Drakarna 3 år

Idag blir Lexus tre år och det finns fortfarande saker som jag inte riktigt är säker på när det gäller honom. En av de sakerna är att jag inte än har lyckats lista ut om han är väldigt smart eller lite puckad. Hans liv har inte direkt blivit som jag har tänkt mig och det beror enbart på mig. Hade han hamnat hos en frisk person så är jag övertygad om att han vid det här laget hade haft ett par titlar. Nu verkar Lexus inte direkt vara upprörd över att han inte har några titlar än utan det viktigaste för honom är att njuta av livet. Enligt Lexus så är det viktigaste i livet att få springa, bli aktiverad och få magen kliad.

Känns inte intressant det heller

Av någon väldigt underlig anledning får jag då och då mail från olika företag som vill "samarbeta" med mig. Det handlar alltså oftast om att jag ska skriva något positivt om dem och sedan ska jag få något för det. Jag har aldrig gjort det och har inga planer heller på att göra det. Skriver jag något positivt om ett företag här så beror det på att jag har haft något med dem att göra och uppskattat snabb leverans eller något liknande och jag har aldrig fått något för det. För någon dag sedan trillade det in ett mail igen från ett företag men den här gången handlade det om att jag skulle prova en produkt och sedan utvärdera den. Det tycker jag är ett ärligare sätt eftersom det inte handlar om att bara skriva ihop något positivt om ett företag/produkt man i många fall aldrig har provat eller haft att göra med. När jag orkar ska jag ta och svara företaget och tacka för erbjudandet men tacka nej för det är inte en produkt som man har någon större nytta av när man bor här.

Ett nytt halsband

Eftersom Lexus snart fyller år tänkte jag glädja honom med ett nytt halsband. Eller riktigt så är det inte. Än är jag inte så förvirrad att jag tror att någon av våra hundar blir glada för ett halsband. Sanningen är mer den att i stort sett alla halsband jag har haft på Lexus har slitit väldigt fult på hans päls fast han inte direkt drar i kopplet. Undantaget är när Freyja löper för då kan han inte gå i koppel utan att dra. Jag tänkte att det var dags att prova en annan typ av halsband nu så därför köpte jag ett nytt halsband

Det syns kanske inte så bra på bilden men halsbandet är runt och det är inte helstryp. Det syns ett metallspänne vid garderobsknoppen och med den ställer man in halsbandet. Det är alltså ett halvstryp. Nu håller jag tummarna för att det här kommer slita mindre på hans päls

Nära döden upplevelser

Snön ser inte så djup ut om man tittar på Lexus men väger man mer än Lexus sjunker man till knäna. Kändes som nära döden upplevelser rätt många gånger när jag kämpade mig fram i snön men jag överlevde. Glädjande nog hade jag även gissat rätt.

Det var väldigt trevligt att se skoterspår där jag gissat att det skulle finnas efter att ha kämpat en stund i djup snö. Nu var det inte alla av oss som var vettiga nog att njuta av att bara gå i skoterspår.

Lexus och Yana gav sig ut i snön och fick det lite jobbigt. Vi andra nöjde oss med att konstatera att det verkade rätt onödigt att pulsa i snö när man kan slippa.

Efter att ha pulsat i djup snö och kämpat ett tag nöjde sig Yana och Lexus med att springa i skoterspåren.

Inte så behagliga promenader

Eftersom Freyja är en surkossa av abnorma mått när hon löper så går jag med Lexus och Yana. När Freyja löper så är Lexus rätt hopplös att gå i koppel med och det blir inte bättre när jag även har Yana. Lexus tankar om promenader är att man ska knata på i ett högt tempo och det brukar vi oftast göra. Yanas tankar är mer att koppelpromenader är ett straff och att det inte finns någon anledning att gå fort. Nu har Yana alltid varit sådan så det beror inte på att hon är lite stel. Eftersom jag faktiskt inte vet helt säkert om Yana har ont nu så får hon välja tempot. Det innebär att jag hela tiden får gå och bromsa Lexus och det är rätt drygt efter ett tag. Nu finns det säkert någon som tänker att jag är korkad som inte går promenader med en och en istället och det hade jag nog gjort om det var möjligt. Problemet är bara att det inte går att lämna Yana ensam hemma. Freyja har i stort sett löpt klart nu så promenaderna kommer nog att bli lite trevligare om några dagar

Veterinär

Idag bar det av till veterinären med Yana och resultatet blev ett recept på antiinflammatoriskt/antireumatiskt. Nu ska hon få en rätt hög dos i en vecka och sedan ska vi halvera dosen. Risken är att hon kommer att få fortsätta ta medicinen resten av livet men så länge som hon inte har ont och vill hänga med så får hon göra det. Viktigast är att hundarna inte lider av att leva

Inget fel på min plan i vanlig ordning

Men precis som vanligt så blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Min plan var en rask promenad på lite över en timme i snö för att trötta ut Lexus lite. Lite påfrestande är det nämligen att ha en hane och en tik i höglöp. I början av promenaden ville Lexus stanna och titta bakåt för att se om Freyja och Yana var med. Efter ett tag gav han upp det och när vi hade lämnat vägen kunde jag släppa honom. Jag räknade med att han skulle skutta runt och göra av med energi men det var det dåligt med. Jag pulsade i snö som gick över mina knän och Lexus gick mest i mina fotspår.

Jag var så där lagom trött när vi äntligen kom till ett ställe med skoterspår. Nu såg jag fram emot att kunna promenera i lite raskare tempo och att Lexus skulle springa lite mer. En sak fick jag rätt i. Lexus sprang mer medan jag mest svor. Skoterspåren höll nämligen för honom men inte för mig. När jag sjönk ner en gång för mycket till knäna och hade svårt att ta mig upp övervägde jag att lägga mig ner och vänta på våren. Det enda som hindrade mig från det var tanken på att en älg garanterat skulle dyka upp och börja sparka på mig. När vi äntligen kom hem var jag fruktansvärt trött och Lexus var lika pigg som innan vi gick ut.