Ny hund nya problem (del 2, 3 eller nåt)

Fantasin tryter så bättre rubrik än så blir det inte. Det blev ett kort träningspass på fm och ett "problem" som vi har haft tidigare blev ännu mer tydligt nu eftersom vi inte har tränat på ett tag. Tidigare kunde Lexus börja låta när han gick upp för mycket i varv. När jag insåg det började jag mer tänka på att han skulle vara i rätt nivå och mycket av skällandet försvann bara genom att jag tänkte på att själv vara mer lugn och inte peppa. Det blev några skall när vi tränade i dag och jag noterade att det i det här fallet hängde ihop med att han inte orkade koncentrera sig och lyssna. När koncentrationen tog slut började han prova lite olika saker istället för att lyssna och när han inte fick beröm/belöning kom det frustrationsskall. Lösningen är enkel, kortare pass och när jag märker att han inte orkar koncentrera sig mer så är det dags att lägga ner. Nu gäller det för mig att bara komma ihåg det också. Lite stressad känner jag mig fortfarande ibland över att vi inte har kommit längre men min plan var aldrig att tävla så fort som möjligt så jag borde släppa stressen. Tids nog ska vi allt stå på prispallen och tar vi oss inte dit tack vare våra poäng så får jag knuffa ner den som står överst.

Jag såg inga rådjur i dag så en fågel får duga.

 I går blev servicemänniskorna klara med min kamera så med lite tur kommer den i dag eller imorgon. Lite glädjande får jag lov att erkänna att det var att få veta att det var fel på kameran. Det hade känts rätt trist om anledningen till att bilderna inte blev helt bra var att jag klantade mig. Fråga mig inte vad det var som var fel för det minns jag inte. Något större intresse av att veta vad exakt som finns i en kamera och som det kan vara fel på har jag inte. Kul ska det bli i alla fall och se hur bilderna bilderna blir när kameran fungerar som den ska.

Mer asfalt än snö och is att promenera på känns som ett väldigt trevligt vårtecken.

Två av tre

är bättre än en av tre men inte perfekt. Freyja har varit lite för mager men ser nu bra ut i kroppen, Yana är också helt okej viktmässigt. Lexus däremot är inte helt perfekt. Jag har inte orkat motionera honom ordentligt och har inte haft en tanke på att dra ner på hans mat. Att jag inte kom på tanken att minska hans mat förstår jag inte. Nu har jag kommit igång igen med promenader så snart är han i vettig form igen.
Vädret är helt fantastiskt i dag så jag passade på att gå lite längre än normalt.

Vid Åckensjön var det nu lite mer vatten än det var sist. Jag hade en förhoppning om att det skulle finnas lite skoterspår att gå i om jag fortsatte förbi Åckensjön. Så var det och där vek jag av så att Lexus skulle kunna få vara lös lite. Att ha honom lös i skoterspår på myrarna känns helt okej eftersom sannolikheten att träffa på älg eller rådjur inte är så stor.

Nu visade det sig att det även här hade varit varg ute och promenerat och med största sannolikhet jagat älg. Älgspåren gick kors och tvärs och det gick att se vargspår bredvid. Vi promenerade en stund där ändå men jag valde att vända efter en bit. För min del så är jag inte rädd för varg men jag vill inte att Lexus blir vargmat och när jag är ute själv en bra bit från närmaste hus så finns det ingen möjlighet att få hjälp fort om det skulle behövas.

Det blev min kompaktkamera som fick följa med i dag också. Bilderna blir absolut inte lika bra som med systemkameran men det är roligt med lite omväxling

Lexus och jag har nog inte samma musiksmak

Ekorrspår och skogsharespår tilltalar mig. Som med allt annat slösar jag inte tid på att fundera varför det är så utan nöjer mig med att konstatera att det är så det är. I dag blev det min gamla kompaktkamera som fick följa med på promenad. Djuren i skogen var lite nerviga vilket jag har full förståelse för. Antingen så är Dalarna under anfall eller så är det någon militärövning för det har varit militärflyg som svischar förbi hela fm.

Väl hemma igen hittade jag ett kuvert till mig i brevlådan. Innehållet var ovanligt trevligt. Tack!

Givetvis blev jag tvingad att börja lyssna på en gång. Första låten fick Lexus att börja skälla men nu verkar han ha vant sig. Illa av mig att ha missat att vänja honom vid depeche mode

Lite träning

Det har som sagt blivit väldigt dåligt med träning den senaste tiden. Ett kort litet pass blev det på fm, det märktes att det var lite för länge sedan som vi tränade. Lexus ger jag godkänt, jag däremot måste få tillbaka lite energi snart.

Om någon ägnar tid åt att fundera över mina vackra kläder så har jag bara en sak att säga. Var glada över att jag inte är lättklädd. Det är väldigt skönt att ha lite plats i källaren att träna på och väggen jag går mot sitter det speglar på. När energin återvänder så kommer det även att bli speglar på dörren bakom ryggen på mig

Sista promenaden

I dag var det sista hundpromenaden i Malung, lite tråkigt men det är ingen större mening med hundpromenader när det lockar så lite folk. För Lexus del så har promenaderna varit bra. Han har fått träning i att promenera med andra hundar och fått se lite olika människor och djur under promenaderna.

Sakta så börjar ett hörn i trädgården bli fritt från is och snö.

Äntligen en riktig promenad

Med tanke på hur mycket överskottsenergi som Lexus har kändes det nödvändigt med en riktig promenad i dag.

Lexus ägnade ca 2 timmar åt att springa, springa lite mer och att spåra varg. Att spåra varg är inte riktigt en syssla som jag uppskattar att mina hundar ägnar sig åt. Yana och Freyja skulle inte ens komma på tanken att göra något sådant mindre begåvat men hundarna jag har ägt gör det.

Min kamera har jag inte fått tillbaka än från service men det fungerar bra att använda k10d istället. Jag använde den så pass mycket under några år så det har gått fort att få koll på den igen.

Freyja

Freyja och Yana var båda sansade medan Lexus sprang runt lite överallt.

Någon observant noterar säkert att Lexus har något på öronen igen och det är korrekt. Hans öron verkar vilja stå rakt upp så jag fortsätter med tyngder till exteriörbeskrivningen är avklarad. Om öronen tippar då och han låter bli att bita beskrivaren så borde han bli godkänd.

Yana

Det var lite för mycket vargspår för att det skulle vara helt trevligt men det är som det är. En väldigt stor varg hade knatar runt och minst en till varg i normal storlek. Svårt ibland att avgöra hur många det är utifrån spåren.

Yana

Solen gjorde att det blev extra trevligt att vara ute.

Freyja

Nu är det en trött Lexus som ligger i en korg och vilar och bayrarna ligger i solen i köket och vilar

Dags för köttjakt igen

Nä jag ska inte ut och skjuta några djur och bilden har inget med texten att göra. Ett återkommande problem är något geni i byn som envisas med att lägga ut mat. Jag har inte lyckats lista ut om personen tror sig mata fåglar eller råttor och vem det är vet jag inte heller. Under åren har jag pratat med de flesta i byn om maten men ingen har erkänt. Jag har förklarat att jag skiter fullständigt i att de lägger ut mat men om de nu ska göra det är det bra om maten är i mindre bitar eller om de kan lägga hönsnät över så att fåglarna inte kan flyga iväg med maten. Nu kan man fråga sig varför jag bryr mig och det finns en anledning till det. Nämligen att vi lite då och då hittar köttbitar som är ca 5 cm stora,kycklingben och gud vet allt i trädgården. Nu är inte våra hundar så pass uppfostrade att de snällt visar oss fynden utan de äter upp maten. När Toker levde var det ett evigt irritationsmoment att hitta maten eftersom han hade återkommande eksem mellan trampdynorna och att se till att han inte fick i sig konstigheter var inte så lätt när det fanns i trädgården. På fm noterade jag att Lexus verkade leta efter något i trädgården och sen såg jag att han tuggade på något. Eftersom jag inte är begåvad med hans luktsinne är det lite svårare för mig att hitta maten men 4-5 bitar lyckades jag i alla fall hitta innan han hann äta mer. Enda lösningen jag ser på problemet är att skjuta alla skator som tappar maten i trädgården eller börja hota alla i byn. Skjuter jag skatorna lär polisen dyka upp eftersom jag varken har jägarexamen eller vapenlicens och börjar jag hota folket i byn lär de skjuta mig eller så dyker polisen upp. Inget av alternativen känns direkt bättre än det andra

Nä nu är jag trött på det här

Fy sjutton vad det är tråkigt att inte orka något. En promenad tar fullständigt slut på mina krafter och då går vi varken långt eller fort. Att det inte händer så mycket tar Yana och Freyja med ro men Lexus har lite svårare för det. Han försöker få igång Yana och Freyja genom att springa runt med en leksak i munnen och slå dem i huvudet med tassen. Den metoden fungerar inte så bra, det slutar oftast med att Freyja snor leksaken och Lexus blir lite olycklig. Lexus behöver helt klart mer aktivering och promenader än vad han får nu

Diplom

I dag kom det ett kuvert från Norge med Yanas championatdiplom.

Nu får vi satsa på att köpa två ramar så att både Yanas och Freyjas diplom kan hamna på väggen

Det finns dagar när det hade varit roligare med katt

I dag var en sån dag. Hemsk blåst och snö som yr runt, då är det inte så muntert att ge sig ut på promenad.

Nu blev promenaden lite muntrare när Lexus fick vara lös en stund för hans glädje gjorde blåsten och snön något mindre påtaglig.

Skällt på markägare

Det är tur att de flesta människor som bor här är hundfolk. När vi träffar på någon i skogen måste Lexus alltid skälla på dem, lite tröttsamt men så är det. Någon gång lär han vänja sig men problemet är att det inte är många som promenerar i skogen. I dag träffade vi på personen som äger marken som vi promenerade på. Lexus gick i koppel för vi har älgar nära igen. Jag fick veta att en älg hade blivit tagen av vargar någon km bort. Nu har vargarna inte hållit sig på någon km avstånd från byn utan de är för tillfället precis i utkanten av byn. Det gör att Lexus tyvärr inte får vara lös på det enda stället i närheten som jag skulle kunna ha honom lös utan risk att några djur blir stressade. Han skulle verkligen behöva få springa av sig men det får vänta.

Nu hoppas jag att fåglarna blir glada

Senaste tiden när Lexus har blivit borstad så har jag sparat pälsen som jag borstat ut. I dag fick påsen med päls följa med på promenaden och bli lämnad i en en.

Nu hoppas jag att fåglarna hittar pälsen och använder den.
Som alla vet är det nyttigt att prova nya saker i livet så den här veckan har jag provat på influensan. Resultatet av det har varit att Lexus har fått minimalt med promenader och att han ser ut som ett troll (vilket jag också gör). Energin har räckt till enstaka promenader men pälsvård har det inte blivit. I fredags vad det första dagen den här veckan som han fick en promenad som var längre än en kvart. Nu vill jag bli frisk igen och ha lite ork.

Ett rådjur

Jag är inte road

Det finns gränser och temperaturen i dag är inte trevlig.

Det är oftast jag som släpper ut hundarna i trädgården på morgonen och den som alltid hänger med ut är Lexus. Yana och Freyja följer med om de anser att det är en vettig temperatur. Deras sätt att kolla av det är att sätta sig i hallen och när jag öppnar ytterdörren så känns det rätt fort om det är kallt eller inte. Anser de att det är för kallt sitter de kvar och är det lagom temperatur kommer de till dörren. I dag följde de inte med ut och när det var dags för promenad försökte båda gömma sig.

Fortfarande besviken

Jag ska inte sticka under stol med att jag fortfarande är besviken över Lexus röntgenresultat. Att han har anmärkning på ena armbågen ser jag däremot enbart som otur. Hade jag inte haft förtroende för Åsa och Kent så skulle jag aldrig ha köpt hund av dem. Givetvis så kollade jag även upp hur det såg ut bland Lexus föräldrars släktingar när det gäller hälsa innan jag anmälde intresse för kullen. För tillfället så har jag tappat all motivation för hundträning men förhoppningsvis dyker motivationen upp igen.

Svårt att tro det

Jag räknade med något år men jag förvånade mig själv. Och nu är Yanas Norska jakt championatdiplom beställt. Sen återstår det då bara att köpa en ram, det borde vi lyckas med inom någon månad=)

Dagens lärdom del 5 eller nåt

Om man ska pulsa i snö är det en fördel om snödjupet inte överstiger skafthöjden på stövlarna. Gör det det kan det hända att stövlarna blir fyllda med snö när man sjunker ner till knäna.

När jag behöver tänka eller vill muntra upp mig så tar jag alltid en promenad till Åckensjön. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt men jag trivs där. 

I vanlig ordning så var det inga människor som hade promenerat före mig. Konstigt nog verkar det som om det bara är jag som är villig att med jämna mellanrum sjunka ner till knäna i snö. Några älgar hade promenerat runt lite men deras steglängd och min är inte riktigt lika så jag kunde inte gå i deras spår. Lexus hade det lite bättre för skaren höll rätt bra för honom. Det skiljer några kg mellan oss, han väger 19kg och jag väger mer.

Vid Åckensjön hade isen börjat smälta och det verkar som om det kommer att bli vår även i år.

Lexus fick gå i koppel för det var en del djurspår lite överallt och sikten när man går till Åckensjön genom skogen är inte så bra.

Vägen hem fick bli skogsbilvägen för jag kände inte för att pulsa i snö mer.

Lexus liv kommer inte att förändras något för att han har anmärkning på armbågarna. När vi tränar så har jag alltid tränat hopp på låg höjd och varit allmänt försiktig med honom och det kommer jag givetvis att fortsätta med. Och han kommer att få fortsätta springa runt som en galning och vara nära att ge mig en hjärtattack emellanåt. Jag resonerar på samma sätt med honom som med de andra hundarna. Den dagen hunden inte längre kan göra saker som den älskar för att den har ont kommer den att få somna in.

Inte helt otippat kanske Rådjur

Inte vad jag hoppades på

Fortfarande irriterad

En promenad bättrade inte på mitt humör. Inga järpar syntes till heller. Några rådjur var allt vi skrämde idag. Uppriktigt sagt så förstår jag mig inte på collievärlden, det verkar vara av större vikt att förfasa sig över att hundarna har fått kortare svansar än att ta distichiasis på allvar. Hundarna har svans= bra. Hundarna har hår som växer på en felaktig plats och växer rakt in mot ögat= dåligt. Det är vettig logik för mig men ibland får jag känslan av att jag är väldigt ensam om den logiken.

Lite lurigt är det att fota med Pentax k10d igen för det var ett bra tag sedan nu. Även om båda kamerorna är Pentax så skiljer det en del åt hur man bör ha inställningarna. K10d går det att ha lägre iso tal på än vad som fungerar på k5. Vitbalansen är lite mer kinkig på k5 och autofokusen är mycket snabbare på k5.

Obligatoriska rådjuret.

Så blev jag trött igen

Varför parar man en hund som har lämnat distichiasis i en tidigare kombination men en annan hund som också har lämnat distichiasis i en tidigare kombination? Vill man öka chansen att få fram valpar med distichiasis eller vad handlar det om? Blir nästa steg att para två drabbade hundar?

Jag ställde frågan varför på kennelns facebooksida men inte helt oväntat så försvann frågan fort. Något säger mig att spekulanter på väntade valpar på Vilda-meduzas kennel inte kommer att få information om distichiasis

Fåglarna överlistar mig och träningen går sådär

Envis som jag är har jag beslutat mig för att få en fin bild på en järpe. Nu har det visat sig vara lite svårare än vad jag hade tänkt mig. De är små och snabba och jag är varken liten eller smidig. Att sitta still och vänta har jag inte heller tålamod för. Så fort jag får syn på en så springer den bakom ett träd/buske, jag flyttar mig för att få fri sikt och den springer till nästa buske/träd. Och så fortsätter det till jag tröttnar och går hem. Jäkla fåglar som vägrar samarbeta.

Lexus hjärna börjar fungera bättre, stundtals i alla fall och då blir det träning. Att få till stadga i stående är svårast om man jämför med sittande och liggande så det tragglar vi lite med. Apportering tränar vi vidare på och nu börjar han förstå att han ska komma in i fotposition och sätta sig. Så rakt eller snyggt blir det inte men han börjar förstå. Trädgården är jäkligt isig så jag är inte så pigg på att träna något som kräver att han tar i. Lexus är utan tvekan hunden som jag hittills har varit mest försiktig med. Men han ska hålla i många år och då är det onödigt att utmana ödet.
Han är även duktig på att slänga upp leksaker själv så han kan fånga dem. Så här såg det ut för någon vecka sedan.

Min kamera har nu åkt på service och den lär jag inte få tillbaka på ca 3v. Lösningen på det har varit att kidnappa min gamla kamera som sambon övertog. Det finns en lösning på alla problem=)

Jaha nu ska bävern dö

På morgonen träffade vi på två jägare som var ute efter bävern. Hade det varit markägaren så skulle jag ha en viss förståelse men så är inte fallet. Markägaren träffade jag på för någon vecka sedan och han hade inget emot att bävern åt upp lite träd för honom. Han tipsade mig även om ett bra ställe att fota bävrarna på under vår/sommar. Nu är det inte bara jag som bor här som tycker att det är roligt att en bäver håller sig nära byn utan flera tycker att det är roligt att ha möjligheten att få se den. Jägaren bor inte ens här utan är en som har ett sommarhus i byn. Så fort det dyker upp bävrar i närheten av byn så dyker han upp för att skjuta dem. Att skjuta en bäver bara för att skjuta den och att sedan jaga så pass nära byn ger jag inte mycket för.

Kanske en järpe?

Trist nog var det en hel del grenar och annat i vägen men jag fick en på bild. Det var två järpar(?) men en valde att fly upp i ett träd och den andra promenerade fort iväg så någon bra bildchans fick jag inte.

På vintern är myrar trevliga

När det finns skoterspår att gå i blir det ännu trevligare.

Om någon blir upprörd av att hundarna är lösa så är det bara att tänka sig att jag har photoshoppat bort personer som står bredvid och har hundarna i koppel.

Vädret var härligt och hundarna och vi njöt. Yana blev inte med på så många bilder för hon var den som mest gick vid våra fötter. Freyja och Lexus studsade runt desto mer.

Uppdraget att få upp Freyja i vikt går sakta men säkert. 4 hg har hon gått upp än så länge men det är en bit kvar. Lite lustigt är det att det bara skiljer 4 kg i vikt mellan Freyja och Lexus, det är lätt att tro att det skiljer mer eftersom Lexus är en bit högre.

Inte riktigt en skrytvägg

Det började kännas som om det nog var på tiden att hundarnas diplom/championat papper eller vad det nu kallas hamnade på en vägg. Efter att ha funderat kom vi fram till att vi inte hade någon lämplig vägg. Lösningen blev att sätta dem ovanför ingången till vardagsrummet,

(Notera även hur duktiga vi är som har en brandvarnare). Nu är inte Freyjas Se vch diplom upphängt och inte heller Yanas No jch. Yanas No jch diplom har vi inte lyckats beställa än men snart så (något år till lär det ta) och Freyjas diplom har vi ingen ram till. Nu kommer alla som tar sig innanför ytterdörren att se diplomen

Det blåser

Jäklar vad det blåser här nu.

I helgen ska min kamera packas ner och på måndag kommer den skickas till servicefolket. De kunde inte utifrån bilderna jag mailade avgöra vad som är tokigt så de ville ha in den. Får se om det är kameran det är tok med eller personen som håller i den