Hjortron

 Idag blev det en promenad som går över lite myrar och annat. Nu är det så trevligt där att det finns spångar så man slipper klafsa på myrarna. Det visade sig att hjortronen börjar mogna och jag erbjöd Vilde ett. Ingen av mina tidigare hundar har ätit hjortron utan har delat min åsikt att det inte är gott. Bayrarna har älskat hjortron så det kan skilja sig åt mellan hundar. Det visade sig att Vilde tyckte att hjortron var gott och han plockade en del själv. Det kändes som om han uppskattade att promenera på ett nytt ställe och bilresan dit och hem gick bra. En del regnskurar fick vi på oss men det var det värt

I går kväll kunde jag konstatera att Vilde inte är en allvädershund. Han ville inte alls gå ett varv i trädgården innan vi skulle gå och lägga oss och anledningen till det var att det regnade rätt bra. Det började med att han vägrade gå ner för trappen så jag gav upp och bar ner honom och ställde honom på gräsmattan. Då sprang han och ställde sig under taket på garaget och vägrade gå ut i regnet. Jag stod i regnet och blev blöt och irriterad. Till slut satte jag koppel på honom och tvingade ut honom på gräsmattan så han kissade av sig. Att låta honom gå in innan var inte att alternativ för jag kände inte för att bli väckt mitt i natten. Nu kan jag förstå att han inte gillar regn för pälsen stöter inte bort väta utan suger snarare upp vatten. Jag hoppas att hans vuxenpäls blir bättre

Frukt är gott!

 Vilde har hunnit få prova lite olika saker att äta, en del saker har varit mer populära än andra och en del har varit oätligt. Sallad är någon form av gift så det rör man inte. Frukt av alla sorter är däremot utsökt. Jordgubbarna har börjat mogna i trädgården så Vilde fick prova en bit för första gången för några dagar sedan. Efter det har det varit svårt att kolla av och plocka mogna jordgubbar för han är väldigt intresserad. Idag fick han en hel jordgubbe och han blev väldigt nöjd.

Det ska bli kul att se vad han tycker om skogshallon och blåbär

Inte så intressanta

 Lexus var fantastiskt duktig på att visa mig ekorrar oavsett hur långt eller högt upp de var. Jag har varit nyfiken på att se vad Vilde ska tycka om ekorrar men det har varit tomt på dem . För några dagar sedan så upptäckte jag att det var några ekorrungar som roade sig på olika sätt. Jag stannade till spanade och fotade. Jag vet inte om Vilde såg dem eller inte, de var på en höjd oavsett så märkte jag inte någon reaktion på honom överhuvudtaget. Får nog fortsätta fundera på om han kommer att visa mig ekorrar i framtiden eller inte. Förr eller senare så kommer han att få se någon. 

Lek inte med humlor

 Det är ord jag har yttrat många gånger till Vilde, nu bryr han sig inte så mycket om vad jag tycker men det hindrar inte mig från att säga till. 

Tidigare brydde jag mig inte så mycket om hundarna stökade med humlor för jag tänkte att de lär sig väl. Den åsikten ändrades när Freyja blev stungen(?) på tungan av en humla. Efter det vill jag inte att hundarna stökar med djur som kan stickas. 

Vilde gillar att ligga på trappan och ha koll. 

Den grönaktiga gardinen bakom Vilde är precis lika anskrämlig i verkligheten. Den hänger inte där för att vara fin utan för att hindra så många svalor som möjligt att flyga upp på altanen. 

I morse var det två tranor på ängen .

Jag är lite osäker på om Vilde såg dem, hörde dem gjorde han i alla fall. 

I trädgården har två liljor kommit igång att blomma och fler kommer snart att blomma. Brandlilja och krollilja.

Planen var det inget fel på

 Dagens plan var att få till hundmöten. För att lyckas med det åkte vi till Malung för att promenera en slinga vid älven var många hundägare brukar gå. Vi åkte in vid lunch och vädret var fint så hoppet fanns att det skulle vara folk ute. Det visade sig vara dåligt med folk och hundar.

Vi fick möte med en glad flatte men det var den ena hund vi såg till. Vilde fick däremot se en barnvagn för första gången och han hade mycket att nosa på. Mest glädjande var att bilresan till och hem från Malung gick bra.

5 månader

 

Roade mig med att mäta herrn och min inte helt perfekta mätning visade 51 cm i mankhöjd. Någon vägning har jag inte gjort för det är lite bökigare. Jag funderade lite över vilket kommando som har varit bäst att lära honom och det lutar åt hämta leksaken. Det har varit och är väldigt praktiskt när han blir för vild och börjar bitas. Det har inte förhindrat att jag har fått lufthål i en del kläder och bitsår på händer men det hade kunnat vara värre.

Den här veckan hade jag äntligen tänkt ta itu med att bli medlem i Malungs kennelklubb igen så att vi skulle kunna åka på fria träningen. När jag kollade på deras hemsida var det bara att konstatera att jag var lite sent ute. Den fria träningen har sommaruppehåll. Det är så synd för jag känner att Vilde verkligen behöver få möta vettiga hundar och ägare. Så surt att det först var stök med hans öga och nu med mitt. Allt blir helt enkelt enklare om man har fler hundar. Tidigare valpar som har flyttat hit har flyttat till minst en annan hund och då får man mycket gratis har jag insett. I morse fick vi ialla fall möte med en av de få vettiga hundarna i byn och det var inga problem.

Hemskt

 Nu handlar det inte om Vilde utan mängden mygg, knott och bromsar. En del dagar har det knappt gått att vara ute och idag är det hemskt igen. Jag blir konstant biten och det blir Vilde också, efter en stund ute blir vi båda galna. Vi är ute när det går och gömmer oss inne när det blir för jobbigt. Vilde har hjälpt till med att dra upp ett dött äppelträd, sorkjäklarna hade ätit upp rötterna totalt. Medan han drog och slet i trädet tappade han en huggtand. Jag är glad för alla tänder som trillar.

Vilde är inte lika galen i snörbollar som Lexus var men han tycker om alla leksaker. Igår hade jag möjligheten att fota min favoritfjäril, makaonfjäril. Borstnejlikor är populära för alla insekter.

Överbett och en kula nere

 På besiktningen vid 7-8 veckor och vid 11 veckor så var båda kulorna nere. När vi var till veterinär för hans ögonproblem var bara en kula på plats. Jag tycker att det är svårt att känna men tror att det fortfarande bara är en kula på rätt plats.

Vildes bett har varit korrekt hela tiden fram till för ca en vecka sedan. Då hade han plötsligt överbett och det har han även idag. Nu håller jag tummarna för att bettet rättar till sig i takt med att underkäken växer ikapp överkäken och att valptänderna har trillat. 

Det skulle i ärlighetens namn vara lite typiskt om det slutar med att jag har en krypt hund med bettfel. Vilde skulle inte vara mindre älskad för det men givetvis vill man ha en hund där allt är som det ska.

Nu ville han inte alls bli fotad så det blir en bild från i söndags.

Vid älven

 Det är lite svårt att komma på ställen som det bara tar några minuter att åka till. Målet är att bilresan ska vara så kort att Vilde inte hinner spy. I dag gick färden till älven några minuter bort. Vilde klarade resan utan att spy men dreglade ordentligt. Toker och Lexus spydde också och mådde illa i bil som valpar så jag räknar med att det kommer att växa bort på Vilde också.

Att skutta vid älven tyckte han var kul. Att frivilligt simma har han inte haft några planer på än, får se om han kommer göra det i framtiden.

Tråkiga bilresor och tråkiga dagar

 

Och det är bara mitt fel. Jag fick problem med ett öga förra veckan. Naivt nog trodde jag att det var något enkelt som vårdcentralen kunde lösa. Så bra var det inte utan det blev remiss till ögonkliniken/avdelning i Falun. 13 mil enkel väg med valp som spyr ner sig... Nu räckte det inte heller med ett besök utan vi har varit till Falun även idag. Mitt öga är fortfarande inte bra men bättre i alla fall. Tråkiga dagar kommer sig av att jag har varit extremt ljuskänslig, inte roligt att vara utomhus då. På kvällarna har det varit galet med mygg så att vara ute så har inte heller fungerat. 

Jag har dåligt samvete för att Vilde inte har fått vara ute så mycket och inte heller fått så mycket aktivering/lek som jag hade önskat. Det gäller bara att komma ihåg att någon/några veckor med mindre av allt kommer hända fler gånger och det finns inget att göra åt det

Återbesök

 Vi var till veterinären för återbesök förra veckan och ögat var okej igen. Jag påtalade att jag tycker att det fortfarande rinner lite ur ögat så veterinären tyckte att jag skulle behandla ytterligare några dagar. Det gjorde jag givetvis men jag tycker fortfarande att ögat rinner för mycket. Det kan ju vara så att han har trånga tårkanaler eller något annat. Så länge som det inte stör honom och det inte verkar irriterat i ögat så avvaktar jag och ser om det ordnar till sig. Efter veterinärbesöket behövde vi handla lite (veterinären är på ena sidan Malung och vi bor på andra sidan, värmlandsveterinären har en filial i Malung två dagar veckan) medan sambon var inne i butik så passade jag och Vilde på att promenera runt i Malung. Han fick se lite folk och blev utskälld och morrad på av en liten hund. 

Glädjande nog så har två tänder trillat och jag hoppas att resten också trillar snart. Han vinner absolut pris för bitigast valp av hundarna jag har haft men han är även väldigt lätt. 

Öronen har hjälp av fästmassa för att tippa. Hur länge jag tänker bry mig om det återstår att se, min tanke är att ha det i medan han tappar tänderna och sedan gissar jag att jag låter det vara.

4 månader

 I dag är det fyra månader sedan Vilde och hans syskon föddes. Jag roade mig med att försöka mäta honom och kom fram till 44-45 cm. Vägning kände jag inte för eftersom han ändå vägdes hos veterinären för en vecka sedan och då vägde han lite över 9 kg. Så här ser han ut idag.

Idag är det även sex veckor sedan jag köpte Vilde och det är inget jag ångrar. Lite synd är det att det inte finns någon lämplig hundkurs här i närheten för det är alltid bra men det är som det är

Gul/grönt klet i ögat

 Det var vad jag såg i höger öga på Vilde i måndags. Nu var det tur att det var vardag i alla fall. När det gäller ögonen och missfärgat klet så är det veterinär som gäller i min värld så det blev en resa till Värmland. Vilde charmade in sig hos veterinär och djursjukvårdare, veterinärens omdöme blev en fin valp som förhoppningsvis lugnar sig med åldern. Han är rätt vild av sig och att bli fasthållen är inte populärt alls. Han har blivit behandlad med en salva två gånger per dag och ska bli det i ytterligare några dagar och sedan ska vi på återbesök och kolla att allt är bra. Jag trodde att det skulle bli besvärligt att ha salvans i hans öga men det har inte varit några problem alls. 

Under veckan har han jagat sädesärla.

Det är inte något som jag uppmuntrar men han är valp och lyssnar som en valp gör. Jag ser väldigt mycket fram emot att hans små vassa valptänder trillar ur snart för han är duktig på att ge mig sår på händerna. Utan tvekan är han den valp av valparna vi har haft som bits mest. Nu är han också första valpen här i huset som växer upp utan någon vuxen hund som hjälper till att fostra och det tror jag utan tvekan gör skillnad. Än kan han inte så mycket men han är söt.

Det har inte blivit någon olycka inne på runt två veckor och för min del känns det viktigare än att han kan något perfekt. Tyvärr så har han blivit illamående i bilen de senaste gångerna så att åka mer bil står på schemat. Fortsatt vardagsträning prioriterar jag också, inkallning och kommandot spott ut kan man inte traggla för mycket. Vilda växlar mellan att vara en otroligt lätt valp och ett bitande/huggande monster

Trött på att hitta mat i trädgården

 Valp som han är så äter Vilde det mesta och när man varje dag kan hitta mat i trädgården blir det mer än lovligt tråkigt. I dag hittade jag en halv korv, något mindre än en falukorv men större än en vanlig grillkorv. Nu hittade Vilde den före mig för den var under staketet mot våra grannar. Han hann ta en två tuggor av en möglig korv, inte riktigt vad jag önskar att han äter. Ett alternativ är givetvis att han aldrig får vara lös i trädgården men det har ingen av oss lust med. Ett annat alternativ är att identifiera idioterna som bara slänger ut mat och få dem att sluta med det och det känns inte så lätt.

Under veckan har vi studerat resultatet av vårflod som gör att stigar försvinner under vatten.

Vi har lekt.

Och gjort annat. Vilde har hälsat på rätt många som bor här. Jag varnar alltid i förväg att han är studsig men jag tror inte människor inser hur studsig han är i förväg

Så blev hon begravd

 I dag begravde vi Freyja eller mer specifikt Freyjas aska i samma cement rundel som Lexus är begravd i. När vi fick hennes aska i höstas gick det inte att gräva ute så den har fått vara inne i ett skåp fram till i dag. Lite skönt är det alltid när hundarnas aska har hamnat på rätt plats. 

När det gäller Vilde så rullar dagarna på och vi varvar träning, lek och upptäcka världen. 

Jag försöker se till att använda olika leksaker/saker och att de är av olika material så att inget ska vara konstigt.

Skäller på stenar och fäller sig själv

 

Det finns en del saker som förtjänar en utskällning, stenar och rester från plasten runt balar är det som det har skällts mest på. Nu kommer Vilde fort över det och är framme och kollar av vad det är. Ibland har jag gått med honom fram och andra gånger har han kollat av själv. Lite nervös har han gjort mig den här veckan och det beror på att han precis som mina tidigare hundar verkar sakna självbevarelsedrift. När han springer runt som en galning har inte alltid benen och tassarna hängt med. 

Han har gjort några ordentliga vurpor som har resulterat i att han inte har gått rent. Som ett resultat av det så har han inte fått vara lös i två dagar. Jag vill ju inte att den lilla vildingen skadar sig permanent men jag kan inte ha honom kopplad hela hans liv så det är bara att hoppas på att han blir lite försiktigare med tiden. Valpar snubblar och vurpar och jag försöker komma ihåg att det i de flesta fall inte innebär ledskador. 

Allt flyter på

 Vädret har varit omväxlande och det är inte så kul att gå ut ofta när snön faller.

I dag har solen däremot visat sig och då är det roligare att vara ute.

Idag har vi roat oss med att lukta på alla granar vid ån, det tog lite tid. På kalhygget fanns det inte så många granar så då gick det att springa.

Nu är jag givetvis partisk men jag tycker att Vilde är riktigt fin.

Lite mindre stilig när han vilar men söt.

Allt går bra och bättre och bättre går det att promenera på vägen. Han tycker att det är lite läskigt med bilar men om han får sitta när de kommer och får något att tugga på så går det nästan perfekt. Det är möjligt att jag har förträngt hur det var med tidigare valpar men jag tycker att Vilde är extrem när det gäller att tugga på allt ute. Nu hoppas jag att det kommer att minska av sig självt på sikt.

Han har hälsat/hoppat på lite folk i byn som har velat hälsa på honom. Något hundmöte har vi inte fått än i byn men det kommer ske. Lite träning blir det varje dag, en del träning kommer av sig självt eftersom valpar måste lära sig saker. Annan träning är mer onödig men rolig.

En snöig färd

 

Färden gick till veterinär för Vildes 12 veckors vaccination. Hos veterinären blev han vägd och vågen stannade på 7kg. Vaccinationen gick bra och veterinären verkade gilla Vilde. 

Igår var Vilde skeptisk till snö men nu gillar han läget.

Han har fått sitt (smek)namn

 Det tog lite tid men jag kom fram till att han är en Vilde, funderade även på Vide men tycker Vilde låter bättre. Om man ska gå på vad namnet betyder så är det liten kämpe och det är så man ska se på det. Ovanligt vild är han inte utan snarare en ovanligt sansad valp. Givetvis har han tokryck, det blir olyckor inne ibland och han bits lite och skäller på saker. En valp som inte gör det skulle vara oroande. Vilde har varit ute en hel del i trädgården de senaste dagarna. Skuttar runt, busat och upptäckt världen. 

I dag regnar det och är ruskigt ute och det var inte populärt. Nu tycker inte jag heller att det är något roligt väder att vara ute i så vi tycker lika i dag. Lite roligt är det att halsbandet han har fått ärva från början var Leos vuxenhalsband, jag kommer inte ihåg om alla våra hundar har haft det ett kort tag som valpar men flera har haft den. Jag föredrar halvstryp så att valpen inte kan komma loss så lätt om något händer. 

Veckan som kommer blir det till att ringa veterinär och boka tid för 12 veckors vaccination.

Det blev en valp

 Den ser inte ut som en bayrare och det är för att det inte är en bayrare utan en korthårig collie. Det blev jag och inte sambon som skaffade hund. Nu tror jag att det kommer att bli en bayrare i huset igen men när det blir återstår att se. Jag kontaktade Monstar´s kennel förra veckan och i helgen åkte vi ner till Blekinge. Uppfödaren godkände mig som valpköpare och jag såg glada pigga valpar och ville köpa den jag siktat in mig på. Dagen efter blev han besiktad på nytt hos veterinär och med ett godkänt där så blev det klart att han skulle få följa med oss hem.

Vad han kommer att kallas har vi/jag inte beslutat än. Namnet som kenneln kallade honom för fungerar inte för det är samma namn som min sambos barnbarn har. Vi har inte varit hemma ett dygn än så vi håller fortfarande på att lära känna varandra. I dag har vi varit ute en liten sväng på ängen och tittat på gäss.

Allting flyter på fantastiskt bra med den lilla herrn. Han har humör, tar det mesta med ro och den långa bilresan gick perfekt. Det ska bli intressant att se vad det kommer att bli av honom. Jag ska ordna med hans information under sidan hundarna när jag har återhämtat mig efter vår resa. 

För min del känner jag att det är väldigt stor skillnad att bli med valp när man inte har någon vuxen hund kvar. Det mesta blir mer nojigt saker som jag inte ens reflekterat över med tidigare valpar tänker jag på nu. Ett exempel är att det i trädgården finns en hel del grenar från björken som blåste ner i vintras och en del annat skräp, hittade även en bit av en fågelvinge i går någon rovfågel som tagit en mindre fågel och lämnat en bit det har gjort att jag fegat ur hittills med att ha honom lös i trädgården. Logiskt vet jag att det inte går att skydda någon från allt som kan gå fel så han kommer givetvis få vara lös i trädgården ändå om någon dag. Att kratta genom hela varje dag och försöka förebygga allt som kan hända går inte så det är bara för mig att släppa det och släppa honom.

Djuren börjar återvända/ djur i trädgården och strax utanför

 Det börjar äntligen märkas att våren är på väg. I dag på morgonen var det fem tranor som promenerade runt och skrek. 

Tre var tillräckligt nära varandra så att de fastnade på en bild. 

Rådjuren har synts till under hela vintern i vanlig ordning men en får vara med på bild ändå. Hon letade mat under fågelmatarna i går.

En hök kom på blixtvisit igår, jag hann bara med en bild som blev väldigt felexponerad. Med lite tur dyker den upp fler gånger och då kan det bli bättre bilder.

De första tofsviporna dök upp igår men fastnade inte på någon bild. Nu väntar jag på att spovarna och mina favoriter ljungpiparna ska återvända.