Veterinärbesök även i dag

 

I dag blev det ett besök till vår vanliga veterinär och det gick lite bättre än i går. Efter att veterinären tittat Lexus i munnen och känt igenom hans huvud ordentligt framförde han sin teori. Den teorin är att Lexus bett ser annorlunda ut på grund av att Lexus har tappat merparten av sina muskler på huvudet. Käkmusklerna och de andra musklerna har minskat drastiskt vilket gör att han har svårt att äta. Lexus har tappat muskler över hela kroppen och anledningen till det misstänker veterinären är att Lexus har någon form av sjukdom som förstör musklerna. Det låter tyvärr rätt troligt med tanke på att han i somras plötsligt blev av med musklerna på ena bakbenet, en del muskler har kommit tillbaka men han är inte som han var tidigare. Lexus är nu satt på en låg dos kortison och det ska förhoppningsvis hjälpa. Om det inte gör det går vi vidare med blodprov

Att försöka dumförklara mig

 går oftast mindre bra och veterinären i dag lyckades inte med det. I går upptäckte jag att det var något skumt med Lexus underkäke. Det är inget som syns när han har munnen stängd eller när han gapar. Enda sättet att se det är att göra en koll på tänderna när han har munnen stängd. Det som är skumt är att det verkar som om underkäken har blivit mindre både på längden och bredden. Kindtänderna möts inte längre för tänderna i underkäken ligger innanför tänderna i överkäken. Det här är något som måste ha inträffat under de senaste veckorna för jag vet att jag kollade hans mun några dagar innan jag åkte till Uppsala. Han har inte varit med om någon olycka så det är något som hänt spontant. Så fort jag upptäckte det var det givet att det måste bli ett besök till veterinär.

I morse hade det förvärrats ytterligare för nu hade Lexus svårt att äta. Vår vanliga veterinär hade inte öppet i dag så jag valde att chansa på en annan veterinär i närheten. Nu var jag lite osäker på den kliniken för Leo och Yana blev behandlade där någon gång och jag blev inte imponerad då. Eftersom det gått många år så tänkte jag ge dem en ny chans.

Veterinären imponerade inte på mig på något sätt. Hon började med att försöka intala mig att hans bett inte ändrat sig utan varit så här en lång tid. Då blev jag helt naturligt irriterad och förklarade att så inte är fallet. Sedan hävdade hon att det inte var något konstigt med hans bett, jag sa att det visst var det och fick medhåll av djursjukvårdaren som också såg att det var något konstigt. När jag åter påpekade att han har svårt att äta och jag inte vill att han på sikt svälter ihjäl frågade veterinären om jag ville få hans käke röntgad. Mitt svar blev självklart ja och då kröp det fram att de inte har röntgen på den kliniken utan att jag måste åka till deras andra klinik(inte i dalarna). I det läget sa jag nej och förklarade att jag i så fall åker till Mjönäs istället. Hade jag vetat från start att de inte har röntgen hade jag aldrig bokat tid dit. Så kul är det inte att bränna över 600kr på att en veterinär klämmer lite på Lexus och tittar i hans mun. Hade jag uppfattat veterinären som kompetent hade det varit en annan sak.

Jag är självfallet oroad över hur det står till med hans käke men det blir inga fler veterinärbesök i dag om det inte förvärras så vi behöver åka in akut. Om vår vanliga veterinär som lyssnar på vad jag säger inte har öppet i morgon blir det en resa till Mjönäs Djurklinik i Värmland igen

Den som styr

 

När jag var borta blev det sovmorgon för sambon varje dag. Så är det inte när jag är hemma för väckarklockan Freyja går det inte att stänga av. Någon större variation när det kommer till tiden hon anser att jag ska stiga upp är det aldrig. När jag har tur får jag sova till sju men det händer inte ofta. Någon gång mellan klockan sex och halv sju är rätt tid att väcka mig. Varför hon ger sambon sovmorgon när inte jag är hemma förstår jag inte. Tydligen hade hundarna stigit upp först runt åtta ett par dagar. Det är väldigt orättvist

Sista promenaden för den här gången

 Jag har varit i Uppsala i en vecka och i morse blev det sista promenaden i just Uppsala för ett tag.

Nu är jag på väg hem till obygden igen och har några timmar kvar på den här bussfärden. Nästa gång jag tar mig till Uppsala och behöver taxi blir det taxi 100 000. Åkte med det bolaget till stationen och det var en trevlig förare som inte körde mot rött

Bra träning

 

Oftast när vi möter andra hundägare här i byn så blir det att man pratar lite och sedan går åt varsitt håll. Det är underligt nog bara en hund med ägare som vi brukar ta följe med ibland. För en by i den här storleken så är det i och för sig statistiskt sätt för många konstiga hundar och ägare men det hör inte hit. I går träffade vi på en hund som var ute med en person här i byn och vi tog följe en bit och jag insåg att det var något Lexus behöver öva på. Lexus tyckte att det var lite obehagligt med en i stort sett okänd hund på några meters avstånd. Han kunde inte riktigt koppla av utan hade koll på hunden hela tiden, jäkligt tråkigt att han inte längre känner sig helt bekväm med andra hundar i närheten. I morse möttes vi upp igen och i dag kunde Lexus vara lite tystare (han småskällde och lät i går) och ta det något lugnare. Vi ska mötas upp i morgon igen och det känns som utmärkt träning i att få våra hundar att förstå att alla hundar i byn inte går till attack. Hunden som agerar snäll hund bryr sig inte om att våra inte uppför sig perfekt, hade den blivit påverkad så hade vi givetvis inte gjort om det. Innan Lexus kan promenera med någon hund på några meters avstånd och ta det helt lugnt kommer det att krävas mycket träning. Det är skrämmande hur förstörd en hund kan bli när den gång på gång blir utsatt för attacker av andra hundar

Jag har åldrats

 Under älgjaktsveckan så accelererar mitt åldrande med minst ett par tusen procent och anledningen till det är hunden till höger i bild.

I Freyjas värld så går nämligen världen under lite när hon inte får vara med husse. Resultatet av det blir att Freyja spattar runt ca 90% av tiden som husse inte är med henne. Så fort hon hör en bil kastar hon sig upp och springer till dörren och när hon inte gör det vankar hon runt som en osalig ande. Efter ett par timmar blir det milt uttryckt lite jobbigt och när det blir 8-9 timmar per dag så smälter min hjärna efter några dagar. Nu skulle man kanske tro att det lugnar ner sig med tiden men nej. När husse tidigare varit borta några dygn så pågår vansinnet dygnet runt.
Nu kanske någon tänker att det bara handlar om att jag ska öka motionen så hon blir så trött att hon inte orkar. Det har jag provat många gånger tidigare, någon gång var jag ute och gick i raskt tempo i tre timmar till jag trodde att jag skulle dö bara för att få lugn och ro. Hon blev absolut trött av det och tog det lugnt i ca 30min, den mängden motion utsätter jag inte hundarna för nu när de är äldre och Lexus inte är okej i lederna.
Kanske tänker någon att jag ska göra roliga saker med Freyja när hon är hemma med mig så hon ska tycka att det är kul. Det har jag provat. Jag har lekt med henne, tränat lite och låtit henne leta mat/godis, saker som hon tycker är kul. Så fort jag slutar börjar vansinnet igen.
Jag har sett till att aktivera henne mer under promenader och det har inte hjälpt heller.
Freyja är en riktig knähund så jag har låtit henne sitta i mitt knä för att få henne att ta det lugnt. Resultatet av det har enbart blivit blåmärken på mig när hon gör ett avstamp på mig när hon hör någon bil.
Givetvis så har jag många gånger bara sagt åt henne att gå och lägga sig och det brukar hon lyda. Problemet är bara att det inte dröjer lång tid innan hon är uppe och spattar på nytt och då har jag att välja på att tjata till jag är blå i ansiktet och sur eller ignorera henne. 

Nu har jag inte mycket energi från start och jag kan avslöja att jag blir vansinnigt trött av att umgås med Freyja. Något hopp om att hon någonsin kommer lära sig att det är okej att vara utan husse har jag inte med tanke på att hon blir 10 i januari. Yana hade lite liknande beteende men långt ifrån så extremt som Freyja så jag misstänker att det finns i rasen.
Jag tycker om Freyja men absolut inte hur hon är utan husse. Hade jag inte tyckt om henne så hade jag aldrig stått ut med att ta hand om henne när husse inte kan

Är jägarna korkade eller tror de att jag är korkad?

 

Lexus och Freyja ville inte vara med på bild så då blev det så här.
I dag när jag var ute med hundarna på lunchen så såg jag att några jägare hade dykt upp vid slakthallen. Jag frågade då om de hade jagat klart. Bra att veta så jag vet var jag kan gå. Svaret kom efter en liten stund och det var att de hade jagat klart för i dag. Att min fråga enbart rörde i dag tyckte jag var självklart men tydligen icke. Efter ytterligare en kort paus informerade mig en jägare om att de väntade där för att människor skulle komma med saker. Varför han inte sa älgar vet jag inte riktigt, kanske var det så illa att han inte trodde att jag visste om att de jagar älg. Att det är en slakthall går liksom inte att missa eftersom det ligger älghuvuden och klövar utanför. Jag gissar att han trodde att jag var fullständigt korkad.

Vallande svan

 En bunt gäss dök upp på ängen här utanför på fm. Att försöka avgöra om det var sädgäss eller spetsbergsgäss är inte så enkelt. Att googla på vad som skiljer dem åt gör mig inte så mycket klokare. Sädgåsen har mer orange näbb och fötter, spetsbergsgåsen har mer rödaktiga fötter och näbb. Utöver det så är det skillnad på något vitt fält på fjädrarna som mest syns när de flyger och så är spetsbergsgåsen mindre. Den kunskapen hjälper inte mig så mycket om inte en sädgås och en spetsbergsgås kan stå bredvid varandra. Jag går på min magkänsla och den säger att det var spetsbergsgäss som var här. 

En svan roade sig med att valla gässen, i verkligheten så drev den nog mer bort dem.

Oktober redan

 Naturen bjuder på färger men någon sol får vi inte se

Den tiden på året

 Det är ännu en gång dags att titta på älgpass och det är inte roligt. Ska jag vara helt ärlig så är det sambon som kollar på älgpass och jag och hundarna tycker att det är långtråkigt. Att vi följer med hänger ihop med att när älgpasset/älgpassen är kollade så promenerar vi var vi nu är. Lite omväxling och rent hypotetiskt så borde möjligheten finnas att se djur. I dag såg jag några småfåglar på lång avstånd och en skalbagge av någon sort. Kanske inte riktigt djuren jag hoppades på men så är det oftast nuförtiden. Att träden börjar byta färg gör naturen mer intressant att fota och i dag var det även lite dimma. 

Lexus ville inte bli fotad så därför är det inte med någon bild på honom

Lösa hundar

 

Efter alla tråkiga erfarenheter med lösa hundar och hundar som folk inte kan hantera så reagerar tyvärr våra hundar på lösa hundar. Lexus reagerar minst men han blir genast på sin vakt, Freyja däremot förvandlas till ett skällande monster. Hennes sätt är helt enkelt att försöka skrämma bort dem innan de kommer fram till henne. Deras agerande är inte ett dugg konstigt men framförallt Freyjas sätt att hantera lösa hundar är inte önskvärt. På sikt tror jag absolut att det skulle gå att få bort men det förutsätter att folk med lösa hundar kan kalla in dem så att hon kan lära sig att lösa hundar inte innebär fara. Här i byn finns det inte någon som har en så pass lydig hund (så vitt jag vet) som man skulle kunna ta hjälp av. Däremot råder det ingen brist på hundar som inte har tillräcklig lydnad. 

För någon timme sedan promenerade vi vid ån där sikten inte är mer än några meter. Våra hundar var kopplade när jag hörde röster. Rösterna gissade jag tillhörde hundägare som inte imponerat på mig och jag gissade att deras hund var lös. Jag hade såklart rätt och det dröjde inte länge innan hunden syntes men inte ägarna. Freyja reagerade på en gång och började skälla då hördes det en låg inkallning som hunden sket fullständigt i. Hunden stod och stirrade med svansen upp och benen brett isär och såg lagom trevlig ut. Hunden är väl i 40-50 kg klassen så det handlar om hund av stor storlek. Ägarna gjorde ytterligare någon mesig inkallning som hunden inte heller brydde sig det minsta i. Tacksamt nog så valde hunden att inte gå fram till våra utan den stod kvar och efter en liten stund hade ägarna masat sig fram till den och kunde koppla den. Jag är glad att det gick bra men det var inte tack vare ägarna utan enbart tack vare hunden

Tio

 Jag fortsätter att göra mitt bästa för att minska antalet älgflugor. Tio har jag hittat i håret efter en promenad och på sikt gör det kanske liten skillnad om jag under varje promenad tar med mig tio hem och tar död på dem. Ovanligt nog så ville hundarna inte alls bli fotade. Jag lovar att Lexus inte ser så här lidande ut om jag inte tar upp en kamera.

Jag får ta och smygfota honom någon dag så det kan bli en bild när han ser glad ut.

Det var kul att se att någon tagit itu med att laga spången. I går var den helt trasig, brädor hade gått av på mitten och anledningen till det gissar jag stavas ryttare som inte tänker.

Jag gissar som sagt att det var en häst som knäckte brädorna med tanke på att det finns en del som rider där och att det syntes hästspår. Jag hoppas att hästen inte gjorde illa sig och jag hoppas att ryttare i fortsättningen tänker till och inser att spångar som är gjorda för människor inte är lämpliga ridvägar

Rena

 Det blev dags att ta itu med tvätt av hundar i dag. Nu hade det nog varit roligare med bilder när jag tvättade hundarna men så blev det inte. Bilder på rena hundar är inte att förakta särskilt inte med tanke på att de aldrig är rena så länge.

Plockar älgflugor ur håret

 Inte några roliga djur men är det höst och klövdjur i närheten så hittar älgflugorna mig. Vi var ute och letade lite lingon i dag. Någon större mängd fick vi inte ihop men det kommer flera dagar. Hundarna kunde inte vara lösa så mycket för det märktes att det fanns älg i närheten. Lite fick de skutta och resten av tiden blev i koppel. På första bilden visar Lexus var en älg är, det gick inte att se älgen men jag litar på herr fluff

Jag borde verkligen inte kolla upp hur det står till med aveln på kh

 Anledningen till att jag inte borde göra det är att jag bara blir irriterad. Nu finns det såklart vettiga uppfödare och kullar men det finns annat också. I dag funderar jag ännu en gång på varför en hane har använts och används så pass mycket. Tittar man på statistiken på hans avkommor så blir allt ännu mer förvirrande. hälsomässigt så ligger snittet sämre än rasmedelvärdet på kh. När det gäller mh så är det i stort sett som rasmedelvärdet. Jag blev naturligtvis även tvingad att titta på om hunden mot förmodan lämnat några hundar som presterar ordentligt i lydnad eller bruks men nej det fanns det inte. Ingen av hanens kullsyskon har hellre presterar något imponerande i bruks eller lydnad eller något annat för den delen. Några utställningsstjärnor finns det inte heller. Desto mer jag tittar desto mindre förstår jag. 

Det är nog tur att jag inte förstår och att sannolikheten att jag kommer ha någon mer hund i stort sett är 0%. Om jag hade förstått hur en del väljer avelshane och varför en del låter sina hanar gå i avel så skulle det kännas värre

Det blev september

 Så länge som solen lyser så är en mer än nöjd och bryr sig inte om vad det är för månad.

Hon är vid liv även om det inte ser ut så. För en bayrare är det viktigt med soltid,sovtid,mattid och att bli dyrkad. 

Lexus är också vid liv och glädjande nog så har han faktiskt fått tillbaka lite muskler på sitt högra bakben som han hade tappat mycket muskler på. Han är även piggare och gladare så det ser lite mer positivt ut. Det enda lilla negativa är att han har börjat läcka några droppar urin igen så nu går han på en ny omgång av Ypozane. Förra omgången med Ypozane hade effekt i ca 8 månader så det var helt okej.

Som det brukar bli

 Jag vet egentligen inte varför jag envisas med att försöka få hundarna att posera fint för foton för det blir aldrig bra. I dag hade ingen av dem någon lust alls att vara med på bild. 

Enda sättet att få dugliga bilder är att ta bilder när de inte är förberedda på det.

Som synes så hänger Lexus med än och det hoppas jag att han gör ett bra tag till. Han har inte haft någon tydlig hälta på ett bra tag men han rör sig inte rent. Om/när det blir värre igen så blir det nog slutet. Den dagen den sorgen och så länge som det är som det är nu så ser jag ingen anledning till att göra något. (Han tål alltså inte smärtstillande/antiinflammatoriskt om någon nu läser här för första gången)

Nej, det är inte min uppgift att se till att din hund inte blir överkörd

I går blev jag i vanlig ordning lite trött på en hundägare här i byn. Jag var ute på promenad med våra två hundar och när jag passerade en uppfart hörde jag en hund gapa. Den hunden brukar gapa så jag fortsatte gå och upptäckte att hunden var ute själv och var på väg mot oss på vägen. Freyja uppskattar inte hundar och hundar som gapar och springer mot henne ska helst dö. Lexus är inte riktigt så hatisk men efter alla idiothundar han råkat ut för här i byn så är inte han bekväm med hundar som springer mot honom och gapar. Min målsättning var att bara fortsätta gå och få våra hundar att ignorera den skälliga lilla varelsen bakom oss. Jag fortsatte gå och våra hundar uppförde sig okej men hade lite koll bakåt. I det läget hörde jag en bil på vägen och funderade på hur det skulle gå med hunden vi hade på släptåg. Nu var det tacksamt nog så att bilföraren upptäckte hunden så hon körde sakta, hade hon inte gjort det hade hunden varit platt. När jag hade kommit en bit längre så ringde jag min sambo och sa åt honom att ringa hundägaren. Väl hemma fick jag höra att hundägaren ännu en gång bara hade sagt att jag borde ha skrikit på hans hund så den gick hem. Jag har alltså råkat ut för hunden flera gånger tidigare. Att jag inte gapar på hans hund beror på den enkla anledningen att om jag börjar gapa på den så kommer våra hundar att se det som en stor grej med en gapande hund efter oss. Mitt mål är att Freyja och Lexus ska kunna känna sig trygga fast andra hundar uppför sig illa och då är det upp till mig att visa dem att det går att bara ignorera andra hundar i en del fall. Mitt ansvar är våra hundar, inte att se till att andra hundar inte blir överkörda när ägare väljer att ta risken gång på gång

Det går fort att förstöra men tar lång tid att återställa

 Nu är det ca 2 månader sedan som större delen av baksidan av trädgården blev uppgrävd för att få ett nytt avlopp. Jag hade tänkt mig att det skulle gå fort att få ordning i trädgården igen. Jag hade dock inte med katastrofalt väder eller det faktum att det tog väldigt lång tid för personer i byn som ville ha sand att faktiskt hämta den. Att få ut matjorden och få det hyfsat jämt och sedan så gräsfrön har tagit tid. Nu börjar det se vettigare ut men det kommer dröja innan vi har en hel gräsmatta igen. 

Jag som har sett det hela tiden tycker att det börjar se bra ut men jag förstår om ingen annan tycker det. Freyja blev med i bild så lite hundanknytning är det. 

Det mesta annat i trädgården har fått stå tillbaka i år vilket har gjort att rabatterna är väldigt vildvuxna men det stör inte tigerliljorna. De vita, gula och orange är jag ansvarig för. Den blekrosa varianten på bild tre däremot har jag inte köpt utan måste helt enkelt vara någon lökfirma som skickat fel lök. Den får vara kvar ändå även om färgen inte riktigt tilltalar mig. 

På fm tog jag en promenad ett par minuter bort för att fota alpackorna i byn. Nu hann det tyvärr bli för starkt solsken för att kunna få några vettiga bilder så det blir ett nytt försök någon annan dag. 

Jag har pratat med ägarna till alpackorna och fått okej för att fota dem. Nu var inte ägarna hemma när jag var förbi så jag fotade utifrån deras inhägnad

Tornfalk

 Lindorna har slagits och i vanlig ordning kommer rovfåglar. Hade jag fått önska så skulle tornfalkarna kommit närmare eller så skulle jag ha haft en objektiv med längre brännvidd. Hade jag haft ett objektiv med längre brännvidd är risken stor att jag skulle bli tvingad att skaffa en större hund som kunde få bära kamera och objektiv och det hade varit lite jobbigt. 

Lexus hänger med men jag misstänker att han har mer ont än vad som märks för hans stressnivåer har ökat markant och det känns inte så bra. Problemet är som bekant att det inte finns så mycket att göra eftersom han inte tål smärtstillande. Blir det värre så blir jag så illa tvingad att fundera på avlivning för han ska ha ett bra liv så länge det nu varar.

Lös

Jag har faktiskt inte kontaktat veterinären igen. Mycket kommer det sig av att jag ändå inte riktigt vet vad som är lämpligt att utsätta Lexus för. Hade han rört sig lika illa som för några veckor sedan så hade jag ringt veterinär på en gång men nu rör han sig något bättre. Jag ser att han inte rör sig rätt medan min sambo inte alltid ser det. Som han uttrycker det så är det riktigt illa när han ser att Lexus inte går rätt, så långt vill jag dock inte dra det. Efter att Lexus enbart fått gå i koppel i vad som börjar kännas som ett halvt sekel så fick han vara lös i morse och det uppskattades ordentligt.

Observanta noterar att han står rätt hoptryckt och att han avlastar i bak. Att han inte kommer hålla så länge till känner jag mig rätt säker på men det är ingen anledning till att begränsa hans liv så som jag gjort. Han ska ha roligt så länge som det går och att bara gå i koppel och ta det lugnt är inte roligt

Som jag trodde att det skulle bli

Lexus och medicin är ingen bra kombination. Jag trodde inte att det skulle fungera med den här medicinen heller även om jag hoppades. Med tanke på att den smärtstillande medicinen skulle kombineras med magmedicin fanns det ett litet hopp. Dag två med medicin såg jag att Lexus mådde lite illa, syns på honom när han inte mår bra. Utöver det så var han som en zombie och så ska han inte vara. I går var det dag tre med medicin och på eftermiddagen spydde han. Då var det bara att acceptera att det inte fungerar. Klockan fyra i morse blev jag väckt av att Lexus mage var i uppror. Nu mår han bättre och känns allmänt piggare. Någon förbättring av hans rörelsemönster blev det inte under de tre dagarna som han fick medicin.
Att han ser mindre pigg ut på bilden kommer sig av att han inte ville bli fotad.

Jag tror inte att jag kommer att sätta in någon ny medicin på Lexus med tanke på att han nu har provat fyra olika sorters smärtstillande/antiinflammatorisk. Tre-fyra dagar har han klarat de olika medicinerna och sedan rasar magen. Jag ska kontakta veterinären och så får jag se vad de tycker

En dryg vecka

För några dagar sedan så gick Lexus så pass illa på höger bakben att jag kände att det enda vettiga var att ta bort honom. Det blev ett telefonsamtal till vår vanliga veterinär som har semester som fick mig att inse att Lexus borde bli utredd och inte avlivad på en gång. Jag tänker kanske inte helt logiskt alltid när hundarna har ont och inte är sig själva. Det blev ett telefonsamtal till Mjönäs djurklinik och vi fick en tid i går till en av veterinärerna som ska vara bra på ortopedi. Jag var på det klara med att om det skulle visa sig att Lexus slitit ut sin höft eller fått problem med ryggen så skulle jag ta bort honom. Eftersom han har fel på armbågarna så är det logiskt att något annat slits ut eftersom han inte riktigt rör sig som han ska. Veterinären kändes vettig och han klämde och kände på Lexus och konstaterade precis som jag gjort tidigare att Lexus har tappat en del muskler på höger bakben och att han var stel. Röntgen togs på rygg, knän och höfter men veterinären kunde inte se något som förklarar varför Lexus inte rör sig som han ska. Höfterna såg ut som man kan förvänta sig att höfterna ser ut på en hund på åtta år och ryggen och knäna var okej. Veterinären tyckte att Lexus var lite för tunn vilket jag till viss del håller med om, jag tycker att han är tunn eftersom han tappat muskler. Det hela utmynnade i att Lexus ska gå på smärtstillande och få medicin för magen så att han förhoppningsvis klarar den smärtstillande medicinen. Om magen inte klarar det så är enda alternativet att  sluta ge medicin och möjligtvis prova någon annan. Och om medicinen inte hjälper så är det läge att gå vidare med att ta blodprov för att se så det inte är något annat fel på honom som bara yttrar sig i hälta i bak.

Nu hoppas jag att det kommer att fungera med medicin, beställde i går på nätet så den kommer nog på tisdag så det dröjer några dagar med det. Även om jag hoppas så känner jag inte att det är helt realistiskt med tanke på hur känslig Lexus mage är. Mycket hade varit enklare om collie hade haft lika starka magar som bayrare

Uppdatering Freyja

Det tog ca ett dygn efter veterinärbesöket så var Freyja som vanligt igen. Veterinären varnade för att medicinen skulle kunna påverka hennes mage men än så länge så har inte det hänt. Nu är inte det så förvånande för bayrare verkar klara det mesta och det är bra. Misstänker att det hänger ihop med att de avlats mer på egenskaper än utseende. I dag är sista dagen med 1½ + 1 tablett, i morgon blir det 1+1 tablett och så ska hon ha i tre dagar och sedan är det ½ tablett varannan dag. Under medicineringen så ska hon ta det lugnt och det har inte varit svårt med tanke på att det regnat hela tiden. Nu på lunchen tog jag en något längre promenad med hundarna i Freyjas tempo och det var uppskattat av bägge

Det började med en sådan här

För några dagar sedan så skulle jag ut med hundarna i trädgården. Lexus skuttade ner för trappan medan jag tog på mig skor. Freyja tog det i vanlig ordning lugnare men jag såg i ögonvrån att hon stannade till på ett trappsteg och sedan backade. Efter det gick hon framåt igen och då kunde jag se att hon var på en humla. När hon backade på nytt drog jag slutsatsen att hon hade blivit stungen minst en gång. Det märktes inget på henne under den dagen. Dagen efter var hon lite svullen på ena sidan ansiktet men inget alarmerande. Dagen efter det hade svullnaden lagt sig så vi tänkte att allt var frid och fröjd. I går såg hon lite konstig ut så jag öppnade munnen på henne och tittade och kunde se att hennes tunga var svullen. Vår vanliga veterinär visade sig ha semester och eftersom det inte kändes akut tänkte vi avvakta. Nu på morgonen var det värre och då finns det bara ett alternativ och det är veterinär. Eftersom vi bor som vi gör så finns det inga veterinärer som har öppet på helger i närheten. Färden gick därför till Värmland.

Jag körde alltså inte, enbart lågbegåvade människor fotar när de kör och den kategorin tillhör inte jag. Målet med färden var Mjönäs djurklinik.

Jag var lite skeptisk efter att ha läst omdömen på nätet. En del positiva och en del negativa åsikter fanns om kompetensen och bemötandet. Nu blev det ett bra besök och det finns inget att klaga på. Veterinär och djurvårdare(?) kändes som vettiga personer. För Freyjas del slutade det med att hon fick ett kortisonpreparat och antibiotika. Nu ska vi behandla henne med tabletter hemma i runt en vecka och sedan ska det vara bra. Det var jäkligt bra att få medicin med hem på en gång och slippa leta efter ett öppet apotek. Besöket gick på lite över 5000 och försäkringen lär ta lite mindre än hälften av det.
Att det kunde gå så här illa efter ett nära möte med en humla hade jag aldrig kunnat tro

Den fungerar

Senaste gången när jag beställde hundmat såg jag att de sålde något som heter Canosept tandvårdsspray för hundar.

Någon större tilltro att det skulle fungera att spraya hundarna i munnen en gång per dag och att de då skulle bli av med tandsten hade jag inte. Vi har tidigare provat plaqueoff utan någon förbättring alls så jag är alltid skeptisk till olika mirakelpreparat. Nu ångrar jag att jag inte tog en före bild på bägge hundarna så att jag hade kunnat visa vilken stor skillnad det har blivit. Bägge hundarna har blivit av med det mesta av tandstenen och tänderna är avsevärt mycket vitare. Nu ser det så pass bra ut i deras munnar så de senaste dagarna har jag gått över till att använda sprayen varannan dag istället. Det är nu ca 3v sedan vi började med den här och förbättring syntes efter några dagar.

Dags för förvandling

I dag blev dagen som Lexus förvandling startade. Det var dags för sommarfrisyr igen. Nu tröttnade vi båda efter ett tag så förvandlingen fortsätter i morgon. Det ser inteså ojämnt ut på håll men det är det.

Äntligen

Det är jag rätt säker på att hundarna tänkte i dag när de insåg att vi skulle åka någonstans. Det har varit dåligt med det en tid eftersom vi har pysslat med att få ordning i trädgården och det faktum att Lexus inte har rört sig bra. Han rör sig tyvärr inte än som han ska på ena bakbenet så därför har han fått en låg dos (dos för 4kg hund) antiinflammatoriskt och smärtstillande i två dagar. Lite bättre har det blivit, misstänker att hans mage inte kommer att klara mer än någon dag till med medicin så jag hoppas att det räcker. Problemet med Lexus är att det inte går att få honom att ta det lugnt i för många dagar. Kortare koppelpromenader gör att han drar i kopplet konstant och studsar runt inne så därför åkte vi iväg en stund i dag för lite simning.

Det var uppskattat kan jag lova. Lite vemodigt känns det med Lexus för det känns som om hans kropp fort har blivit sämre.

Något positivt finns det i trädgården nu och det är den här aklejan.

Vi har haft aklejor i många år nu men det har enbart varit i rosa eller röda toner så därför är det kul med en mörkare nu. Jag misstänker att den här kommer från frön som jag sådde för ca 4-5 år sedan men att något gjort att den inte grodde då utan tog tid på sig. Att jag tror det kommer sig av att jag tycker att den ser ut som en Mckana giant och så vitt jag vet så är det bara vi som har den sorten i trädgården så det är osannolikt att frön från någon annan tagit sig hit.