Inte som andra?

Det har blivit lite mer gnälligt här och jag gissar att det beror på att Freyja är på väg in i höglöp, jag tycker att det är lite tidigt men det är enda anledningen jag kommer på. När man läser om hanar som blir påverkade av löptikar så handlar det ofta om att hanarna äter dåligt. Så är det inte här. Lexus är mer hungrig än normalt.

Kanske borde ha tagit in den

Jag kom att tänka på att det var längesedan nu som jag tränade Lexus i hopp över hinder. Eftersom det inte är lika halt i trädgården längre tyckte jag att det var en bra dag för det. Nu hade jag inte med i beräkningen att hindret var fullständigt fastfruset i snön. Att träna på hindret som det står var inte heller något alternativ eftersom Lexus då skulle hoppa in i garageväggen.

Det fick bli lite träning i vänstersvängar, apportering och bara lek istället. Att träna fotgående känner jag inte ger så mycket nu för jag ser inte alls hur han går. En tjock vinterjacka skymmer min sikt lite för mycket och en tunnare jacka vill jag inte använda för då fryser jag.

Stora konstiga fåglar

I år så har vi fågelmatarna i ett hörn av trädgården som är avskilt med fårnät från resten av trädgården. Anledningen till det är att varje år så har hundarna ätit av fågelfrön som har trillat på marken och försökt äta upp några fåglar. När jag tittade ut genom fönstret så såg jag tre ovanligt stora och udda fåglar som åt frön från marken. Spåren från dem hade jag sett tidigare så jag visste att de brukade komma på besök för äta fågelfrön. Medan jag gick och hämtade kameran hann två fly, de var väldigt nerviga och såg nog mig genom fönstret. Nu hann jag bara få en på bild.

På väg bort

Det var synd att det inte kom en timmerbil

Lexus reagerar fortfarande på bilar men det har blivit mycket bättre. Hans reaktion blir kraftigare om jag blir förbannad på bilen och det händer lite då och då. Kategorin av bilförare som retar upp mig mest är de som tror att vi har mitttrafik. När jag och Lexus promenerade på en raksträcka så hörde jag att det kom en bil bakifrån. Vägen hade blivit plogad någon timme tidigare så det syntes rätt bra var vägen tar slut och diket börjar. Ändå tyckte bilföraren att det var begåvat att passera oss på ca 1m avstånd. När det sker känner jag ett stort behov av att anteckna reg nr och ta reda på var bilägaren bor. Och sedan köra dit och lurpassa på människan när den ska hämta post eller något och passera nära med bil så får den se hur kul det är. Medan jag svor lite för mig själv över korkade bilförare så såg jag hur han/hon strax innan en skymd kurva styrde över ännu mer åt vänster. Hade det kommit en mötande bil hade det blivit en krock. Den kategorin av bilförare får gärna krocka med en timmerbil. Jag önskar inte livet ur dem utan det räcker med att deras bilar blir mos.

Dagens bilder

Skoterspår

Artig Lexus väntar på mig

Lexus tycker att vi ska spår upp en älg

Hyfsat färska älgspår

Vi har även hunnit med lite apporteringsträning och stadgeträning. Det märks att jag har slarvat mycket när det gäller stadgan i ligg men det är bara att träna. Att träna det ute känns dock lite taskigt, det blir till att satsa på att få lite ordning i källaren i helgen så jag har någon plats att träna på.

En promenad

Jag kände att det var dags för lite träning i att ta en lugn koppelpromenad. Senaste tiden har koppelpromenader inte varit så roliga, Lexus har gnällt och dragit i kopplet. När jag orkar blir det träning i att ta sansade promenader och när jag inte har tålamod för det promenerar vi på platser som han kan vara lös. Jag utrustade mig med hundgodis och kamera, kameran var inte med som belöning utan för att om jag skulle behöva en paus från Lexus skulle det bara vara att stanna till,andas lite och försöka ta en fin bild. För mig blir det som en paus när jag fokuserar på något annat än hunden. Lite gnäll blev det i början på promenaden men han tystnade fort. Vi hade inte hunnit så långt när det knakade till på vänster sida om oss och sen såg jag tre rådjur som skuttade iväg.

Lexus tittade och skällde till och sen fortsatte vi. Inget gnäll och han gick hyfsat i koppel så när han ville gräva lite i snön så lät jag honom roa sig med det. Sen såg jag att det verkade som om han åt på något... Det räckte med att säga hans namn för att han skulle lyfta på huvudet och jag kunde konstatera att herrn hade lite fågelfjädrar i munnen. Efter det fick han inte gräva mer.

Snön föll på oss och inte ens några fåglar syntes till. Efter en bit dök det upp skoterspår och skoterspår är naturligtvis till för att man ska kunna promenera utan att pulsa i snö.

Vi knatade i dem en runda och sen blev det dags att gå hemåt.

Det var en ovanligt behaglig promenad. Lite dragande i koppel kan jag ta, konstant dragande och gnällande är det värre med. Nu antar jag att Lexus är lite dryg till viss del beroende på att Freyja löper och till viss del på att han är i en stökålder.

Så länge som dryga promenader varvas med behagliga promenader är allt stök förlåtet.

En näve päls

Det här med pälsvård och kloklippning är inte Lexus allt för road av. Jag har pedagogiskt försökt förklara att det måste göras men han verkar inte riktigt förstå. Eftersom jag inte vill att han ska se ut som en gigantiskt tova med långa klor så blir han borstad och får klorna klippta även om han inte uppskattar det. Han skulle ha behövt bli kammad någon timme till men det tar jag imorgon.
Jag förstår inte att det finns så mycket utställningsfolk som har långhåriga hundar. Om jag någonsin skulle få för mig att skaffa en hund till utställning skulle det bli en liten hund med så lite päls som möjligt. En liten hund behöver man inte ens springa med i ringen och pälsvård är jag inte road av. Nu lär det aldrig hända eftersom utställning verkligen inte är min grej

Förvirring och framsteg

Jag beslutade mig för att träna lite apportering med Lexus ute. Ett problem har varit att få honom att komma in på min vänstra sidan med apporten. Antingen har han sprungit lite ärevarv eftersom det är roligt med apporter eller så har han släppt apporten framför mig. Jag tyckte att jag var smart när jag kom på att jag kunde ha en leksak i min högra hand så att han skulle ha mer driv att komma direkt till mig. Kombinationen vantar och små fickor gör att det blir bökigt att få fram belöningen. Jag placerade ut en träapport, lägger gärna ut dem så att kortsidan hamnar mot Lexus så han lär sig från start att ta apportbocken och vända. När det var gjort gick jag tillbaka till Lexus och kommenderade apport. Han sprang målinriktad till apportbocken, tvärvände utan apport och rusade till mig och försökte sno leksaken. Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig och efter att ha provat samma sätt ytterligare någon gång med samma resultat skrotade jag det träningssättet.

Det var ett tag sedan vi tränade rutan så jag beslutade mig för att plocka fram konerna.

När det var gjort sa jag Rutan och det verkade som den lilla herrn funderade lite. Och sen travade han iväg

Lite förvånad blev jag allt över att han travade in i rutan.

Ännu mer förvånad blev jag över att han självmant stannade. Han väljer att sikta in sig lite för mycket på den högra kanten men jag tror att han har insett att det är meningen att han ska befinna sig mellan konerna och det är ett framsteg. På sikt blir det givetvis även träning i att han ska stanna på mitt kommando och inte när han själv vill. Jag har inte ens tränat att han ska stanna utan han har fått beröm när han har varit inom rutan. Det är en duktig liten collie som jag har.

Något som inte har någon koppling till hundar alls är att jag funderar på om det är min kamera eller min dator som visar tokigt. I kameran så är bilderna mer klara medan de i datorn är grådassiga. Jag får nog ta och låna sambons dator när han kommer hem och titta. Lite dumt om jag ställer om kameran efter datorn om det är datorn som visar tokigt.