Fantastiska pälsapan

Om jag skulle beskriva Lexus med ett ord skulle det bli glad. När vi kom hem efter att ha varit ute på en promenad bad jag sambon filma lite med min mobil så jag kan se hur det ser ut när jag och Lexus tränar. Lexus sprang runt i trädgården och lekte med Freyja så jag ropade på honom och han kom. När jag sedan kommenderade fot släppte han helt leken med Freyja och koncentrerade sig på mig. Det låter kanske inte så fantastiskt men när man har haft en hund som man oftast behövde leka med en bra stund först för att han överhuvudtaget skulle ha lust att träna är det stort. Lexus tycker att det är kul att träna och göra saker med mig och det är så jag önskar att alla collie skulle vara.

Nu har vi givetvis en hel del kvar att träna på men jag är nöjd. Jag har inte tränat eller bott med Lexus på 6 månader och han presterar bättre än vad jag hade kunnat hoppas på.

Yana har hunnit med ett besök hos veterinären idag. Hon har en inflammation i munnen så nu blir det antibiotika och sen blir det en ordentlig skrapning av tänderna. Det här året har varit stökigt både för mig och sambon och tyvärr har det inneburit att vi inte har haft koll på hur det sett ut i munnen på Yana. Det är på intet sätt någon ursäkt men en förklaring. Veterinären var tacksamt nog som vanligt, att hålla något hemligt när man bor så här går inte så jag var medveten om att även veterinären skulle ha hört något om var jag har varit

Tecken på att det är vinter

Ett tecken här i byn på att det är vinter är att två hundägare plogar upp en runda på ängen bakom vårt hus. Den här vintern var jag osäker på om det skulle bli plogat för en av hundägarna som brukade göra det blev tvingad att ta bort sin hund för ett tag sedan. Till min glädje så upptäckte jag på dagen att det var plogat. Än är det inte mycket snö här men sen när det är ordentligt med snö är det väldigt skönt att slippa pulsa i snö och kunna låta hundarna vara lösa.

Vitbalansen blir inte så lyckad med mobilen men det är sånt man får ta

Att bli påmind

Eftersom vi nu har fått lite snö kändes det som en bra dag att klippa bort lite av Lexus päls mellan trampdynorna. Snö/isklumpar i tassarna är ingen höjdare så det vill jag gärna undvika. När jag hade Leo köpte jag en liten sax med trubbig spets att använda när man klipper bort päls mellan trampdynorna. En liten sax är inte alltid så lätt att hitta... I jakten på saxen hittade jag en del av Tokers medicin/salvor.

Toker tänker jag på ibland och jag saknar honom än. Däremot saknar jag inte alla eviga besök till veterinärer och att se honom lida. På något sätt är det nog först när man inte har kvar en sjuk hund som man reflekterar över att en del saker inte är vettiga. En månad utan veterinärbesök var något udda. Under större delen av hans liv hade vi en tratt ståendes i ett skåp i hallen så att den skulle vara lättillgänglig eftersom det var så pass ofta som han behövde ha tratt antingen på grund av distichiasis eller på grund av eksem. Tratten står nuförtiden nere i källaren och eviga besök till veterinärer har vi sluppit

Skönt när det är över

En av mina talanger i livet är att skjuta på saker så länge som det går. På fm kände jag att det nu var dags att sluta skjuta upp tvätt av hund. Dagens filosofi fick bli att ska jag tvätta en kan jag lika gärna tvätta alla. Tvätt av Lexus brukar resultera i att jag och väggarna i badrummet blir lika blöta som Lexus.Yana och Freyja är lite lättare att tvätta för de brukar inte skaka sig under tvätten. Det blev först tvätt av de bruna och tydligen tyckte båda(?) att de hade skött sig bra och förtjänade en belöning. Medan jag var instängd i badrummet med Lexus passade Yana och/eller Freyja på att äta upp pepparkakorna vi hade. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att aldrig någonsin lämna något ätbart framme på ett ställe som det är möjligt för en bayrare att nå. Jag hade tänkt mig en kopp kaffe och pepparkakor när jag var klar med tvätt av hundarna men nu blev det bara en kopp kaffe.

För många fästingplockare kan man inte ha

Jag svarade på en enkät för ett tag sedan på SKK och idag var det ett kuvert från dem i brevlådan. Bra med en praktisk gåva som tack. Jag får satsa på att sätta fästingplockaren på nyckelknippan så är jag redo till våren när de äckliga djuren dyker upp på nytt

Något vitt föll

och Hårbollen trodde att han hade kommit till himlen. Lexus tycker att det är hysteriskt kul med snö och  medan han studsar runt som en galning står vi andra bara och tittar på honom. Att få komma ut och röra på sig tycker däremot alla tre är roligt.

Yana och Lexus

 Jag funderade ett tag på om jag skulle ta med kameran ut eller inte. Även om snön föll och lyste upp så var det ordentligt grått ute så jag visste att jag skulle bli tvingad att dra upp Iso ordentligt. Nu blev det så att kameran fick följa med ut ändå.

Freyja

Planen var att lyckas ta en bild med alla tre och det lyckades jag med. Bilden blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men det går att se tre hundar.

Freyja gräver, Lexus skuttar och Yana sitter på en stubbe. Det känns som om jag får öva lite mer när det gäller att få en fin bild på alla tre. Jag gjorde även ett försök att få en bild på Yana och Freyja.

Båda fastnade på en bild. Efter det gav jag upp mina försök att fånga mer än en hund per bild.

Freyja gräver

Yana

Yana

Nu får snön gärna ligga kvar så att det blir lite ljusare ute. Lite dåligt samvete har jag för att jag inte orkar hitta på så mycket med hundarna. Jag försöker tänka att det inte går någon nöd på dem eftersom det helt enkelt inte verkar som det men helt lätt är det inte

Roligt och väldigt otippat

Jag kan inte direkt påstå att jag anstränger mig eller har ansträngt mig att få läsare till den här bloggen.  Att då upptäcka att bloggen har fått lite uppmärksamhet känns väldigt oväntat och roligt. Lexus, Yana och Freyja förtjänar att bli beundrade av många människor=) Det som jag svamlar om är listan på Sveriges 100 bästa hundbloggar som Häromi presenterar. I mitten på listan någonstans hittar man den här bloggen

En dag

Fantasin när det gäller rubriker är det lite dåligt med känner jag. I dag skrattade sambon åt mig för att jag ser så trött ut och det tog jag inte riktigt som en komplimang. Nu är jag fullständigt medveten om att jag ser ut som om jag inte har sovit på någon vecka och det är så jag känner mig. Hundarna har däremot energi så det räcker och blir över. Lexus påminner om en duracellkanin, han studsar runt och är bara glad större delen av tiden.

Det som gör mig extra glad när det gäller Lexus är att han fortfarande lyssnar så pass bra på mig. Med tanke på att jag har varit ifrån honom i 6 månader så trodde jag inte att han skulle lyda så bra längre. Riktigt skönt att inse att vardagslydnaden som jag tränade in en gång fortfarande finns kvar. Nu beror det givetvis även på att Åsa och Kent har hållit liv i den. Det är inte många dagar som jag har haft Lexus igen men i stort sett allt fungerar perfekt. Han drar lite onödigt mycket i kopplet men det anar jag hör mest ihop med åldern som han är i.

Lite lydnadsträning blev det i trädgården och mer kommer det att bli så fort jag får tillbaka lite ork.

 Freyja agerade vacker bayrare som vaktar leksak medan jag och Lexus tränade lite.
 Efter några timmar blev det en kort tur med bilen så att vi kunde promenera på en skogsväg en bit bort. Jag borde verkligen komma igång att köra igen men innan min fotled fungerar bättre är det ingen mening.

Det var full fart på alla tre och det var riktigt skönt att komma ut och promenera lite.

Freyja och Yana spanade väldigt mycket på sidan av vägen men det var inget som jag eller sambon brydde oss så mycket om i början. Efter att vi hade promenerat ytterligare en bit gick det dock att se färska vargspår i frosten på vägen och då blev vi lite mer uppmärksamma. Planen är inte och har aldrig varit att våra hundar ska bli vargmat.

När Freyja och Lexus skuttade runt som värst nöjde sig Yana med att lulla runt själv.

Även om klockan bara är strax innan 14 på den här bilden så är det inte mycket dagsljus kvar.

Jag har inte många bilder på varken Yana eller Freyja som jag är riktigt nöjd med. Det gör att jag alltid blir lite extra glad när jag lyckas ta någon bild som jag blir nöjd med. Idag blev jag glad över att fånga Yana på den här bilden

Ny vecka

Det finns saker som inte har ändrat sig på 6 månader. Ungdomarna stökar runt och leker när tillfälle ges. Ungdomar är kanske inte rätt beskrivning längre, Freyja blir snart tre och Lexus blir chockerande nog snart två år. Yana är som hon alltid har varit, jag är hennes människa och mitt syfte är att ha henne i knä och bara leka med henne. Jag har verkligen saknat vardagen med alla tre.

Blåtanden fungerar fortfarande inte på datorn men nu kan jag föra över bilder från mobilen med en sladd

Tid finns

Det var så mycket som jag hade tänkt ta itu med bara jag kom ut och nu har jag fått acceptera att orken inte finns. Träning av Lexus hade jag tänkt komma igång med på en gång och så har det inte riktigt blivit. Idag blev det någon minuts träning och det var fantastiskt roligt att se hur glad han blev av lite träning.

Det är inte ljust många timmar nu så några bra bilder blev det inte på promenaden.

Pälsapan ser mer och mer vuxen ut för varje dag som går. En ordentlig borstning satsar jag på imorgon och sen får det allt bli en tvätt av lilla herrn inom en snar framtid.

Än finns det någon/några bävrar kvar i närheten och de har fått ner en hel del träd och fler kommer att falla. Yana var det full fart på även idag och att se henne rusa runt är ett nöje

Titel på plats

Den här gången var vi lite snabbare med att ansöka om championat. Nu har det bara gått nästan tre månader. Med tanke på att det tog runt tre år för oss att ansöka om Yanas norska jaktchampionat så är det en stor förbättring. Nu är Freyjas jaktchampionat på plats i alla fall

6 månader= dålig kondition

Nu har jag lärt mig att om man under 6 månader i stort sett enbart läser böcker och äter så gynnar det inte konditionen. Jag har nog promenerat lite för mycket de här dagarna och min fotled är inte helt nöjd.

Jag kände att det inte skulle vara ett bra alternativ att gå i skogen så det fick bli skogsväg idag för att skona min fot. Hundarna studsade runt på sidorna om vägen och på vägen.

Ljuset idag har varit obefintligt och att få bilder utan brus lyckades jag inte med. Jag hade tänkt att jag skulle hinna med en massa saker när jag var hemma men så har det inte riktigt blivit. Målet får bli att klippa klorna och borsta Lexus.

Tror nog allt att Yana och Freyja är glada

Yana och Freyja har fått njuta ordentligt av att umgås med Lexus idag.

Det var full fart på alla tre och för ovanlighetens skull sprang Yana runt större delen av tiden. I vanliga fall brukar hon springa ett tag och sedan lullar hon mest runt. Jag tror nog allt att Yana och Freyja båda är glada över att ha Lexus hemma igen. Mer fart på båda har det blivit i alla fall.

Det blev väldigt dåligt med bilder på Freyja idag för hon envisades med att springa bakom träd eller hålla sig på ett olämpligt avstånd

Så var det rätt antal igen

Att åka till Åsa och Kent har jag nog aldrig varit nervös för tidigare men idag var det allt lite nervöst. Det var dags att hämta hem Lexus. Nu vet jag att Åsa och Kent har tagit fantastiskt bra hand om honom och han har haft det bra. Glädjande nog blev hårbollen väldigt glad över att se mig och sambon igen.

Yana och Freyja sprudlar inte direkt av glädje över att dela hem med Lexus igen men båda accepterar läget. Att ha Lexus hemma igen gör att det blir ännu tydligare för mig hur mycket jag har saknat honom. Sucken när han lägger sig ner och trivs, när han kommer fram till en och sjunker ner och lägger sig på rygg så jag ska klia magen, det är alla små saker som är Lexus som gör det tomt när han inte är här. Nu hoppas jag bara att det snart blir lite mer ordning i mitt liv

Nästan alla

Den som fattas är den enda som har mycket päls. Jag anade att jag skulle vara för trött idag för att orka hämta Lexus och det hade jag rätt i. Imorgon blir det dags att hämta hem pälsbollen, Åsa och Kent har varit fantastiska som har tagit hand om Lexus så länge.

Med lite tur så kommer jag inom en snar framtid bli utskriven och då får jag se om det blir behandlingshem eller inte.

Saker som är svåra att förstå

Jag får börja med att skriva att jag smet från behandlingshemmet förra fredagen. Resultatet blev detsamma som gången innan. 




Hur kan en person göra som han på videon?

Att jag är hemma på permission känns även det svårt att förklara. För en vecka sedan fick jag absolut inte åka hem och nu har jag permission och har order att ta en paus från allt

Gräsand

Min pentax har fått flytta in i mitt värdeskåp här. Givetvis så får jag inte ha kamera på avdelningen men jag kan ha den ute när jag får gå ut.

Här begravdes tidigare patienter på Säter som inte hade några anhöriga.

När det gäller mig och behandlingshem så lutar det åt att det blir en flytt till småland för min del men inget är säkert än. Veckan som kommer är den vanliga avdelningsläkaren borta så Susanne Nyberg har hand om den här avdelningen så mitt mål är att undvika läkarsamtal. Googla på henne om ni funderar på vad jag menar.

Stig

För ovanlighetens skull var jag lite förutseende i fredags och frågade avdelnings läkaren om jag kunde få frigång några timmar i helgen. Han hade ett villkor för att jag skulle få det och det var att jag skulle sköta mig. Sambon och bayrarna kom hit igår och för första gången på länge kunde jag få promenera på en stig i en skog. Att bara vara utanför sjukhusområdet och slippa se asfalt var härligt. Nu kan jag inte riktigt påstå att jag alltid har hållit mig inom sjukhusområdet när jag har varit ute men det tror jag inte att någon räknar med heller. Det blev en skön promenad och inte ens regnet förstörde det. En skötare sa innan jag åkte att det skulle bli kroppsbesiktning när jag kom tillbaka, jag trodde att det var en skämt. Det visade sig att det inte var något skämt utan de gjorde en ytlig kroppsbesiktning av mig. Det innebär att man får klä av sig näck om någon funderar. Nu är jag kanske inte direkt så förvånad att de väljer att genomföra sånt på mig, jag har nog rekord när det gäller att smuggla in saker

Han kom ihåg mig

Idag var det planerat att Åsa och Kent skulle komma och hälsa på och eftersom jag har 30min utevistelse med personal varje dag så skulle jag kunna hälsa på Lexus. Det var 2 månader sedan som jag såg Lexus och jag var lite orolig för att han inte skulle känna igen mig eller inte bli glad. Skulle det hända skulle mitt hjärta trasas sönder. Min oro var tursamt nog helt onödig, hårbollen hade inte glömt bort mig. Det var härligt att få klappa om honom igen och leka lite

Rapport från utställning

Sambon är som jag nämnt tidigare och ställer ut Freyja idag. Om jag nu minns rätt krävdes det ett Good för att hon skulle kunna få titeln Se jch. För en stund sedan fick jag ett sms från sambon med hur det hade gått. Freyja är tydligen fin för det blev Excellent Cert och Bir.

Vi lever

Freyja ska ställas ut den här helgen. Både hon och Yana mår bra.

Lexus bor kvar hos Åsa och Kent (kennel Puckolinas).

Det är vad jag har att skriva

Ja jag känner min hund

Nu är Lexus mh avklarat och jag har fått protokollet i min hand. Det gick i stort sett som jag hade räknat med. Sambon var där och tittade och fotade så här kommer några bilder. Det är Åsa (uppfödaren) som går med Lexus.

Protokollet från mh går att se här

En fördel

Det är svår att tro det men det finns en fördel med att sitta här och det är att jag fullständigt skiter i allt möjligt tjafs bland colliefolk. Min energi räcker inte längre till att bry mig om sånt som är oviktigt för mig. Jag nöjer mig med att konstatera att en del hunduppfödare borde föda upp vandrande pinnar istället. Det finns bra kennlar och det finns värdelösa. Mina åsikter har jag givetvis kvar och jag skulle inte råda någon att köpa valp från kenneln som Toker (Vilda-meduza crackerjack) kom från.

Besök på dårhuset

Eftermiddagen blev muntrare när Åsa kom på besök. Att prata med någon från livet där ute är nyttigt. Skönt också att få en rapport om hur det är med min pälsapa. Tack Åsa

Uppdatering

Säkrast att uppdatera lite ibland så att alla vet att jag är i livet. Igår började Freyja att löpa, skriver det här så vi har koll.

I söndags åkte jag på 2+, nu tänker jag mig att en del funderar över vad i helvete det är och om det finns något bisarrt bonussystem på psyket. Något bonussystem finns det inte så vitt jag vet utan det finns bara olika nivåer av övervakning. Först finns det då vanlig övervakning sen kommer 1+ som är ökad övervakning och värst är då 2+ som innebär att man har en skötare som stirrar på en 24h om dagen. Och när jag skriver 24h om dygnet så menar jag också det, skötarna sitter även och stirrar på mig när jag sover. I samma veva som jag fick 2+ fick jag även alla mina ägodelar beslagtagna så det enda jag fick ha i rummet var en säng och en bok från sön-fre. I fre fick jag ha min dator för första gången igen. Hur länge jag ska ha 2+ vet jag givetvis inte för man får överlag inte veta så mycket här

En etta igen

I dag så var sambon och Freyja iväg och gick ytterligare ett elitspår. Resultatet blev en till etta så nu har råttan tre ettor. Det enda som fattas nu för att hon ska bli jaktchampion är som sämst ett good (har för mig det i alla fall) på utställning. Det här med utställning är inte riktigt min grej jag är nöjd om hundarna har en kropp som inte hindrar dem på något sätt. Sen bryr jag mig inte om hur de håller svansen eller andra oväsentligheter. Alla våra hundar är fina i mina ögon och det tror jag allt att någon utställningsdomare skulle hålla med om.


Jag får passa på att be om ursäkt för att jag är dålig på att läsa bloggar och besvara kommentarer. Det är som det är nu helt enkelt

Känslor

I brist på något vettigt att göra har jag tittat igenom lite bilder på datorn. Det jag har kunnat konstatera är att Yana och Freyja är duktiga på att visa känslor.

Förvirrad

Galen bayrare

Glad bayersk viltspårhund

Väldigt missnöjd bayrare

Ytterligare en etta

Sambon, Yana och Freyja har besökt mig lite och jag har fått muntra upp mig med att klappa på mina knähundar. Freyja har varit duktig och hunnit med ytterligare en 1a på elitspår så nu fattas det bara ytterligare en etta och utställningsresultat så blir hon Jaktchampion. Freyja har behövt längre tid på sig att mogna men det har inte varit någon nackdel. För mig och sambon har det aldrig handlat om flest resultat på kortaste tid utan att se på hunden när den är mogen och då tävla.

Duktig råtta

Fick rapport från sambon nu på morgonen om hur det har gått i Kosta. Den lilla råttan Freyja har spårat riktigt bra och vägen mot jaktchampionatet är påbörjad. Nu hade det varit kul att få vara med och uppleva hur spårningen såg ut men att få rapporter är inte helt fel det heller

Pälsboll med mor

Åsa och Kent var snälla och hälsade på mig idag. Jag fick tillstånd av läkaren att gå ut och hälsa lite på hundarna och att se Lexus igen värmde mitt hjärta. Det var många veckor sedan som jag fick klappa om honom och givetvis saknar jag min pälsboll.

Tack snälla Åsa och Kent för att ni tar så bra hand om Lexus och för att ni är personerna som ni är