Spårträningen fortsätter

Eftersom lydnadsträningen med Toker ligger nere så ägnar vi oss åt annat istället. Vi satsar på att få igång Freyja ordentligt när det kommer till spårning och jag passar på att även lägga spår åt Toker när vi ändå är ute. Toker fick ett personspår med två-tre vinklar och tre spårapporter och Freyja fick ett spår med blod och älgklöv och en vinkel. Toker spårar mer och mer med nosen ordentligt lågt och idag tog han två av spårapporterna. När jag började träna in spårapporterna ville jag att han skulle apportera dem och sen ändrade jag mig och ville ha en sittmarkering. Nu kan jag konstatera att han inte är helt säker på vad det är han ska göra men så blir det när han har en matte som virrar till det.

Budget spårsnitsel som fungerar lika bra som dyra. Jag använder mig av olika färger på snitslarna för att visa olika saker. Vinkel, raksträcka och spårslut har olika färger. Anledningen till det är att minnet inte är det bästa så det blir lättare att se om hunden vinklar vid vinkeln när jag lätt kan se på färgen på snitseln att det är en vinkel.

För Freyja gick det bra. Roligast är det nästan att se hur fort hon utvecklas. Eftersom en del hundar har svårt för spår som går på tydliga stigar och sen vinklar av kunde jag inte låta bli att lägga spåret åt Freyja så. Hon knatade på fint och spårade på stigen och när hon kom till vinkeln fortsatte hon bara rakt fram på stigen några meter och sen gick det att se att hon funderade på var spåret hade tagit vägen. Hon löste det hela genom att påbörja en liten ringning och då var hon tillbaka på spåret igen. Och sen var det raka vägen till klöven. Det är helt klart skillnad på att träna en hund som har spårning i generna och en som inte har det.