Efter ett par dagar med plusgrader så var det minus igen nu på morgonen. För ovanlighetens skull så blev jag glad. Plusgrader innebär nämligen att det inte går att gå någonstans var Vilde kan vara lös om man inte vill sjunka ner rätt ordentligt i varje steg. När Vilde bara har fått gå i koppel ett par dagar så är han inte så rolig att försöka promenera med. All överskottsenergi gör att han drar i koppel och är allmänt jobbig. Jag hade förhoppningen att skaren nu skulle vara så pass hård att den skulle bära min vikt och vi skulle kunna ta oss till platser som inte har gått att nå. Så bra var det inte. Efter att ha sjunkit ner till knäna ett par gånger gav jag upp och höll mig i skoterspår istället. Vilde kunde däremot röra sig mer fritt och det utnyttjade han. Jag såg att han åt på något ca 10 meter från skoterspåren bakom något träd. Att jag inte skulle kunna ta mig dit tillräckligt fort var jag säker på så det var bara att ropa på honom. Efter lite funderande så slutade han äta och kom till mig. Han får godkänt eftersom han ändå lyssnade hyfsat. Vad han åt på vet jag inte men gissar på tjäderskit för jag hörde att vi skrämde några tjädrar som var längre bort. Promenaden blev inte så lång som jag hade önskat men han kunde vara lite lös i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar