Tillräckligt reaktionssnabb

 

Det blev en trevlig promenad i solen på ängen för en stund sedan. För att ta sig av ängen och upp på vägen finns det några olika alternativ. Ett alternativ är att gå precis mellan två gårdsplaner vilket är alternativet jag undviker. Att nästan gå precis utanför andra människors hus känns lite respektlöst. Ett annat alternativ är att snedda upp på en grusad bilväg men då måste man passera ett hus var en liten bjäbbig hund bor. Hunden är ofta lös och springer på vägen och det är irriterande att behöva parera den när man går med hund. Därför väljer jag oftast det tredje alternativet vilket är att gå en stig upp för en slänt och sedan gå en bit på en skogsstig och vika ut på vägen. Det var alternativet jag tänkte ta idag. När jag kom till första stigen uppför slänten kastade sig Vilde efter något på sidan som rörde sig. Min automatiska reaktion var att dra tillbaka honom och det var en jäkla tur. Hade jag varit segare så är jag övertygad om att han hade blivit biten. Det var nämligen en ormgrop med huggormar. Solen har redan gjort att huggormar börjar vakna och det är onödigt. Jag vet att huggormar gör stor nytta men jag gillar dem inte. Djur som kan ta död på mina husdjur värderar jag inte högt. 

Hitta älgen

 Det är inte så mycket ljus på morgonen när vi tar år första promenad. Om vi är lite senare går det bra att gå på ängen eller vid ån men om vi är tidiga så är vägen enda alternativet. Nu hade jag kunnat ha pannlampa på mig och gå var jag vill men jag gillar inte att gå i bäckmörker. Promenaden imorse gick därför på vägen var vi halkade oss fram. Vilde var pigg så vi tog oss en bit utanför byn var det inte finns någon vägbelysning. Jag kände mig plötsligt iakttagen och tittade in på min högra sida var det har varit lite avverkning och där stod en älg och tittade på oss. Kameran i min mobil är inte den bästa så om någon lyckas se älgen blir jag imponerad.

Vilde såg den inte men han hörde när den flyttade sig några meter. Bilisterna som kör som idioter var nog inte medvetna om älg några meter från vägen

Vilda djur

 I helgen gick jag och Vilde in i skogen en bit bort och efter att ha gått en bit kopplade jag loss honom. Efter det dröjde det inte många sekunder innan jag hörde någon älg som rörde sig nära oss. Det hörde givetvis Vilde också och han drog iväg åt det hållet. Jag ropade men han dök inte upp och jag räknade med att leta collie. Jag hann ropa några gånger till och då dök Vilde upp, han var max borta 30 sekunder men ibland går tiden långsamt. När han kom tillbaka till mig kopplade jag upp honom och vi fortsatte promenaden. När vi hade gått ca 20 meter tittade jag upp på en liten höjd och där stod 3-4 älgar och spanade på oss. Jag lät lite grann för att få dem att flytta sig och efter en liten stund travade de iväg i ett långsamt tempo. Jag tror inte att Vilde var fram till älgarna för då borde de inte ha stått stilla när vi kom. Efter det blev det träning av Vilde i koppel att inte försöka rusa efter älgarna. 

I dag tog jag en promenad med Vilde vid ån och han fick vara lös. När vi kom ut på en kalhygge var jag en bit framför Vilde och plötsligt flög ett rådjur iväg som jag inte hade sett. Nu var jag mellan rådjuret och Vilde så jag fick lätt stopp på honom när han tänkte springa efter. Efter det fick han fortsätta att vara lös och han lyssnade när jag sa nej till att springa efter. 

Överlag så ger jag Vilde och mig själv godkänt när det kommer till inkallningsträningen. Det är inte perfekt och lite bättre vill jag att vi blir men ibland får man känna sig nöjd för tillfället. 

Några bilder på vilda djur har det inte blivit utan bara på den halvtama collien.

Motiv som jag har velat fota

 Det finns en del saker som jag har sagt att jag skulle vilja få en bild på. Idag kom möjligheten för en av dem. Jag börjar med lite höstbilder på Vilde som är tagna den senaste tiden.

Idag gick en del av promenaden längs med älven eller kanske 10 meter från älven så det går att skymta den när det är glesare med träd. När vi gick där tyckte jag mig höra något konstigt ljud och så såg jag vad jag först tolkade som trädstammar som flöt i älven. Jag tänkte att jag måste titta så att det inte var älgar så jag lämnade Vildes koppel till min sambo och smög fram till älvkanten. Simmande älgar är nämligen ett motiv som jag vill fånga på bild. Jovisst var det älgar och jag misstänkte att de tänkte ta sig upp ur älven en bit framför oss. Vinkeln var inte det bästa att fota ur men jag ville inte stressa dem så det blev som det blev. Resultatet blev två-tre okej bilder och det är jag nöjd med.

Älgarna gjorde som jag hade gissat och tog sig upp ur älven en bit framför oss och travade iväg i ett snabbt tempo. Älgtjuren hann jag ta en bild på.

Inte helt otippat så ville Vilde väldigt gärna hänga på älgarna.

Spanar efter älg

 Min tanke var att ta kvällspromenaden på en av skogsvägarna i närheten. Det är många fågelungar överallt nu så Vilde har mest fått gå i koppel. En rask koppel promenad på grusväg kändes därför som en bra plan. På väg dit blev i vanlig utskälld av en liten hund, det enda som varierar är vems den lilla hunden är. Den här satt i alla fall fast i en lina på tomten så vi slapp få en liten gapande hund för nära. Vilde gapade tillbaka någon enstaka gång men la av när jag sa att det räckte. 

När vi kom till skogsvägen så såg jag att det var lite älgspår men jag tänkte inte mer på det utan knatade på. Efter några hundra meter så började Vilde vädra mycket och strax efter det dök en fin älgtjur upp på vägen ca 20 meter framför oss. Jag och Vilde stannade till medan älgen i ett lugnt tempo korsade vägen och försvann in i skogen. Jag övervägde att ta upp mobilen för att ta en bild men valde att fokusera på det viktigaste istället. Nämligen att se hur Vilde reagerar på älg och om det skulle vara nödvändigt reagera på Vildes reaktion. Vilde var helt tyst men ville gärna följa efter älgen. Jag valde att vända så att Vilde förhoppningsvis kan lära sig att vi inte följer efter älg. Han ville spana om den skulle komma tillbaka vilket han fick göra en kort stund.

En collie kan bli lång

 Det pågår kalvjakt i byn (runt byn) den här helgen och jag brukar promenera förbi slakthallen rätt ofta. Jag anade att det skulle ligga något älgkalv huvud där i morse och så var det. Vilde tyckte att det var spännande men lite läskigt.

Sol och ormvråk

 Jag tänkte bli bättre på att hålla liv i den här bloggen men nja det går ju inte så bra. Vilde mår bra i alla fall och är lite lätt tålamodsprövande emellanåt. Nu är han även perfekt med jämna mellanrum så det väger upp lite. Bilresor har gått bra ett tag men det är lång väg till han kommer att tycka att det är okej att åka bil. Vi har promenerat i Malung och i naturen här i närheten. En kväll när jag var ute i trädgården med Vilde tyckte jag mig se en häst i ögonvrån vilket inte hade varit konstigt för folk rider här utanför. När jag vred på huvudet kunde jag konstatera att det inte alls var en häst utan en älg. Nu har det varit dåligt med älg här de senaste åren så det är alltid kul att få se en. Här är lite bilder från den senaste tiden. Under en promenad vid en myr såg vi en ormvråk som flög runt och skrek. Nu fick jag bara en bild på den och vid första anblicken tyckte jag att den var misslyckad. Men nu tycker jag att den blev intressant.

Inte så intressanta

 Lexus var fantastiskt duktig på att visa mig ekorrar oavsett hur långt eller högt upp de var. Jag har varit nyfiken på att se vad Vilde ska tycka om ekorrar men det har varit tomt på dem . För några dagar sedan så upptäckte jag att det var några ekorrungar som roade sig på olika sätt. Jag stannade till spanade och fotade. Jag vet inte om Vilde såg dem eller inte, de var på en höjd oavsett så märkte jag inte någon reaktion på honom överhuvudtaget. Får nog fortsätta fundera på om han kommer att visa mig ekorrar i framtiden eller inte. Förr eller senare så kommer han att få se någon. 

Lek inte med humlor

 Det är ord jag har yttrat många gånger till Vilde, nu bryr han sig inte så mycket om vad jag tycker men det hindrar inte mig från att säga till. 

Tidigare brydde jag mig inte så mycket om hundarna stökade med humlor för jag tänkte att de lär sig väl. Den åsikten ändrades när Freyja blev stungen(?) på tungan av en humla. Efter det vill jag inte att hundarna stökar med djur som kan stickas. 

Vilde gillar att ligga på trappan och ha koll. 

Den grönaktiga gardinen bakom Vilde är precis lika anskrämlig i verkligheten. Den hänger inte där för att vara fin utan för att hindra så många svalor som möjligt att flyga upp på altanen. 

I morse var det två tranor på ängen .

Jag är lite osäker på om Vilde såg dem, hörde dem gjorde han i alla fall. 

I trädgården har två liljor kommit igång att blomma och fler kommer snart att blomma. Brandlilja och krollilja.

Hemskt

 Nu handlar det inte om Vilde utan mängden mygg, knott och bromsar. En del dagar har det knappt gått att vara ute och idag är det hemskt igen. Jag blir konstant biten och det blir Vilde också, efter en stund ute blir vi båda galna. Vi är ute när det går och gömmer oss inne när det blir för jobbigt. Vilde har hjälpt till med att dra upp ett dött äppelträd, sorkjäklarna hade ätit upp rötterna totalt. Medan han drog och slet i trädet tappade han en huggtand. Jag är glad för alla tänder som trillar.

Vilde är inte lika galen i snörbollar som Lexus var men han tycker om alla leksaker. Igår hade jag möjligheten att fota min favoritfjäril, makaonfjäril. Borstnejlikor är populära för alla insekter.

Djuren börjar återvända/ djur i trädgården och strax utanför

 Det börjar äntligen märkas att våren är på väg. I dag på morgonen var det fem tranor som promenerade runt och skrek. 

Tre var tillräckligt nära varandra så att de fastnade på en bild. 

Rådjuren har synts till under hela vintern i vanlig ordning men en får vara med på bild ändå. Hon letade mat under fågelmatarna i går.

En hök kom på blixtvisit igår, jag hann bara med en bild som blev väldigt felexponerad. Med lite tur dyker den upp fler gånger och då kan det bli bättre bilder.

De första tofsviporna dök upp igår men fastnade inte på någon bild. Nu väntar jag på att spovarna och mina favoriter ljungpiparna ska återvända.

Spanar

 

Så är det den tiden på året när gäss dyker upp på nytt. De brukar stanna några dagar och sedan fortsätta sin flytt till varmare platser. Det gav freyja något att spana på imorse.

Storspov i träd

 Det är någon/några storspovar som har hållit till på ängen utanför trädgården en tid. Jag hoppas att det finns ungar någonstans nu för fler storspovar är alltid roligt. Nåväl storspoven som mest syns till flyger runt en del och låter så det märks när han? är i farten. Gissar att det är en hane för honorna borde ha lämnat Sverige nu. I dag flög han och satte sig i en gran i skogskanten och jag passade på att fota. Bilder i kraftigt motljus och med en del blad i vägen blir som de blir.

Ekorre

 En av Lexus specialiteter var att visa mig var det var någon ekorre. Det spelade inte någon roll om den var tio meter bort högt uppe i ett träd utan han tittade på den på ett sätt som gjorde att jag visste att det fanns en ekorre där. Utan honom ser jag inte ekorrar lika ofta men ibland upptäcker jag någon.

Väldigt död

På morgonpromenaden noterade min sambo att det låg något konstigt under en gran. Det visade sig vara den här.

Min gissning är ett stycke väldigt död havsörn. Som alla vet så klassas örnar som statens vilt och då ska man höra av sig till polisen. Eftersom vi är duktiga gjorde vi det men nja polisen i dalarna var inte så intresserade, de ville bara åka ut och hämta örnen om vi kunde avgöra om den var tjuvjagad/dödad med avsikt. Det är ju lätt att avgöra.. Vi hänvisades vidare till länsstyrelsen som förklarade att det var polisens sak. Av länsstyrelsen fick vi uppgifter till någon kontakt på polisen och nu verkar det till min stora förvåning som om de faktiskt kommer att ta sig till örnen. Jag är dock fortfarande lite tveksam eftersom det krävs att polisen promenerar en bit för det går inte att köra fram med bil.

Uppdatering 18/3

Polisen kom faktiskt och hämtade fågeln. I dag valde jag att maila dit fågeln ska skickas för att höra om det går att få veta dödsorsaken och vad det var för örn. Jag skickade med bilder så svaret på vad det är för örn fick jag nyss. Min gissning var fel. Det är ingen havsörn utan en vuxen kungsörn. Varför den dog kan jag få veta om några veckor och det vill jag veta för jag är nyfiken av mig

I brist på hund

 Freyja glädjer jag mig åt såklart men hon är husses hund från nos till svans. Det är inte rådjuren som är de viktiga i den här bilden, rådjuren äter bara upp mina tulpaner så jag är måttligt förtjust i dem nu. 

Det viktigaste i bilden är de små fåglarna. Ljungpiparna har återvänt hit och det är fåglar som glädjer mig

Vallande svan

 En bunt gäss dök upp på ängen här utanför på fm. Att försöka avgöra om det var sädgäss eller spetsbergsgäss är inte så enkelt. Att googla på vad som skiljer dem åt gör mig inte så mycket klokare. Sädgåsen har mer orange näbb och fötter, spetsbergsgåsen har mer rödaktiga fötter och näbb. Utöver det så är det skillnad på något vitt fält på fjädrarna som mest syns när de flyger och så är spetsbergsgåsen mindre. Den kunskapen hjälper inte mig så mycket om inte en sädgås och en spetsbergsgås kan stå bredvid varandra. Jag går på min magkänsla och den säger att det var spetsbergsgäss som var här. 

En svan roade sig med att valla gässen, i verkligheten så drev den nog mer bort dem.

Ur led är tiden

Nu har det tyvärr inte hänt så mycket i trädgården än. Lexus blev nämligen halt på höger bakben så han har bara fått röra sig i koppel. Att köra runt med jord i skottkärra med Lexus i koppel har jag inte känt för. Efter ett par dagar med korta koppelpromenader och koppel i trädgården så är han nästan helt okej igen. Därför blev det en något längre promenad i dag.
Vårfloden är här nu. Lite sent kan jag tycka

Älven brukar vara så här hög i maj normalt. Det ska alltså inte vara något vatten här.
Varje år så blir vår trädgård och i stort sett alla lövträd i byn attackerade av lövvivlar. Äckliga jäkla gröna skalbaggar som äter upp löv och blad på allt. De gillar äppelträd och aroniabuskar vilket gör att de blir hårt drabbade. I år är det rekord på lövvivlar och det är inte positivt. I dag blev jag injagad från trädgården av dem. Den här bilden är tagen genom ett fönster och alla vita prickar är lövvivlar som flyger runt.

Någon brist på dem inne är det inte heller för de sätter sig på hundarna och oss och får lift in.

Jag har dränkt många hundra av dem varje dag men det verkar inte göra någon skillnad. Inte ovanligt att hitta fem-sex stycken som sitter på ett blad på äppelträdet och äter

Djur i trädgården

En stor och en mindre. En får slita mer för maten än den andra.

Jag har inte fotat hundarna på ett tag

Och jag gjorde inte det i dag heller för jag hade ett olämpligt objektiv på kameran för det. Därför får det istället bli en bild på en trana och på mosippor.