I går blev jag i vanlig ordning lite trött på en hundägare här i byn. Jag var ute på promenad med våra två hundar och när jag passerade en uppfart hörde jag en hund gapa. Den hunden brukar gapa så jag fortsatte gå och upptäckte att hunden var ute själv och var på väg mot oss på vägen. Freyja uppskattar inte hundar och hundar som gapar och springer mot henne ska helst dö. Lexus är inte riktigt så hatisk men efter alla idiothundar han råkat ut för här i byn så är inte han bekväm med hundar som springer mot honom och gapar. Min målsättning var att bara fortsätta gå och få våra hundar att ignorera den skälliga lilla varelsen bakom oss. Jag fortsatte gå och våra hundar uppförde sig okej men hade lite koll bakåt. I det läget hörde jag en bil på vägen och funderade på hur det skulle gå med hunden vi hade på släptåg. Nu var det tacksamt nog så att bilföraren upptäckte hunden så hon körde sakta, hade hon inte gjort det hade hunden varit platt. När jag hade kommit en bit längre så ringde jag min sambo och sa åt honom att ringa hundägaren. Väl hemma fick jag höra att hundägaren ännu en gång bara hade sagt att jag borde ha skrikit på hans hund så den gick hem. Jag har alltså råkat ut för hunden flera gånger tidigare. Att jag inte gapar på hans hund beror på den enkla anledningen att om jag börjar gapa på den så kommer våra hundar att se det som en stor grej med en gapande hund efter oss. Mitt mål är att Freyja och Lexus ska kunna känna sig trygga fast andra hundar uppför sig illa och då är det upp till mig att visa dem att det går att bara ignorera andra hundar i en del fall. Mitt ansvar är våra hundar, inte att se till att andra hundar inte blir överkörda när ägare väljer att ta risken gång på gång
fredag 14 augusti 2020
Nej, det är inte min uppgift att se till att din hund inte blir överkörd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar