Rubriken syftar inte på Vilde utan mig. Ibland funderar jag på hur mycket av min hundträning som är träning och hur mycket som mest är förvirrande för en hund.
Några exempel är att jag först tänkte ha inkallning på vänster sida och tragglade med det men Vilde satte sig ofta snett så då tänkte jag att jag byter till höger och att han rundar mig. Så då tränade jag det men han satte sig oftast snett ändå så då bör jag tillbaka. Resultatet av den förvirrade träning är nu att Vilde varierar vilken sida han kommer in på.... Så nu lägger jag tid på att befästa att det är vänster som gäller.
Så har vi fjärren där jag först tänkte ha frysta framben och tränade det en period till jag insåg att Vilde inte såg bekväm ut i skiftet stå-ligg. Då kändes det vettigt att byta till frysta bakben så resultatet nu är att jag behöver lägga en hel del tid på att få det vettigt.
Mitt senaste försök att förvirra Vilde insåg jag först igår. Jag har inte varit och är inte nöjd med hans tempo i sitt, ligg och liknande. Det har orsakat mig lite huvudbry varför han gör det så långsamt. Igår insåg jag den självklara anledningen. Jag har inte tränat snabba sittande och liggande och ändå förväntar jag mig det av Vilde. Säger jag sitt så sätter han sig (oftast) precis som han ska. Så han gör det jag ber honom om så jag har inget att vara missnöjd över. Vill jag ha tempo så måste jag självklart träna på det precis som jag gjort med tidigare hundar.
Vilde har det inte lätt med mig🙂 men ser glad ut ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar