Som jag trodde att det skulle bli

Lexus och medicin är ingen bra kombination. Jag trodde inte att det skulle fungera med den här medicinen heller även om jag hoppades. Med tanke på att den smärtstillande medicinen skulle kombineras med magmedicin fanns det ett litet hopp. Dag två med medicin såg jag att Lexus mådde lite illa, syns på honom när han inte mår bra. Utöver det så var han som en zombie och så ska han inte vara. I går var det dag tre med medicin och på eftermiddagen spydde han. Då var det bara att acceptera att det inte fungerar. Klockan fyra i morse blev jag väckt av att Lexus mage var i uppror. Nu mår han bättre och känns allmänt piggare. Någon förbättring av hans rörelsemönster blev det inte under de tre dagarna som han fick medicin.
Att han ser mindre pigg ut på bilden kommer sig av att han inte ville bli fotad.

Jag tror inte att jag kommer att sätta in någon ny medicin på Lexus med tanke på att han nu har provat fyra olika sorters smärtstillande/antiinflammatorisk. Tre-fyra dagar har han klarat de olika medicinerna och sedan rasar magen. Jag ska kontakta veterinären och så får jag se vad de tycker

En dryg vecka

För några dagar sedan så gick Lexus så pass illa på höger bakben att jag kände att det enda vettiga var att ta bort honom. Det blev ett telefonsamtal till vår vanliga veterinär som har semester som fick mig att inse att Lexus borde bli utredd och inte avlivad på en gång. Jag tänker kanske inte helt logiskt alltid när hundarna har ont och inte är sig själva. Det blev ett telefonsamtal till Mjönäs djurklinik och vi fick en tid i går till en av veterinärerna som ska vara bra på ortopedi. Jag var på det klara med att om det skulle visa sig att Lexus slitit ut sin höft eller fått problem med ryggen så skulle jag ta bort honom. Eftersom han har fel på armbågarna så är det logiskt att något annat slits ut eftersom han inte riktigt rör sig som han ska. Veterinären kändes vettig och han klämde och kände på Lexus och konstaterade precis som jag gjort tidigare att Lexus har tappat en del muskler på höger bakben och att han var stel. Röntgen togs på rygg, knän och höfter men veterinären kunde inte se något som förklarar varför Lexus inte rör sig som han ska. Höfterna såg ut som man kan förvänta sig att höfterna ser ut på en hund på åtta år och ryggen och knäna var okej. Veterinären tyckte att Lexus var lite för tunn vilket jag till viss del håller med om, jag tycker att han är tunn eftersom han tappat muskler. Det hela utmynnade i att Lexus ska gå på smärtstillande och få medicin för magen så att han förhoppningsvis klarar den smärtstillande medicinen. Om magen inte klarar det så är enda alternativet att  sluta ge medicin och möjligtvis prova någon annan. Och om medicinen inte hjälper så är det läge att gå vidare med att ta blodprov för att se så det inte är något annat fel på honom som bara yttrar sig i hälta i bak.

Nu hoppas jag att det kommer att fungera med medicin, beställde i går på nätet så den kommer nog på tisdag så det dröjer några dagar med det. Även om jag hoppas så känner jag inte att det är helt realistiskt med tanke på hur känslig Lexus mage är. Mycket hade varit enklare om collie hade haft lika starka magar som bayrare

Uppdatering Freyja

Det tog ca ett dygn efter veterinärbesöket så var Freyja som vanligt igen. Veterinären varnade för att medicinen skulle kunna påverka hennes mage men än så länge så har inte det hänt. Nu är inte det så förvånande för bayrare verkar klara det mesta och det är bra. Misstänker att det hänger ihop med att de avlats mer på egenskaper än utseende. I dag är sista dagen med 1½ + 1 tablett, i morgon blir det 1+1 tablett och så ska hon ha i tre dagar och sedan är det ½ tablett varannan dag. Under medicineringen så ska hon ta det lugnt och det har inte varit svårt med tanke på att det regnat hela tiden. Nu på lunchen tog jag en något längre promenad med hundarna i Freyjas tempo och det var uppskattat av bägge

Det började med en sådan här

För några dagar sedan så skulle jag ut med hundarna i trädgården. Lexus skuttade ner för trappan medan jag tog på mig skor. Freyja tog det i vanlig ordning lugnare men jag såg i ögonvrån att hon stannade till på ett trappsteg och sedan backade. Efter det gick hon framåt igen och då kunde jag se att hon var på en humla. När hon backade på nytt drog jag slutsatsen att hon hade blivit stungen minst en gång. Det märktes inget på henne under den dagen. Dagen efter var hon lite svullen på ena sidan ansiktet men inget alarmerande. Dagen efter det hade svullnaden lagt sig så vi tänkte att allt var frid och fröjd. I går såg hon lite konstig ut så jag öppnade munnen på henne och tittade och kunde se att hennes tunga var svullen. Vår vanliga veterinär visade sig ha semester och eftersom det inte kändes akut tänkte vi avvakta. Nu på morgonen var det värre och då finns det bara ett alternativ och det är veterinär. Eftersom vi bor som vi gör så finns det inga veterinärer som har öppet på helger i närheten. Färden gick därför till Värmland.

Jag körde alltså inte, enbart lågbegåvade människor fotar när de kör och den kategorin tillhör inte jag. Målet med färden var Mjönäs djurklinik.

Jag var lite skeptisk efter att ha läst omdömen på nätet. En del positiva och en del negativa åsikter fanns om kompetensen och bemötandet. Nu blev det ett bra besök och det finns inget att klaga på. Veterinär och djurvårdare(?) kändes som vettiga personer. För Freyjas del slutade det med att hon fick ett kortisonpreparat och antibiotika. Nu ska vi behandla henne med tabletter hemma i runt en vecka och sedan ska det vara bra. Det var jäkligt bra att få medicin med hem på en gång och slippa leta efter ett öppet apotek. Besöket gick på lite över 5000 och försäkringen lär ta lite mindre än hälften av det.
Att det kunde gå så här illa efter ett nära möte med en humla hade jag aldrig kunnat tro