När man blir så där lagom glad

Även idag bar det av till älgpass. Inte så överdrivet spännande men nödvändigt och lite motion skadar inte. Älgpasset låg en bit in i skogen så vi började knata och jag konstaterade att det var en hel del dypölar runt om. Sen tog det inte lång stund innan min sambo frågade om jag ville se min hund. Jag tänkte att han nog bara var lite skitig på benen. Så var det inte riktigt

Så här såg han ut när vi hade tagit oss ut till vägen igen och då hade sörjan börjat torka.
Redan innan vi åkte hemifrån hade jag beslutat att Lexus skulle få ett spår. Efter en del velande beslutade jag att han fick frispåra. Tanken att sätta på honom en sele när han var så skitig tilltalade mig inte. Spåret fick ligga runt 50 min och var ca 200m med en vinkel.

Han jobbade fint och när jag kom för långt efter väntade han in mig. Han hade inga problem att komma fram till spårslutet och sin leksak.

Det blev inga spår åt Freyja eller Yana idag utan de fick annan aktivering.
Efter att vi hade kommit hem fick jag ägna en bra stund åt att försöka tvätta rent Lexus och det var inte det lättaste. Nu är det slut på hundschampo i huset så det blir det till att komma ihåg att köpa

Tre hundar tre spår

På fm så gav sig sambon och Freyja iväg för att gå ett viltspårprov. Resultatet blev ytterligare ett första pris så nu fattas det bara ett första pris.

Freyja är absolut ett bevis på att det tar lite längre tid ibland för en hund att mogna och det gör inte att hunden är sämre på något sätt.
På em så kände jag att det var dags för Lexus och Yana att få lite aktivering så jag beslutade att de skulle få varsitt personspår. Yana spårar det som man sätter henne på så det har aldrig varit något problem att växla mellan person och viltspår. Medan spåren fick ligga till sig promenerade vi i regnet.

Yana och Lexus

Spåren fick ligga i cirka en timme och sen blev det Lexus som fick spåra först.

Det verkar helt klart som om han har fattat vad spår går ut på nu. Hans spår var runt 200m med två vinklar och en leksak och en spårapport i spåret. Spårapporten stannade han och luktade på och det är jag nöjd med i det här läget. Och sen fortsatte han att spåra. När vi kom till leksaken blev det dock lite värre.

Han blev glad över att hitta en leksak och lekte mer än gärna men sen blev det svårt att få honom att fortsätta spåra. Helt klart en miss från min sida och nästa spår blir det enbart en leksak som slut. Han är duktig den lilla hunden och jag är nöjd med hans spårarbete idag.
Sen var det då dags för Yanas spår.

Det var ett spår med många serpentiner,vinklar och träd som jag hade klappat på. Yana spårade som jag hade räknat med. Inga problem för henne med andra ord.

Att hitta en burk med lite godis vid spårslutet var en glad överraskning för Yana.
Nu är det tre hundar som ligger och vilar och verkar nöjda med dagen

Rätt val

Igår var det öppenträning på kennelklubben och vi var där. Att hoppa av vardagslydnadskursen och åka på öppenträning var utan tvekan rätt val. Nu kan jag träna precis som jag vill och belöna med hur mycket godis som helst utan att någon tittar skeptiskt på mig. Träningen med Lexus ligger fortfarande på en låg nivå. Jag riktar in mig på att han ska ha fokus på mig och lyssna på enkla kommandon och det går bra.

Utsikten strax innan klubben

Yana och Freyja fick också träning. Gladast var nog Yana över att få jobba lite med husse. Lexus och Freyja fick prova på att ta sig genom agilitytunnlar och över ett lågt balanshinder. Lexus hade en förmåga att missa att han hade bakben när han skulle ta sig över balanshindret så det blir till att träna mer på att han ska ha koll på hela kroppen. Det var inte så många andra där på träningen men så länge som man inte är ensam så blir det träning med störning i alla fall.
Vi fick även veta att det fanns ett par platser kvar på ett mh så vi såg till att Freyja får en plats på det. Det ska bli mycket intressant att se hur Freyja tar sig genom ett mh, hon har attityd men jag tror inte att hon är så tuff som hon gärna ger sken av.

Spår och ursäkter

Nu var det ett tag sedan som Lexus fick gå något spår så idag kändes som en utmärkt dag för det. Det blev ett kort spår (60-70m) med en vinkel och liggtiden blev bara runt 20 min.

Det började med att jag försökte lura Lexus var spåret startade men han envisades med att dra mot var spåret i verkligheten startade. Nu var det inte så att jag försökte lura honom med flit utan jag märkte aldrig upp spårstarten. Så går det när man lägger ett spår och sen plockar blåbär och vimsar runt.

Jag provade idag att lägga en spårapport i spåret och det gick som jag hade räknat med, han noterade den inte. När jag bromsade honom så hittade han apporten efter en liten stund och tog upp den och Lexus fick en godis i utbyte. Han hade inga problem att ta upp spåret på nytt efter det vilket kändes väldigt positivt.

Stundtals hade han på tok för hög nos men det förvånar mig inte med tanke på att liggtiden på spåret blev så kort. Det känns helt klart som om Lexus nu vet vad han ska göra så nu är det bara att se till att han får träna så pass mycket att han utvecklas till en duktig spårhund.

Freyja

Yana

Nu blev det inga spår lagda varken till Freyja eller Yana. Och jag har fantastiskt många ursäkter till det och här kommer de ingen hade tagit upp blod och klövar, det regnade, jag var slö, freyja ska ändå gå spårprov om några dagar, det var nog alla anledningar. Det lutar åt att jag lägger spår åt dem imorgon istället för alla tre vill arbeta och ska få göra det

Intressant

Idag var det första gången på en vardagslydnadskurs. Vi hade anmält både Freyja och Lexus och jag anade att det skulle vara en intressant kurs och jag hade helt rätt. Frågan nu är om jag kommer att bli svartlistad på alla kommande kurser. Det skulle inte bero på Lexus om så var fallet utan på att jag har lite svårt att vara tyst. Jag och kursledaren hade inte riktigt samma tänk kan man säga. Vi fick idag lära oss att man måste passa sig så att hunden inte tar över och att stryphalsband är det bästa halsbandet. Sen måste jag även säga att kursledaren gör arbetet helt ideellt och alla som jobbar gratis på klubbar förtjänar uppskattning. För vår del lutar det dock åt att vi inte kommer att fortsätta på kursen utan det blir nog bara öppenträning i fortsättningen.

Här får man jobba för maten

Lexus äter ca 5 dl torrfoder per dag och tre dl serveras i matskål och två dl har jag som belöning. För mig så är det ett bra sätt för det ger mig möjligheten att belöna mycket och se allt bra som han gör.

Det blir många belöningar på en dag för spontan ögonkontakt. Sen försöker jag även ha korta träningspass där vi tränar på något. En del saker tränar jag för att jag räknar med att vi kommer att ha nytta av det i tävling och annat tränas bara för att det är roligt.

Jag har börjat träna lite att Lexus ska hålla i leksak/apport till han får ett loss kommando. Han har en förmåga att släppa leksaker rätt fort när han har kommit fram till mig så det tänkte jag jobba bort. Får jag bort det redan nu så har jag mycket gratis sen när vi börjar träna in en tävlingsmässig apportering.
Lite har vi även börjat träna på lydnads/bruks hindret. Innan någon nu funderar på hur det är ställt i mitt huvud som tränar en 4 mån valp på det så handlar träningen om att han ska förstå att det är mellan kanterna på hindret han ska. Det finns ingen fast planka på vårt hinder så lägsta möjliga höjd är höjden på metallramen och den är 2-3 cm.

Sen blir det givetvis mycket lek, både som belöning och lek bara för att det är kul.
Målsättningen som jag har är att vi ska ha tävlat lydnad och/eller bruks innan Lexus fyller 2 år. Och om vi inte hinner det så gör det inget. Det kommer alltid att finnas människor som börjar tävla tidigare med sina hundar men det stressar mig inte. En del av dem är bättre på att träna hund än vad jag är och en del faller för stressen och tävlar med hundar som inte är redo.

I helgen hade jag tänkt se hur nosen fungerar. Det är på tiden att prova ett riktigt kort spår med andra ord. Det kommer även att bli lite spår för bayrarna om vi inte regnar bort. Att lägga spår var det är mycket vitmossa är ingen höjdare när det har regnat eller regnar. Vitmossa blir som såpa
Freyja tyckte att hon hade varit duktig igår och duktiga hundar ska givetvis belönas. Och om ingen tvåbent ger en en belöning så får man fixa det själv. Belöningen som Freyja tyckte att hon var värd var en stor bit sockerkaka. Någon gång borde jag lära mig att allt ätbart ska förvaras säkert från bayrare

Träning pågår

Det finns ett par saker som alla hundar behöver lära sig och Falkor är inget undantag.

Att vara söt är något som alla hundvalpar redan kan så det har jag inte jobbat på.

Vad som är lämpligt att tugga på är en sak som vi jobbar på. Att hugga matte i byxbenen är inte okej även om man är liten.

Att tugga på människor kan vara okej ibland men oftast inte önskvärt.

Att tugga,slita och dra i leksaker är däremot utmärkt.

Igår lekte Falkor och Freyja lite i köket och Freyja förvånade mig med att vara riktigt försiktig.
Enda "problemet" än så länge är att jag blir så jäkla trött på dagarna när jag inte får sova på nätterna så min tankeverksamhet är inte den bästa.

Trädgården börjar tina fram

Bästa sättet att fira det är givetvis med lite hundträning.  En gång i tiden så lovade jag sambon att inte träna Freyja i onödiga saker och det löftet håller jag rätt bra. Dagens träning bestod av stadgaträning och att försöka få Freyja att återvända med leksak.

Att sitta kvar medan jag leker med en leksak är en utmaning för Freyja. Att ställa en skål en bit bort med en godisbit i är inte någon större utmaning.

Om man är en bayrare och blir lite missnöjd eller fundersam så har man en bit av kinden i munnen. Här trodde jag inte att hon skulle sitta kvar men den lilla förvånar mig ibland.

Alla leksaker måste dö och att lämna över en leksak till matte kräver mycket övertalning.

Efter att ha försökt få Freyja att återvända till mig med leksaken beslutade jag mig för att prova ett nytt sätt. Hon fick helt enkelt ha koppel på sig när vi lekte och sen halade jag mer eller mindre in henne. Byteshandel,springa från henne och liknande sätt är helt verkningslösa så nu kommer jag att prova med koppel ett tag och se om det fungerar bättre.
Det blev en kortare promenad i skogen och jag kunde konstatera att jag gjorde rätt som lämnade kameran hemma. Jag anade att det skulle vara rätt halt och jag hade helt rätt, jag var ytterst nära att göra en vurpa på bron och det hade känts lite jobbigt om jag hade trillat ner i ån. När jag funderade på om jag skulle ta med mig kameran eller inte så resonerade jag som så att om jag ramlar och bryter en arm så skulle det vara lite drygt men att gå till läkare kostar inte så mycket. Om jag däremot skulle ramla och mosa kameran skulle det bli dyrt att lämna in den på lagning.

Spår

Nu börjar jag tröttna ordentligt på efterjakten på älg. Om jägarna skulle kunna hålla sig ett område under en dag så skulle det inte störa mig. Vi hade tänkt lägga spår idag och att gissa var de inte tänkte jaga var en utmaning. Vi löste det på enklaste sätt och lade spår efter att jakten för dagen var över. Nu blev det lite för kort liggtid för mörkret kommer tidigt nu. Freyja spårade på duktigt och något annat hade vi inte räknat med. Det var ett spår på runt 300m och 6-7 vinklar

Lite träning blir det

Det är först nu som jag börjar få tillbaka lusten att träna någon hund. Saknaden efter Toker är fortfarande stor men det gör inte riktigt lika ont längre.


Yana är en tacksam hund att träna för hon blir så glad bara hon ser att jag lägger lite torrfoder i fickan. Det enda som är lite svårt med henne är att hon gärna går runt och nosar när man tränar något moment när hon ska vara en bit ifrån. Att kasta en bit godis/torrfoder som belöning är inte helt lämpligt för då tror hon att det finns flera bitar på gräsmattan. Nu känns det ganska logiskt med tanke på att hon är en bayersk viltspårhund och hennes arbetslust uppväger det problemet. Idag har vi roat oss med att träna lite på rutan,hoppet i klass 2 och lite apportering med metallen.

Trevlig söndag inte lika trevlig måndag

Igår blev det en dag med hundträning och en hel del pratande. Vi mötte Åsa och Kent på malungs bk och vi och en av deras valpköpare fick se momenten i lydnaden i appellen. Jag hade inte så stor koll på hur momenten ser ut så det var nyttigt och kul att se Kent och Yuffie. Sen tränade vi ett tag och dagen avslutades hemma hos oss. Det är skönt att kunna resonera och prata igenom saker med vettiga människor.
Freyja och Rumba fick leka en stund och Freyjas känslor för Rumba är lite dubbla. Hon tycker att Rumba är rolig men även lite läskig. Att Freyja tycker att Rumba är lite läskig beror nog på att Rumba är lika vild som Freyja och det är hon inte van vid.

Den här dagen började inte så muntert. Jag släppte ut Toker och Freyja i trädgården en stund, Yana ser ingen mening med att kliva upp innan hon får frukost. När jag och hundarna hade tagit oss in igen så satte jag på kaffe och plockade fram frukost. När jag och sambon hade satt oss vid bordet så slocknade lampan och radion dog. Tur i oturen var att kaffebryggaren hade hunnit brygga så mycket kaffe att det räckte till varsin kopp. En morgon utan ett par koppar kaffe blir inte en bra morgon för mig. För en stund sedan kom strömmen tillbaka och nu hoppas jag att det inte blir några fler avbrott på länge.

Budget target stick

Sist som vi tränade med Åsa och Kent så hade de med sig en pekpenna som de använde som en target stick. Jag hade tidigare funderat på att köpa en target stick men jag tycker att alla som jag har sett har kostat onödigt mycket. Igår var sambon inne i den lokala bokhandeln och otippat nog så hade de faktiskt pekpennor till vettiga priser. Runt 50kr fick han betala och det känns som ett vettigt pris

Väst

Igår fick jag ett sms om att västen jag beställde från ITAB fanns att hämta på ICA. Idag blev det då en tripp in till Malung för att hämta paketet. Jag är helt klart nöjd med mitt köp och den kommer att fungera bra som en hundträningsväst. Den har ett par innerfickor vilket känns väldigt smidigt så att jag slipper riskera att slänga iväg min mobil som belöning. Jag har en förmåga att alltid glömma i vilken ficka som jag har lagt leksaker. Det finns många fickor på västen och fickan på ryggen är lätt att komma åt. Det enda negativa som jag kan säga om den är att den är lite stel men jag utgår från att västen kommer att bli smidigare med tiden. Här kommer lite bilder på hur västen ser ut. Eftersom jag hatar att vara med på bild så föredrar jag att visa bilder som jag är halshuggen på.

Som synes så är det en rak modell på västen och den är rätt lång(jag är 180).

Inkallning med godis som belöning och en annan belöning

Nu har jag gnällt en del om Tokers tempo i olika moment så jag tänkte ta och visa en video om hur det ser ut. Han vet inte på förhand om han kommer att bli belönad med godis,leksak eller lek med mig.

Som det går att se är hans fokus inte den bästa och tempot lämnar mycket att önska.

I den här videon vet han att belöningen är att leka med en älgklöv.

Jag är glad att jag har en belöning som gör att han håller ett bra tempo. Problemet är bara att det inte riktigt känns som om jag kan belöna med en älgklöv när jag tränar på någon klubb. Inte heller är det direkt någon belöning som det går att trycka ner i fickan.

Börjar allt bli lite tävlingssugen

Det svåra är om jag ska låta hjärnan eller hjärtat fatta beslut. Logiken som jag besitter säger åt mig att inte anmäla till någon tävling men samtidigt skulle det vara kul att se hur det skulle gå. Toker kan momenten i klass 1 det är inte problemet. Problemet är att veta om han har lust att utföra dem eller inte. Dåliga resultat på hunddata stör mig inte längre. Vill någon stämpla Toker som en dålig hund för det så är det fritt fram.
Jag tycker att vi börjar hitta tillbaka igen till träningsglädjen men det är en bit kvar än. Men det känns nästan som om det krävs en tävling för att riktigt veta hur vi ligger till

Spårträningen fortsätter

Eftersom lydnadsträningen med Toker ligger nere så ägnar vi oss åt annat istället. Vi satsar på att få igång Freyja ordentligt när det kommer till spårning och jag passar på att även lägga spår åt Toker när vi ändå är ute. Toker fick ett personspår med två-tre vinklar och tre spårapporter och Freyja fick ett spår med blod och älgklöv och en vinkel. Toker spårar mer och mer med nosen ordentligt lågt och idag tog han två av spårapporterna. När jag började träna in spårapporterna ville jag att han skulle apportera dem och sen ändrade jag mig och ville ha en sittmarkering. Nu kan jag konstatera att han inte är helt säker på vad det är han ska göra men så blir det när han har en matte som virrar till det.

Budget spårsnitsel som fungerar lika bra som dyra. Jag använder mig av olika färger på snitslarna för att visa olika saker. Vinkel, raksträcka och spårslut har olika färger. Anledningen till det är att minnet inte är det bästa så det blir lättare att se om hunden vinklar vid vinkeln när jag lätt kan se på färgen på snitseln att det är en vinkel.

För Freyja gick det bra. Roligast är det nästan att se hur fort hon utvecklas. Eftersom en del hundar har svårt för spår som går på tydliga stigar och sen vinklar av kunde jag inte låta bli att lägga spåret åt Freyja så. Hon knatade på fint och spårade på stigen och när hon kom till vinkeln fortsatte hon bara rakt fram på stigen några meter och sen gick det att se att hon funderade på var spåret hade tagit vägen. Hon löste det hela genom att påbörja en liten ringning och då var hon tillbaka på spåret igen. Och sen var det raka vägen till klöven. Det är helt klart skillnad på att träna en hund som har spårning i generna och en som inte har det.

Helgen

Planen för helgen var att åka till Mora för lite träning och handla. Det blev inte Mora utan det blev Falun och ingen hundträning. Vi såg två annonser på blocket på beg hundburar i Falun så vi beslutade att åka dit och titta på dem. Den första hundburen var någon cm för stor för att gå in i bilen men bur nummer två gick in med lite våld. Så nu har vi en dubbelbur vilket känns skönt. Igår fick Freyja och Yana varsitt spår med blod och klöv och båda löste spåren utan några problem. Toker fick göra ett hobbyuppletande som inte gick så bra, han markerade två föremål fint men sen tröttnade han.

Bra och dålig träning

Vi trotsade regnet och tog oss till kennelklubben för lite träning igår. Toker kändes väldigt seg men jag kämpade på. Försökte få igång honom med lite lek men nej han var inte alls på humör att göra något. Vår träning var inte mycket att jubla över, det blev aldrig någon fart på honom oavsett vad jag gjorde. Yana var inte så road av regnet men enligt sambon gick det bra för dem. Freyja fick följa med in i klubbstugan för lite socialisering och blev klappad på av alla och trivdes utmärkt med det. Människor verkar falla för de långa öronen och de bedjande ögonen som bayrare har

Livet rullar på

Freyja växer och väger nu mer än 10kg. Jag var lite nyfiken på hur hon skulle reagera på en vildsvinsklöv så jag plockade upp en ur frysen. När Yana fick känna doften av en vildsvinsklöv för första gången var hon först lite skeptisk. Hos Freyja fanns det ingen tvekan utan hon högg den på en gång och uppvisar om möjligt mer byteslust för den än för älgklövar. Den kliar absolut i mina fingrar att börja träna in lite lydnadsmoment med Freyja men jag har lovat sambon att låta bli. Jag tränar henne lite i vardagslydnad, stadga och sen vill jag att hon ska ha ett ordentligt loss kommando. För mig spelar det ingen roll om hon har en kotte eller en klöv, säger jag loss är det det som gäller. Utöver det så försöker vi se till att hon får uppleva olika miljöer och olika människor och hon tar allt med fattning.

Nu har lusten att träna Toker börjat dyka upp på nytt och det känns riktigt trevligt. På någon tävling kommer vi att stå överst på en prispall och lyckas vi inte med det poängmässigt så får jag ta och knuffa ner den som står överst.

Skriker som döende möss

Igår var det dags för träning på malungs kennelklubb igen. Jag och Toker ägnade oss till stor del åt passivitets träning, det går bättre och bättre. Det var ovanligt många som tränade igår så jag hade en del att titta på. Alltid intressant att se hur olika människor tränar och vilka skillnader det är mellan folk. En del skriker kommandon till hundarna med så höga röster att det mest låter som någon mus som håller på och dör och andra säger kommandon med lugna röster. Det är en man som rätt ofta brukar vara och träna på klubben och jag brukar alltid titta lite extra på honom och hans hund. Han tillhör kategorin som ger kommandon med en lugn och tydlig röst och hunden lyssnar och jobbar på med bra fart och koncentration. Ett roligt ekipage att studera helt enkelt. Den andra kategorin av människor får mig mest att fundera på om hundarna är döva.