tisdag 15 februari 2011

Hur underligt är det att ha kvar askan från en avliden hund?

När jag avlivade min förra hund så valde jag att kremera honom separat så att jag skulle få askan. Tanken med det var att begrava trälådan med askan i i trädgården. Nu har det gått över två år och askan har fortfarande inte hamnat i jorden. Det börjar kännas som om det är något att ta itu med i år när det går att gräva men ändå är det något som jag drar mig för. Om inte risken att åka fast för brott mot griftefriden skulle vara stor så skulle jag nog göra som min syster föreslog nämligen att begrava askan av Leo i vår familjegrav. Det kommer att dröja många månader innan det går att gräva så jag har tid att fundera.

Svaret är ja, jag är precis lika underlig i verkliga livet som i den här bloggen

3 kommentarer:

  1. Vad ska du säga om oss då?

    Astra, som gick bort i april 2009, står, ja hennes urna, på det jag kallar apoteksdisken. Det har snart gått två år. Först var det i väntan på syster Khela så nu står det två urnor där. Vi får se om det blir någon nedgrävning i sommar. Vet inte riktigt var vi ska göra det...

    Du är inte så underlig med andra ord :D Eller så finns det fler som är lika underliga???

    SvaraRadera
  2. Härligt att höra att jag inte är ensam. Så länge som man inte har askan av någon anhörig i sitt hem så är det kanske lugnt? =)

    Det som stör mig lite är att jag kommer att tänka på när jag jobbade i en butik. En som hade en butik i närheten kom in en dag för att visa upp en fin vas som hade han köpt när han var på semester i Grekland. Jag och den jag jobbade med tyckte båda att det var en fin vas. Då berättade han att han skulle ha askan av sin katt i den och eftersom vasen var så bra formad så gick det att sätta kattens halsband rund den. I det ögonblicket lovade jag mig själv att jag aldrig skulle göra något sånt och nu har jag askan av min hund i en låda...

    SvaraRadera
  3. Jag har också en träurna med aska kvar efter vår Chon som vi tog ner för bra precis två år sedan nu i februari. Här var tanken att vi skulle åka upp till fjälls och sprida henne för vinden. Dock är hon kvar här i vår bokhylla. Till sommaren så ska vi väl komma till skott iaf.

    SvaraRadera