Gott nytt år!

 

Jag önskar mig inte mer snö av det nya året men det lär det bli ändå. Igår läste jag här i bloggen om hur Lexus var i samma ålder som Vilde och jag kunde konstatera att mitt minne lurade mig. När Lexus var lika gammal som Vilde så skällde han på mycket och var väldigt jobbig när det gällde koppel gående. Det är skönt att kunna läsa hur det var med en annan hund i den här åldern. Jag kan konstatera att Lexus och Vilde mognadsmässigt verkar vara väldigt lika. Jag noterade också att jag med Lexus var väldigt mycket bättre på att skriva vad vi tränade. Det är något som jag ska försöka bättra mig på för det är kul att se tillbaka och läsa om det som gick bra och misstagen jag gjorde

Fel år att skaffa hund

 Vädret är hemskt hela tiden och myggen ger sig aldrig. Det känns som om jag inte har gett Vilde starten han borde ha fått och det skyller jag på vädret. Han blir snart 7 månader och har fortfarande inte fått prova på att spåra. Det kommer sig enbart av att det inte har gått att vara i skog och mark på grund av mygg. Oftast går det knappt ens att vara ute i trädgården på grund av mygg och knott. Nu på kvällen regnade det på oss och myggen flög runt. Stadga har jag tränat för lite för jag vill inte be Vilde vara stilla utomhus för han blir uppäten. Lite har jag tränat både inne och ute men det är bättre ytor utomhus vilket gör det lättare att träna det mesta. Någon vettig kurs att gå har fortfarande inte dykt upp. Båda klubbarna ska ha valpkurs men jag känner inte att valpkurs är rätt nu och kurserna är ändå fulla. En slyngel kurs för hundar som ibland inte förstår svenska och gärna börjar skälla på påsar/stenar och annat skulle passa bättre.

Håller ögonen öppna

 Jag spanar än efter någon lämplig collie kull med samma resultat som alltid. Min sambo har däremot kommit lite längre, han har varit i kontakt med en uppfödare. Att det inte handlar om en uppfödare av collie behöver jag nog knappast nämna. Om det kommer bli någon valp till honom (oss) eller inte återstår att se. Det finns inga valpar än så det dröjer innan vi vet hur det blir. Skulle jag se någon collie som jag inte skulle kunna motstå så skulle jag kontakta uppfödaren men jag räknar inte med att kontakta någon uppfödare innan vi vet om det blir någon valp till sambon eller inte. Tanken på två jämngamla valpar är nämligen inte något som känns lockande alls

GOD JUL!

 Det blir inte något julkort i år av den enkla anledningen att det inte finns någon hund. Jag saknar att ha hund och det är väldigt tomt. Nu har jag inte gjort något för att ändra på det. Jag har inte kontaktat någon uppfödare främst för att jag inte har sett någon planerad kull som jag vill ha valp från. Att köpa första bästa hund som dyker upp bara för att jag vill ha hund är inte och har aldrig varit aktuellt. Jag hoppas att rätt hund dyker upp snart.

GOD JUL!

Logiskt för mig mindre logiskt för andra tydligen

 Jag bor i en liten by vilket gör att alla vet lite om alla andra. Att jag har haft hund under alla år som jag bott här är ingen hemlighet och de flesta räknar med att jag skaffar en ny. Senast för någon dag sedan fick jag frågan om jag inte hade hittat någon ny hund än. Mitt svar blev att det inte finns några. Med det menar jag att det inte finns några som jag vill ha, har inte haft så stor koll senaste månaderna heller för Freyja börjar kännas gammal. Känns inte rätt att utsätta henne för valp om hon inte skulle orka med det. Valpar får givetvis inte plåga andra hundar i det här huset men valpar är jobbiga och att ha hundar åtskilda dygnet runt går inte.

Nåväl tillbaka till mitt svar och den jag pratade med. Mitt svar gjorde tydligt personen förvirrad och den började genast prata om att det finns många hundar till salu och tog upp lite olika raser. Det är ju fint att folk vill ge mig tips men jag är inte ute efter första bästa hund för då skulle det inte vara några problem att hitta någon.

Det blev november

 

Det händer inte så mycket här. Promenader och lite aktivering blir det. 

För en tid sedan var jag i kontakt med en person som jag hade lite kontakt med när jag hade Toker. Personen i fråga har inte collie längre utan har en ras som även jag funderat på. Anledningarna till att den personen böt ras är samma anledningar som gör att jag överväger det samma. Underligt nog så är det trevligt att inse att jag inte är ensam om mina åsikter. Efter att ha varit i kontakt med personen och fått lite mer information om hur det är att leva med rasen så kunde jag stryka den från möjliga raser. En ny hund ska inte bara passa mig utan även fungera med de andra i huset och då går en del raser bort som egentligen skulle passa mig.

Ingen ny hund i sikte

 Däremot så har jag oftast Freyja framför ögonen.

Nu har jag inte letat ny hund aktivt utan jag har tittat lite på smooth collie database under planerade och födda kullar. Utöver det så har jag väl snubblat över ytterligare någon kull på annat ställe. Det som alla har haft gemensamt är att de faller in i kategorin vill under inga omständigheter ha eller vill inte ha. Någon enstaka hyfsat intressant kull har jag sett utomlands men det är allt. Att sänka mina krav kommer jag inte att göra utan ska det bli en ny hund så ska det vara en kombination som jag tror på. Och om det inte dyker upp någon så är jag hellre utan hund

Jag säger fortfarande nja

 Jag har inte helt oväntat fått frågan några gånger nu om jag inte ska skaffa en ny hund. Mitt svar är nja, lutar fortfarande mer åt nej än ja. Kanske kommer det att ändras med tiden, vad vet ja. Om Bayrare hade varit min ras så hade mitt svar nog varit mer ja. Anledningen till det är att bayrarna jag delat mitt liv har varit friska och det är inte så mycket konstigt i rasen att passa sig för. Nu är då collie mer min ras och att skaffa collie är ett riktigt lotteri och jag är väl inte så pigg på det lotteriet igen. 

Om det skulle bli en collie igen så skulle det bli ett korthår igen. Anledningen till det är inte att alla långhår är mentala vrak och annan skit man kan läsa utan pälsvård är verkligen inget för mig. Lexus arbetslust och samarbetsvilja hade jag gärna sett i fler hundar. Jag kan inte påstå att jag har någon större koll på planerade korthårs kullar men av de jag har sett som planeras i Sverige 2021 så finns det ingen jag skulle vilja ha valp ur ens om jag fick betalt. Det är också ett problem när det finns många hundar man inte vill se i stamtavlor, att vara kräsen gör det inte lättare att hitta någon hund jag faktiskt skulle vilja ha. 

Om jag kommer fram till att jag vill ha hund igen så misstänker jag att det blir så att jag kommer att läsa på om andra raser. Känner jag mig själv rätt kommer det ändå sluta med slutsatsen att om jag ska ha hund ska det vara en collie.

Sammanfattningen blir att jag fortfarande inte har några planer på ny hund men ser jag en planerad kombination som jag faktiskt skulle vilja ha valp ur så kommer jag nog fundera på att kontakta kenneln.

Lösa hundar

 

Efter alla tråkiga erfarenheter med lösa hundar och hundar som folk inte kan hantera så reagerar tyvärr våra hundar på lösa hundar. Lexus reagerar minst men han blir genast på sin vakt, Freyja däremot förvandlas till ett skällande monster. Hennes sätt är helt enkelt att försöka skrämma bort dem innan de kommer fram till henne. Deras agerande är inte ett dugg konstigt men framförallt Freyjas sätt att hantera lösa hundar är inte önskvärt. På sikt tror jag absolut att det skulle gå att få bort men det förutsätter att folk med lösa hundar kan kalla in dem så att hon kan lära sig att lösa hundar inte innebär fara. Här i byn finns det inte någon som har en så pass lydig hund (så vitt jag vet) som man skulle kunna ta hjälp av. Däremot råder det ingen brist på hundar som inte har tillräcklig lydnad. 

För någon timme sedan promenerade vi vid ån där sikten inte är mer än några meter. Våra hundar var kopplade när jag hörde röster. Rösterna gissade jag tillhörde hundägare som inte imponerat på mig och jag gissade att deras hund var lös. Jag hade såklart rätt och det dröjde inte länge innan hunden syntes men inte ägarna. Freyja reagerade på en gång och började skälla då hördes det en låg inkallning som hunden sket fullständigt i. Hunden stod och stirrade med svansen upp och benen brett isär och såg lagom trevlig ut. Hunden är väl i 40-50 kg klassen så det handlar om hund av stor storlek. Ägarna gjorde ytterligare någon mesig inkallning som hunden inte heller brydde sig det minsta i. Tacksamt nog så valde hunden att inte gå fram till våra utan den stod kvar och efter en liten stund hade ägarna masat sig fram till den och kunde koppla den. Jag är glad att det gick bra men det var inte tack vare ägarna utan enbart tack vare hunden

Jag borde verkligen inte kolla upp hur det står till med aveln på kh

 Anledningen till att jag inte borde göra det är att jag bara blir irriterad. Nu finns det såklart vettiga uppfödare och kullar men det finns annat också. I dag funderar jag ännu en gång på varför en hane har använts och används så pass mycket. Tittar man på statistiken på hans avkommor så blir allt ännu mer förvirrande. hälsomässigt så ligger snittet sämre än rasmedelvärdet på kh. När det gäller mh så är det i stort sett som rasmedelvärdet. Jag blev naturligtvis även tvingad att titta på om hunden mot förmodan lämnat några hundar som presterar ordentligt i lydnad eller bruks men nej det fanns det inte. Ingen av hanens kullsyskon har hellre presterar något imponerande i bruks eller lydnad eller något annat för den delen. Några utställningsstjärnor finns det inte heller. Desto mer jag tittar desto mindre förstår jag. 

Det är nog tur att jag inte förstår och att sannolikheten att jag kommer ha någon mer hund i stort sett är 0%. Om jag hade förstått hur en del väljer avelshane och varför en del låter sina hanar gå i avel så skulle det kännas värre

Ännu en korkad hundägare

Freyja är som de flesta vet inte direkt positiv till andra hundar. Lexus har med åren blivit lite skeptisk mot andra hundar. Vilket jag inte tycker är ett dugg konstigt med tanke på hundarna som har försökt tugga på honom.
I morse tog vi en promenad på vägen och när vi kom fram till byhuset såg jag att det var någon okänd man på väg ut från byhuset. Han hälsade och sa att han skulle se om det gick bra när vi passerade. Först fattade jag inte vad han menade men sedan såg jag en storpudel som låg nära infarten. När hundeländet såg oss rusade den upp och tog sikte på Freyja. Givetvis kunde inte mannen få hunden att lyda när han ropade på den. Eländet till hund stannade först någon dm från Freyja efter att hon hade gjort klart för den att hon inte ville ha med den att göra. Mannen fick gå och hämta eländet till hund. Jag kände inte för att slösa energi på att förklara vilket pucko ägaren var så jag fortsatte bara. Sambon som är lite mer pedagogisk gjorde ett försök men det tror jag inte hjälpte eftersom ägaren bara sa att det gick bra gången innan som någon hund passerade.
Jag kan bara inte förstå hur det är ställt i huvudet på någon som lämnar sin hund ute själv bredvid en väg på ett plats som de är på besök på. Hade vi passerat någon minut tidigare så hade hunden varit ute själv. Nu hade det i och för sig inte inneburit någon större skillnad eftersom mannen ändå inte hade någon lydnad på den men det hade kunnat gå värre om det kommit en bil. Jag är så urbota trött på korkade hundägare som inte har vett att använda koppel eller lina. Det är så jäkla onödigt att Freyja ska behöva bli förbannad gång på gång på hundar som kommer rusande och inte har trevliga avsikter.

Jag har gett mig själv utmaningen att bara fota med min mobil under en vecka som omväxling så det ska bli intressant att se hur bilderna blir. Några bilder på vilda djur lär det inte bli för så nära kommer jag nog inte några djur

Tänk om alla kunde följa en enkel regel

Och den regeln är att man inte har sin hund lös om det inte går att kalla in den när det behövs.
I dag fick vi en otrevlig överraskning när vi kom runt en krök. 10-20m längre bort bakom ytterligare en krök var en person med en bunt hundar som lät som rabiessmittade djävlar när de upptäckte oss. Hundar som låter som rabiessmittade djävlar när de ser andra hundar är ett rätt vanligt inslag i miljön här. När den som var ute med hundarna sedan började ropa på en hund var det inte svårt att inse att en var på väg mot oss. Den hunden kom springandes med ett otrevligt kroppsspråk och riktade in sig på våra hundar. Jag backade bort med Lexus och då siktade den in sig på Freyja. Nu gick det bra tack vare att sambon lyckades hålla bort Freyja samtidigt som han fick grepp om den andra hundens halsband. I det läget insåg den att det var bättre att springa tillbaka till personen den var ute med. Det är inte trevligt alls när en hund på 30-40 kg kommer springandes med ett otrevligt kroppsspråk.
Jag avslutar med något trevligare nämligen ett rådjur som inte är i vår trädgård.

Föråldrat synsätt

Enligt mitt sätt att se på hundträning i alla fall. Det är så vitt jag vet inte så många i byn som delar mitt synsätt när det kommer till hundträning. Om någon missat det så är jag för positiv förstärkning men jag säger även till hunden om den inte lyssnar på vad jag säger. När jag pratar med andra hundägare (oftast en äldre generation) så är deras åsikt att hunden ska lyda utan att det ska behövas några belöningar. Och när den inte lyder så ska det straffas bort. Lustigt nog så är det även de hundägarna som har problem med att kalla in sina hundar om/när de smiter. Kan det kanske finnas något samband tro?
Att belöna handlar inte enbart om att ge den något ätbart utan det kan lika gärna vara att ge muntligt beröm, klappa om hunden eller leka med den. Lexus bästa belöning när jag kallar in honom när han är lös är att jag ger honom frisignal så han får fortsätta springa runt. Vill man ha en lydig hund så får man jobba på det och se till att man själv är en resurs för hunden. Att bara servera hunden mat och ta ut den på promenader räcker oftast inte. Om man istället för att servera hunden en skål mat lägger maten i sin ficka och belönar allt bra under en promenad så blir man viktigare. Oftast verkar det inte heller som om människor har några problem att servera sin hund en skål mat utan motprestation från hunden men att belöna den med maten när den gör rätt/lyder är fel enligt en del. Den logiken har jag väldigt svårt att förstå.

Jag har inte haft någon perfekt hund och jag är ingen perfekt hundägare men åsikter har jag

Ett problem

Problemet i det här fallet sitter i mitt huvud och rör i stort sett alla andra hundägare. Jag litar på några enstaka hundägare i byn att de har koll på sina hundar men det är många som jag har noll förtroende för. Det är ett resultat av att Lexus blivit attackerad två gånger av hundar i byn och tyvärr har jag inte kommit över det helt. Lexus litar inte helt på andra hundar längre och det gör inte jag heller. Nu är det tur att vi inte kommer att tävla för min och Lexus misstro mot andra hundar/ägare skulle vara ett stort hinder att övervinna. Tidigare kunde jag mest konstatera att någon hund/ägare inte verkade vettig och så var det bra med det. Nu gör det däremot mig spänd och redo att sparka hunden om den kommer rusande. Jag tycker att det är skittråkigt att det har blivit så här men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det för idiot hundägare kommer det alltid att finnas

Ibland är det bättre att släppa saker och andra gånger behövs det inte

Nu vet jag inte om det är fler än jag som har lagt märke till att det är en bayrare som förekommer i en reklamfilm. Min första tanke var att jag funderade vad det var för hund och efter lite googlande fick jag svaret. Rätt praktiskt med mindre raser när jag blir nyfiken på något.

Och så kommer vi då till det som jag borde släppa för min mentala hälsa och inte helt otippat så har det med korthårs collie och distichiasis att göra. För ett tag sedan så blev jag glad för det var en uppfödare som satte avelsspärr på sin egen hund för att den hade distichiasis. Då kände jag faktiskt hopp för att andra någon gång kommer till insikt att man ska inte avla på hundar med distichiasis. Det hoppet blir aldrig långvarigt i min värld. I en del kullar som dykt upp de senaste åren är jag övertygad om att det finns en del drabbade individer men så länge som ägare inte ögonlyser syns det inte. Och om det inte syns så finns det som bekant inte.
Det jag önskar är detta:

• Alla avelsdjur ska ögonlysas efter ett års ålder.
• Inga drabbade individer ska användas i avel.
• Om syskon till drabbade individer ska användas i avel så ska de inte paras med hundar som har distichiasis i den närmaste släkten.

För mig så är det tre enkla punkter och om hänsyn till även de här punkterna i avelsarbetet gör att det finns för få kh collies att använda i avel så är det dags att göra fler kh-lh kombinationer.

Att jag fortfarande bryr mig beror inte på att jag kommer att skaffa någon mer collie för det kommer jag inte att göra. Utan jag bryr mig för jag vet vilket lidande distichiasis kan innebära för en hund och varför man väljer att göra kombinationer där risken är större att hundarna blir drabbade än att de är fria kan jag inte förstå

2017 går mot sitt slut

Under året så har ingen av hundarna tävlat. Kanske blir det någon/några tävlingar för Freyja nästa år eller så blir det inte det. För Lexus kommer det inte att bli några tävlingar alls, lite tråkigt känns det för jag hade ändå en liten förhoppning kvar att vi skulle tävla lite. Nu är det som det är med hans armbågar och det finns det inget att göra något åt. Han kommer få fortsätta springa och studsa runt till det inte går längre.

Gott nytt år!

Lite roligt

Tycker jag faktiskt att det är att det fortfarande kommer besökare till den här bloggen tack vare att den en gång i tiden hamnade på listan över Sveriges 100 bästa hundbloggar. Hur det kom sig att den fick vara med där är nog fortfarande lite av ett mysterium men jag behöver inte förstå allt. På den tiden var det mer om hundträning i bloggen och det känns tråkigt att det inte är så längre men livet förändras. Och ibland gör förändringen att sättet att ha hundar förändras. Jag skulle verkligen önska att jag hade ork att träna strukturerat fortfarande och att tävla men idag är det en omöjlighet. Hundarna blir aktiverade men när målet inte längre är tävling blir det inte så seriöst och då är det svårare att skriva något om det

Lite dubbelt

Jag är trött idag så jag roade mig ett tag med att titta tillbaka i den här bloggen. Det är roligt att bli påmind om allt jag gjort med hundarna genom åren och det är kul att se bilder på Toker och läsa om funderingar jag haft i träningen av Toker och Lexus. Något som inte är lika roligt är att bli påmind om hur mycket jag orkade förr. Det blir så otroligt tydligt när jag ser tillbaka på hur det var för några år sedan och tänker på vad jag orkar nu. Då och då känner jag att jag borde kontakta läkaren här och säga åt dem att skicka remiss till Uppsala igen. Sedan inser jag att nej jag har ingen lust att vara inlagd en vecka och bli utsatt för smärtsamma experiment/undersökningar (same shit different names). Utan att genomföra undersökningarna går det inte att veta om det ens går att operera mig och om det inte går att göra det får jag ändå fortsätta som nu med att ta medicin två gånger per dag för att ens fungerar hyfsat.
Det blir tre bilder från trädgården idag. Dagens skörd av jordgubbar och opiumvallmon som blommar.

En hackspett

som gömmer mat i en stolpe måste man titta på.

På sätt och vis sörjer jag fortfarande att det inte har blivit något tävlande för mig och Lexus och sannolikheten är att det aldrig kommer att bli det. Samtidigt vet jag dock att Lexus skulle ha svårt för tävlingsmiljön, han är inte okej med alla människor och jag är lite tveksam till att han någonsin skulle bli helt okej med det. Och hur snällt är det egentligen mot en hund att tvinga in den i en miljö den inte är bekväm i? Toker gav jag upp tävlande med för att han inte direkt var road av det och det var rätt beslut. Ett hundliv är så kort och att utsätta hundar för obehag bara för att det roar ägaren känns inte helt okej för min del. Nu menar jag givetvis obehag som inte är nödvändigt, veterinärbesök och annat liknande är måsten så det får hundar acceptera

Ovanligt sansad eller jag som är härdad?

Jag har hela tiden tyckt att Lexus är en ovanligt lätt valp. Idag började jag dock fundera på om det verkligen är så.

Efter lite funderande kom jag fram till att Lexus är en helt vanlig valp. Han får tokryck, tuggar på saker som han kanske inte ska tugga på och allt annat som valpar gör. Det är nog snarare så att jag har blivit härdad av valparna som har växt upp här. Sädesärlor jagas om de har fräckheten att landa i trädgården.

Nu kan som bekant fåglar flyga så än har de klarat sig och träning att ignorera fåglar ägnar vi oss åt.

En helt normal valp.
Yana och Freyja hittar man i vanlig ordning i solen.

Freyja

Yana

Planen var att Freyja skulle ha gått lite viltspår under juli men det har varit svårt att få tag på domare så det har inte blivit av. Nu verkar det som om det blir lite spår under de närmaste veckorna istället.
Den här helgen är det landskampen och inte heller i år är Yana med och tävlar. Nästa år får allt sambon och en eller två hundar vara med på uttagningen igen och försöka ta en plats i laget för nu har det varit en paus för dem två år på raken från uttagningen. Vi håller en tumme för att det blir svensk seger i år