Planen var det inget fel på

 Dagens plan var att få till hundmöten. För att lyckas med det åkte vi till Malung för att promenera en slinga vid älven var många hundägare brukar gå. Vi åkte in vid lunch och vädret var fint så hoppet fanns att det skulle vara folk ute. Det visade sig vara dåligt med folk och hundar.

Vi fick möte med en glad flatte men det var den ena hund vi såg till. Vilde fick däremot se en barnvagn för första gången och han hade mycket att nosa på. Mest glädjande var att bilresan till och hem från Malung gick bra.

5 månader

 

Roade mig med att mäta herrn och min inte helt perfekta mätning visade 51 cm i mankhöjd. Någon vägning har jag inte gjort för det är lite bökigare. Jag funderade lite över vilket kommando som har varit bäst att lära honom och det lutar åt hämta leksaken. Det har varit och är väldigt praktiskt när han blir för vild och börjar bitas. Det har inte förhindrat att jag har fått lufthål i en del kläder och bitsår på händer men det hade kunnat vara värre.

Den här veckan hade jag äntligen tänkt ta itu med att bli medlem i Malungs kennelklubb igen så att vi skulle kunna åka på fria träningen. När jag kollade på deras hemsida var det bara att konstatera att jag var lite sent ute. Den fria träningen har sommaruppehåll. Det är så synd för jag känner att Vilde verkligen behöver få möta vettiga hundar och ägare. Så surt att det först var stök med hans öga och nu med mitt. Allt blir helt enkelt enklare om man har fler hundar. Tidigare valpar som har flyttat hit har flyttat till minst en annan hund och då får man mycket gratis har jag insett. I morse fick vi ialla fall möte med en av de få vettiga hundarna i byn och det var inga problem.

Hemskt

 Nu handlar det inte om Vilde utan mängden mygg, knott och bromsar. En del dagar har det knappt gått att vara ute och idag är det hemskt igen. Jag blir konstant biten och det blir Vilde också, efter en stund ute blir vi båda galna. Vi är ute när det går och gömmer oss inne när det blir för jobbigt. Vilde har hjälpt till med att dra upp ett dött äppelträd, sorkjäklarna hade ätit upp rötterna totalt. Medan han drog och slet i trädet tappade han en huggtand. Jag är glad för alla tänder som trillar.

Vilde är inte lika galen i snörbollar som Lexus var men han tycker om alla leksaker. Igår hade jag möjligheten att fota min favoritfjäril, makaonfjäril. Borstnejlikor är populära för alla insekter.

Vid älven

 Det är lite svårt att komma på ställen som det bara tar några minuter att åka till. Målet är att bilresan ska vara så kort att Vilde inte hinner spy. I dag gick färden till älven några minuter bort. Vilde klarade resan utan att spy men dreglade ordentligt. Toker och Lexus spydde också och mådde illa i bil som valpar så jag räknar med att det kommer att växa bort på Vilde också.

Att skutta vid älven tyckte han var kul. Att frivilligt simma har han inte haft några planer på än, får se om han kommer göra det i framtiden.

Tråkiga bilresor och tråkiga dagar

 

Och det är bara mitt fel. Jag fick problem med ett öga förra veckan. Naivt nog trodde jag att det var något enkelt som vårdcentralen kunde lösa. Så bra var det inte utan det blev remiss till ögonkliniken/avdelning i Falun. 13 mil enkel väg med valp som spyr ner sig... Nu räckte det inte heller med ett besök utan vi har varit till Falun även idag. Mitt öga är fortfarande inte bra men bättre i alla fall. Tråkiga dagar kommer sig av att jag har varit extremt ljuskänslig, inte roligt att vara utomhus då. På kvällarna har det varit galet med mygg så att vara ute så har inte heller fungerat. 

Jag har dåligt samvete för att Vilde inte har fått vara ute så mycket och inte heller fått så mycket aktivering/lek som jag hade önskat. Det gäller bara att komma ihåg att någon/några veckor med mindre av allt kommer hända fler gånger och det finns inget att göra åt det

Återbesök

 Vi var till veterinären för återbesök förra veckan och ögat var okej igen. Jag påtalade att jag tycker att det fortfarande rinner lite ur ögat så veterinären tyckte att jag skulle behandla ytterligare några dagar. Det gjorde jag givetvis men jag tycker fortfarande att ögat rinner för mycket. Det kan ju vara så att han har trånga tårkanaler eller något annat. Så länge som det inte stör honom och det inte verkar irriterat i ögat så avvaktar jag och ser om det ordnar till sig. Efter veterinärbesöket behövde vi handla lite (veterinären är på ena sidan Malung och vi bor på andra sidan, värmlandsveterinären har en filial i Malung två dagar veckan) medan sambon var inne i butik så passade jag och Vilde på att promenera runt i Malung. Han fick se lite folk och blev utskälld och morrad på av en liten hund. 

Glädjande nog så har två tänder trillat och jag hoppas att resten också trillar snart. Han vinner absolut pris för bitigast valp av hundarna jag har haft men han är även väldigt lätt. 

Öronen har hjälp av fästmassa för att tippa. Hur länge jag tänker bry mig om det återstår att se, min tanke är att ha det i medan han tappar tänderna och sedan gissar jag att jag låter det vara.

Gul/grönt klet i ögat

 Det var vad jag såg i höger öga på Vilde i måndags. Nu var det tur att det var vardag i alla fall. När det gäller ögonen och missfärgat klet så är det veterinär som gäller i min värld så det blev en resa till Värmland. Vilde charmade in sig hos veterinär och djursjukvårdare, veterinärens omdöme blev en fin valp som förhoppningsvis lugnar sig med åldern. Han är rätt vild av sig och att bli fasthållen är inte populärt alls. Han har blivit behandlad med en salva två gånger per dag och ska bli det i ytterligare några dagar och sedan ska vi på återbesök och kolla att allt är bra. Jag trodde att det skulle bli besvärligt att ha salvans i hans öga men det har inte varit några problem alls. 

Under veckan har han jagat sädesärla.

Det är inte något som jag uppmuntrar men han är valp och lyssnar som en valp gör. Jag ser väldigt mycket fram emot att hans små vassa valptänder trillar ur snart för han är duktig på att ge mig sår på händerna. Utan tvekan är han den valp av valparna vi har haft som bits mest. Nu är han också första valpen här i huset som växer upp utan någon vuxen hund som hjälper till att fostra och det tror jag utan tvekan gör skillnad. Än kan han inte så mycket men han är söt.

Det har inte blivit någon olycka inne på runt två veckor och för min del känns det viktigare än att han kan något perfekt. Tyvärr så har han blivit illamående i bilen de senaste gångerna så att åka mer bil står på schemat. Fortsatt vardagsträning prioriterar jag också, inkallning och kommandot spott ut kan man inte traggla för mycket. Vilda växlar mellan att vara en otroligt lätt valp och ett bitande/huggande monster

Så blev hon begravd

 I dag begravde vi Freyja eller mer specifikt Freyjas aska i samma cement rundel som Lexus är begravd i. När vi fick hennes aska i höstas gick det inte att gräva ute så den har fått vara inne i ett skåp fram till i dag. Lite skönt är det alltid när hundarnas aska har hamnat på rätt plats. 

När det gäller Vilde så rullar dagarna på och vi varvar träning, lek och upptäcka världen. 

Jag försöker se till att använda olika leksaker/saker och att de är av olika material så att inget ska vara konstigt.

Skäller på stenar och fäller sig själv

 

Det finns en del saker som förtjänar en utskällning, stenar och rester från plasten runt balar är det som det har skällts mest på. Nu kommer Vilde fort över det och är framme och kollar av vad det är. Ibland har jag gått med honom fram och andra gånger har han kollat av själv. Lite nervös har han gjort mig den här veckan och det beror på att han precis som mina tidigare hundar verkar sakna självbevarelsedrift. När han springer runt som en galning har inte alltid benen och tassarna hängt med. 

Han har gjort några ordentliga vurpor som har resulterat i att han inte har gått rent. Som ett resultat av det så har han inte fått vara lös i två dagar. Jag vill ju inte att den lilla vildingen skadar sig permanent men jag kan inte ha honom kopplad hela hans liv så det är bara att hoppas på att han blir lite försiktigare med tiden. Valpar snubblar och vurpar och jag försöker komma ihåg att det i de flesta fall inte innebär ledskador. 

Allt flyter på

 Vädret har varit omväxlande och det är inte så kul att gå ut ofta när snön faller.

I dag har solen däremot visat sig och då är det roligare att vara ute.

Idag har vi roat oss med att lukta på alla granar vid ån, det tog lite tid. På kalhygget fanns det inte så många granar så då gick det att springa.

Nu är jag givetvis partisk men jag tycker att Vilde är riktigt fin.

Lite mindre stilig när han vilar men söt.

Allt går bra och bättre och bättre går det att promenera på vägen. Han tycker att det är lite läskigt med bilar men om han får sitta när de kommer och får något att tugga på så går det nästan perfekt. Det är möjligt att jag har förträngt hur det var med tidigare valpar men jag tycker att Vilde är extrem när det gäller att tugga på allt ute. Nu hoppas jag att det kommer att minska av sig självt på sikt.

Han har hälsat/hoppat på lite folk i byn som har velat hälsa på honom. Något hundmöte har vi inte fått än i byn men det kommer ske. Lite träning blir det varje dag, en del träning kommer av sig självt eftersom valpar måste lära sig saker. Annan träning är mer onödig men rolig.

Löv som trillat

 Så blev det höst igen och med hösten kommer färgerna och älgflugor. Älgflugorna hade jag gärna sluppit.

Freja har varit piggare de senaste veckorna vilket jag gissar har med temperaturen att göra, svalare väder=mer energi. Än hänger hon med och jag hoppas att hon gör det länge till

Örnen och lite annat

 I dag kom det ett brev med förklaringen till den döda kungsörnen. Stackarn var blyförgiftad vilket ledde till att han blev utmärglad. Alltid trist när de dör i onödan. Bortsett från det så har vi promenerat och jag har fotat lite sedan mitt senaste inlägg. Det har varit vardag helt enkelt.

Kungsängsliljorna har sitt hemvist i trädgården och gässen håller till utanför trädgården. Jag börjar överväga att nyttja pengarna jag har till en hund. Inte för att köpa hund utan till en ny kamera. Än finns det ett litet hopp hos mig att den perfekta hunden ska dyka upp men hoppet har helt naturligt minskat i takt med att tiden går.

Lite irriterande är det att vi nu står utan rinexin till Freyja, medicin mot urinläckage. När medicinen började bli på upphällning för någon vecka sedan ringde vi den vanliga veterinären men han hade stängt. Vi trodde att han skulle ha öppnat innan medicinen tog slut men så blev det inte. Sambon ringde den andra kliniken som har filial i Malung och där fick vi en tid nästa vecka. Nu är jag inte imponerad av den kliniken efter hur de hanterade Lexus men även de borde klara av en koll av Freyja och skriva ut medicin. Jag hoppas att vår vanliga veterinär öppnar innan men får se. Det är möjligt att det skulle gå att få en tid tidigare hos någon annan veterinär men att åka 10 mil enkel väg när det inte är något akut känns inte så lockande

Fåglarna har återvänt

 

Det är många fåglar som har återvänt under de senaste veckorna och de är så välkomna. Vårblommorna har börjat blomma och det märks att det är ljusare igen. Någon ny hund till mig finns inte i sikte och jag börjar ge upp hoppet om att det någonsin kommer att dyka upp någon kull med collie som jag skulle vilja ha valp från. Det vettigaste skulle vara att byta ras

Skoterspår

 

Det blev en promenad på skoterspår, väldigt trevligt när de håller för min vikt. Alltid skönt att slippa promenera på vägen. Att pulsar i snö är inte riktigt ett alternativ för Freyja gillar inte att pulsa. Med tanke på hennes ålder så får hon mer att säga till om var promenaderna ska gå. Jag tycker att det är rimligt att ge henne lite mer valfrihet, klart att hon ska ha det lite extra bra nu när ålderdomen är här

Räknar fortfarande till en

 

En hund är fortfarande antalet som vi har. På collie fronten är det fortfarande lika illa som det varit i över ett år. Det finns inte en enda planerad kull i Sverige som jag tycker är det minsta intressant. Utomlands finns det några planerade kullar som är intressanta men jag har inte kontaktat någon uppfödare än. Har fortfarande någon naiv förhoppning att det ska dyka upp någon vettig kul i Sverige. Logiskt så borde jag helt enkelt byta ras men collie ligger nära mitt hjärta fast jag är väl medveten om allt som inte är positivt med rasen.

Kyla

 

November slutade med riktig kyla och när det är för kallt blir det inte mycket gjort. Att tvinga ut Freyja på längre promenader när det är kallt känns bara onödigt så vi tar det lugnt. Om Freyja hade uppskattat att vara ute i kyla hade det varit en annan sak men bayrare är inte allvädershundar. Vi roar oss med lite aktivering vilket har utmynnat i att hon nu kan kommandot snurra. Hon tycker att det är kul att få träning och det är kul att träna henne. Någon naturlig följsamhet kan jag inte påstå att hon har men hon har envishet vilket gör att hon inte ger upp och hon går inte upp i stress så hon tappar inte fokus

Varma dagar

 Det blir inte mycket gjort och Freyja klagar inte över det. 

Jag blir trött bara av att se hur fåglarna sliter med att ordna mat åt sina ungar. Flugsnapparen har fullt upp. 

Stararna verkar inte ha så artiga ungar.

Det finns tre sätt

 Det finns tre sätt att göra saker på

• Mitt sätt
• Det mest effektiva sättet
• Alla andra sätt

Kanske inte så svårt att räkna ut att jag föredrar om människor använder första eller andra sättet. Nu blir det inte bättre av att jag inte har så mycket tålamod med människor. Helt annan sak när det kommer till djur.

När jag skaffar en ny kamera brukar jag börja med att testa den inne och i trädgården så att jag lär känna den och hur man ändrar inställningar. Så gör inte min sambo... Han köpte en ny (beg) kamera för någon vecka sedan. Det har resulterat i att jag och Freyja får stå och vänta varje gång sambon hittar något han vill fota under promenaderna. Freyja har lite mer tålamod än mig när det gäller att vänta.

Promenerar, aktiverar Freyja

 och fotar lite djur.

Det går med andra ord ingen nöd på någon av oss

Några km i koppel och några km lös

 Solen visade sig äntligen och då är det bara att passa på och ta en längre promenad. Freyja verkade också uppskatta att slippa promenera i ett evigt gråväder. 

Lexus aska har inte än kommit hem och jag vet fortfarande inte om försäkringen kommer att gå in och ta det som är kvar att betala till Mjönäs (eller om försäkringen redan betalat). Nu har jag pengar så jag kan betala om inte försäkringen tar det men med tanke på alla tusenlappar försäkringen kostat genom åren så tycker jag allt att försäkringsbolaget ska betala det.

Att skaffa en ny hund känns fortfarande otänkbart men att aldrig mer ha hund känns också otänkbart så får se hur det blir i framtiden. Min sambo är övertygad om att jag kommer att skaffa en ny hund på sikt men att jag inte kommer ha någon mer collie. Framtiden får helt enkelt utvisa hur det blir