Nya hundar, nya misstag

 Jag börjar med en bild från idag. Solen visade sig och det var länge länge sedan. Det har mest varit regn och grått så lite sol gjorde min dag.

Det jag syftar på med rubriken är att jag med varje hund gör nya misstag och det är väl kanske så det ska vara så att jag lär mig något. Toker var en väldigt social hund så med honom började jag tidigt med att han inte fick hälsa på människor innan han hade tagit kontakt med mig och fått ett varsågod. Lexus var inte social alls så när han ville hälsa på någon blev jag bara glad och han behövde inte vänta på ett varsågod från mig. Och sedan skaffade jag Vilde, han vill hälsa på allt och alla och efter att ha haft en osocial hund så tyckte jag bara att det var trevligt. Han är även en hund som lyckas charma folk som ser honom så de flesta vill klappa.

Det har gjort att jag nu har en hund på tretton månader som studsar och ser glad ut när han ser någon människa... Jag måste helt enkelt ta itu med det och köra på samma regel som jag hade för Toker. Mentalt så är inte Vilde lika stark som Toker var utan han kan bli osäker på folk som uppför sig udda så jag tror att det även skulle gagna honom att veta att jag fattar beslut om vem han får hälsa på. Rent krasst tror jag inte att det är lätt att hitta någon hund oavsett ras som är lika mentalt stark som Toker var och förhoppningsvis är det lika svårt att även hitta en hund med alla Tokers hälsoproblem.
 

Ångrar att jag inte tog kameran med mig

 Idag var det en dag igen när Vilde hade otroligt mycket energi så jag visste att han behövde få springa av sig. Jag anade att det skulle bli en lite jobbig promenad på grund av snön och det i kombination med att det snöade gjorde att kameran fick stanna hemma. Vilde tyckte att det var underbart att få springa och han ägnade sig åt att hoppa rätt upp i luften för att fånga snöflingor. Inte ett beteende jag uppmuntrar men eftersom det är rätt harmlöst så stoppar jag inte honom varje gång.

Lite underligt men jag det är ju en collie jag har. Att göra lite underliga saker har alla mina collie gjort. Vi såg varken till några djur eller människor. Att se en människa var vi gick hade varit väldigt oväntat men någon gång sker det kanske. Att komma ut på myrar på vintern är alltid lite magiskt.

Ett oväntat hundmöte

 I fredags beslutade jag mig för att ta en promenad på en avverkningsgata. För att ta mig dit behövde jag först gå en bit på en skogsväg och när jag hade tagit mig upp för en backe kunde jag se att en jägare stod på pass runt 100 m bort. Jag beslutade mig då för att vända för att slippa promenera i området de jagade. Promenaden blev istället en bit bort och jag tänkte att Vilde kunde få vara lös en stund. Han skuttade runt lite och hade kul. Efter en stund var det något som fick mig att titta bakom mig och där stod en okänd hund av mindre modell med en pejl på ryggen. Den okända hunden verkade vara glad och trevlig så jag blev inte oroad. När Vilde upptäckte den blev han plötsligt helt ställd i några sekunder och sedan gav han den okända hunden leksignal. Hundarna lekte en liten stund och sedan gav sig jakthunden av för att fortsätta jaga. Vilde valde att ignorera mig och hängde på jakthunden. Jag insåg att det bara var att knata åt hållet de försvann och få tag på Vilde. Nu hann jag inte gå mer än tio meter innan Vilde kom tillbaka. Väldigt glad att han inte försvann längre och han fick givetvis belöning för att han dök upp. Att hans inkallning är lite sådär just nu vet jag så jag kan inte påstå att jag blev så förvånad men jag hade ändå trott att han skulle lyssna på mig. Det som kändes väldigt positivt var hur han hanterade en okänd hund som plötsligt dök upp. Någon bild på den söta jakthunden fick jag inte. 

Inte så inspirerande

 

Det är den här tiden på året när det bara går att gå på vägen genom byn. Och på vägen är det is och modd så det är inte så kul heller. Freyja är i vanlig ordning smart och håller koll efter bilar när vädret är så här. Om någon bil kommer för nära eller kör för fort ser hon till att placera sig bakom/bredvid den som håller i hennes koppel. Då klarar hon sig oftast från att få slaskvatten stänkt på sig

Det är alla små saker

 

Små saker som man inte tänker på när det är en del av ens vardag men som skapar ett stort tomrum när de inte längre sker. Freyja kan inte ersätta Lexus lika lite som Lexus hade kunnat ersätta Freyja. Olika raser med olika sätt att vara och olika individer med olika personligheter. Saker som en bayrare gör går det oftast att se logiken i medan med en collie är logiken inte så tydligen. Det fanns saker som Lexus gjorde för att han helt enkelt tyckte att det var roligt. I den kategorin sorterar jag in hans förkärlek för att gå och välta stövlar i hallen när han var glad och att knuffa till plåthinken vi har vid kaminen att lägga aska i. Sedan fanns det saker han reagerade starkt på, så fort jag satte något i halsen och började hosta kom han alltid rusandes och hoppade upp på mig. På promenader visade han alltid om det fanns någon ekorre i ett träd även om det var tio meter bort. Det var så många små saker som var så typiska för honom och nu saknar jag alla.

I går tog jag itu med att maila skk så nu står Lexus som avliden på hunddata/avelsdata

Den som styr

 

När jag var borta blev det sovmorgon för sambon varje dag. Så är det inte när jag är hemma för väckarklockan Freyja går det inte att stänga av. Någon större variation när det kommer till tiden hon anser att jag ska stiga upp är det aldrig. När jag har tur får jag sova till sju men det händer inte ofta. Någon gång mellan klockan sex och halv sju är rätt tid att väcka mig. Varför hon ger sambon sovmorgon när inte jag är hemma förstår jag inte. Tydligen hade hundarna stigit upp först runt åtta ett par dagar. Det är väldigt orättvist

Jag har åldrats

 Under älgjaktsveckan så accelererar mitt åldrande med minst ett par tusen procent och anledningen till det är hunden till höger i bild.

I Freyjas värld så går nämligen världen under lite när hon inte får vara med husse. Resultatet av det blir att Freyja spattar runt ca 90% av tiden som husse inte är med henne. Så fort hon hör en bil kastar hon sig upp och springer till dörren och när hon inte gör det vankar hon runt som en osalig ande. Efter ett par timmar blir det milt uttryckt lite jobbigt och när det blir 8-9 timmar per dag så smälter min hjärna efter några dagar. Nu skulle man kanske tro att det lugnar ner sig med tiden men nej. När husse tidigare varit borta några dygn så pågår vansinnet dygnet runt.
Nu kanske någon tänker att det bara handlar om att jag ska öka motionen så hon blir så trött att hon inte orkar. Det har jag provat många gånger tidigare, någon gång var jag ute och gick i raskt tempo i tre timmar till jag trodde att jag skulle dö bara för att få lugn och ro. Hon blev absolut trött av det och tog det lugnt i ca 30min, den mängden motion utsätter jag inte hundarna för nu när de är äldre och Lexus inte är okej i lederna.
Kanske tänker någon att jag ska göra roliga saker med Freyja när hon är hemma med mig så hon ska tycka att det är kul. Det har jag provat. Jag har lekt med henne, tränat lite och låtit henne leta mat/godis, saker som hon tycker är kul. Så fort jag slutar börjar vansinnet igen.
Jag har sett till att aktivera henne mer under promenader och det har inte hjälpt heller.
Freyja är en riktig knähund så jag har låtit henne sitta i mitt knä för att få henne att ta det lugnt. Resultatet av det har enbart blivit blåmärken på mig när hon gör ett avstamp på mig när hon hör någon bil.
Givetvis så har jag många gånger bara sagt åt henne att gå och lägga sig och det brukar hon lyda. Problemet är bara att det inte dröjer lång tid innan hon är uppe och spattar på nytt och då har jag att välja på att tjata till jag är blå i ansiktet och sur eller ignorera henne. 

Nu har jag inte mycket energi från start och jag kan avslöja att jag blir vansinnigt trött av att umgås med Freyja. Något hopp om att hon någonsin kommer lära sig att det är okej att vara utan husse har jag inte med tanke på att hon blir 10 i januari. Yana hade lite liknande beteende men långt ifrån så extremt som Freyja så jag misstänker att det finns i rasen.
Jag tycker om Freyja men absolut inte hur hon är utan husse. Hade jag inte tyckt om henne så hade jag aldrig stått ut med att ta hand om henne när husse inte kan

Ett test

I går fick jag för mig att jag skulle testa om det är så att Freyja snabbare förstår vad jag önskar att hon ska göra än Lexus.
Jag hade beslutat mig för två olika rörelser/moment som jag ville att de skulle utföra och jag tänkte göra tio repetitioner X 4 och växla hund efter tio repetitioner. Jag började med Lexus och fick ge hjälper under alla tio försök och samma resultat blev det med Freyja.
När det var Lexus tur igen hade han ingen aning om vad jag önskade så jag fick visa lika mycket igen. Freyja hade lite koll på vad jag önskade så jag kunde i stort sett halvera mitt kroppspråk.
Sen var det Lexus tur igen och han försökte med allt annat än vad vi hade tränat så jag fick backa igen och visa på nytt vad jag önskade. För Freyjas del räckte det att jag satte mig på golvet så fattade hon vad jag önskade och hon gjort tio repetitioner utan några hjälper alls.
Åh så var det Lexus igen och han kunde utföra momentet jag önskade så länge som jag tog ett steg mot honom. När jag stod stilla hade han ingen aning om vad jag önskade. Freyjas sista tio repetitioner utfördes ännu en gång helt utan hjälper.

I dag på morgonen tänkte jag se hur mycket de kom ihåg från igår och det gick i stort sett som jag hade anat att det skulle.
Freyja utförde momentet utan hjälper och snabbt tio gånger på raken. Lexus utförde rätt moment två gånger och sedan försökte han med allt annat så jag fick vara tydligare igen med vad jag önskade.

Lexus är en bra, trevlig och rolig hund men han är utan tvekan inte lätt att träna. Jag vet inte vad det är som gör att han har så svårt att förstå och komma ihåg olika moment. Han tycker att det är kul så fort jag hittar på något med honom så det beror inte på det och han försöker göra rätt. Det här är ett problem som funnits sedan han var valp så jag har tyvärr inte lärt mig med åren att jobba runt det. En skickligare hundtränare hade kanske löst problemet men jag gav upp för ett bra tag sedan. Träning är bara på skoj och då gör det inget om han aldrig lär sig så länge som han tycker att det är kul.

I dag föll det lite snö på oss under promenaden.

Jag klantade mig

Under promenaden i dag blev Lexus lite extra glad och anledningen stavas älghorn. Han hittade ett skovelhorn som han absolut skulle bära med sig. Tidigare har han mest hittat pinnhorn och de är lite lättare att bära. Han bar med sig hornet och gick runt 15m framför mig på en stig med många böjar.

Jag kunde inte se honom hela tiden eftersom han hann före mig runt en del krökar. Det såg jag inga problem med eftersom jag räknade med att han bara knatade på. När jag kom runt en krök såg jag att hornet låg mitt på stigen men ingen Lexus i sikte. Efter en kort stund hörde jag att han skällde, min första tanke var att det var en älg han hade hittat. Jag ropade på honom men fick ingen reaktion så jag ökade takten för att ta mig till platsen han hördes från. När jag såg en bil som var parkerad en bit bort anade jag att det var någon vid en jaktkoja en bit bort och att det nog var en person som Lexus gapade på. Jag ropade på Lexus igen och då kom han flygandes och då var det bara att koppla upp honom och promenera till jaktkojan för att be om ursäkt. Det visade sig att det var en jägare som var där för att ha ut slaktavfall, ingen åtel utan bara ha ut till djur. Jag bad om ursäkt för att jag hade brustit i kontrollen på Lexus. Nu var han inte sur alls utan tyckte att det inte gjorde något utan sa att han mest hade funderat på om Lexus var ute på vift.
Jag däremot tycker inte alls att det var okej. Ingen ska behöva uppleva en hund som kommer flygandes och gapar. Nu ser jag inte direkt hur jag hade kunnat förhindra det för han var nära mig hela tiden men han är även väldigt reaktiv och försvinner fort om något lockar. Vi har promenerat där många gånger och aldrig träffat på någon vilket bidrog till att jag var mindre uppmärksam än normalt. Hade han inte kommit när jag ropade på honom hade jag tyckt att det var ännu värre.

Lärdomen är att det går att klanta sig oavsett ålder på hunden och att man alltid ska ha vett att be om ursäkt när det händer och göra sitt bästa för att det inte sker fler gånger

Vänder rumpan till

Som jag nämnt tidigare så vill inte hundarna bli fotade jämt. Lexus brukar helt enkelt vända sig så att jag istället för ett huvud får en rumpa i bild. Den här bilden är från någon dag sedan när han inte ville vara med.

När han visar det så här tydligt så fotar jag inte honom mer. Under promenaden kom vi till en väg täckt med löv så jag tänkte att jag skulle fota alla löven. Jag vinklade mig själv och kameran en bit från Lexus eftersom han inte ville vara med

Och givetvis väljer han då att ta några steg så att han blir med på ett hörn. Jag börjar misstänka att han inte har något emot att bli fotad men att han vill välja själv när

Om man vill fota ekorrar

så är det praktiskt med en Lexus. Han markerar alltid artigt om det finns ekorrar i närheten och då går det att fota.

Träningsbar

I det här fallet är det jag som har blivit tränad. Lexus har lärt mig att när han viftar med tassen innebär det att jag ska klappa honom.

Nu gillar jag inte att visa Lexus när han ser lite ovårdad ut men jag gör ett undantag nu

Dagens skörd

Även i år ägnar sig Lexus åt att hitta älghorn.

Han var inte så skicklig att han kunde bära båda utan han var smart nog att få bärhjälp

Ibland är han billig eller rentav gratis

I dag har det varit en sådan dag. Odrägligheten beror till stor del på för lite motion de senaste dagarna. Antingen så har det varit för kallt för riktiga promenader eller så har energin inte funnits hos mig för ordentliga promenader efter att ha skottat i några timmar. När energin inte finns hos mig för att pulsa i snö så blir det bara tråkiga promenader på vägen och då kan han inte vara lös. Odrägligheten yttrar sig i gnällande/skällande och att Lexus helt glömmer hur man går i koppel. Det i kombination med att han reagerar mer på bilar gör inte direkt promenader till ett nöje.

Efter lunchpromenaden som bara gick på vägen kände jag att det var dags att göra något åt odrägligheten så det blev lite träning inne. Han blir alltid lite glad när jag hittar på något med honom så det är kul. Lexus är utan tvekan den mest svårtränade hund som jag någonsin har försökt lära något och det säger rätt mycket med tanke på Toker. Lexus har samarbetsviljan och arbetslusten men det är väldigt svårt att få honom att lagra kommandon i huvudet. Vilket yttrar sig som så att vi kan ha tränat in något moment/kommando och han utför det rätt tjugo gånger på raken och sedan när jag försöker med samma kommando/moment på samma plats efter en dag/några timmar så har Lexus ingen aning om vad jag ber om utan han chansar på allt möjligt. Nu ägnade vi oss inte någon vettig träning i dag så han behöver inte komma ihåg något utan det handlade bara om att vi skulle ha kul ihop. Efter träningen tog vi en kort promenad och då fick han pulsa i snö i 30 min. Det var för mycket djurspår för att jag skulle vilja ha honom lös men lite energi gjorde han av med genom att pulsa. Nu är han inte längre odräglig utan verkar lite mer nöjd så nu är chansen att fynda en collie över för den här gången

Sol!!

Äntligen lite trevligare väder så kameran fick följa med ut. Lite vitt är det på marken men inte mycket utan det är desto mer is

Det händer att jag försöker ta en fin naturbild och så var det på vägen hem. När jag inte önskar en hund i bilden kan man ge sig fan på att en smyger in😄

Nu är han som bekant söt så det gör inget

Känslor

Vädret i dag lämpar sig mest för att sitta inne men ut måste man ändå om man har hundar. Det är så att hundarna har lite olika åsikter om att vara ute när vädret är dåligt. Freyja uppskattar inte att vara ute i dåligt väder och det märks.

 I Lexus värld finns det däremot inte dåligt väder. Han har däremot lite svårt att förstå att ingen annan delar hans glädje när iskallt regn faller lite för fort.

Logik

Freyja har en väldigt enkel logik när hon snubblar eller går in i något, det är Lexus fel. Det spelar ingen roll om Lexus är flera meter bort för det är alltid hans fel. Så fort hon gör något lite lätt klumpigt får alltid Lexus ett surt ögonkast. Om hon hade gett sig på honom eller något liknande så hade det givetvis varit ett problem. Men eftersom hon bara stirrar surt på honom och han inte bryr sig det minsta så får hon fortsätta göra det. Nu är det mycket skyltar i byn.

Freyja lyckades i dag knuffa till en av 30 skyltarna och den knuffade tillbaka på henne. Resultatet blev ett surt ögonkast på Lexus. Jag tycker att det är svårt att inte le åt henne när hon gör så. Det är bara underligt och underhållande

Så har dagen startat

Jag och hundarna har tagit dagens första promenad. Freyja är överlag inte så road av att var ute och gå med mig och en hund till. Går jag bara med henne tycker hon att det är mycket roligare men jag orkar inte ta separata promenader med hundarna så hon får gilla läget ändå. För att muntra upp henne lite så gick vi vid älven, att gå i lingonris är roligare än att gå på vägen. Nu ser hon inte direkt glad ut på bilden men hon var ganska glad.

Lexus hade inte heller någon lust att posera så det blev bara en bild var på hundarna.

Hans päls växer på bra och det är tur med tanke på att det snart blir kallare. 

Utsikt från en plats på promenaden.

Civilförsvarsförbundet är och jobbar i Vansbro under den här helgen med att rensa Västerdalälven efter ett utsläpp, gissar att de ska ägna sig åt att plocka upp "plastbitarna". Sambon ska vara där och jobba med det idag.

Han är magisk

Det är minsann inte alla som har en hund som ändrar färg under en promenad men det har jag. Nu kan färgändringen ha något att göra med att Lexus plaskade i ett dike.

Notera även älghornet framför honom. Det var tydligen lite extrafint för han bar med sig det till bilen så det fick följa med hem. Lite synd att jag inte vet någon som tillverkar egna knivar och använder älghorn till skaft för då skulle vi kunna tjäna några kronor på Lexus förmåga att hitta älghorn.

Och så blir det lite bilder på blommor och rabatter i trädgården för det måste alla vara intresserade av.
Så här ser rabatten med blåa och vita blommor ut. Jag ska nog ta och fota edelweissen som blommar på andra sidan av rabatten. Lite besviken är jag på dem för de är inte så fina som jag hade tänkt mig men eftersom de är udda så får de vara kvar.

Rabatten med röda och gula blommor har det hänt ytterst lite i.

Sömntutor och chilensk guldoxalis blommar men det är allt. Kokardblomster, klätt, blomsterlin, en solros, vallmo och liljor är på väg men fort går det inte.

På sidan om trappen blommar Margot koster klematisen och en massa malva. Det som skymtar till vänster är en gullklematis som jag drev upp från frö i början av förra året. Jag hoppas att den tänker blomma i år men det återstår att se

En sjö

Det var målet med dagens lunchpromenad. Först en biltur och sedan någon km promenad. Finns ingen mening med att försöka få ut Freyja på längre promenader nu. Lite lustigt tycker jag att det är att Freyja kan ligga i solen och bli kokhet men hon klarar inte av fysisk motion när det är varmt. Lexus hanterar värmen väldigt mycket bättre och det gjorde han även när han var fullpälsad.
Sjö

När vi hade nått sjön hoppade Freyja i på en gång och sedan simmade hon runt i några minuter.

Lexus nöjde sig med att plaska runt lite så jag slängde i en pinne för att få honom att simma.