Trädgården börjar tina fram

Bästa sättet att fira det är givetvis med lite hundträning.  En gång i tiden så lovade jag sambon att inte träna Freyja i onödiga saker och det löftet håller jag rätt bra. Dagens träning bestod av stadgaträning och att försöka få Freyja att återvända med leksak.

Att sitta kvar medan jag leker med en leksak är en utmaning för Freyja. Att ställa en skål en bit bort med en godisbit i är inte någon större utmaning.

Om man är en bayrare och blir lite missnöjd eller fundersam så har man en bit av kinden i munnen. Här trodde jag inte att hon skulle sitta kvar men den lilla förvånar mig ibland.

Alla leksaker måste dö och att lämna över en leksak till matte kräver mycket övertalning.

Efter att ha försökt få Freyja att återvända till mig med leksaken beslutade jag mig för att prova ett nytt sätt. Hon fick helt enkelt ha koppel på sig när vi lekte och sen halade jag mer eller mindre in henne. Byteshandel,springa från henne och liknande sätt är helt verkningslösa så nu kommer jag att prova med koppel ett tag och se om det fungerar bättre.
Det blev en kortare promenad i skogen och jag kunde konstatera att jag gjorde rätt som lämnade kameran hemma. Jag anade att det skulle vara rätt halt och jag hade helt rätt, jag var ytterst nära att göra en vurpa på bron och det hade känts lite jobbigt om jag hade trillat ner i ån. När jag funderade på om jag skulle ta med mig kameran eller inte så resonerade jag som så att om jag ramlar och bryter en arm så skulle det vara lite drygt men att gå till läkare kostar inte så mycket. Om jag däremot skulle ramla och mosa kameran skulle det bli dyrt att lämna in den på lagning.