Samtidigt som jag tyckte att det skulle bli kul att ha hund igen så kändes det lite motigt att börja om på nytt. Nu när jag har Lexus så har det inte känts motigt att börja från början igen med en hund. Däremot så har en annan svårighet dykt upp som inte har något med honom att göra utan bara med mig. När jag började fundera på att skaffa hund igen efter Toker så var det en del saker som jag funderade över. En av sakerna var hur jag skulle ta det om jag på nytt skulle få en hund som var sjuk. Nu beslutade jag mig för att det var värt att ta risken igen. Svårigheten som har dykt upp är att jag är onödigt nojig när det kommer till Lexus. För några dagar sedan såg jag att han hade två röda märken på magen min logik sa mig att det med största sannolikhet var insektsbett. En hund som gärna ligger på gräsmattan får helt enkelt bett ibland av insekter. Ändå tvingade jag sambon att titta och även han trodde att det var insektsbett och en-två dagar senare var märkena borta. Om jag ser att han blinkar till något mer på ett öga så blir min första tanke distichiasis och jag blir tvingad att titta på hans ögonlock. Den logiska tanken borde istället vara att han har fått något skräp i ögat. Jag blir irriterad på mig själv för att jag hela tiden tror det värsta och jag hoppas att det på sikt kommer att bli ändring på det
Jag har inga djur men känner igen mig i din känsla då jag lätt tror/är rädd att det ska vara värre en vad det egentligen är, det kan vara allt från något barnen känner är med om eller om det handlar om mig själv
SvaraRaderaHua! Det där känner jag igen :( Det går över men liksom kommer vällandes ibland. Min första storpudel blev bara 3 och de 12 valparna som kom för tidig dog en efter en, nästa pudel var platt som en pannkaka och hade hur mycket problem som helst.
SvaraRaderaJag var extremt nojig med Shakiras mat men har slappnat av nu. Shakira verkar vara peppar ta i trä väldigt frisk :)