Ibland är det bättre att släppa saker och andra gånger behövs det inte

Nu vet jag inte om det är fler än jag som har lagt märke till att det är en bayrare som förekommer i en reklamfilm. Min första tanke var att jag funderade vad det var för hund och efter lite googlande fick jag svaret. Rätt praktiskt med mindre raser när jag blir nyfiken på något.

Och så kommer vi då till det som jag borde släppa för min mentala hälsa och inte helt otippat så har det med korthårs collie och distichiasis att göra. För ett tag sedan så blev jag glad för det var en uppfödare som satte avelsspärr på sin egen hund för att den hade distichiasis. Då kände jag faktiskt hopp för att andra någon gång kommer till insikt att man ska inte avla på hundar med distichiasis. Det hoppet blir aldrig långvarigt i min värld. I en del kullar som dykt upp de senaste åren är jag övertygad om att det finns en del drabbade individer men så länge som ägare inte ögonlyser syns det inte. Och om det inte syns så finns det som bekant inte.
Det jag önskar är detta:

• Alla avelsdjur ska ögonlysas efter ett års ålder.
• Inga drabbade individer ska användas i avel.
• Om syskon till drabbade individer ska användas i avel så ska de inte paras med hundar som har distichiasis i den närmaste släkten.

För mig så är det tre enkla punkter och om hänsyn till även de här punkterna i avelsarbetet gör att det finns för få kh collies att använda i avel så är det dags att göra fler kh-lh kombinationer.

Att jag fortfarande bryr mig beror inte på att jag kommer att skaffa någon mer collie för det kommer jag inte att göra. Utan jag bryr mig för jag vet vilket lidande distichiasis kan innebära för en hund och varför man väljer att göra kombinationer där risken är större att hundarna blir drabbade än att de är fria kan jag inte förstå