Mina puckon

Jag kan erkänna att en del av smeknamnen jag har på hundarna kanske inte låter så trevliga. Freyjas vanligaste smeknamn är råttan och det händer att jag ropar mina puckon när jag vill att båda ska komma. Min sheltie lystrade till namnet mattes lilla gris så det är inte något som bara bayrarna blir utsatta för. Nu är båda två väldigt duktiga på att manipulera mig, freyja lurade mig precis att hon behövde gå ut. Hon behövde inte alls gå ut utan hon ville ligga på altanen och sola.
Det blev en promenad på nära två timmar idag. Kameran fick stanna hemma så det blev bara mobilbilder. Nu har min mobil ett par år på nacken så kvalitén på bilderna lämnar lite att önska men en ny mobil blir det inte så länge som den jag har fungerar.

 Det är en del snö och efter ett tag blir det helt klart lite jobbigt för mig. Då är det perfekt att ta fram en leksak ur fickan och slänga iväg den i snön när hundarna inte ser. Sen är det bara att peka och säga åt dem att leta. De blir aktiverade och jag får stå och lata mig en stund. Yana kommer tillbaka till mig med leksaken för att få en bit torrfoder i utbyte utan någon uppmaning. Freyja däremot lämnar inte gärna ifrån sig leksaker. Det är en sån sak som jag har lagt ner en hel del träning på men så stora framsteg har det inte blivit.

När vi var på väg hem hittade jag skoterspår i en ny riktning och skoterspår måste följas så det blev en extra vända.

På ställen som jag vet att rådjuren brukar hålla till är det koppel som gäller. Att utmana ödet ser jag ingen mening med