Högt gräs och viltspår

Freyja

Nu på kvällen så var sambon och Freyja iväg och gick ett viltspårprov och resultatet blev en etta. Så nu är hon ett steg närmare viltspårchampionatet. De hade en viltstörning men redde ut det så det blev inga avdrag. Freyja behövde lite tid på sig att mogna och det har hon nu gjort.

Medan sambon och Freyja gick viltspårprov var jag och Lexus ute och rörde på fettet. Jag kunde konstatera att det inte hade varit så många som promenerat på en runda som jag brukade gå. Stundtals nådde gräset mig till höften och då är det högt.

Lexus verkade tycka att det var roligt att plöja fram i gräset .

Det finns inga vilda clematis här utan det är en bild från trädgården. Två av våra tre clematis blommar nu och det är en riktig färgklick i trädgården.

Besviken men inte förvånad

Nu har jag med jämna mellanrum tittat på sjukdomslistorna på colliefolk. Varje gång så hoppas jag att det ska ha dykt upp några fler namn på listorna men så verkar det ej vara. Det är givetvis inte så att jag hoppas att det ska finnas sjuka collie men jag vet ett par namn som borde finnas med på listan om distichiasis. Och jag kan inte förstå varför ägaren eller uppfödaren inte tar och ser till att namnen hamnar på listan. Jag väljer att tro att människor inte är så korkade att de tror att det finns kennlar som bara lyckas föda upp friska hundar. En kennel som öppet skriver om defekter blir i mina ögon mycket mer trovärdig än en som inte nämner ett ord om sjukdomar/defekter. Om målet är att få fram friska hundar så gynnas ingen av att man tiger om defekter.

Jag kan tänka mig att det irriterar en del att jag har varit öppen med att Toker hade distichiasis men det rör mig inte i ryggen. Om informationen om Toker kan få en uppfödare att avstå från att avla på en hund med distichiasis så är det fantastiskt. Och om man som uppfödare väljer att använda en hund i avel som har kullsyskon med distichiasis så kommer öppenheten om defekter göra det enklare att hitta en hane vars släkt är fri och det vinner alla på. (Jag vet att arvsgången inte är kartlagd men hundar som jag har kunnat kolla upp har distichiasis på både moderns och faderns sida.)

Min personliga gränsdragning när det kommer till distichiasis är att jag inte skulle köpa valp om föräldradjuren har distichiasis, föräldradjurens kullsyskon har distichiasis eller föräldradjurens föräldrar har distichiasis. Det kan tyckas vara en snäv gränsdragning men med tanke på att defekten först nu registreras i hunddata så känns det inte realistiskt att tro att alla uppfödare vet om t.ex. hanens fars kullbrors (att säga farbror om hundar känns lite konstigt) avkomma har distichiasis.

Alla uppfödare kan ha oturen att föda upp hund/hundar med defekter det som skiljer en bra uppfödare från en dålig är hur ärliga de är

6 månader

Det är svårt att tro det men idag är det 6 månader sedan som Lexus och hans syster Rocksea kom till världen. Att vara utan hund var för mig en väldigt konstig tid. Livet är inte rätt när man inte har en hund, nu hade jag tur eftersom vi har två hundar till men det är ändå skillnad på att ha en egen hund och sambons hundar.

När jag tittar på bilder på Lexus blir jag förvånad över att han börjar se vuxen ut för jag ser honom fortfarande som en valp. Jag får nog börja tänka på honom som en unghund nu för det var ett bra tag sedan som han började lyfta på benet.

Lite nojig är jag för att ha honom lös efter att han vurpade i trädgården men det enda jag kan göra är att hålla tummarna för att han blir lite mer försiktig för att röra sig måste han få.

Tack Åsa och Kent för att Lexus fick flytta hem till oss

Glädje

Spår och ursäkter

Nu var det ett tag sedan som Lexus fick gå något spår så idag kändes som en utmärkt dag för det. Det blev ett kort spår (60-70m) med en vinkel och liggtiden blev bara runt 20 min.

Det började med att jag försökte lura Lexus var spåret startade men han envisades med att dra mot var spåret i verkligheten startade. Nu var det inte så att jag försökte lura honom med flit utan jag märkte aldrig upp spårstarten. Så går det när man lägger ett spår och sen plockar blåbär och vimsar runt.

Jag provade idag att lägga en spårapport i spåret och det gick som jag hade räknat med, han noterade den inte. När jag bromsade honom så hittade han apporten efter en liten stund och tog upp den och Lexus fick en godis i utbyte. Han hade inga problem att ta upp spåret på nytt efter det vilket kändes väldigt positivt.

Stundtals hade han på tok för hög nos men det förvånar mig inte med tanke på att liggtiden på spåret blev så kort. Det känns helt klart som om Lexus nu vet vad han ska göra så nu är det bara att se till att han får träna så pass mycket att han utvecklas till en duktig spårhund.

Freyja

Yana

Nu blev det inga spår lagda varken till Freyja eller Yana. Och jag har fantastiskt många ursäkter till det och här kommer de ingen hade tagit upp blod och klövar, det regnade, jag var slö, freyja ska ändå gå spårprov om några dagar, det var nog alla anledningar. Det lutar åt att jag lägger spår åt dem imorgon istället för alla tre vill arbeta och ska få göra det

Bra initiativ

Nu finns det hälsolistor på forumet colliefolk och givetvis har jag rapporterat in Toker dit. Jag vill att informationen att han hade distichiasis ska vara lätt att hitta. Om någon funderar så väntar jag fortfarande svar på ett mail jag skickade till avels och uppfödarkommittén i collieklubben. Jag anar att de får mycket mail eftersom det har gått mer än ett år sedan nu som jag skickade mailet. Men vem vet kanske kommer det ett svar någon dag.
När det kommer till distichiasis, trichiasis osv så hoppas jag fortfarande att alla rasklubbar vaknar till liv och gärna tar efter avelspolicyn för welsh springer spaniel. 
Om någon inte orkar leta upp vad jag menar så är jag nu snäll och citerar
" Trichiasis och distichiasis innebär att felriktade ögonhår ligger och skaver mot hornhinnan.
Defekterna är ärftliga.
Drabbade individer skall ej användas i avel. "

Det verkar tragiskt nog inte som om det är många rasklubbar som har vaknat upp till vilken skit distichiasis och trichiasis är och så länge som rasklubbar inte vaknar till liv så är det bara för uppfödare att fortsätta avla. Hur kan det vara så svårt att förstå att det inte spelar någon roll hur många titlar en hund har om den lider av en defekt så har den inget i avel att göra.

Äckeldjuren är här

En stor fördel med bayrarna är deras päls för den döljer inte något.

När jag promenerade runt med Yana och Lexus såg jag att det var något djur på Yanas rygg. Min första tanke var att det var en mygga i vanlig ordning men hjärnan kopplade ovanligt fort och jag insåg att det var en älgfluga. Det värsta med älgflugor är att när jag hittar någon på hundarna så kan jag vara säker på att jag har ett par i håret. Äckliga äckliga djur.

Det var en något tålamodsprövande promenad idag. Lexus var vild redan på morgonen och så har det fortsatt under dagen. Det blev att påminna honom många gånger under promenaden att Yana inte var med som en stor tuggleksak. Det är tur att det finns hallonsnår att stanna vid, hundarna kan äta och jag får en chans att samla lite mer tålamod

Beslut fattat

Så fort går det kanske inte att fatta beslut men nu är ett taget. Efter mycket velande så enades jag och sambon om tapeter. De här blir de på ena väggen och resten av väggarna kommer det att bli gråa tapeter på. Nu gäller det bara att köpa tapeter och sen komma igång. Att sovrummet har sett och ser för jäkligt ut nu stör mig inte det minsta men jag saknar att ha en spegel. Spegeln i sovrummet har jag i huvudsak använt när jag tränar någon hund och att vara utan en stor spegel har visat sig vara bökigt. Så fort jag har fått klart sovrummet så ska jag påbörja ett nytt projekt nämligen att fixa en liten träningsplats i källaren. Vi har en korridor som mest är fylld med skräp och får jag bort det så har jag en bra plats för hundträning. Jag har speglar från en spegelvägg som ska upp där enda problemet var att det inte fanns några upphängningssaker till spegelväggen. Eftersom google är min vän så är det problemet nu löst. Det finns att köpa på nätet men frakten är så dyr så det blir till att kolla om det finns i någon butik här först.

Efter att även ha rådfrågat Lexus uppfödare om han rör sig ok så vågar jag nog nu komma igång med träningen igen. Helt klart mycket praktiskt att ha en uppfödare som man kan fråga det mesta och plåga med filmer på Lexus så jag får veta om det bara är jag som tycker att han rör sig konstigt. Jag är absolut för nojig när det kommer till hundarna men när man har förlorat två i ung ålder så blir man nog lite för orolig så fort något sker. Jag har även stirrat på filmer på youtube från collieutställningar och jag tyckte att alla rörde sig stelt så det är nog så att det jag tycker ser konstigt ut är normalt

Koppel på

Vi hann inte långt innan vi för ovanlighetens skull träffade på två bybor som var ute och plockade svamp. De frågade mig om jag tänkte gå långt och jag började precis fundera över varför de var så nyfikna. Det visade sig att de hade sett vargskit och ville bara varna mig. Och nej folk här är överlag inte rädda för varg utan det handlar om att hundarna kan bli vargmat. Det visade sig att det fanns vargskit ovanligt nära byn och jag hittade även lite pälsrester från något djur. Att man hittar vargskit ca 2km från byn är rätt vanligt och jag har ofta sett spår i ett område. Så nära som det var nu är dock ovanligt.

vargskit

Jag känner mig ganska säker på att någon varg var i närheten för Lexus var mer observant på allt än han brukar vara.

Att lufsa runt här är bra för själen. När solen även visar sig så måste man vara ute.

Promenaderna går i ett väldigt sansat tempo och givetvis blir det pauser var det finns hallon

Väntan

Någon gång under dagen så ska en person komma och serva vår värmepump. Än har han inte dykt upp så jag fortsätter vänta.

Snart är väntan över på att lingonen ska bli mogna. Får se hur många utländska bärplockare som kommer att dyka upp här i år.

Lexus väntar artigt på sin sega matte som inte förstår att man måste skutta.

Svamp finns det överallt efter det eviga regnandet men de får vara kvar i skogen. Jag lär mig aldrig vilka som är giftiga och vilka som är ätliga och jag känner inte något större behov av att utmana ödet.

Vid hallonbuskar är det jag som väntar på Lexus medan han äter så mycket han kan

Intressant

Idag var det första gången på en vardagslydnadskurs. Vi hade anmält både Freyja och Lexus och jag anade att det skulle vara en intressant kurs och jag hade helt rätt. Frågan nu är om jag kommer att bli svartlistad på alla kommande kurser. Det skulle inte bero på Lexus om så var fallet utan på att jag har lite svårt att vara tyst. Jag och kursledaren hade inte riktigt samma tänk kan man säga. Vi fick idag lära oss att man måste passa sig så att hunden inte tar över och att stryphalsband är det bästa halsbandet. Sen måste jag även säga att kursledaren gör arbetet helt ideellt och alla som jobbar gratis på klubbar förtjänar uppskattning. För vår del lutar det dock åt att vi inte kommer att fortsätta på kursen utan det blir nog bara öppenträning i fortsättningen.

Sitta i knä och bli klappad

Den här helgen har vi haft besök och Freyja och Yana har utnyttjat det så mycket som möjligt. Om ingen säger nej så innebär det att man givetvis får sitta i knä enligt Yana och Freyja. Lexus har än inte visat några tecken på att vilja sitta i knä utan han nöjer sig med att bli klappad. Under helgen så har även ängen utanför blivit klippt och balat.

Freyja

Freyja och Yana konstaterade att det var stora vita saker utanför tomten och nöjde sig med det. Lexus kom ut och varnade högljutt för faran. När han hade konstaterat att dem på ena sidan var ofarliga så upptäckte han att de även fanns på andra sidan.

 Han borde inse att stora vita saker inte är så mycket att bry sig om.

Yana och Lexus

Freyja har om möjligt blivit ännu mer av en surapa. Tidigare var det bara Yana som inte fick göra mycket för Freyja men nu gäller det även Lexus. I längden blir det jäkligt drygt att säga till Freyja hela tiden och då är det helt enkelt lättare att hålla Lexus åtskild från henne.

Freyja och Lexus

 Nu på eftermiddagen blev det en tur till sjön så att hundarna kunde bada lite

Bad och getingar

Det var stundtals en lugn promenad i alla fall. Det blev en liten promenad vid ån idag och på en sträcka är det bra sikt så Lexus fick vara lös en stund.

Han skuttade runt och lyssnade bra på mig så jag var nöjd. Jag funderade lite på att koppla upp honom när vi kom närmare ån men beslutade mig för att avstå.

Han promenerade runt lite och allt gick bra till han kom på att han skulle dricka vatten ur ån. Lexus missbedömde helt klart hur mycket som han kunde luta sig ut över vattnet.

Han trillade i men tog sig upp fort. Sen blev det en jäkla fart på de spinkiga benen och han kutade runt en stund.

Jag räknade med att promenaden hem skulle bli lugn. Kopplet åkte på och vi började röra oss hemåt. Efter en stund så var det tydligen något spännande som Lexus nosade på under en gran och jag lät honom hållas. Det tog inte många sekunder innan han kastade sig bakåt och på stället var han hade nosat var det en hel del getingar som inte verkade glada. Lexus började gnugga sitt ansikte mot marken samtidigt som jag såg till att vi flyttade oss bort från alla getingar. Efter en liten stund slutade han gnugga sitt ansikte och vi fortsatte hemåt. Tur i oturen var att han inte blev stungen i munnen. Trött blev han utan tvekan av upplevelserna för nu ligger han och sover

Rosa talgoxar på väggen

Det har visat sig minst sagt svårt att hitta några lämpliga tapeter. Jag har sett många tapeter som jag blir nyfiken på vad det är för folk som köper men inte hittat några som jag verkligen gillar. Vad det är för människor som köper tapeter med rosa talgoxar är jag helt klart nyfiken på. Tapeten med rosa talgoxar heter Falsterbo 1437 och kommer från boråstapeter om någon nu känner sig manad att ha rosa talgoxar på väggen. En del tapeter som jag har gillat när jag har tittat på nätet har visat sig se helt annorlunda ut i verkligheten. Det hade varit skönt att få klart sovrummet snart så det gäller att hitta några tapeter som inte får mig att rygga av skräck.

Upptäcker världen

Det är så skönt att Lexus är bra nu igen för det var rätt tråkigt att bara låta honom vara i trädgården med koppel på. I dag blev det en liten vända över ett kalhygge och en bit i skogen.

Vädret lämnade lite att önska men här regnar det jämt och det är bara att vänja sig. Eftersom jag inte är helt säker på hur Lexus reagerar när det kommer till älg och rådjur så fick han stå ut med att ha koppel på sig.

Han åt blåbär och hittade en massa spännande fläckar att nosa på. I vanliga fall brukar jag ha rätt mycket tålamod och låta honom nosa ordentligt men i dag klarade jag inte av det. Det räckte att stå still några sekunder så hade jag en drös med mygg på mig. Vi skrämde upp ett par skogsduvor och lite andra fåglar så det blev utmärkt träning att han inte får dra efter. Nu stannade han självmant flera gånger innan kopplet tog slut och det belönade jag självklart.

 

Så roligt är det inte med regn men det kan bli snyggt på bild. Det är skönt att kunna promenera runt lite igen och jag tror att Lexus uppskattar det minst lika mycket som mig.

Skog

 Vi gav oss ut på jakt efter blåbär igen. På skogsvägen passerade vi några bärplockare och jag svor lite. Den här gången visade det sig att vi hade mer tur för vi hittade lite mer blåbär så bärplockarna har inte hunnit plocka överallt. Om någon vecka när lingonen blir mogna lär det i vanlig ordning vara många bärplockare i skogen.

 Lexus njöt av att få skutta runt lite igen och det mest glädjande var att bilresan dit och hem gick bra. Nu var det en kort bit men varje bilresa som går bra är ett steg i rätt riktning.

Freyja

Lexus och Yana spanar

 Så här ser det ut när det finns något i närheten som bayrarna vill ha koll på. Vad det var vet vi inte men de var vaksamma så jag gissar på något rovdjur. När det är något så klättrar de gärna upp på saker så att de kan spana av området.

 Hur många dl blåbär som hundarna åt går det bara att gissa men alla tre åt ordentligt

Ovanligt sansad eller jag som är härdad?

Jag har hela tiden tyckt att Lexus är en ovanligt lätt valp. Idag började jag dock fundera på om det verkligen är så.

Efter lite funderande kom jag fram till att Lexus är en helt vanlig valp. Han får tokryck, tuggar på saker som han kanske inte ska tugga på och allt annat som valpar gör. Det är nog snarare så att jag har blivit härdad av valparna som har växt upp här. Sädesärlor jagas om de har fräckheten att landa i trädgården.

Nu kan som bekant fåglar flyga så än har de klarat sig och träning att ignorera fåglar ägnar vi oss åt.

En helt normal valp.
Yana och Freyja hittar man i vanlig ordning i solen.

Freyja

Yana

Planen var att Freyja skulle ha gått lite viltspår under juli men det har varit svårt att få tag på domare så det har inte blivit av. Nu verkar det som om det blir lite spår under de närmaste veckorna istället.
Den här helgen är det landskampen och inte heller i år är Yana med och tävlar. Nästa år får allt sambon och en eller två hundar vara med på uttagningen igen och försöka ta en plats i laget för nu har det varit en paus för dem två år på raken från uttagningen. Vi håller en tumme för att det blir svensk seger i år

Det måste bero på tapeterna från 50-talet

Jobbet med att riva ner tapeterna i sovrummet har gått oväntat fort. Nu hade det gått ännu fortare om jag inte hade fått för mig att ta bort alla lager tapet.

Planen var att få klart rummet fort men då hade vi inte med i beräkningen att den som är tapetansvarig i färgaffären har semester. Så i bästa fall får vi tag i tapeter nästa vecka. Halva dagen rev jag tapeter och sen kom huvudvärken från helvetet. Jag placerade häcken i soffan och glodde på tv. Nu visade det sig att det var den mest meningslösa sporten i OS som visades men jag orkade inte byta kanal. Så jag tillbringade en bra stund med att glo på boxning som jag verkligen hatar

Ibland blir jag lite rädd

Även om jag nu har en långhårig collie så har jag väldigt dålig koll på långhårs uppfödarna. Det känns som om man bör ha lite koll på uppfödarna av raser som man har så jag tänkte ändra på det. Nu har det tyvärr visat sig vara lite svårt för jag blir lite rädd ibland. När det första som möter mig på en hemsida är en pälsboll med ögon som ser ut att vara i storlek med pepparkorn är min första impuls att genast släcka ner sidan. Det händer att jag klarar av att motstå den impulsen men då händer det oftast att jag lyckas klicka mig in på en sida med valpbilder och då är det helt kört. Collie valpar med klotrunda huvuden och pytte ögon är inte söta utan enbart otäcka. Jag har inte heller riktigt fattat vad man har de riktiga pälsbollarna till. Att släppa ut en sån i ungskog måste innebära att man får plocka loss den ur enbuskar, tallar och granar med jämna mellanrum och det verkar inte så roligt.