Fototriss-Himmel

Igår tittade jag in på fototriss och såg att temat var himmel. Vädret igår gjorde inte att jag hade någon lust att gå ut och fota. I dag var det däremot lite bättre så kameran fick följa med ut och här är min tolkning på temat.

När jag promenerade runt så hörde jag en hackspett så givetvis fick den vara med på en bild.

Tack vare eller på grund av ett kalhygge så går det att se en bra bit bort.

Så länge som molnen inte dränker mig i regn så har jag inget emot dem.

4 min

Jag har försökt bli lite mer strukturerad i träningen med Lexus och det har gått hyfsat. En hjälp för mig har varit att begränsa träningspassen till 4 min. Jag sätter larm på mobilen så jag missar inte när tiden är ute. Vi är kvar på basnivå och på 4 min hinner man med en hel del repetitioner. Framförallt så gör det att vi tränar en sak under ett pass och det har fått mig att inse att jag ofta rör till det för hunden jag tränar med genom att blanda mycket saker innan de är redo för det.

Även om jag ibland tycker att det är tråkigt att jag inte har kommit längre med Lexus så skulle jag inte göra något annorlunda om jag fick en ny chans. Jag beslutade mig för att fokusera på att vi skulle ha roligt ihop och få till en hyfsad vardagslydnad i första hand och ta allt som har med tävling att göra sen och det är precis det jag gör.

Så var titeln på plats

Och fler titlar lär det bli med tiden

Förr var det mer stil

Jag har en förkärlek för äldre saker med charm. Nu är det kanske inte så många som blir glada över att få se en gammal likvagn men det blir jag.

Tänk vilken upplevelse det måste ha varit att få se den här vagnen rulla fram. Nu väljer jag dock att bortse från att dagarna när vagnen rullade knappast var muntra dagar.

Det var en hel del detaljer som fångade mitt öga.

Dekoration på sidan av vagnen.

Ett kors framför var den avlidna skulle ligga.

Kuskbocken.

Baksidan.

Jag kan inte låta bli att bli lite sorgsen när jag ser äldre föremål som bara står och förfaller och det gäller allt från timmerhus till i det här fallet en likvagn. De är inte bara föremål utan en länk till en svunnen tid och om ingen vårdar dem kommer de snart bara vara ett minne

Provat något nytt

Idag var det dags för mig och sambon att göra en insats på kennelklubben.

Vi har ägnat oss åt att klippa gräset på klubben.

Det var första gången som jag klippte med en åkgräsklippare så det var en ny upplevelse. Nu blev det så att sambon fick klippa det mesta för gasen var inte snäll mot min fot.

Det känns bra att ha gjort något för klubben i vilket fall som helst.

Efter, innan, under

När regnet tog en paus skyndade jag mig ut med förhoppningen att vi skulle hinna med en promenad innan regnet på nytt skulle börja falla.

Lingonen påminde mig om att jag inte på långa vägar har lyckats plocka mängden som jag hade tänkt mig. Lite motigt känns det att acceptera att dygnet har 24 timmar och tiden räcker inte till att plocka lingon några timmar per dag.

Att regnet var på väg gick det inte att blunda för. Lite naivt intalade jag mig att jag skulle hinna hem om jag tog skogsvägen.

Det var inte många meter som jag hann innan himlen öppnade sig. Så länge som jag bor här kommer jag aldrig att vilja ha en kamera som inte är vädertätad.

Schampo med grönlera?

Är det jag eller tillverkarna som har missat något? Varför skulle jag köpa ett hundschampo med lera i? Jag använder schampo för att få bort lera. Det börjar kännas som ett omöjligt uppdrag att hitta någon webbutik som har hundschampo,fällar,koppel och halsband till ett vettigt pris. Jag tänker inte köpa något schampo som kostar mer per ml än vodka för det finner jag fullständigt orimligt. Jag skiter fullständigt i om man ska spä ut schampot, ett pris på runt 100kr för 200ml är ett skämt. Inte vågar jag vänta så länge till med att köpa schampo heller för Lexus är ruskigt snabb på att kasta sig ner och rulla sig i allt han hittar

Att bromsa sig själv

Igår på eftermiddagen så hade svullnaden under mitt öga gått ner så pass mycket att jag kände att det gick att åka på träningen på kennelklubben. En sak som Malungs kennelklubb har gemensamt med Mora brukshundklubb är att man alltid känner sig välkommen. Igår var inget undantag och jag tog även chansen att klappa på det ulligaste som jag någonsin klappat på nämligen en pomeranian valp. Det lutar nog åt att kameran får följa med på någon träning.

 Lite stressad kan jag ibland känna mig när jag tittar på många av de andra ekipagen. Lexus är snart 7 månader och kan inte på långa vägar vad Toker kunde i den här åldern. När såna tankar dyker upp i mitt huvud får jag påminna mig om att jag aldrig har haft som mål att tävla med Lexus i en så ung ålder som möjligt. Mitt mål är att vi ska ha hunnit tävla en gång innan han fyller 2 år och vi har lång tid kvar på oss att träna. Igår kunde han hålla fokus på mig fast det var en del andra hundar och en del som tränade agility och han behöver inte klara mer än. Vi har många år på oss att plocka titlar.

Dagens promenad gick i ett ovanligt lugnt tempo och när man tar det lugnt ser man allt med nya ögon. Jag noterade att en del av timmerstockarna på sikt måste bytas ut om Kojnäset (har fortfarande inte kollat upp om det är rätt namn på huset) ska få finnas kvar i framtiden.

Löv som dinglar i spindelväv hinner man garanterat inte se om man stressar förbi.

Pinnar upptäcker Lexus oavsett i vilken fart vi färdas. Den lugna promenaden blev efter ett tag till en promenad i väldigt snabb takt. Anledningen till det syns på nästa bild.

Älgfluga

Helt plötsligt dök det upp en abnorm mängd älgflugor och då klarar jag inte av att ta det lugnt. Jag överdriver inte om jag säger att jag plockade 50 älgflugor från Lexus och mig själv. Efter ett par hundra meter blev det mindre av äckeldjuren och vi kunde fortsätta i ett segt tempo.

I ån flöt löven runt

och det gick även att se en tass som satt fast på en collie. Tassen sitter fortfarande fast på Lexus om någon funderar.

Några enstaka tappra blommor går det fortfarande att se

Fantastisk vecka

Måndag: Ont i fotleden

Tisdag: Huvudvärk från helvetet. När jag äntligen mådde bättre blev det en promenad i skogen. I skogen tyckte en bunt knott att det var en bra idé att äta på mig strax under mitt högra öga.

Onsdag: Svullen under högra ögat och kunde knappt få in linsen för att det är så svullet. Sambon skrattar och tycker att jag ser ut som om jag har åkt på en ordentlig smäll.

Frågan är nu vad resten av veckan ska bjuda på

Vilt djur eller bybo?

Jag har börjat träna in spårapporterna separat och jag tänkte mig lite träning när vi ändå skulle ut på en promenad. Medan vi promenerade "tappade" jag spårapporterna och sen tänkte jag att Lexus skulle markera dem på hemvägen.

När vi kom till stället var jag tappade den sista spårapporten så såg jag att han fick upp doften i näsan och började leta. Det tog inte lång tid innan han hittade den och tog den i munnen. Det blev belöning och sen fortsatte vi. När vi kom till stället var jag hade tappat nästa spårapport kunde jag inte se den och Lexus markerade inte något. Nu ville jag att han skulle markera spontant så jag struntade i att stanna till utan vi fortsatte bara. Jag visste att nästa spårapport skulle ligga mitt på stigen så jag tänkte att det inte fanns någon chans att vi skulle missa den. När vi kom till stället var jag vet att jag tappade den så var det tomt och så fortsatte det. Nu är frågan om det är något vilt djur som samlar på spårapporter eller om det är någon i byn som inte fattade vad det var och plockade med sig dem. Jag blir i vilket fall tvingad att fixa lite nya

Renare

Och framförallt så luktar han inte apa längre. Igår tänkte jag på vilken tur det var att vi inte åkte kollektivt. Hade vi åkt buss är risken stor att vi hade blivit avkastade rätt fort, där ser man en fördel med att det inte går att åka kollektivt här.
Måndagar är alltid en vilodag för Lexus så det händer inte mycket. Idag har det dock varit ovanligt lugnt vilket för en gångs skull inte beror på att jag är slö utan på att jag är korkad. I fredags plockade jag runt 8kg lingon som jag sedan bar hem ca en km, i lördags plockade jag 17kg och givetvis bar jag även hem dem. Efter det i lördags så var vi ute med hundarna i skogen och även igår var vi det. Jag hade ont i min fotled redan i fredags men jag kom fram till det begåvade beslutet att om jag bara ignorerade det så skulle det gå över. Med tanke på att jag ändå har haft skruvarna i foten i över 10 år så borde jag vid det här laget veta bättre. Nu känns det som om någon sitter och vrider en sked inne i min fotled och det är inte så bekvämt. Jag har beslutat att det ska kännas okej imorgon igen och då blir det roligare för Lexus

När man blir så där lagom glad

Även idag bar det av till älgpass. Inte så överdrivet spännande men nödvändigt och lite motion skadar inte. Älgpasset låg en bit in i skogen så vi började knata och jag konstaterade att det var en hel del dypölar runt om. Sen tog det inte lång stund innan min sambo frågade om jag ville se min hund. Jag tänkte att han nog bara var lite skitig på benen. Så var det inte riktigt

Så här såg han ut när vi hade tagit oss ut till vägen igen och då hade sörjan börjat torka.
Redan innan vi åkte hemifrån hade jag beslutat att Lexus skulle få ett spår. Efter en del velande beslutade jag att han fick frispåra. Tanken att sätta på honom en sele när han var så skitig tilltalade mig inte. Spåret fick ligga runt 50 min och var ca 200m med en vinkel.

Han jobbade fint och när jag kom för långt efter väntade han in mig. Han hade inga problem att komma fram till spårslutet och sin leksak.

Det blev inga spår åt Freyja eller Yana idag utan de fick annan aktivering.
Efter att vi hade kommit hem fick jag ägna en bra stund åt att försöka tvätta rent Lexus och det var inte det lättaste. Nu är det slut på hundschampo i huset så det blir det till att komma ihåg att köpa

Avstängd väg

Tanken var att kolla ett par älgpass,promenera med hundarna i skogen och lägga spår. Vi lyckades inte riktigt. På väg till sista älgpasset som vi skulle kolla såg det ut så här.

Vi tänkte båda att det var någon som hade tröttnar på bärplockare och därför försökt stänga av vägen. Sambon försökte ringa jaktledaren för att höra varför vägen var avstängd men det visade sig att det inte fanns någon täckning på mobilen. Nu är vi båda rätt nyfikna av oss så vi blev tvingade att fortsätta en bit för att se varför vägen var avstängd. Anledningen gick inte att missa.

Man skulle kunna säga att vägen var lite skadad. Det har regnat en del här och det verkar som om vägen inte riktigt klarade allt regn. Vi beslutade oss för att fortsätta till fots och hundarna fick skutta på vägen.

Det var en bit till älgpasset och medan vi promenerade började mörka moln dyka upp. Jag tog det med ro med tanke på att det regnar så pass ofta här börjar jag bli härdad. Sambon däremot tog det inte med ro. Efter att älgpasset var kollat fick hundarna en promenad i skogen på väg tillbaka till bilen.

Freyja

Glad Lexus

Lagom till vi hade satt oss i bilen började det regna och sen kom hagel. Av någon underlig anledning tappade jag all lust att lägga spår

Dagens motion avklarad

Spår av bäver

För ett par timmar sedan så gav jag och Lexus oss ut på jakt efter lingon. Nu blev det inte så mycket lingon som jag hade hoppats men varje kg är ett steg närmare en ny kamera. Varg har synts till lite för nära vilket gör att jag om möjligt vill ha hundarna ännu närmare. Att kombinera att plockas lingon med att hela tiden ha koll på en unghund var en inte helt perfekt kombination. Lexus var riktigt duktig och stundtals så låg han vid min ryggsäck och tog det lugnt. Några timmar ute i skogen gjorde sitt och nu är både jag och Lexus trötta. Bara så att ingen får för sig något så innebär ett par timmar i skogen inte att vi promenerade hela tiden utan vi promenerade en bit och sen plockade jag lingon där och sen gick vi hem.

Men, han kanske inte är liten längre

Igår på kennelklubben så fick jag höra av en annan hundägare att hon hela tiden hade trott att Lexus och hennes hund var i samma ålder. Och att hon hade blivit förvånad när hon fick veta att han är 6 månader. Hennes hund är runt 1år och det lustiga är att jag fortfarande ser en liten hund när jag tittar på Lexus men det är kanske fel. Det var länge sedan som han växte om Yana och Freyja på höjden. Det hela slutade med att jag blev tvingad att mäta Lexus när vi kom hem och min inte helt perfekta mätning visade att han är ca 54 cm hög.

 Jag ser det fortfarande inte och om min mätning nu stämmer hyfsat så innebär det att han inte har många cm kvar innan han är lika hög som Toker var.

Spåret som jag lade igår blev inte riktigt perfekt och jag skyller helt på att jag är så ovan att lägga spår efter en mall och hålla koll på längden. I vanliga fall när jag lägger spår så improviserar jag alltid och utnyttjar naturen. Det är alltid kul att se andra hundar spåra eftersom även jag lär mig mer om spår genom att studera olika raser. Att det sedan även var en hund som jobbade med mycket glädje gjorde det inte sämre

Alternativa spårsnitslar?

Ja herre gud än har jag inte lärt mig att planera alls. I kväll blir det träning på kennelklubben och jag har lovat att lägga ett spår när vi ändå är på klubben. Eftersom vi oftast åker någonstans när vi ska lägga spår så ligger våra spårsnitslar i en kasse i ena bilen. Det är praktiskt om man får för sig att lägga ett spår när man ändå är ute. Det är mindre praktiskt när bilen är på service. Jag ska ta och rota runt lite för med lite tur kan det nog finnas lite snitslar i jackfickor och gör det inte det får jag hitta på något annat att markera spåret med.

Lexus är bra i magen igen hade han inte varit det skulle jag givetvis inte ens fundera på att åka upp till klubben. Han har däremot inte fått full ranson mat idag och en hungrig collie ger en inte mycket studiero.

Det börjar bli mycket färger i naturen igen och det är nog dags att acceptera att hösten är här.

Alla pinnar/träd måste släpas en bit.

Det råder ingen tvekan längre spökåldern är här

Lexus har morrat och skällt på lite allt möjligt den senaste tiden. Det tydligaste tecknet på att han är i spökåldern kom i morse. Vi lullade ut i trädgården i vanlig ordning och efter en liten stund tittade han upp och började morra. Jag tänkte att det var en skata och blev lite förvånad när jag tittade upp och inte såg någon fågel. Lexus fortsatte att titta upp och morra och då insåg jag vad det var som han morrade på. Det var månen och ett tydligare tecken än det på att han är i spökåldern lär jag inte få

Missnöjd collie och lite trött matte

Att bli utan frukost är nog än så länge det mest upprörande som Lexus har fått uppleva. Han har ätit något olämpligt vilket resulterat i att hans mage är i uppror. Tacksamt nog så väckte han mig ett par gånger i natt så att jag kunde ta ut honom. Det hade varit mycket värre att vakna upp på morgonen och bli tvingad att torka golvet. Nu håller jag en tumme för att det fort går över

Ett mysterium att tjädern inte är utrotad än

Nu beror det inte på att för många skjuts utan det beror på att tjädrarna är så otroligt korkade. Kommer man körandes på en väg och ser någon tjäder på vägen så tillhör det mer regel än undantag att de antingen stannar mitt på vägen eller springer på kanten av vägbanan.

Tjäderhöna fotad genom framrutan

Av någon outgrundlig anledning så är det bara tjäderhönorna som uppför sig så. Jag har aldrig sett någon tjädertupp som tvärstannar på vägen eller springer på vägbanan. Istället så är de begåvade nog att stå vid sidan av vägen och spana.

Tjädertupp

Ett litet bidrag

Min plan är som jag har nämnt tidigare att försöka plocka lingon så att jag har råd med en ny kamera. Helt realistiskt är det inte men lite pengar lär jag få ihop i alla fall. Med tanke på att jag är en halvmeter längre och dubbelt så tung som alla import bärplockare så kommer jag aldrig komma i närheten av mängden lingon som de plockar.

Mitt mål var att få ihop 10kg på två timmar men jag tyckte att det kändes som 6-7 kg. Det jobbigaste var inte att plocka utan att bära hem lingonen. Väl hemma blev jag glatt överraskad när jag vägde lingonen och kunde konstatera att det var 13kg. I år får man väldigt dåligt betalt för lingon men priset brukar stiga när alla import bärplockare åker hem. Och även om det är dåligt betalt så blir det ett bidrag till en ny kamera

Ett år sedan

1 september 2011 så somnade Toker in. Ett år har gått nu och stundtals känns det fortfarande tomt utan mitt stök.

Jag hoppas verkligen att ingen mer kommer att behöva ta bort sin hund på grund av distichiasis men sannolikheten att det blir så är inte stor när uppfödare fortsätter att avla på hundar med distichiasis.