Lexus var stel i några dagar så han har mest fått gå i koppel och det är inget som gör honom lycklig. I dag fick han vara lös igen och det värmer hjärtat att se hur glad han blir av att få skutta runt.
Jag tycker att det är en svår balansgång att låta honom få njuta av att springa runt men att försöka undvika att han överanstränger sig. Han har inte varit halt på länge men när han har rusat runt för mycket så blir han stel i något dygn. Jag vet inte om vem som helt kan se att hans rörelsemönster blir förändrat eller om det bara är jag som ser det. Att bara låta honom gå i koppel kommer aldrig att bli ett alternativ för att bara hålla honom vid liv men neka honom det som han uppskattar mest känner jag inte är rätt på något sätt. Jag håller tummarna för att han kommer att hålla länge till men jag är givetvis realistisk. Att han inte kommer att kunna leva ett långt liv utan smärta är något jag har vetat ända sedan jag röntgade honom när han var ett år. Och eftersom hans mage inte verkar klara något smärtstillande/antiinflammatoriskt så finns inte det som ett alternativ om han blir sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar