Hjärnan har tagit paus

 Träningen har inte gått så bra ett tag nu så vi har tagit en paus. Istället blir det mer att skutta runt och att försöka uppföra sig med varierat resultat. Kul är det att se hur glad han ser ut när han får springa runt.

Lite snö har kommit och det har varit iskalla vindar så det har inte varit så roligt att vara ute. Har man hund är det bara att ta det för vad det är och ändå ge sig ut. Idag var vi på Malungs kennelklubb för lite samvaro som inkluderade tipspromenad, korvgrillning och en inofficiell noseworktävling. Jag hade inte anmält oss till tävlingen för jag anade hur det skulle gå. Väl på plats blev jag övertalad att ändå vara med och det gick som jag hade anat. Total katastrof men det gör inget. Vilde gjorde en halvdan markering på fem minuter. Alla som deltog fick rosett så Vilde har fått sin första rosett. Innan vi kommer att tävla på riktigt i någon gren kommer det att dröja men jag satsar på fler rosetter och bättre prestationer.

Ett oväntat hundmöte

 I fredags beslutade jag mig för att ta en promenad på en avverkningsgata. För att ta mig dit behövde jag först gå en bit på en skogsväg och när jag hade tagit mig upp för en backe kunde jag se att en jägare stod på pass runt 100 m bort. Jag beslutade mig då för att vända för att slippa promenera i området de jagade. Promenaden blev istället en bit bort och jag tänkte att Vilde kunde få vara lös en stund. Han skuttade runt lite och hade kul. Efter en stund var det något som fick mig att titta bakom mig och där stod en okänd hund av mindre modell med en pejl på ryggen. Den okända hunden verkade vara glad och trevlig så jag blev inte oroad. När Vilde upptäckte den blev han plötsligt helt ställd i några sekunder och sedan gav han den okända hunden leksignal. Hundarna lekte en liten stund och sedan gav sig jakthunden av för att fortsätta jaga. Vilde valde att ignorera mig och hängde på jakthunden. Jag insåg att det bara var att knata åt hållet de försvann och få tag på Vilde. Nu hann jag inte gå mer än tio meter innan Vilde kom tillbaka. Väldigt glad att han inte försvann längre och han fick givetvis belöning för att han dök upp. Att hans inkallning är lite sådär just nu vet jag så jag kan inte påstå att jag blev så förvånad men jag hade ändå trott att han skulle lyssna på mig. Det som kändes väldigt positivt var hur han hanterade en okänd hund som plötsligt dök upp. Någon bild på den söta jakthunden fick jag inte. 

Inte den här veckan heller

 Det blev ingen resa till öppenträning igår heller. Vilde växte mig fem på morgonen och sedan var det stök större delen av dagen så när kvällen kom orkade inte jag ta mig någonstans. Lite dåligt samvete har jag för det för han behöver verkligen få se andra hundar. Så synd att det i stort sett bara finns möjlighet att se och träffa andra hundar en gång per vecka. Nu dröjer det inte heller många veckor innan det blir vinteruppehåll när det gäller öppenträning. Ibland känns det onekligen lite hopplöst att bo här och vara intresserad av hundträning. En lösning är att skaffa en till hund men det har jag varken ork eller ekonomi för just nu. Jag saknar att ha en bayrare på samma sätt som jag saknade att ha en collie när vi bara hade Freyja. Raserna skiljer sig otroligt åt och bägge ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Bayrare gör något konstigt/skadligt en gång och lär sig. En collie gör samma sak många gånger och förväntar sig ett annat resultat. Toker stack ner nosen otaliga gånger i myrstackar, Lexus envisades att hoppa på isar fast han gick igenom många gånger och än så länge så har Vilde tryckt nosen mot glaset på kaminen fyra gånger. Lite mer självbevarelsedrift önskar jag i mina hundar men det verkar inte bli så. 

Igår vägde jag Vilde för första gången på många månader och vågen visade 18,1 kg. Jag hade gissat på 20 så jag var inte långt ifrån. Nu vet jag att vår våg brukar visa fel på ett par hg när jag väger mig hemma och jämför det med vikten på vårdcentralen men jag vet iallafall att Vilde väger runt 18. Det märks att det händer en hel del i Vildes utveckling nu. Han har uppvisat mer jaktlust vilket innebär att han inte längre får gå lös överallt. På morgonen och kvällen brukar det var en råget med två kid som går på ängen här och han har visat lite för mycket att han vill dra efter dem. Han har inte haft chansen att göra det och så ska det förbli. Toker var en jaktgalning av rang och det vill jag inte uppleva igen så får se hur Vilde utvecklar sig. Mer vakt har även dykt upp, en del vakt ser jag som önskvärt. Hundarna får gärna skälla till några gånger när någon kommer in på tomten. Lite mer skärpa har även det dykt upp och det har jag inga problem med. Eftersom han är unghund så är det lite svårt att avgöra hur mycket som är bluff och hur mycket som är äkta. Min erfarenhet säger mig att det mesta är äkta men han har inte blivit utsatt för någon händelse när han blir provocerad/belastad så hur mycket han står pall återstår att se. Att hans bett kommer att bli korrekt har jag mycket svårt att se men än hoppas jag. Nu verkar det inte störa honom så då borde det inte störa mig. 

Torsdag

 Igår var det öppenträning på kennelklubben men vi var inte där. Anledningen till det är att jag helt enkelt var för trött och Vilde för vild. Hade det varit en mil till klubben hade vi antagligen åkt ändå men eftersom klubben ligger på andra sidan Malung så kändes det som ett för stort projekt. Vilde har gjort skäl för sitt namn i ett par dagar nu och det i kombination med att vägen här utanför håller på att åtgärdas gör att det är rätt stökigt. Att vägen åtgärdas är bra men det är jobbigt att lyssna på lastbilar, vält och allt vad det nu är. Stundtals så skakar det även rätt bra i huset, vill inte tänka på hur det är i husen närmare vägen. Så här såg det ut för en stund sedan när jag tittade ut genom köksfönstret.

Att få några fina bilder på Vilde är väldigt svårt för han är oftast bara någon meter från mig när han är lös och att stanna kvar när jag ber honom är han inte så duktig på. Jag lyckades i alla fall få honom att stå still en liten stund vid älven idag.

Lite tråkigt är det att jag mest har lyckats fota honom med mobilen när jag har en bra kamera. Bilden här ovan och den här under är tagen med kamera. Roligare att fota med kamera så den följer oftast med ut men oftast blir det tyvärr inga bilder på Vilde.

Vantar

 

Att få leka med mina vantar efter en promenad är alltid väldigt populärt. Att vantarna blir lite blöta och äckliga tar jag. 

Älgjaksveckan startade idag och det är alltid lite tråkigt. Skogen vill jag inte promenera i och jägare är som folk är. En del tar hänsyn och är vettiga och andra är puckon. Det är svårt att inte bli irriterad när de visar noll hänsyn när de kör förbi mig när jag och Vilde är ute på promenader. Så trevligt tycker jag inte heller att det är när en del jägare sätter likhetstecken mellan landsbygd och att det är okej att bara släppa ut hundar. Även om det här är landsbygd så öppnar man inte bara dörren och släpper ut hunden om det inte är inhägnat. Undantaget är givetvis om man går ut med hunden och har koll

Igår var det onsdag

 Så därför var vi på kennelklubben för öppenträning. Om man tänker lydnadsmässigt så var träningen en katastrof men om man tänker socialisering så var det perfekt. Personen som var ansvarig hade med sig sina två Welsh springer spaniels och hon undrade om jag ville släppa Vilde med dem. Personen i fråga var även aktiv på klubben när jag hade tidigare hundar och hennes hundar har alltid varit trevliga. Vilde tyckte att det var lite läskigt först men sedan blev han modigare och lekte lite med hundarna. Efter en stund kom det fler till träningen och jag hade tänkt träna lite lydnad men Vildes hjärna var på total overload så det var bara att ge upp. Han fick istället hälsa på två sheltie valpar vilket gick bra men de tyckte att han var lite läskig. Full förståelse för det med tanke på att de i stort sett var lika stora som hans huvud. Det var så trevligt att se Vilde leka och hälsa på hundar. Så synd att det inte finns några trevliga hundar i lagom ålder här i byn. Lite bilder från de senaste dagarna.

8 månader

 Att få någon bra bild eller en vettig mätning av hans mankhöjd var lite lätt omöjligt idag. Tumstocken hade förvandlats till ett tortyrredskap som gör att man måste sjunka ihop. Jag gissar att han är runt 57 cm hög nu. 

Han har även fått höra helt okända ord bland annat sitt. Hjärnan fladdrar lätt iväg och då är det ingen mening att försöka träna. Att leta leksak i trädgården går däremot bra så det blir mer sådan träning. Glädjande nog så påverkade inte händelsen på Malungs kennelklubb hans lust att ägna sig åt nosework. Nu trodde jag inte heller att det skulle göra det men man vet aldrig. Jag hoppas att hans hjärna hoppar på plats snart igen. Av erfarenhet så vet jag att det brukar ske men det kan ta lite tid

Maximal otur

Nu börjar det bli mörkt och dimmigt på morgonen och då är det bra med reflexer.

Igår kväll var det öppen träning igen på kennelklubben och vi var där. Den här gången var det något mer folk och hundar. Stundtals var Vilde inte kontaktbar men det gick även bra då och då. Jag och Vilde höll oss på lite avstånd från de andra hundarna och ägarna så att han skulle kunna ha lite fokus på mig. 

Den ansvariga för träningen hade lagt ut några nosework gömmor så jag tänkte att Vilde skulle få prova. Det gick bra med första men sedan var oturen framme. Det fanns en gömma i en liten bod var träning/tävlings utrustning förvaras. När Vilde sökte därinne lyckades han trassla in sig på något sätt i ett litet bord. När han skulle ta sig loss så ramlade allt från bordet ner och han blev rädd och kastade sig bakåt. Bordet hamnade då upp och ner och han fastnade med halsbandet i ett av bordsbenen och fick totalpanik. Jag försökte få loss honom och han högg runt sig av paniken. Han tog sig loss efter en liten stund och senare upptäckte jag att han hade ett sår bredvid ögat. Jag kunde inte så någon skada på ögat och hoppades att det inte var värre. Jag har inte sett någon skada på ögat idag heller och Vilde uppvisar inga tecken på att ha ont så jag har inte kontaktat någon veterinär. Jag håller tummarna för att det inte kommer att ändras.

Det återstår att se om han kommer att vilja gå in i den boden någon mer gång. Jag hoppas att han inte kopplar ihop händelsen med nosework men det tror jag inte

Höst

 

Idag fick Vilde klättra upp på lite olika stubbar under lunchpromenaden. Det märktes att det var bra träning för det var lite klurigt för Vilde och få alla tassarna på en del stubbar. Jag noterade idag ännu en sak jag missat att träna och det är stadga utanför trädgården. Vilde ville nämligen inte alls sitta kvar så jag kunde ta en bild på lite avstånd. Så fort det blir lite mindre mygg och älgflugor kommer det att bli lättare att träna under promenader. 

Kroppskontroll

 

Ibland känns Vilde vuxen och klok och andra gånger är han en riktig unghund. Jag har insett att han mest har vetskap om att han har tassar när det är dags för kloklippning. Jag måste med andra ord bli lite bättre på att öva kroppskontroll med honom. Med andra hundar har det kommit mer på köpet när man har gått i skogen och de har fått hoppa upp på stubbar och gå på nedfallna träd. Vilde har på grund av de extrema mängderna mygg inte varit mycket i skogen. Att jag har lite dålig fantasi och att Vildes hjärna fungerar sådär just nu gör det inte lättare. Idag började jag träna att han skulle placera framtassarna på en smal bräda. Det gick inte lysande men ska kämpa vidare. Jag tänkte även dra nytta av det i träningen av fjärrdirigering. 

Det finns inga hundar

 Bortsett från några mindre trevliga exemplar i byn som jag inte känner något behov av att träffa på. Vilde behöver mycket socialträning med andra hundar och jag gör mitt bästa för att få till det men det är svårt. Igår åkte vi upp till kennelklubben för öppenträning men där var det väldigt öde. Den enda som var där var den som var ansvarig för öppenträningen. Vilde fick vara i närheten av deras ena väldigt tålmodiga hund och det är jag tacksam för men det hade varit bra med lite fler hundar. Några planerade kurser i närområdet finns det inte heller. I morse träffade jag på en av de trevliga hundägarna i byn som har en trevlig hund så Vilde fick lite träning i att bara ta det lugnt medan vi pratade. Jag är tacksam för alla träningsmöjligheter men Vilde behöver verkligen få träffa och vara i närheten av trevliga hundar. Det börjar bli lite frustrerande att jag inte lyckas få det att hända. Annars så har han njutit av att skutta runt och vara hund.

Jag är givetvis partisk men jag tycker att han är väldigt fin

En collie kan bli lång

 Det pågår kalvjakt i byn (runt byn) den här helgen och jag brukar promenera förbi slakthallen rätt ofta. Jag anade att det skulle ligga något älgkalv huvud där i morse och så var det. Vilde tyckte att det var spännande men lite läskigt.

Dagarna går

 Vi tränar lite allt möjligt väldigt ostrukturerat och ibland går det bra och andra gånger mindre bra. Det blir lite träning med bruks/lydnadshindret på låg höjd men han satsar hårt.

Skålen som hänger på ena stödet använder jag till extern belöning och eftersom jag är virrig ibland så r det praktiskt att ha den där.

Igår var vi med på en aktivitets promenad som Malungs kennelklubb fixade. Väldigt nyttig träning för Vilde att ha andra hundar runt sig och få lite nya utmaningar. Lite gapig var han men skötte sig ändå bra. Det var tre nosework stationer och med tanke på att vi bara har tränat lite så gick det bättre än jag hade räknat med. Lite balansövningar som han inte riktigt briljerade på och lite vardagslydnad övningar. Det var kul att träffa på några medlemmar som jag inte träffat på många år.

I skogen så har älgflugorna vaknat till liv och det var väntat men inte önskat. Här en suddig bild på två som landade på Vilde.

Sol och ormvråk

 Jag tänkte bli bättre på att hålla liv i den här bloggen men nja det går ju inte så bra. Vilde mår bra i alla fall och är lite lätt tålamodsprövande emellanåt. Nu är han även perfekt med jämna mellanrum så det väger upp lite. Bilresor har gått bra ett tag men det är lång väg till han kommer att tycka att det är okej att åka bil. Vi har promenerat i Malung och i naturen här i närheten. En kväll när jag var ute i trädgården med Vilde tyckte jag mig se en häst i ögonvrån vilket inte hade varit konstigt för folk rider här utanför. När jag vred på huvudet kunde jag konstatera att det inte alls var en häst utan en älg. Nu har det varit dåligt med älg här de senaste åren så det är alltid kul att få se en. Här är lite bilder från den senaste tiden. Under en promenad vid en myr såg vi en ormvråk som flög runt och skrek. Nu fick jag bara en bild på den och vid första anblicken tyckte jag att den var misslyckad. Men nu tycker jag att den blev intressant.

7 månader

 

Dagen startade med ordentlig dimma så Vilde fick gå i koppel. Ska han vara lös så vill jag se omgivningen. Vi har även tittat på hästar idag, hästar är lite läskiga men spännande enligt Vilde.

I vanlig ordning så har jag försökt att mäta honom och mankhöjden nu är 54-55 cm. Under den senaste månaden så har sista valp tanden trillat ut vilket jag är glad för. Har för mig att han tappade den på en torsdag och jag hade tänkt ringa veterinär veckan efter om han inte hade tappat den. Båda kulorna är på plats och har varit det ett tag. Öronen står rätt upp och han har fortfarande överbett men jag tror att det har minskat. Så svårt att avgöra om det minskat eller inte när det handlar om mm.

Förra veckan beställde jag eukalyptus hydrolat och behållare för att testa lite nosework. Med tanke på mygg och regn så är det bra att hitta saker att göra inomhus. Vilde verkar tycka att det är kul. Jag har använt tomma blomkrukor som jag sätter upp och ner för att få honom att markera krukan som lukten finns i och så har jag provat lite att gömma behållare på olika platser inomhus. Han verkar tycka att det är kul så det kommer vi fortsätta med.

Ren lydnadsträning går det så där med just nu. Hjärnan är inte på plats hela tiden och då är det ingen mening att försöka ens. Bättre att leta leksak i trädgården då och leka

Lite för stort halsband

 För någon vecka sedan fick Vilde byta till ett större halsband för det han hade började bli lite för litet. Jag tyckte att det satt bra och trodde inte att han skulle kunna komma ur halsbandet. Det är ett halvstryp som det inte går att ställa in och jag tror att det var Freyjas halsband. Halsbandet har fungerat bra fram till idag. När vi var ute på promenad så dök det upp en person bakom oss och när Vilde ser någon person särskilt här i byn så är han övertygad om att de vill hälsa på honom. Det blev tvärstopp på honom vilket resulterade i att halsbandet gled halvvägs över huvudet. När man går på en bilväg och det kommer bilar så är det inte så bra. Någon möjlighet att gå åt sidan hade jag inte heller om jag inte skulle ha hoppat ner i ett dike och det kände jag inte för. Det blev helt enkelt så att vi stod stilla till personen hann ikapp oss och så blev Vilde hälsad på och så gick vi en bit med personen till den skulle vika av. Jag är inte helt nöjd med den lösningen eftersom jag inte vill att Vilde lär sig att om han tvärstannar får han hälsa på människor. Nu lär han växa i halsbandet på någon/några veckor så det lär inte upprepas men för att vara på den säkra sidan ska jag kanske ha ett retriverkoppel i fickan. 

Igår och i förrgår blev det lite bilträning och promenad på nya platser vilket uppskattades. Inte bilåkandet dock men att få promenera på nya platser

Jag tyckte att den här bilden blev lite rolig och efter att ha tagit den försökte jag huka mig lite för att få löven ovanför Vildes ögon. Resultatet av det blev så här.

Om jag hukar mig så kommer Vilde springandes

En ny favorit

 Eftersom Vilde inte är min första hund så har han fått ärva det mesta från tidigare hundar. Att köpa nytt när det redan finns saker känns onödigt. Idag tog jag fram en tygräv som jag vann när jag hade Toker. Toker gillade den mycket. Hur Vilde skulle reagera när jag kastade den på honom som belöning visste jag inte. Det visade sig att den var mycket rolig och han hade inte någon lust att leka med mig utan han ville ha den själv.

Två nya lärdomar

 

Bara för att Vilde har passerat en hög med rävskit många gånger utan att bry sig innebär det inte att det kommer fortsätta så.

Att försöka få ut rävskit ur hundgap är bara en dålig idé. Det resulterar bara i svarta kletiga fingrar

Stavgångare och andra hundar

 Idag tog vi en promenad i Malung igen med förhoppning om att se någon annan hund. En fransk bulldogg såg vi på avstånd, ägaren verkade inte vilja ha något hundmöten för hon gick hellre på gräs än att komma nära oss. Vi mötte lite promenerande människor utan hund och ett par där den ena gick med stavar. Att gå med stavar tyckte Vilde var underligt och läskigt en kort stund. En lapphund såg vi först på lite avstånd vilket gick bra men sedan mötte vi den igen på kortare avstånd och då kunde inte Vilde vara tyst. Skulle behöva få till många fler hundmöten och helst någon trevlig hund som han hade kunnat få hälsa på men det är bevisligen svårt. Bilresan både till och från Malung gick hyfsat och det är alltid bra, inga spyor men en del dregel.

Fel år att skaffa hund

 Vädret är hemskt hela tiden och myggen ger sig aldrig. Det känns som om jag inte har gett Vilde starten han borde ha fått och det skyller jag på vädret. Han blir snart 7 månader och har fortfarande inte fått prova på att spåra. Det kommer sig enbart av att det inte har gått att vara i skog och mark på grund av mygg. Oftast går det knappt ens att vara ute i trädgården på grund av mygg och knott. Nu på kvällen regnade det på oss och myggen flög runt. Stadga har jag tränat för lite för jag vill inte be Vilde vara stilla utomhus för han blir uppäten. Lite har jag tränat både inne och ute men det är bättre ytor utomhus vilket gör det lättare att träna det mesta. Någon vettig kurs att gå har fortfarande inte dykt upp. Båda klubbarna ska ha valpkurs men jag känner inte att valpkurs är rätt nu och kurserna är ändå fulla. En slyngel kurs för hundar som ibland inte förstår svenska och gärna börjar skälla på påsar/stenar och annat skulle passa bättre.

Saknade inte myggen

 Igår kom vi hem efter att ha varit i Uppsala några dagar. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt med Vilde. Hunden som inte har haft några problem med nya upplevelser och miljöer var nämligen stressad. Nu kan jag se flera anledningar till att det blev som det blev. Han är påväg in i spökåldern, han hade inte möjlighet att vila ostört så mycket som han behöver,lång bilresa och att han inte hade möjlighet att vara lös. Vildes sätt att hantera känslor är att springa av sig, blir han stressad eller glad så springer han en stund och så blir allt bra.

Det är bara att acceptera att det blev som det blev. Det positiva var att han fick några bra hundmöten, se mycket saker och nya djur. Harar var väldigt spännande att titta på och spåra, i koppel enbart för annars hade jag fått leta hund.

Nu fick jag tyvärr ingen bild eller film när han gav en lekinvit till ett djur. Det var inte en hund han ville leka med utan ett får på 4H... Fåret var i hage och verkade mest bli konfunderad av Vildes inbjudning till lek

Så trött på mygg

 Idag regnar det vilket inte är så ovanligt den här sommaren. Jag tänkte att regnet kanske skulle göra att det var mindre mygg så jag beslutade mig för att gå vid ån på lunchen. Min tanke var att gå den längre svängen men det fick bli den korta för det var inte färre mygg alls. Vi blev båda hårt attackerade så det handlade mest om att fort ta sig förbi alla partier med mer träd.

Det är synd att Vilde har fått så lite skogsvana hittills men moln med mygg runt en så fort man är i skogen gör att det är omöjligt

Dagens collie

 Vi gick på ängen idag och Vilde valde att följa traktor/bilspår en bit. Han plattade alltså inte till något som inte redan var platt.

Idag har jag även för första gången tittat på en film på youtube om momenten i startklass i lydnad. Tidigare hade jag noll koll på vilka moment som ingick. Känslan jag fick efter att ha sett videon var att det inte ska bli några problem. Startklass känns helt klart mycket lättare än gamla lydnadsklass 1. Nu är Vilde absolut inte startklar för någon tävling oavsett gren men det känns bra att få lite koll på vad jag borde träna. Och trevligt att inse att det var lättare moment än jag trodde

6 månader

 Tiden går fort och idag blir Vilde 6 månader och klassas nu enligt mig som unghund istället för valp. Han har fortsatt att växa, väldigt tur det och idag fick jag hans höjd till ca 53cm. Inte helt lätt att mäta men jag får en fingervisning i alla fall om hur mycket han växer. Bilresor har gått bättre den senaste tiden, fler tänder har trillat och spökåldern verkar vara på g. Så vitt jag kan se så är det bara en huggtand kvar nu som ska trilla. Överbettet har hann kvar men det kan nog ha minskat lite. Det är inget katastrof för min del så länge som han inte får problem av det, utställning kommer jag aldrig bli intresserad av. Att han är på väg in i en ny mognadsfas märks av att en del saker har blivit läskiga och ibland förstår herrn inga kommandon alls. Det är bara att ta det med ro och vänta på att hjärnan hamnar på plats igen. Huvudbilden är tagen i dag och jo jag fixade till öronen för den, de andra bilderna är från igår.

Det jag önskar för den närmaste framtiden är att Vilde får lite självbevarelsedrift, det är mer regel än undantag att han rusar runt så fort att han fäller sig själv eller snavar på något. Igår trillade han ner från en sten av stor modell och haltade lite i någon minut. Om han bara skulle vara lite försiktig så skulle jag slippa få hjärtat i halsgropen jämt

Inte heller någon modell

 Jag kan inte minnas att någon hund i det här huset har uppskattat att bli fotad. Freyja tränade mig att ge henne en belöning efter att jag fotat henne och det gjorde henne något mer benägen att ställa upp på en bild. Vilde verkar inte heller tycka att det är så kul att bli fotad, att sätta sig på huk för att fota honom innebär att man får en collie som kastar sig på en. Det gäller helt enkelt att vara jäkligt snabb på att fota honom om man sätter sig på huk. Det är anledningen till att det inte har blivit så många bilder på honom från vettig höjd. Även bilderna i dag är tagna ovanifrån. 

En svamp

 Det har inte blivit många promenader i skog under den här sommaren och anledning till det är mygg. Om man får ett moln av mygg runt sig så fort man går i skog så blir det inte kul. Nu på morgonen valde jag att gå en kort vända vid ån och höll tummarna för att det skulle vara lugnt på mygg fronten. Det fanns givetvis mygg men inte så många att jag fick panik. Att Vilde inte har varit så mycket i skog märktes när han såg en svamp för första gången. Det var något underligt som måste undersökas.

Stooora öron

 Anledningen till stora öron måste vara att Vilde ska höra mig bättre.

Jag tänker inte göra något åt hans öron längre utan de får stå rakt upp. Anledningen till att öronen får vara ifred nu är att inget vill sitta kvar längre än någon timme och Vilde har ledsnat på att jag bökar med hans öron. Så länge som han inte brydde sig tyckte jag att det var okej men jag utsätter inte honom får något han inte uppskattar när det handlar om något som inte är viktigt eller nödvändigt. 

Vilde borde vid det här laget vara van vid grannarnas robotgräsklippare men nä.