Vi har firat med promenad och blivit utskällda av ytterligare en liten hund. Den hunden fick ordentligt med svar på tal av Vilde. Han blev lite onödigt upprörd men så kan det bli ibland.
Bjuder på en bild på första pionen för året.
Vi har firat med promenad och blivit utskällda av ytterligare en liten hund. Den hunden fick ordentligt med svar på tal av Vilde. Han blev lite onödigt upprörd men så kan det bli ibland.
Bjuder på en bild på första pionen för året.
Det är inte ovanligt att vi har något skatbo i trädgården men de brukar ha boet i granen. I år tyckte de att det var bra att ha ett bo i en stor syren, vi rev boet många gånger men de gav aldrig upp utan byggde på nytt. Till slut vågade vi inte riva av rädsla för att de hade ägg i boet. Resultatet av det blev skatungar som nu skuttar runt i trädgården och heter man Vilde så är de roliga att jaga.
Skatungarna är tyvärr lite överallt i trädgården så det är svårt att gissa var de är varje gång vi går ut i trädgården. Jag vill inte att Vilde ska jaga dem men jag hinner inte stoppa honom varje gång och jag tänker inte ha honom i koppel i trädgården. Fortsätter skatungarna att vara så här korkade så kommer de snart att bli dödade av andra fåglar.
Det blev som sagt ett bakslag när vi åkte till mh så bilåkningen har vi backat med. I dag blev det en tur till en annan skogsväg så Vilde skulle kunna vara lite lös. Den här bilden är tagen ca 5 meter från vägen så inga djur blev störda. Någon fotomodell är Vilde inte för att stå eller sitta fint är han inte intresserad av .
Glad collie
Lagom kul med en kurs för 900 som orsakar problem som tidigare inte fanns. Vilde har även kopplat ihop bilresa med att komma till någon plats med hundar och frustration. Så fort vi kommer fram till någon plats med bil och öppnar bakluckan så börjar Vilde spana efter andra hundar och är uppe i varv. Just det anklagar jag inte hund i hand kursen för utan mer mitt eget fel som inte åkt oftare till platser utan stress och frustration. Därför tog vi en kort biltur idag och promenerade på en skogsväg så Vilde kunde vara lös, minimal risk att störa vilda djur när man går på en väg.
När det gäller frustrationen runt andra hundar så kommer Vilde få lite träning på det varje gång vi träffar hunden med ägare som vi träffade i morse. Hon erbjöd sig att ställa upp som "tränings objekt" när vi möts.
Hur jag ska lyckas hitta någon att träna med har jag inte listat ut än. Ibland önskar jag verkligen att jag hade bott på någon annan plats var möjligheter till hundträning hade varit bättre. Det Vilde behöver är att träna med andra hundar ikring sig inte att stå en timme per kurstillfälle och skälla och lyssna på andra frustrerade hundar som skäller
Idag gick färden till Värmland närmare bestämt till Hagfors brukshundklubb för mh. Vi var sista ekipage för dagen och jag var lite fundersam på hur mycket dofterna från de andra hundarna skulle distrahera honom. Jag hade mina misstankar om hur Vilde skulle reagera på de olika momenten och jag hade lite fel. Så här ser siffrorna ut.
Jag trodde att han i lek 1 skulle ta leksaken och springa runt med den. Så blev det inte utan Vilde tyckte att leksaken var det vidrigaste han någonsin sett så den tänkte han minsann inte röra. Där började jag fundera på hur dåligt mh egentligen skulle gå. Sen blev det lite bättre och så blev det sämre igen i avstånds leken. Jag hade trott att han skulle springa ut men nej. Dumpen trodde jag inte att han skulle ha några problem med men där hade jag fel igen. Skramlet och spökena hade jag trott att ihan skulle reagera med lite rädsla på men där hade jag fel åt andra hållet. Överlag så är jag nöjd med resultatet för jag tycker att det ger en rättvis bild av Vilde.
Vilde kollar av ett spöke.
Notera hur lång han kan bli🙂. Tyvärr så blev det inte många bilder men så blir det ibland.
Hagfors brukshundklubb var en fin klubb och det var trevliga människor som arbetade med mh.
Några förutfattade åsikter tycker jag nog att jag råkade ut för för att jag har collie men det är så det brukar vara. Rätt säker på att det är något som händer en hel del hundägare av raser som har ett visst rykte.
Det lär ju dröja innan Brukshundklubben centralt får ordning på sitt system så Vildes mh resultat dyker upp på hunddata/avelsdata
Igår var det dags för tredje tillfället på hund i hand kursen och jag hade förhoppning om att det skulle vara vettigare. Mina förhoppningar grusades fort. Igår skulle vi göra samma saker som förra gången. Linförighet mellan två koner, förbudsövning, inkallning och gå över balanshinder. Givetvis skulle det göras med en hund i taget. Det tog Vilde max 10 min att göra det och så var det bara att vänta och vänta. Vilde och jag blir frustrerade av att bara stå och vänta så vi tränade lite på den andra öde planen och promenerade lite på vägen. Det märks tydligt att en hel del av de andra hundarna också blir frustrerade av att bara vara. En del hundägare märker inte eller skiter i att deras hundar blir frustrerade för de sitter bara och pratar med andra hundägare vars hundar också är frustrerade. En del andra rör sig lite då och då med sina hundar.
Efter att jag och Vilde hade väntat i 50 minuter och under den tiden båda blivit frustrerade och irriterade så skulle det då bli gruppövning. Det såg ut som om övningen ännu en gång gick ut på att alla hundar utom en skulle stå/sitta på rad och så skulle en hund i taget gå runt alla andra. Då kände jag att det räckte för min del så vi åkte hem.
När varje kurstillfälle ska vara ca 90 minuter och minst 50 minuter enbart är väntan så är det helt värdelöst. Istället för att säga att det är en hund i hand/allmänlydnadskurs så hade det varit ärligare att kalla det för en kurs i passivitet träning som varvas med lite träning. En del deltagare har hoppat av för att det inte ger något men ändå gör inte kursledarna något för att göra kursen vettigare. Enda förklaringen jag har fått är att en del deltagare är nöjda. En enkel lösning för att göra kursen vettigare hade varit att en ledare tar hand om linförighet, förbuds övningen och det andra och att den andra kursledaren tränar resten av gruppen på andra planen. Då kommer man bort från väntetid och hundar som blir frustrerade av att bara vara stilla.
Enda anledningen till att jag anmälde Vilde till kursen var för att få till träning med andra hundar och det har det inte blivit något av i stort sett. Jag skulle absolut kunna vara med på gruppträningen efter att Vilde byggt upp frustration i ca en timme men det skulle inte ge honom något utan bara öka frustrationen ytterligare.
Den här kursen har inte gett mig och Vilde något utan han har mest lärt sig att när man kommer till kennelklubben så ska man sitta/stå och skälla på andra hundar som också skäller. Besviken,frustrerad och irriterad är vad som beskriver mina känslor för den här kursen.
Min målsättning på sikt är att tävla med dit kommer jag aldrig att nå utan möjlighet att träna med andra.
Foto från promenad idag.
I torsdags var det dags för andra tillfället på hund i hand kursen. Det var mycket gapande även den här gången vilket inte är så konstigt när hundarna mest bara får vänta. Under de första 45 minuterna var det ca 40 min av enbart väntan för Vilde och mig och sedan fick vi gå in på plan. Väl på plan skulle man gå ett varv mellan två koner med hunden i koppel och den skulle inte dra i koppel och sedan fick man göra en inkallning. Det tar en stund när det är +10 hundar så dötiden blev lång för alla. Att bara stå/sitta stilla hela tiden bidrog till att Vilde gapade en del vilket även många av de andra hundarna gjorde. Jag föreslog att vi som bara väntade kunde gå till planen längre bort och träna men det var det ingen som hakade på så jag och Vilde tränade själva där istället för att bara vänta. Lite surt känns det när det jag och Vilde behöver öva på är att ha andra hundar runt oss och så blir det mest att hundar bara sitter och gapar. Sista halvtimmen var det en förbudsövning, gå över balansgrej, uppbindning med andra hundar,vi var med på det men jag valde att avstå från sista övningen för då hade Vildes hjärna börjat smälta. Sista övningen var att en hund i taget med ägare fick passera alla andra hundar som var stilla.
Jag förstår att det inte är helt lätt för personerna som håller i kursen för det är en jäkla blandning av hundar och olika mål för deltagarna. En del verkar mest vara där för lite social samvaro med andra människor och har mindre koll på egna hunden och verkar inte ha problem med att hunden gapar och stökar. Andra är där för träning och vill träna.
Det är givet att det blir konstig blandning när det bara finns en kurs under en termin men jag är ändå lite besviken. Jag hade räknat med mer träning och att jag och Vilde skulle göra framsteg. Nu är det tre gånger kvar och jag hoppas verkligen på riktigt träning.
Vilde idag
Det börjar bli riktigt olidligt med mygg här igen och att gå vid ån var inte ett bra beslut. Tråkigt nog så blir det nog mest att gå på vägen igen för det är iallafall lite mindre mygg där
Det enda kursen den här terminen på någon av de två klubbarna i närheten var en hund i hand kurs. Inte riktigt mitt förstahandsval när det gäller kurs, allmän lydnad känner jag att jag inte behöver så mycket tips för att få till. Efter mycket velande så anmälde jag Vilde ändå eftersom han behöver träna med andra hundar i närheten. Igår var det då dags för första tillfället, jag var trött och stressad och hoppades mest att det skulle bli inställt på grund av åska. Att träna hund när jag är trött och stressad blir aldrig bra.
Väl på plats visade det sig vara rätt många hundar. Några mindre som skällde mycket och några större som också lät. Det slutade med att jag större delen av tiden tränade Vilde på planen bredvid för jag tyckte det var för mycket stök. Pengarna för kursen känns lite bortkastade men jag hoppas att det blir bättre. Lite nyttigt för Vilde var det att ändå se så pass många hundar och han uppförde sig rätt bra ändå fast han också skällde en del. Bilresan dit och hem gick också bra så det tar jag med mig. Hade det funnits lämpliga hundar i närheten att promenera och träna med så hade jag dock aldrig betalat 900 kr för fem tillfällen på hund i hand.
Foto från idag
För några veckor sedan kom jag på att jag kunde slänga på Vilde en sele och se om han skulle tycka att det var kul att gå och dra lite på promenaden. Jag plockade fram Freyjas gamla sele som satt bra på Vilde någon månad tidigare bara för att inse att bandet runt magen/bröstkorgen(?) inte längre räckte runt. Inga problem tänkte jag och tog fram Lexus gamla sele och satte på Vilde den. Den passade runt bröstkorgen men var så stor i fronten att den hängde ner på hans framben. Det blev en promenad i halsband och koppel istället. Efter en tid började jag leta efter en sele på nätet till lagom pris,den ska användas till spårning och lite hobbydrag. En vanlig sele som sitter okej duger i min värld om man inte dragtränar ofta och seriöst. En del selar föll bort på priset och andra tyckte jag låg för tätt bakom frambenen. Valet föll på en Hunter Maldon sele för under 300 kr. Idag blev det premiär för den på en promenad.
Den är lite för stor i fronten men jag tror att han snart växer i den. Någon större lust att dra hade han inte men det kanske kommer. Tyvärr så börjar det igen bli olidligt med mygg, så som det är nu går det inte att vara i skogen och spåra. Jag hade sett fram emot att komma igång med spårning men när det känns som man blir uppäten av mygg så är det inte roligt
Positionen jobbar vi på. Jag gillar inte att lägga upp bilder/filmer på mig själv men det får jag jobba på. Det är nyttigt för mig att kunna se hur det ser ut och det är lättare att gå tillbaka och titta om filmerna ligger här. Det är inte många månader sedan som det var helt omöjligt att träna Vilde så jag är glad över att det går att träna igen. Han hörde inget jag sa under några månader och levde i en helt egen bubbla.
Det var lite varmt att promenera idag så jag beslutade mig för att gå till älven så Vilde kunde svalka av sig. Tanken jag hade var att han kunde dricka lite och möjligtvis svalka av tassarna. Det visade sig att det var många vattensamlingar i närheten av älven så jag slängde i en pinne jag hittade. Efter lite tvekan gick han i en bit.
Sedan slängde jag i en till pinne och det visade sig att vattenpölen var rätt djup. Vilde blev inte glad när han plötsligt inte bottnade. Han blev tvingad att ta några simtag till han kunde bottna.
Första simningen är avklarad och det blir intressant att se om Vilde kommer gå i vatten och simma frivilligt i framtiden
Jag har oftast med mig någon leksak i fickan när vi är ute på promenad. I dag var inget undantag och när vi hamnade på ett ställe var Vilde kan vara lös tänkte jag att han skulle få leta efter leksaken. Första gången lade jag ut den och gång nummer två kastade jag den. Jag lyckades pricka ett träd men tänkte att Vilde skulle lösa det ändå. Bara nyttigt att han lär sig att saker kan finnas lite högre upp, jag kommer att lyckas pricka träd fler gånger.
Det var kul att se hur han jobbade och när han fick vittring på leksaken gick svansen fortare. Han lyckades hitta den och lyckades även få ner den.
Han är allt rätt fin min lilla stök.
När det gäller träning så tycker jag att det går framåt men det skulle gå ännu bättre om jag tänkte till lite mer. Igår när jag tränade Vilde i trädgården kändes han ofokuserad och lite seg så jag lade ner träningen rätt fort när han var mer intresserad av en sädesärla än att träna. En stund senare kom jag på att den enda belöningen jag hade var hans vanliga torrfoder och ja det brukar han inte anstränga sig så mycket för. Fotgående och mer precisions övningar kan jag inte ha leksaker till för då blir han för slarvig.
I onsdags startade kennelklubbens öppna träning för säsongen och vi var där. Det som var positivt var att bilresan dit och hem gick bra och att det var många hundar. Vildes koncentration och fokus var långt ifrån på topp så det blev mer titta på allt istället för träning men det är nyttigt det också.
Hunden som inte ens vill bli blöt om en tass tyckte plötsligt att det var roligt att skutta lite i ån som svämmar över.
Vi har även spanat på älven som har vuxit rejält av vårfloden och Vilde har slitit i träd.
Idag var det dags för en ögonlysare att komma till Malung vilket brukar ske någon gång per år. Jag bokade tid till Vilde så fort jag fick vetskap om det. För någon timme sedan blev han ögonlyst och resultatet var samma som när han var valp nämligen UA. Han har tydligen väldigt fin synnerv vilket inte säger mig något men ögonlysaren sa att Vilde har fina ögon. Det innebär nu att Vilde är klar med nödvändiga hälsoundersökningar och allt har varit bra vilket glädjer mig
Att få Vilde att bli okej med att åka bil är ett pågående projekt. Nu har det blivit så pass varmt att det faktiskt går att åka någonstans och ta en promenad. En del snö finns det kvar på skuggiga platser men det är oftast plusgrader på dagen i alla fall. Igår blev det en biltur till Malung och en promenad där som omväxling. Några hundar såg vi inte till men Vilde hade mycket att titta på och nosa på så det var bra ändå. Han varken spydde eller dreglade ner sig så det var en bra resa dit och hem. Idag blev det en kort biltur till en skogsväg, så pass kort tur att jag normalt går dit men det är svårt att promenera så att det blir bilträning. Vilde fick springa av sig en stund och det var han glad för. Bilresan dit och hem gick bra och det känns som en seger varje gång han slipper må illa.
Hade jag lyckats sätta fokus på bilden när han hoppar så hade jag blivit lycklig men så blev det inte. Jag tycker att det är svårt att fota när jag har glasögon och att fota Vilde som flyger runt kors och tvärs är en utmaning. Någon dag ska jag lyckas få en bild på honom som jag är riktigt nöjd med.
så köpte jag den här.
Då var han liten och söt och nu är han stor söt och lite speciell. Det är otroligt skönt att han har vuxit ifrån att äta allt för det var otroligt jobbigt förra året. Han åt verkligen allt, gick vi på ängen så letade han konstant skit från kanadagäss och grågäss, när han var i trädgården så var han konstant på jakt efter något ätbart så det gällde att hela tiden ha ögonen på honom. Skulle han hitta något fantastiskt nu så skulle han antagligen äta upp det men han letar inte hela tiden efter saker att äta så det är stor skillnad. Vilde utvecklas hela tiden och allt blir bara bättre och bättre. Han tycker att det är roligt att träna och målet är att göra tävlings debut i år, gärna i flera grenar men det får framtiden utvisa
Nu är det som det brukar vara nämligen inte så lätt att gå längs med ån. Det är ett rätt trevligt tecken eftersom det innebär att snön är på väg bort. Vilde tyckte däremot inte att det var okej att vi inte kan gå varvid brukar, han vill inte bli blöt.
Idag kom det ett paket med saker till Vilde, nya leksaker och en ny apportbock. Apportbockarna jag har är lite klumpiga och rätt söndertuggade så en ny kändes vettigt att köpa. En smidig leksak att ha i fickan kändes också vettigt.
Jag har de senaste dagarna googlat lite efter filmer på collie både kh och lh som tränar/tävlar lydnad för att få lite inspiration. Det var inte många filmer jag hittade och det var ännu värre när det gäller fint fotgående/linförighet. I stort sett alla filmer med collie i linförighet/fotgående så håller inte hunden positionen, utstrålar noll koncentration, sätter sig galet snett och är ofta en halvmeter eller mer från föraren. Det gav mig inte så mycket inspiration utan fick mig mer att fundera på varför det ser ut så. Det måste finnas hundar som utför momentet mycket bättre men de lägger kanske inte upp filmer. Det verkar ologiskt om fotgående ska vara omöjligt att få till snyggt med collie.
När vi var ute på promenad tyckte jag plötsligt att Vilde rörde sig ojämnt. Första tanken var att något hade fastnat på en tass. Jag hade rätt i att något hade fastnat och det var väg beläggning på alla fyra tassar. Inte den bästa bilden men den syns lite klet och grus som fastnat i kletet.
Vägen fixade de i höstas och nu är den kletig igen. Jag undrar verkligen vad det är för jäkla skit de använder, inte håller skiten heller. Det är partier här och där på vägen var det är hål på någon cm.
Skiten går mer eller mindre inte heller att få bort från hund tassar. Olja hjälper lite men bra blir det inte och något starkt medel går det givetvis inte att använda på djur. Frågan är bara var sjutton jag ska promenera så länge vägen är kletig. Snösmältningen har kommit igång vilket gör att det snart inte går att gå längs ån, svämmar över. På ängen är det kanadagäss, tranor,skogsduvor,gräsänder,grågäss och lite annat. Jag vill helst inte störa dem plus att det är många partier som ligger under vatten
I helgen ägnade sig Vilde åt att välkomna tranor genom att skälla.
Snöfritt är det inte här än och det lär dröja innan vi får uppleva en värld utan snö men varje tecken på vår är så välkommet. Ett vårtecken är joggare, joggare är lite av en rödlistad art här så man ser dem inte så ofta. Vilde är väldigt nyfiken på dem och ser det som möjliga jaktbyten vilket är något vi övar på. Att inte jaga joggare alltså. Överlag så är det ganska mycket som Vilde vill jaga så att se saker som rör sig och inte jaga efter är ett projekt. Jag ser honom inte som en riktig jaktidiot för det var Toker och i jämförelse med honom har Vilde normal jaktlust. På sikt tror jag att han kommer lära sig lite mer självbehärskning så att första tanken inte är att springa efter när något rör sig. Vilde är en lätt hund, vi har bara lite saker att öva mer påDet har varit avverkning någon km bort längs en skogsväg så jag tänkte att det skulle vara ett bra ställe att promenera. Det är fortfarande så mycket snö att det inte går att promenera om det inte finns spår att gå i. Vi promenerade till skogsvägen och där fick Vilde vara lös. Det visade sig att skogsmaskinerna bara hade åkt ett par hundra meter på skogsvägen men jag tänkte att det ju bara var att pulsa lite så Vilde skulle få en okej promenad. Det tog inte en lång stund innan jag gav upp. Snön gick till knäna på mig och mina skor blev fyllda med snö. Vilde fick vara lös en stund i allafall och det får vara bra så.
Den senaste tiden har jag tragglat lite med fjärrdirigering. Jag och Vilde är fortfarande på nybörjarnivå men framstegen kommer. Min tanke från början var att träna in med låsta framben vilket vi även tränade med ett tag. Sedan insåg jag att låsta bakben passar honom bättre för skiftet sitt till ligg med låsta framben gör att Vildes rygg hamnar i ett konstigt läge/vinkel.
Så då började vi träna med låsta bakben istället och genast kom ett problem. Nämligen att Vilde hade extremt svårt för skiftet ligg till sitt. Det fungerade så länge som jag höll en godis ovanför honom men annars var det kört. Under träningen satt jag på golvet framför Vilde för att försöka få exakta rörelser och ha möjlighet att belöna fort. Eftersom det var helt omöjligt att få Vilde att sätta sig upp utan att förflytta sig så var lösningen att prova något annat. Jag provade att träna Vilde med mig ståendes istället och plötsligt hade inte Vilde några problem alls. Det är långt ifrån ett färdigt moment men det är så kul med framsteg. Stadga och träning på avstånd behövs innan jag kan säga att Vilde kan momentet.
I stort sett varje kväll blir det någon form av träning och det märks att Vilde tycker att det är kul. Fotgående har vi tagit en paus i för det finns inte någon plats att öva
Träningen inne fortlöper och jag längtar till barmark. Jag har börjat fundera på vilken brukshundklubb jag ska vara medlem i den här gången. För att göra mh måste jag vara medlem i någon klubb och det är därför jag funderar på medlemskap. Närmaste klubben har i mitt tycke tidigare bara varit ett klubb för inbördes beundran och det gör att jag inte är så pigg på att stödja den ekonomiskt plus att de inte har några mh. Den andra klubben är längre bort och jag ser det inte som troligt att jag kommer att ta mig dit för träning men jag stödjer hellre den klubben ekonomiskt. Lite osäker på om de har några mh där längre. Ska fundera vidare några dagar.
Någon lämplig kurs har jag ännu inte sett till i närområdet, inte så konstigt med tanke på att det mesta med hund är helt dött här så länge det finns snö.
Bilden är från imorse och då var det minus 13 och jag hoppades att skaren skulle hålla för mig. Det gick rätt bra men älgar hade knatat runt väldigt mycket så det var en utmaning att inte sjunka ner i deras spår.
Rubriken syftar på att jag har backat tillbaka så långt det går när det gäller fotgående. Vi har helt enkelt tragglat att bara sitta i rätt position och ha fokus på mig. Det har vi gjort i några dagar nu och det har blivit små framsteg. I början var det en stor utmaning för Vilde att bara sitta och ha fokus. Det är givetvis något jag borde ha lagt mer energi på från början, att vara efterklok är som sagt lätt.
Ett stort fel jag alltid gör i hundträning nu när jag ser tillbaka är att jag slarvat med grunden. Jag vill att det ska bli perfekt utan att ge hundarna de bästa förutsättningarna. Och det är klart att det inte blir perfekt när jag slarvat.
Vilde har kommit in i en period nu när det går bra att träna och han verkar tycka att det mesta är kul. Koncentrationen är inte alltid på topp men när det inte fungerar tar vi en paus
Jag börjar med en bild från idag. Solen visade sig och det var länge länge sedan. Det har mest varit regn och grått så lite sol gjorde min dag.
Det har gjort att jag nu har en hund på tretton månader som studsar och ser glad ut när han ser någon människa... Jag måste helt enkelt ta itu med det och köra på samma regel som jag hade för Toker. Mentalt så är inte Vilde lika stark som Toker var utan han kan bli osäker på folk som uppför sig udda så jag tror att det även skulle gagna honom att veta att jag fattar beslut om vem han får hälsa på. Rent krasst tror jag inte att det är lätt att hitta någon hund oavsett ras som är lika mentalt stark som Toker var och förhoppningsvis är det lika svårt att även hitta en hund med alla Tokers hälsoproblem.
Jag insåg att halsbandet Vilde har haft började bli lite för slitet. Inte så konstigt med tanke på att det köptes till Toker och sedan har de andra hundarna också haft det i perioder. Jag googlade lite och hittade ett halsband förra veckan för vettigt pris och praktiskt så jag beställde. Igår kom halsbandet, dagen innan Vildes 13 månaders dag fick han sitt första nya halsband.
Jag har lite dåligt samvete för att Vilde har fått för lite motion den senaste tiden men jag rår inte för vädret. Halsbandet kommer från Vildmannens drag om någon är nyfiken.
Efter ett par dagar med plusgrader så var det minus igen nu på morgonen. För ovanlighetens skull så blev jag glad. Plusgrader innebär nämligen att det inte går att gå någonstans var Vilde kan vara lös om man inte vill sjunka ner rätt ordentligt i varje steg. När Vilde bara har fått gå i koppel ett par dagar så är han inte så rolig att försöka promenera med. All överskottsenergi gör att han drar i koppel och är allmänt jobbig. Jag hade förhoppningen att skaren nu skulle vara så pass hård att den skulle bära min vikt och vi skulle kunna ta oss till platser som inte har gått att nå. Så bra var det inte. Efter att ha sjunkit ner till knäna ett par gånger gav jag upp och höll mig i skoterspår istället. Vilde kunde däremot röra sig mer fritt och det utnyttjade han. Jag såg att han åt på något ca 10 meter från skoterspåren bakom något träd. Att jag inte skulle kunna ta mig dit tillräckligt fort var jag säker på så det var bara att ropa på honom. Efter lite funderande så slutade han äta och kom till mig. Han får godkänt eftersom han ändå lyssnade hyfsat. Vad han åt på vet jag inte men gissar på tjäderskit för jag hörde att vi skrämde några tjädrar som var längre bort. Promenaden blev inte så lång som jag hade önskat men han kunde vara lite lös i alla fall.
Att jag ville röntga Vilde rätt fort efter hans ettårs dag visste jag tidigt. Jag visste att det inte skulle bli hos vår vanliga veterinär av den enkla anledningen att han inte längre vill göra skk röntgen. Anledningen till det är att han inte vill slita på sin röntgen för saker som inte är akuta. Vilket jag ser som väldigt rimligt för hans röntgen är nog 50-60 år gammal.
Jag ringde därför veterinären i Malung som är en filial till en klinik i Värmland. Men nej de röntgar inte för skk i Malung för de har inte personal till det. Lite underligt i mina ögon eftersom de gör andra röntgenundersökningar och det behövs knappast färre personer till det.
Jaha tänkte jag då och istället ringde jag Mjönäs djurklinik och fick en tid i onsdags. Att åka 10 mil enkel väg på extremt isiga vägar var inte så begåvat men vi tog oss dit och hem. Vilde hade inga problem med att följa med en främmande person medan vi fick vänta i väntrummet. Jag gillar inte att lämnas ifrån mig någon hund så men jag tror att personalen på Mjönäs hanterar alla djur bra eftersom ingen av våra hundar har lidit av det.
Nu på morgonen hade jag fått röntgen certifikatet på mail från skk och det blev bästa möjliga resultat A på höfter och 0 på armbågar!
Bild från promenad i morse
Syns rätt bra hur isigt det är
Nu låter det nog som om vi fick en massa hundmöten men så var det inte. Ett hundmöte på fredagen, ett på lördagen och ett på söndagen. För att bo här så är det mycket och mest glädjande var att de tre hundarna vi mötte uppförde sig perfekt. Vilde uppförde sig inte lika perfekt i alla hundmöten men helt okej. Han skällde lite på en av hundarna men i det fallet tror jag att det kommer sig av att hunden hade solglasögon. Inte en knäpp ägare utan en hund med känsliga ögon för sol.
Idag märkte jag att Vilde verkligen behövde få springa av sig så det var bara att knata ut i skogen och följa skoterspår.
Om det inte framkommer av bilderna så kan jag berätta att han var väldigt glad över att få springa runt som en galning
Idag var det en dag igen när Vilde hade otroligt mycket energi så jag visste att han behövde få springa av sig. Jag anade att det skulle bli en lite jobbig promenad på grund av snön och det i kombination med att det snöade gjorde att kameran fick stanna hemma. Vilde tyckte att det var underbart att få springa och han ägnade sig åt att hoppa rätt upp i luften för att fånga snöflingor. Inte ett beteende jag uppmuntrar men eftersom det är rätt harmlöst så stoppar jag inte honom varje gång.
Lite underligt men jag det är ju en collie jag har. Att göra lite underliga saker har alla mina collie gjort. Vi såg varken till några djur eller människor. Att se en människa var vi gick hade varit väldigt oväntat men någon gång sker det kanske. Att komma ut på myrar på vintern är alltid lite magiskt.