Ibland är det lite jobbigt

När jag hämtade posten så träffade jag på två bybor och en frågade var jag hade min hund. Jag hade hoppats att ryktet hade spridit sig i byn men tydligen inte. Så jag fick förklara att han var avlivad och att det berodde på att han hade en ärftlig defekt som gjorde att hår växte innanför ögonfransarna och rätt in i ögonen. Och att det inte hade hjälpt att bränna bort håren utan bara hade gjort att ärrvävnaden på ögonlocken konstant irriterade honom. Att förklara det utan att tårar började rinna på mig klarade jag inte.

Att det sedan även finns uppfödare som är fräcka nog att skicka mail till mig och ifrågasätta varför jag inte vill ha avkomman efter hundar som har kullsyskon med distichiasis bättrar inte på mitt humör. Om jag skaffar en till hund kommer jag givetvis att göra mitt yttersta för att minimera risken att jag köper en hund som har distichiasis. Det räcker mer än väl att ha haft en hund med den defekten. Min första tanke var att skriva ett mail till uppfödaren men det kommer inte att ske. Tilltalar man mig på det sättet förtjänar man inget svar.

Det här är min blogg och om jag vill skriva att jag inte vill ha en valp efter någon linje som jag namnger så har jag min fulla rätt att göra det. Jag avråder eller råder inte någon att köpa valp från någon kennel i den här bloggen, hade jag gjort det hade det varit en annan sak.

Bayrarna flyr från mig

Jag börjar misstänka att Yana och Freyja börjar tröttna på mig. I helgen så har vi varit ute i skogen många timmar och hundarna verkar gilla det. När vi har kommit hem från vändorna i skogen så har hundarna lagt sig i korgarna och sovit. Efter ett par timmar med vila så blir jag rastlös och jag tvingade ut sambon och hundarna i skogen igen. Yana tröttnade efter ett tag på att vara i skogen och hon satte sig på en hög sten och satt där och såg sur ut. Då gav jag upp och vi åkte hem. Nu på morgonen när sambon skulle till jobbet så skyndade sig både Yana och Freyja till bilen. Det börjar nästan kännas som om bayrarna flyr från mig

För lugnt

Om en hund har någon form av livsfilosofi så var Tokers kan själv och livet ska upplevas i ett högt tempo. Yanas filosofi är mer jag hänger på och om jag inte jobbar tar jag det lugnt. Jag har haft Yana hemma med mig i ett par dagar nu och det är för lugnt. Vi har varit ute någon/några timmar varje dag och plockat lingon och strövat runt. Och efter det har inte hon någon större lust att göra något utan hon vill sola om det är sol eller bara ligga i korgen och vila. Jag däremot tycker att vi ska träna/leka eller hitta på något annat. Det är bara att konstatera att bayrare är en väldigt trevlig ras men den passar mig inte riktigt

En vecka

Idag är det en vecka sedan som Toker somnade in. Nu i efterhand är jag glad över att avlivningen gick till på ett smidigt sätt. Veterinären var dock av det mer udda slaget, Toker avlivades i Falun för jag kände inte för att använda vår vanliga veterinär för det. För mig känns det lättare om avlivning förknippas med en veterinär/djurklinik som man inte behöver besöka ofta eller har en relation till.

Det finns tillfällen under den här veckan som det har gjort lite extra ont i hjärtat. Ett par gånger så har Freyja och Yana sprungit runt i huset när vi har kommit hem och jag är övertygad om att de har letat efter Toker. Det finns även gånger när jag har tyckt mig höra ljudet av tassar bakom mig men givetvis så har det inte varit någon hund där.

Toker är nog en sån hund som man bara får en gång i livet. Han drev mig stundtals till vansinne men när han kom studsande i full fart mot en var allt förlåtet. En gladare och tokigare hund går det inte att hitta. Han var älskad och jag tror att han hade ett bra liv med oss

Tack alla

Tack till alla som har beklagat sig och visat förståelse.

Älskad och saknad

En hund fattas

Vilda-meduza crackerjack 20080918-20110901

Det finns beslut som är riktigt svåra att fatta och som gör obeskrivligt ont i hjärtat. För ett tag sedan fattade jag beslutet att Toker skulle avlivas. Anledningen till det är att han har fått ärrvävnad på båda ögonlocks kanterna av att ha fått hår bortbränt så pass många gånger på grund av distichiasis. Att bränna fler gånger var inte ett alternativ utan istället skulle det då bli kryo behandling. Även det skulle leda till ärrbildning och någon garanti för att håren inte skulle komma tillbaka kunde inte veterinärerna ge. Att utsätta Toker för ännu mer utan någon garanti för att det någonsin skulle bli bra kände jag inte var ett alternativ.

Toker avlivades idag och utan mitt stök är det tomt

Oj nu blev jag förvirrad

Jag fick för mig att ta mig en titt på köpahund.se och då speciellt titta på korthåriga collie kennlar. Det blev lite av en chock, det finns 30 kennlar på listan. Givetvis så blev jag tvingad att titta på kennlarna som har hemsidor. Här blev jag fort förvirrad 4 av kennlarna har antingen inga korthår överhuvudtaget eller så har de bara hanar. Nu vet jag inte riktigt varför de finns med på listan men det finns säkert någon logik med det...

Av 30 kennlar så finns det två som jag kanske skulle kunna tänka mig köpa valp från. Kraven som jag har på en kennel är att innehavaren/innehavarna ska vara aktiva och tävla med sina hundar. Jag vill inte ha en hund som i huvudsak är framavlad för att skutta i vänstervarv hade jag velat ha det skulle jag givetvis titta i grupp 9.
Att köpa valp från en kennel som avlar på hundar som inte tar sig genom ett mh skulle jag aldrig göra.
Kennlar som avlar på hundar som har någon ur Cinnaberry´s H-kull i stamtavlan eller Mironik´s M-kull går bort.
Det gör att det bara blir 2 kennlar kvar och det tycker jag är hemskt.
Var finns alla uppfödare som vill föda upp arbetande korthår?

Bada och gräva

Så fort Freyja hittar vatten så hoppar hon i och simmar. Det spelar inte någon roll om det är en sjö eller bara en vattensamling i ska hon. Hennes entusiasm för vatten har inte smittat av sig på Toker eller Yana. De brukar mest bara stå och titta på Freyja.

Gräva är även det lite av en favorit syssla.

Lyckades inte hitta lutande trädet

Jag beslutade mig för en promenad i en del av skogen som jag inte har promenerat i på ett par år. Med min förra hund gick jag där rätt ofta och jag lärde mig att hitta där tack vare en del olika saker i naturen. När jag kom till ett träd som var på väg att falla så gällde det att ta till höger för att slippa promenera var det är väldigt blött och lerigt. Det visade sig att det inte längre riktigt ser ut som det gjorde för ett par år sedan. En del träd var avverkade och det lutande trädet var borta. Inte helt otippat så resulterade det i att jag och Toker hamnade i det blöta och leriga. Sen lyckades vi även hamna i hallonsnår och Toker tyckte bara att det var roligt. Han fick skutta runt och njuta av livet och trivdes. Innan jag gick hemifrån funderade jag på om jag skulle ta med mig systemkameran man beslutade mig för min kompakta kamera istället. Bilderna blir inte lika bra men det är smidigt att kunna ha kameran i fickan när man klafsar runt.

Jag borde ha lärt mig

att när jag tror att en hund bara ligger och gnager på ett märgben så ska jag kolla vad det är den gör. När Toker var yngre trodde jag att det var ett märgben som han gnagde på men det visade sig vara en trälist i vardagsrummet. Igår trodde jag att Freyja låg och gnagde på ett märgben i hallen. Det dröjde en bra stund innan jag gick och tittade vad det var som hon gjorde. När jag väl gick och tittade till henne kunde jag inte se något märgben utan jag såg ett litet hål i mattan i hallen. Den lilla ängeln hade roat sig med att krafsa och gnaga på golvet och lyckats göra ett litet hål. Nu gäller det att hålla ett öga på henne så att hålet inte blir större.

Hoppa i dike

Jag beslutade mig för en promenad till sjön idag med Toker och Yana. Det finns två sätt att ta sig till sjön, antingen så går man rakt genom skogen eller så går man på vägen. Att gå genom skogen är trevligare men nackdelen är att det alltid är väldigt blött en bit och då gäller det att balansera på stenar. Tanken på att balansera på stenar med Toker och Yana i koppel kändes inte så lockande så det fick bli vägen. Vi hade inte kommit så långt när jag hörde en timmerbil. Fördelen med timmerbilar är att de låter så pass mycket att man har tid på sig att flytta sig ur vägen.

Efter att timmerbilen hade passerat oss hann vi inte mer än 100m innan två bilar från skogsbolaget dök upp. Vägen är inte så bred så när jag går med flera hundar brukar jag kliva ner i diket. Efter att bilarna från skogsbolaget hade passerat trodde jag att vi skulle slippa fler bilar. Så blev det inte. Jag tror aldrig att jag tidigare har träffat på så många bilar på den vägen. Vacker natur är det på sidorna av vägen så det hann vi njuta av.

Vid sjön strövade hundarna runt en stund och sen gav vi oss hem igen och på vägen hem träffade vi bara på en bil och en moppe.

Trevlig söndag inte lika trevlig måndag

Igår blev det en dag med hundträning och en hel del pratande. Vi mötte Åsa och Kent på malungs bk och vi och en av deras valpköpare fick se momenten i lydnaden i appellen. Jag hade inte så stor koll på hur momenten ser ut så det var nyttigt och kul att se Kent och Yuffie. Sen tränade vi ett tag och dagen avslutades hemma hos oss. Det är skönt att kunna resonera och prata igenom saker med vettiga människor.
Freyja och Rumba fick leka en stund och Freyjas känslor för Rumba är lite dubbla. Hon tycker att Rumba är rolig men även lite läskig. Att Freyja tycker att Rumba är lite läskig beror nog på att Rumba är lika vild som Freyja och det är hon inte van vid.

Den här dagen började inte så muntert. Jag släppte ut Toker och Freyja i trädgården en stund, Yana ser ingen mening med att kliva upp innan hon får frukost. När jag och hundarna hade tagit oss in igen så satte jag på kaffe och plockade fram frukost. När jag och sambon hade satt oss vid bordet så slocknade lampan och radion dog. Tur i oturen var att kaffebryggaren hade hunnit brygga så mycket kaffe att det räckte till varsin kopp. En morgon utan ett par koppar kaffe blir inte en bra morgon för mig. För en stund sedan kom strömmen tillbaka och nu hoppas jag att det inte blir några fler avbrott på länge.

Hm

Det känns lite illa när köket plötsligt känns mycket ljusare bara för att fönsterna har blivit tvättade.

Grinig Toker= något fel

Toker har varit grinig ett tag och jag började misstänka att han hade ont i ryggen. För att kolla upp det så bokade jag en tid på Haglunds hundcenter. Igår var det dags för Toker att bli kollad. Efter en grundlig undersökning visade det sig att Toker har ont på ena sidan. Med största sannolikhet så har Toker åkt på en smäll någon gång och för att undvika smärtan så har han belastat mer på andra sidan. Så på ena sidan ryggen har han tappat en del muskler. Efter undersökningen så blev Toker behandlad med akupunktur och jag kan erkänna att jag är skeptiskt till sånt. Nu på morgonpromenaden så kändes det nästan som om Toker var en annan hund. Han var mycket mer avslappnad och hade mer fokus på mig. Så jag får lov att erkänna att akupunktur gör nytta.

Nosa krafsa rulla

Förbereder mig mentalt

Minst en kopp kaffe och en cigg kommer det att bli innan jag tar itu med projektet jag hatar. Det är att tvätta Toker. Steg ett när jag väl tar itu med det är att se till att alla flyktvägar är stängda, ytterdörren och dörren ner till källaren. Steg två är att bära in handdukar i badrummet. När det är gjort så gäller det att leta upp Toker. När han ser att jag bär in handdukar så flyr han alltid. Sen gäller det då att antingen bära in Toker i badrummet eller sätta på honom ett koppel. Att placera en motsträvig Toker i badkaret brukar vara lite av en utmaning men jag lyckas alltid. Medan han blir tvättad så gäller det att alltid ha en hand på honom för annars passar han på att hoppa ur badkaret. Varje gång som han är helt intvålad så skakar han sig så på så sätt blir taket och väggarna i badrummet tvättade på en gång och det är positivt.

Jag skulle önska att Toker var en hund som det gick att muta men när Toker inte vill göra något så är det omöjligt att muta honom att samarbeta. Det gäller även i träningen och även om det är jobbigt ibland så skulle han inte vara Toker om han var på något annat sätt

Typisk slöpromenad

Att ta en slöpromenad innebär att jag har en chans att se naturen och upptäcka saker. Promenaden idag blev på ett ställe var det oftast finns rådjur så Toker fick gå i koppel.

Att bara lufsa runt lite planlöst är något som både jag och Toker uppskattar.

Om jag minns rätt så är det fyra år sedan nu som alla träden här höggs ner. Lite sly har det kommit men mest är det bara gräs som går upp till knäna på mig.

Lingon och svamp var det gott om, det mesta av blåbären hade dock någon plockat. Än har jag inte sett till några bärplockare här men de dyker nog snart upp.

Ett tag hade vi en rovfågel som cirklade över oss. Jag önskade att den skulle komma lite närmare men den höll envist avståndet till oss.

På vägen hem passade Toker på att dricka vatten ur ån

Kanadagässen dör

På vägen hem från morgonpromenaden så såg vi en man som gick på ängen med ett gevär. Synen av folk med vapen har jag fortfarande inte helt vant mig vid. Vi såg att det i vanlig ordning var en bunt kanadagäss på ängen så det var inte så svårt att räkna ut att han skulle skjuta några. När han kom närmare fåglarna flög de upp och ett par längre bort började skjuta på dem. Toker reagerade som han brukar på skott, han ville iväg mot skotten. Freyja och Yana var mer sansade men även de ville iväg. På några minuter var jakten över och om jag känner folket här rätt blir det mer jakt på kanadagäss senare idag eller imorgon.

Barngrind på plats

Givetvis så har jag inga planer på att yngla av mig utan grinden är till för att stänga in/stänga ut hundarna. Att jag skulle skaffa barn är ungefär lika troligt som att jag skulle skaffa en pudel till utställning. Behovet av att ha en grind in till köket har blivit något större sedan Freyja kom in i hemmet. Freyja envisas nämligen med att komma på tok för nära ugnen varje gång man ska ta ut något ur den. När man har något i händerna och ugnsluckan är öppen är det lite bökigt att fösa undan henne. Nu kommer det att vara säkrare när det enkelt går att stänga ut henne

Ärftlighet?

Eftersom Toker har distichiasis så har jag ägnat mig åt att läsa en hel del om det. Hur det ärvs har jag dock inte helt lyckats få grepp om. I en del vetenskapliga artiklar är det bara angivet att arvsgången är okänd. Jag har även läst artiklar om hur man behandlar människor med distichiasis och hur det ärvs. I en artikel som handlar om människor med diagnosen och hur den behandlas konstateras att arvsgången är autosomal dominant (vet ej om det heter något annat på svenska). Det räcker alltså med att en av föräldrarna har den defekta genen men de behöver inte själva vara drabbade. Om det nu är så även på hundar borde det innebära att om en hund i en kull har distichiasis så borde alla hundar i kullen ha den defekta genen. Den tanken är inte trevlig. Om jag nu ska utgå från hundar som jag vet har distichiasis och tittar på deras kullsyskon och antalet avkommor som de har så finns det 57 korthåriga collies och en del av dem har det avlats vidare på. Jag kan ju säga att om jag någon gång skaffar korthårig collie så kommer jag inte att skaffa en hund som har någon av ovanstående hundar i stamtavlan.

Regn

Riktigt tråkväder idag men promenader blir det ändå. Om ca 2v ska sambon och Freyja börja en valp/allmänlydnadskurs. Planen var att Yana skulle få gå en nybörjarkurs i tävlingslydnad men trist nog så är den kursen samma tid som valp kursen. Jag tycker att sambon och Yana ska ta sig ut på en lydnadstävling och visa att bayrare minsann duger till det mesta. Med lite mer övertalning så kommer jag nog att lyckas. Yana kan i stort sett alla moment men det behövs finputsning.
För Tokers del så händer det inte så mycket. Om någon/några veckor kommer han att få problem med hår i ögonen igen och till det sker måste jag fatta beslut hur jag ska göra.

Ingen mer salva

Nu har jag fattat beslutet att inte fortsätta att behandla Tokers ögon med salvan. Anledningen till det är att salvan orsakar honom ett för stort obehag. Jag har behandlat honom med salvor tidigare i ögonen och obehaget han känner av den här salvan går inte att jämföra med någon annan. Att med gott samvete behandla honom två gånger per dag kan jag inte göra. Hade det handlat om en tidsbegränsad behandling hade jag inte tvekat att genomföra det fast han får obehag men nu är det inte så

Det hade varit roligt att skriva något positivt nu

men något sånt har jag inte att skriva. Ett återkommande problem som Toker har är utslag/eksem mellan trampdynorna. Vår vanliga veterinär har inte lyckats lista ut vad det beror på men han har tidigare skrivit ut en salva som lindrar och läker. Idag var det då dags för Toker att få problem med det igen så nu har han tratt på sig. På måndag blir det till att leta efter en veterinär som är bra på sånt. Det skulle vara roligt med en månad snart utan veterinärbesök

Tänkt lite mer

Den här bloggen skrev jag när jag var lite upprörd och jag har insett att jag borde ha lagt till lite mer.
Jag förstår att avel inte är något lätt och att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Mina synpunkter är helt ur mitt perspektiv som valpköpare. Att jag tar det hårt att Toker har en defekt beror givetvis även på att jag blev tvingad att avliva Leo när han var ung.

Jag förstår att uppfödare ibland väljer att använda en hund som har någon defekt. Det jag känner är bara att jag som valpspekulant vill bli informerad om det. Om det är någon hund med dåligt  mh eller annat som syns på avelsdata så har jag en möjlighet att rata kullen på en gång eller välja att chansa. Nu förstår jag att det jag önskar knappast kommer att bli verklighet men önska får man alltid göra.

Hemma igen

Veterinären vi träffade idag heter Maria Källberg och jag kan rekommendera alla med hundar som har något stök med ögonen att boka tid hos henne.
Det som hände med Toker idag var att hon kollade upp hans tårflöde, tittade ordentligt i ögonen och gjorde lite mer undersökningar. Hon plockade ett par hår som irriterade Tokers ögon och nu ska jag behandla honom med en salva två gånger per dag som ska bättra på kvalitén på hans tårar. Om det hjälper så kommer Toker inte behöva åtgärda håren något mer. Att använda salvan kommer då att vara något som jag måste göra resten av hans liv. Om salvan inte hjälper så kommer hårsäckarna i fortsättning frysas på strömsholm.
Hela besöket blev positivt och nu har jag hopp om att det äntligen kommer att bli en ordning på allt. Om salvan inte räknas som doping så kommer vi nog att ge oss ut och tävla igen

Någon mer korthårig collie kommer det nog aldrig bli för mig

Anledningen till det är att jag känner att det är en för stor risk att man antingen får en hund som är dålig mentalt, inte duger till arbete eller som i Tokers fall har ett ärftligt fel. Som valpköpare kan man inte göra mer än kolla upp hundar på avelsdata och där syns inte allt. Jag skiter i om en hund har en bunt utställningstitlar eller arbetsmeriter har den ett ärftligt fel (som orsaker lidande)eller klarar inte av att ta sig igenom ett mh så ska den inte gå i avel.

Tid bokad

Det blev en del samtal med en som jobbar på strömsholm idag. En tid blev i alla fall bokad hos en av ögonspecialisterna på torsdag. Jag ville att de skulle åtgärda håren på en gång men så kommer det inte att bli utan Toker kommer enbart att bli undersökt. Får se vad han/hon har för tankar om behandling. Mitt senaste besök på strömsholm var 2008 och då avlivades Leo så att åka till strömsholm känns lite i hjärtat

Att planera går bra men det är svårare att genomföra planerna

Redan igår kväll planerade vi att det skulle bli spår idag. Planen var att komma ut tidigt och lägga spåren innan det blev för varmt och sedan gå spåren på kvällen. Vi klev upp tidigt och sen blev det någon miss i planerna. Sambon började kapa gräs på tomtgränsen och vad jag gjorde vet jag inte riktigt. Runt 1 kom vi äntligen iväg och då tänkte vi passa på och kolla upp ett älgpass,promenera lite med hundarna och sen lägga spår. Vi hittade älgpasset och sen tog vi en promenad, solen lyste och det var varmt. När vi sedan kom tillbaka till bilen var min energi slut och några spår blev aldrig lagda. Istället åkte vi till sjön och hundarna svalkade av sig. Imorgon är en ny dag och planen är att det blir spår imorgon.

Tripp till Mora

För omväxlings skull så åkte vi inte till Mora för hundträning utan jag skulle till optikern. Det finns en optiker på närmare håll nämligen en synsam butik i Malung. Jag lär mig av mina misstag och ett besök i den synsam butiken för ett par år sedan räckte för mig. Om man sitter hemma och kastar två tärningar så är det lika stor chans att tärningarna visar rätt styrka som om man gör en linsundersökning på synsam i Malung. Hundarnas träning blev att promenera på gågatan i Mora bland folk och att vänta vid en bänk med sambon medan jag gjorde min linsundersökning. Medan sambon väntade på mig så var det en man som också väntade på någon på gågatan. Den mannen hade Toker tydligen något emot, hela tiden som mannen var där så hade Toker full koll på honom. Att Toker bevakar någon människa har aldrig hänt tidigare, han morrade inte eller något sånt utan han satt bara tyst och bevakade personen hela tiden. Om Toker som älskar allt och alla är skeptisk mot någon person tror jag absolut att det var något lurt med den personen.

Så var det dags igen

Igår noterade jag att Toker blinkade lite mer på det ena ögat och min första tanke var att det var något hårstrå som dykt upp på nytt. Jag kollade båda ögonen och jodå han har hårstrån igen i båda ögonen och är lite rödsprängd i ögonen. Den här gången så känns det som om det är läge att en ögonspecialist tar sig en titt. Nu visade det sig att ögonavdelning på strömsholm bara har telefontid mån-tor så det blir till att ringa på mån. Sambon och jag kollade våra kontoutdrag igår för att få ett hum om hur många gånger som Toker nu har fått hår bortbrända att det har blivit många gånger var jag på det klara med. Bara i år så har han blivit sövd fyra gånger och fått hår bortbränt och något slut på det verkar det inte finnas

Budget target stick

Sist som vi tränade med Åsa och Kent så hade de med sig en pekpenna som de använde som en target stick. Jag hade tidigare funderat på att köpa en target stick men jag tycker att alla som jag har sett har kostat onödigt mycket. Igår var sambon inne i den lokala bokhandeln och otippat nog så hade de faktiskt pekpennor till vettiga priser. Runt 50kr fick han betala och det känns som ett vettigt pris

Inte riktigt som jag hade tänkt mig

Planen för dagen var att ta en längre promenad med hundarna och sedan lägga tre spår. Något fel på planen var det inte men ändå blev det inte som det var tänkt. När vi gav oss iväg var det fint väder och jag kände att det var helt onödigt att ta med en jacka...

Blöt och olycklig Freyja

 När vi hade kommit en bra bit hemifrån öppnade sig himmelen i vad jag tror var ett försök att dränka oss. Det var bara att vända hem och jag satsar på att lägga spår imorgon istället

Toker är här för att lära mig

 

Lite då och då kan jag konstatera att Toker är en fantastisk hund på många sätt. Han lär mig att tänka och fundera på hur jag tränar honom. Igår tränade vi lite fritt följ,inkallning och hopp över hinder. Allt gick över förväntan och han ville jobba med mig fast det var en hel del störning från auktionen hos grannen. Att det gick bättre än vad jag hade räknat med fick mig att fundera. Jag är på det klara med att jag är den största anledningen till att Toker tappade motivationen till träning. Igår slog det mig äntligen vad jag har gjort fel. Första tävlingen så var målet att ha roligt och det hade vi och det gick bra. Resten av tävlingarna så har målet bara varit ett bra resultat och att ha roligt tappade jag bort. Det samma gäller träning, jag har varit snål med belöningar och bara belönat moment som Toker har gjort allt perfekt. Det är klart att Toker har tappat motivationen att träna när matte är sur och när allt inte går perfekt får han ingen belöning.

Det är nog tur att Yana inte är hemma idag

Det är en stor auktion i huset närmast vårat idag och det har dragit mycket folk. Även barnfamiljer och föräldrar som inte har någon koll på sina ungar. En del ungar "leker" eller som jag skulle kalla det försöker förstöra saker på baksidan av huset som auktionen är vid. Väldigt nära vår tomt med andra ord. Toker kan vara på altanen och se ungarna och vara tyst men det skulle inte Yana klara. Yana är inte så förtjust i barn

Motion

 

Den här veckan så har jag haft Toker och Yana hemma med mig. Vilket har gjort att jag har passat på att ta en hyfsat lång promenad per dag med hundarna i koppel. Freyja är för ung än för det så jag passar på när jag har de vuxna hemma. Under den här sommaren har det varit lite för lite motion och lite för mycket onyttigheter.  Det har varit trevligt men om jag ska slippa gå runt insvept i lakan så är det bra om jag inte blir fetare. I dag blev det en promenad på nästan 6km och det tog lite mer än en timme och det känner jag är helt okej. Den som var tröttast av oss när vi kom hem var inte helt otippat jag. Det är alltid lite kul att kolla på Mät din runda för att se hur lång promenaden blev. Enda tråkiga med Mät din runda är att jag tycker att det är omöjligt att se hur lång promenad som man har tagit om man har gått i skogen men det kan jag leva med

Åk hem

I närheten av byn jag bor i finns det en trevlig sjö som är perfekt för hundarna att plaska i. I söndags åkte vi till sjön och fick en chock för det visade sig att det var sommargäster där. Vi beslutade oss för att ta en promenad istället så att folket kunde få bada ifred. Nu på kvällen beslutade vi oss för att åka till sjön igen. Och visst fan är sommargästerna där igen. Jag hade stor lust att släppa ut Freyja och se om hon skulle simma ut till deras uppblåsbara plastbåt och bita i den. Det enda som hindrade mig var att jag inte kände för att ersätta dem om någon unge skulle bli skadad.

Vardag igen

Sambon började jobba idag igen och för min del så är det första året sedan jag flyttade hit som jag inte jobbar på dansbandsveckan. Det känns så skönt att slippa det sura gnälliga paret som varje år kommer till dansbandsveckan och gnäller om allt. Sen brukar det även finnas korkade tjejer som dyker upp med polisen i släptåg och frågar om jag vet vad som har hänt med deras nya dyra skinnjackor. Förra året var jag så trött på korkade människor att jag helt enkelt förklarade att om man är så korkad att man har med sig en dyr jacka och är för snål att betala garderobsavgiften får man skylla sig själv. En annan "udda" gäst som dyker upp varje år är en kille i 20-30 års åldern som envisas med att smyga runt och fota. Ett år fotade han mig runt 3 på morgonen när jag ägnade mig åt att torka av bord, efter det slutade han att fota mig...

Dag i Mora

Bara för att jag inte har några planer på att tävla Toker så är det inte samma sak som att han inte blir aktiverad. I dag hade vi stämt möte med Åsa och Kent på Mora brukshundklubb. Vi började med att gå en promenad och efter den kan vi konstatera att människor som joggar där är väldigt dåliga på att plocka upp efter sig själva. Någon borde kanske tillverka bajspåsar för människor.

Det blev lite träning för min och Tokers del och jag slutade träna när han fortfarande tyckte att det var roligt. Det om något behöver jag öva på. Givetvis så klappade jag även på Åsa och Kents söta valp.

Toker och Kiros

Yuffie, Tifa och Kiros

Freyja och Rumba

Rumba och Freyja

Om någon biolog funderar över varför fästingarna i Dingle saknar ben så vet jag svaret

Vi gav oss iväg på en liten minisemester för sambon fick för sig att han ville till smögen. Jag hade inga andra planer så vi gav oss iväg med husvagnen. Campingen som vi bodde på låg i Dingle och så äckligt mycket fästingar som det var där har jag aldrig varit med om. Att mosa en fästing har jag aldrig lyckats med så jag använder mig av tekniken att slita benen av äckel djuren. Förhoppningsvis tar de sig inte så långt då.

En dag när vi var i Smögen köpte vi oss varsin smörgås på min var det kräftstjärtar och Toker började tigga av mig. Han brukar inte bry sig allt för mycket om att försöka få smaka något som jag äter så jag beslutade mig för att utnyttja det. Mitt bland turister och lastbilar fick Toker träna linförighet och han gick riktigt bra fast det var en massa störningar. Han är allt lite speciell mitt lilla stök

Toker

Beslutet att inte tävla Toker något mer står fast. Att jag har beslutat mig för det beror på att tävling och träning inte är något som Toker tycker är det minsta roligt. Visst jag skulle säkert kunna fortsätta traggla och det skulle säkert gå hyfsat på tävlingar men det skulle bara sluta med att vi båda blev olyckliga. Jag är den som vill träna och tävla och så länge som Toker inte vill är det ingen mening. I längden är det inte inspirerande eller roligt att träna en hund som hellre tittar på en svala eller något annat många tiotal meter bort än tränar. Tävlingen i onsdags i Torsby blev det sista beviset som jag behövde. Han kan alla moment men har ingen lust att anstränga sig det allra minsta. Jag tycker att det är riktigt tråkigt men nu är det som det är

Glad Toker

Hur stryka sig från tävling?

Det var meningen att jag och Toker skulle tävla lydnad i Mora nu på kvällen. Men eftersom jag inte har några planer på att tävla mer med Toker tänkte jag stryka mig från tävlingen. Problemet är bara att den som står som kontaktperson inte svarar. Jag har gjort det jag kan göra i alla fall. Att leta efter alternativa nummer på eniro till den personen känner jag inte för

Fortfarande sur

Jag är fortfarande sur efter tävlingen igår. Igår var det första tävlingen som jag inte alls håller med domaren när det kommer till poäng eller kommentarer på flera av momenten. Till hans försvar får jag säga att han var lika snål med poängen till alla ekipage så det var rättvist på så sätt. Här går det att se mitt och Tokers resultat. Platsliggning,tandvisning,linförighet och helhetsintryck håller jag helt med domaren men inte resten.

Nä nu ger jag upp

Så känns det nu i alla fall och jag har svårt att se att jag kommer att ändra mig. Nu på kvällen var jag och tävlade i Torsby med Toker. Någon katastrof var det inte men långt ifrån bra. Det blev ett andra pris, poäng i alla moment och han var tyst på platsliggningen. Känner jag för det senare så dyker hela protokollet upp annars gör det inte det

Väst

Igår fick jag ett sms om att västen jag beställde från ITAB fanns att hämta på ICA. Idag blev det då en tripp in till Malung för att hämta paketet. Jag är helt klart nöjd med mitt köp och den kommer att fungera bra som en hundträningsväst. Den har ett par innerfickor vilket känns väldigt smidigt så att jag slipper riskera att slänga iväg min mobil som belöning. Jag har en förmåga att alltid glömma i vilken ficka som jag har lagt leksaker. Det finns många fickor på västen och fickan på ryggen är lätt att komma åt. Det enda negativa som jag kan säga om den är att den är lite stel men jag utgår från att västen kommer att bli smidigare med tiden. Här kommer lite bilder på hur västen ser ut. Eftersom jag hatar att vara med på bild så föredrar jag att visa bilder som jag är halshuggen på.

Som synes så är det en rak modell på västen och den är rätt lång(jag är 180).

Många bruna hundar

På kennelträffen var det första gången som jag såg så många bayrare som var lösa ihop. Freyja tyckte att det var lite läskigt med alla hundarna men hon hanterade det okej. Det visar bara att hon måste få lära sig att hantera fler situationer utan stöd av Toker och Yana. Yana var inte lös med de andra hundarna av den enkla anledningen att hon inte är så road av andra hundar och barn tycker hon inte om. Toker var inte lös för att jag visste att han på en gång skulle gå in och stötta Freyja om hon skulle tycka att något var läskigt. Jag har inte en aning om vad bayrarna heter som jag fotade men här är en del kort.

Freyja och hennes syster

Inte bayrare

Inte bayrare