En promenad

Jag kände att det var dags för lite träning i att ta en lugn koppelpromenad. Senaste tiden har koppelpromenader inte varit så roliga, Lexus har gnällt och dragit i kopplet. När jag orkar blir det träning i att ta sansade promenader och när jag inte har tålamod för det promenerar vi på platser som han kan vara lös. Jag utrustade mig med hundgodis och kamera, kameran var inte med som belöning utan för att om jag skulle behöva en paus från Lexus skulle det bara vara att stanna till,andas lite och försöka ta en fin bild. För mig blir det som en paus när jag fokuserar på något annat än hunden. Lite gnäll blev det i början på promenaden men han tystnade fort. Vi hade inte hunnit så långt när det knakade till på vänster sida om oss och sen såg jag tre rådjur som skuttade iväg.

Lexus tittade och skällde till och sen fortsatte vi. Inget gnäll och han gick hyfsat i koppel så när han ville gräva lite i snön så lät jag honom roa sig med det. Sen såg jag att det verkade som om han åt på något... Det räckte med att säga hans namn för att han skulle lyfta på huvudet och jag kunde konstatera att herrn hade lite fågelfjädrar i munnen. Efter det fick han inte gräva mer.

Snön föll på oss och inte ens några fåglar syntes till. Efter en bit dök det upp skoterspår och skoterspår är naturligtvis till för att man ska kunna promenera utan att pulsa i snö.

Vi knatade i dem en runda och sen blev det dags att gå hemåt.

Det var en ovanligt behaglig promenad. Lite dragande i koppel kan jag ta, konstant dragande och gnällande är det värre med. Nu antar jag att Lexus är lite dryg till viss del beroende på att Freyja löper och till viss del på att han är i en stökålder.

Så länge som dryga promenader varvas med behagliga promenader är allt stök förlåtet.