Det började med en sådan här

För några dagar sedan så skulle jag ut med hundarna i trädgården. Lexus skuttade ner för trappan medan jag tog på mig skor. Freyja tog det i vanlig ordning lugnare men jag såg i ögonvrån att hon stannade till på ett trappsteg och sedan backade. Efter det gick hon framåt igen och då kunde jag se att hon var på en humla. När hon backade på nytt drog jag slutsatsen att hon hade blivit stungen minst en gång. Det märktes inget på henne under den dagen. Dagen efter var hon lite svullen på ena sidan ansiktet men inget alarmerande. Dagen efter det hade svullnaden lagt sig så vi tänkte att allt var frid och fröjd. I går såg hon lite konstig ut så jag öppnade munnen på henne och tittade och kunde se att hennes tunga var svullen. Vår vanliga veterinär visade sig ha semester och eftersom det inte kändes akut tänkte vi avvakta. Nu på morgonen var det värre och då finns det bara ett alternativ och det är veterinär. Eftersom vi bor som vi gör så finns det inga veterinärer som har öppet på helger i närheten. Färden gick därför till Värmland.

Jag körde alltså inte, enbart lågbegåvade människor fotar när de kör och den kategorin tillhör inte jag. Målet med färden var Mjönäs djurklinik.

Jag var lite skeptisk efter att ha läst omdömen på nätet. En del positiva och en del negativa åsikter fanns om kompetensen och bemötandet. Nu blev det ett bra besök och det finns inget att klaga på. Veterinär och djurvårdare(?) kändes som vettiga personer. För Freyjas del slutade det med att hon fick ett kortisonpreparat och antibiotika. Nu ska vi behandla henne med tabletter hemma i runt en vecka och sedan ska det vara bra. Det var jäkligt bra att få medicin med hem på en gång och slippa leta efter ett öppet apotek. Besöket gick på lite över 5000 och försäkringen lär ta lite mindre än hälften av det.
Att det kunde gå så här illa efter ett nära möte med en humla hade jag aldrig kunnat tro

Den fungerar

Senaste gången när jag beställde hundmat såg jag att de sålde något som heter Canosept tandvårdsspray för hundar.

Någon större tilltro att det skulle fungera att spraya hundarna i munnen en gång per dag och att de då skulle bli av med tandsten hade jag inte. Vi har tidigare provat plaqueoff utan någon förbättring alls så jag är alltid skeptisk till olika mirakelpreparat. Nu ångrar jag att jag inte tog en före bild på bägge hundarna så att jag hade kunnat visa vilken stor skillnad det har blivit. Bägge hundarna har blivit av med det mesta av tandstenen och tänderna är avsevärt mycket vitare. Nu ser det så pass bra ut i deras munnar så de senaste dagarna har jag gått över till att använda sprayen varannan dag istället. Det är nu ca 3v sedan vi började med den här och förbättring syntes efter några dagar.

Äntligen

Det är jag rätt säker på att hundarna tänkte i dag när de insåg att vi skulle åka någonstans. Det har varit dåligt med det en tid eftersom vi har pysslat med att få ordning i trädgården och det faktum att Lexus inte har rört sig bra. Han rör sig tyvärr inte än som han ska på ena bakbenet så därför har han fått en låg dos (dos för 4kg hund) antiinflammatoriskt och smärtstillande i två dagar. Lite bättre har det blivit, misstänker att hans mage inte kommer att klara mer än någon dag till med medicin så jag hoppas att det räcker. Problemet med Lexus är att det inte går att få honom att ta det lugnt i för många dagar. Kortare koppelpromenader gör att han drar i kopplet konstant och studsar runt inne så därför åkte vi iväg en stund i dag för lite simning.

Det var uppskattat kan jag lova. Lite vemodigt känns det med Lexus för det känns som om hans kropp fort har blivit sämre.

Något positivt finns det i trädgården nu och det är den här aklejan.

Vi har haft aklejor i många år nu men det har enbart varit i rosa eller röda toner så därför är det kul med en mörkare nu. Jag misstänker att den här kommer från frön som jag sådde för ca 4-5 år sedan men att något gjort att den inte grodde då utan tog tid på sig. Att jag tror det kommer sig av att jag tycker att den ser ut som en Mckana giant och så vitt jag vet så är det bara vi som har den sorten i trädgården så det är osannolikt att frön från någon annan tagit sig hit.

Ur led är tiden

Nu har det tyvärr inte hänt så mycket i trädgården än. Lexus blev nämligen halt på höger bakben så han har bara fått röra sig i koppel. Att köra runt med jord i skottkärra med Lexus i koppel har jag inte känt för. Efter ett par dagar med korta koppelpromenader och koppel i trädgården så är han nästan helt okej igen. Därför blev det en något längre promenad i dag.
Vårfloden är här nu. Lite sent kan jag tycka

Älven brukar vara så här hög i maj normalt. Det ska alltså inte vara något vatten här.
Varje år så blir vår trädgård och i stort sett alla lövträd i byn attackerade av lövvivlar. Äckliga jäkla gröna skalbaggar som äter upp löv och blad på allt. De gillar äppelträd och aroniabuskar vilket gör att de blir hårt drabbade. I år är det rekord på lövvivlar och det är inte positivt. I dag blev jag injagad från trädgården av dem. Den här bilden är tagen genom ett fönster och alla vita prickar är lövvivlar som flyger runt.

Någon brist på dem inne är det inte heller för de sätter sig på hundarna och oss och får lift in.

Jag har dränkt många hundra av dem varje dag men det verkar inte göra någon skillnad. Inte ovanligt att hitta fem-sex stycken som sitter på ett blad på äppelträdet och äter

Lös en stund

Efter senaste gången Lexus var lös gick det som jag hade anat men lite värre. På kvällen var han halt både i fram och bak. Det var så pass illa att jag faktiskt gav honom en låg dos antiinflammatoriskt och smärtstillande. Resultatet av det blev att hans mage var i uppror morgonen efter. Efter det har han bara fått gå i koppel. I dag fick han vara lös en liten stund och det var uppskattat.

Det är sorgligt att han inte längre kan få rusa runt som han älskar utan att få ont och bli halt

En glad och en mindre glad

Det är svårt att gissa vem som är glad.

Lexus fick bara gå i koppel medan Freyja fick vara lös och det tyckte inte Lexus var så kul. Att han inte fick vara lös har att göra med att han sprang mycket i går och resultatet av det blev att han är stel och går orent. När det blir så känns det vettigare att se till att han tar det lite lugnare någon dag även om det inte gör att hans leder blir bättre. Jag vill att han ska hålla så länge som möjligt men att han blir sämre för varje år är tydligt

Ibland kommer det smygande

Bilden är inte från idag, vi har inte så mycket snö och is längre.
Som alla antagligen vet så kastrerades Freyja för en bunt år sedan. Något år efter det började hon läcka urin, det var så pass sällan och lite att vi valde att inte medicinera. Det här året så började hon tyvärr läcka mer så för någon månad sedan började vi medicinera henne med Incurin. Medicinen fungerade bra men plötsligt började Freyja tycka att det var obehagligt med skrikande barn. Det kändes inte så ologiskt med tanke på att det låter som en förskoleklass när en familj i byn är ute. Ljudet av skrikande ungar tycker inte jag heller är så trevligt så vi tänkte inte så mycket mer på det. Efter det så har hon börjat reagera med flyktbeteende när hon hör skrikande barn och skällande hundar. Att något var tokigt blev då tydligt. Jag sa åt sambon att googla på engelska/amerikanska sidor om biverkningar av Incurin. Det visade sig att plötslig rädsla och agressivt beteende tydligen förekommer utomlands hos hundar som medicineras med Incurin. Vi har givetvis slutat att ge henne medicinen och nu får vi se hur lång tid det tar innan hon är normal igen. I dag var vi till veterinären och fick recept på rinexin. Jag hoppas att den kommer att fungera bättre.
Lite korkad känner jag mig som inte fattade tidigare att Freyjas plötsliga ljudrädsla hängde ihop med Incurin men det är svårt när förändringar/försämringar kommer smygande

Dag fyra med medicin

Till min glädje så har det gått bra med medicinen. Lexus har så vitt jag vet inte mått illa av den utan det enda som märkts är att han är hungrigare vilket också var en vanlig biverkning. Han ska medicineras i sju dagar så nu har vi några dagar kvar och det är bara att hoppas att det fortsätter gå bra.

Andra dagen med konstiga fordon och först dagen med medicinering

I går var det riktigt många udda fordon som körde genom byn och det var lite svårt att inte notera att all hade nummerlappar på sidorna av bilarna. På en bil hann jag läsa vad det stod och det visade sig att det var carbage run. Givetvis googlade jag och läste vad det handlade om och jag får lov att erkänna att det lät riktigt roligt så jag förstår att många deltar. I dag har det passerat ytterligare lite fordon och så här såg några ut.

Medicinen ypozane hämtades ut på apoteket i Vansbro igår. Eftersom en vanlig biverkning är illamående så kände jag att det var vettigast att vänta med att ge honom medicin till i morse. Att bli väckt av spyende hund är inte någon höjdare så det undviker jag gärna om det går. Än har han inte mått illa och jag hoppas att han kommer att klara medicinering i sju dagar.

Nyaste växten i trädgården är två fläderbuskar. De ser inte mycket ut för världen men förhoppningsvis kommer de att växa på sig och överleva vintrarna här. Kände att det räckte med bild på den ena.

Det finns en orsak till att jag enbart handlar min medicin på nätet

Och anledningen till det är att apoteket i Malung alltid får mig att vilja stå och dunka mitt huvud i närmaste vägg. Eftersom vår veterinär använder pappersrecept så är besök på apoteket nödvändiga. I går blev det då ett besök på apoteket för att få ut medicin till Lexus. Nu hade de inte medicinen inne men skulle beställa så att den fanns där i dag. Tror någon att jag har medicin till honom nu? Svaret är givetvis nej. De hade fått leveransen av medicin men av någon anledning hade inte personalen loggat in medicinen eller vad det nu är som de gör. Och medicin som inte är inlagd/inloggad kan de inte sälja. Deras förslag var att vi skulle återkomma på måndag.... Seriöst vad är det för osmidigt folk som jobbar där? Hade det funnits någon servicekänsla så hade de kunnat erbjuda sig att skicka medicinen så fort de loggat in den. Vi har alltså lite över 2 mil till apoteket så det går inte att bara promenera förbi och kolla. Lösningen blir att skita i apoteket i Malung och istället åka till apoteket i Vansbro på måndag. Hade vi fått information tidigare så hade vi hunnit till Vansbro i dag men nu är det omöjligt och i morgon är det stängt så det finns inte mycket att göra. Hade det varit något akut hade vi givetvis tagit oss till ett öppet vettigt apotek men jag känner inte att det här är så akut.

Ett finger i häcken var inte populärt

Av logiska anledningar finns det ingen bild på det. Om jag skulle plocka fram en kamera hos vår veterinär skulle han nog klassa mig som mindre frisk. Här är en bild från en promenad nyss i stället.

Freyja ville inte direkt vara med på bild.
Jag har noterat att Lexus ibland läcker någon/några droppar urin inne så jag ville kolla upp det. Därför blev det en tripp till veterinären i dag. Min misstanke var att det var något fel på prostatan och jag hade rätt. Känns inte som om det finns så många alternativ när det handlar om en hanhund som inte är purung. Först kollade veterinären hans urin men det var inte något tokigt med den och då kollade han prostatan och den var förstorad och en del av den var knölig. Han ska få medicin en tid nu och så löser det sig förhoppningsvis. Som jag uppfattade det kommer medicinen att ha effekt i ca 5 mån och sedan får man se om det behövs en ny dos eller inte. Givetvis passade jag även på att väga Lexus och vikten i dag var 20.3kg. Jag är bara så otroligt tacksam för vår veterinär, han försöker aldrig sälja på en saker eller föreslå mindre nödvändiga undersökningar som jag anser att de stora veterinärklinikerna gör.

Tråkiga promenader

I söndags var jag ute i trädgården och rensade ogräs. Hundarna var med mig ute och jag hade av logiska anledningar inte ögonen på dem hela tiden. När jag tittade upp efter en stund såg jag att Lexus haltade. Efter det har han inte fått vara lös i trädgården eller på promenader. Promenaderna har blivit kortare än normalt och bara i koppel. Det roar varken mig eller Lexus. Nu tycker jag att han rör sig okej igen men han får ta det lugnt någon dag till. Att få honom att ta det lugnt lös är en omöjlighet.

Gnälligt och skälligt

I onsdags lyckades Lexus göra sig illa på något sätt. Jag såg inte när det hände men resultatet blev att han var halt på ena bakbenet. Nu var han så pass mycket bättre igår att jag inte ansåg att det var nödvändigt att söka veterinär. Han stödde alltså på benet även i onsdags, hade han inte gjort det hade det blivit veterinärbesök. Igår fick han kortare promenader och enbart gå i koppel. I dag har det blivit lite längre promenader men fortfarande i koppel. Lexus blir lite som en tecknad figur när han inte får röra på sig ordentligt, energin pyser ut ur öronen som rök. När han inte kan göra av med all energi låter han och det är nog hans sätt att minska frustrationen av att inte få springa. Jag uppskattar inte riktigt att promenera med en hund som låter i stort sett hela tiden men det är som det är. I dag rör han sig i stort sett normalt så han kommer nog få vara lös en stund i morgon. Jag har försökt med mental aktivering så att han ska bli lite tröttare men det är en sak som han och Toker har gemensamt och det är att deras hjärnor fungerar dåligt om de inte först får springa av sig. Lite nyfiken på om det är ett typiskt collie drag eller om det är något som drabbar hundar som jag äger.

Tänker jag rätt?

Lexus har inte gått rent på några dagar nu så det har bara blivit tråkiga koppelpromenader. Att få honom att ta det lugnt är inte det lättaste. Enbart koppelpromenader någon dag till kommer att bli svårt för kan han inte göra av med energin ute studsar han runt inne istället. Att jag börjar fundera över om jag tänker rätt eller inte med att bara låta honom gå i koppel började jag fundera över på promenaden. Om han hade blivit bra av koppelpromenader så hade det varit en sak men armbågarna kommer aldrig att bli bra så är det då vettigt att ha honom i koppel? Kanske borde jag istället låta honom studsa runt som han vill. Nu hoppas jag att han kommer att gå rent snart igen men i värsta fall kommer han aldrig mer att göra det och blir det så kan han inte leva resten av sitt liv i koppel.

Det går utför

Tyvärr så är det så att Lexus nästan alltid nu blir stel/halt efter att ha fått skutta lös på promenader. Det har gjort att det mest blir koppelpromenader och det känns inte heller rätt eftersom han älskar att springa runt. Jag har inga planer på att röntga om honom även i år för jag ser inte meningen med det. Att hans armbågsleder blivit ännu sämre under det senaste året känner jag mig säker på. Det hade varit enklare om han hade varit en mer sansad hund som hade varit nöjd med att ströva runt. Han har inte lugnat sig med åren och jag tror inte att han är typen som någonsin gör det. Jag hoppas att han kommer att hålla några år till även om jag vet med mig att det inte är troligt.

En liten besparing

Msm och glukosamin är på upphällning och jag har tänkt i flera dagar att jag skulle ta och beställa nytt. Sist handlade jag djurapotekets sorter men jag tyckte inte att de var lika bra som Emin eller så är det bara inbillning. Jag tycker att det är svårt att jämföra effekten med tanke på att det ändå krävs en tids användning för att få effekt. Givetvis kan det även vara så att Lexus blivit ännu sämre. Det jag tänkte komma till är att jag kollade priserna på Börjes, handlar en del där eftersom det är billigt. Nu hade jag tur för de hade 15% på tillskott till hästar. Jag skiter fullständigt i om det står hund eller häst på förpackningen och nu köpte jag 500g msm från Emin för mindre än vad jag betalade för 120g msm från djurapoteket. Varje krona som sparas är en bra krona

Glad Lexus

Lexus var stel i några dagar så han har mest fått gå i koppel och det är inget som gör honom lycklig. I dag fick han vara lös igen och det värmer hjärtat att se hur glad han blir av att få skutta runt.

Jag tycker att det är en svår balansgång att låta honom få njuta av att springa runt men att försöka undvika att han överanstränger sig. Han har inte varit halt på länge men när han har rusat runt för mycket så blir han stel i något dygn. Jag vet inte om vem som helt kan se att hans rörelsemönster blir förändrat eller om det bara är jag som ser det. Att bara låta honom gå i koppel kommer aldrig att bli ett alternativ för att bara hålla honom vid liv men neka honom det som han uppskattar mest känner jag inte är rätt på något sätt. Jag håller tummarna för att han kommer att hålla länge till men jag är givetvis realistisk. Att han inte kommer att kunna leva ett långt liv utan smärta är något jag har vetat ända sedan jag röntgade honom när han var ett år. Och eftersom hans mage inte verkar klara något smärtstillande/antiinflammatoriskt så finns inte det som ett alternativ om han blir sämre.

Freyja kollad

I morse var knölen mellan tårna ungefär en tredjedel så stor som den var i lördags kväll. Jag fotade den i lördags för att kunna ha koll på om den skulle minska i storlek. Oavsett så kändes det ändå vettigt att ta henne till veterinär. Vi vet fortfarande inte varför hon fick en knöl men veterinären var inte av åsikten att det var något farligt. Den åsikten känns rätt vettig med tanke på att knölen har krympt dramatiskt på  mindre än två dygn

300 gånger

Det börjar kännas som om vi har gått samma runda 300 gånger nu de senaste dagarna. Anledningen till det är att Freyja har fått en knöl mellan två tår och den fungerar inte att gå på asfalt utan att hon får ont. Vad knölen kommer från eller är vet vi inte. Det kan vara ett geting eller bromsstick som blivit infekterat eller något värre. Är det inte borta på måndag blir det besök till veterinär. Tyvärr så är inte vanliga veterinären tillgänglig nu så det blir att besöka någon annan. Det var länge sedan vi gick längs med ån och det kommer nog dröja innan det blir av igen för sista gången som var någon månad sedan var Lexus väldigt nära att bli huggormsbiten.
Igår och idag har det åskat och regn har fallit.

Regnet idag var riktigt ordentligt och hårt så jag var oroad att det skulle förstöra tigerliljorna men till min glädje klarade de sig. Om någon missat det så är jag väldigt förtjust i liljor och det syns i trädgården.

Ibland är det bättre att släppa saker och andra gånger behövs det inte

Nu vet jag inte om det är fler än jag som har lagt märke till att det är en bayrare som förekommer i en reklamfilm. Min första tanke var att jag funderade vad det var för hund och efter lite googlande fick jag svaret. Rätt praktiskt med mindre raser när jag blir nyfiken på något.

Och så kommer vi då till det som jag borde släppa för min mentala hälsa och inte helt otippat så har det med korthårs collie och distichiasis att göra. För ett tag sedan så blev jag glad för det var en uppfödare som satte avelsspärr på sin egen hund för att den hade distichiasis. Då kände jag faktiskt hopp för att andra någon gång kommer till insikt att man ska inte avla på hundar med distichiasis. Det hoppet blir aldrig långvarigt i min värld. I en del kullar som dykt upp de senaste åren är jag övertygad om att det finns en del drabbade individer men så länge som ägare inte ögonlyser syns det inte. Och om det inte syns så finns det som bekant inte.
Det jag önskar är detta:

• Alla avelsdjur ska ögonlysas efter ett års ålder.
• Inga drabbade individer ska användas i avel.
• Om syskon till drabbade individer ska användas i avel så ska de inte paras med hundar som har distichiasis i den närmaste släkten.

För mig så är det tre enkla punkter och om hänsyn till även de här punkterna i avelsarbetet gör att det finns för få kh collies att använda i avel så är det dags att göra fler kh-lh kombinationer.

Att jag fortfarande bryr mig beror inte på att jag kommer att skaffa någon mer collie för det kommer jag inte att göra. Utan jag bryr mig för jag vet vilket lidande distichiasis kan innebära för en hund och varför man väljer att göra kombinationer där risken är större att hundarna blir drabbade än att de är fria kan jag inte förstå