Freyjas aska i samma cement rundel som Lexus är begravd i. När vi fick hennes aska i höstas gick det inte att gräva ute så den har fått vara inne i ett skåp fram till i dag. Lite skönt är det alltid när hundarnas aska har hamnat på rätt plats.
När det gäller Vilde så rullar dagarna på och vi varvar träning, lek och upptäcka världen.
Det finns en del saker som förtjänar en utskällning, stenar och rester från plasten runt balar är det som det har skällts mest på. Nu kommer Vilde fort över det och är framme och kollar av vad det är. Ibland har jag gått med honom fram och andra gånger har han kollat av själv. Lite nervös har han gjort mig den här veckan och det beror på att han precis som mina tidigare hundar verkar sakna självbevarelsedrift. När han springer runt som en galning har inte alltid benen och tassarna hängt med.
Han har gjort några ordentliga vurpor som har resulterat i att han inte har gått rent. Som ett resultat av det så har han inte fått vara lös i två dagar. Jag vill ju inte att den lilla vildingen skadar sig permanent men jag kan inte ha honom kopplad hela hans liv så det är bara att hoppas på att han blir lite försiktigare med tiden. Valpar snubblar och vurpar och jag försöker komma ihåg att det i de flesta fall inte innebär ledskador.
