Att bromsa sig själv

Igår på eftermiddagen så hade svullnaden under mitt öga gått ner så pass mycket att jag kände att det gick att åka på träningen på kennelklubben. En sak som Malungs kennelklubb har gemensamt med Mora brukshundklubb är att man alltid känner sig välkommen. Igår var inget undantag och jag tog även chansen att klappa på det ulligaste som jag någonsin klappat på nämligen en pomeranian valp. Det lutar nog åt att kameran får följa med på någon träning.

 Lite stressad kan jag ibland känna mig när jag tittar på många av de andra ekipagen. Lexus är snart 7 månader och kan inte på långa vägar vad Toker kunde i den här åldern. När såna tankar dyker upp i mitt huvud får jag påminna mig om att jag aldrig har haft som mål att tävla med Lexus i en så ung ålder som möjligt. Mitt mål är att vi ska ha hunnit tävla en gång innan han fyller 2 år och vi har lång tid kvar på oss att träna. Igår kunde han hålla fokus på mig fast det var en del andra hundar och en del som tränade agility och han behöver inte klara mer än. Vi har många år på oss att plocka titlar.

Dagens promenad gick i ett ovanligt lugnt tempo och när man tar det lugnt ser man allt med nya ögon. Jag noterade att en del av timmerstockarna på sikt måste bytas ut om Kojnäset (har fortfarande inte kollat upp om det är rätt namn på huset) ska få finnas kvar i framtiden.

Löv som dinglar i spindelväv hinner man garanterat inte se om man stressar förbi.

Pinnar upptäcker Lexus oavsett i vilken fart vi färdas. Den lugna promenaden blev efter ett tag till en promenad i väldigt snabb takt. Anledningen till det syns på nästa bild.

Älgfluga

Helt plötsligt dök det upp en abnorm mängd älgflugor och då klarar jag inte av att ta det lugnt. Jag överdriver inte om jag säger att jag plockade 50 älgflugor från Lexus och mig själv. Efter ett par hundra meter blev det mindre av äckeldjuren och vi kunde fortsätta i ett segt tempo.

I ån flöt löven runt

och det gick även att se en tass som satt fast på en collie. Tassen sitter fortfarande fast på Lexus om någon funderar.

Några enstaka tappra blommor går det fortfarande att se