Onödigt lidande

Jag såg en mås på taket på grannens vedbod och blev tvingad att ta en bild för att se vad den hade i näbben. När jag kunde dra upp storleken på bilden upptäckte jag vad det var. Stackaren har ett fiskedrag i näbben och en krok verkar ha gått rakt genom näbben.

Den lär inte få någon trevlig död. Nu vet jag inte om stackarnas öde beror på slarviga fiskare som inte har koll på sina prylar eller vad det nu beror på. Jag hoppas i alla fall att det här inlägget kan fungera som en påminnelse för alla som fiskar. Ta hand om era redskap och se till att inga djur kan skada sig på dem!

Andra dagen med konstiga fordon och först dagen med medicinering

I går var det riktigt många udda fordon som körde genom byn och det var lite svårt att inte notera att all hade nummerlappar på sidorna av bilarna. På en bil hann jag läsa vad det stod och det visade sig att det var carbage run. Givetvis googlade jag och läste vad det handlade om och jag får lov att erkänna att det lät riktigt roligt så jag förstår att många deltar. I dag har det passerat ytterligare lite fordon och så här såg några ut.

Medicinen ypozane hämtades ut på apoteket i Vansbro igår. Eftersom en vanlig biverkning är illamående så kände jag att det var vettigast att vänta med att ge honom medicin till i morse. Att bli väckt av spyende hund är inte någon höjdare så det undviker jag gärna om det går. Än har han inte mått illa och jag hoppas att han kommer att klara medicinering i sju dagar.

Nyaste växten i trädgården är två fläderbuskar. De ser inte mycket ut för världen men förhoppningsvis kommer de att växa på sig och överleva vintrarna här. Kände att det räckte med bild på den ena.

Med tanke på dagens datum borde det ha varit ett skämt

Det var det dock inte. I morse blev jag utskälld av en person i byn för att jag inte tog upp efter Lexus. Nu sket han i ett dike som gränsar till ängsmark och närmaste trädgård/hus var ca 20m bort. Jag tror inte att någon av hundägarna i byn plockar upp efter hundarna när de skiter i diken som inte gränsar till någons trädgård. Personen som gapade på mig gapade på rätt bra och förkunnade att det inte ska finnas hundskit alls i byn. Då frågade jag om personen även menade diken och det fick jag ja på. Lycka till är det enda jag kan säga när det gäller att få hundägarna att plocka upp skit på ställen var folk inte går. Jag hoppas att personen gapar på alla hundägare i byn och inte bara riktar in sig på mig som inte kommer härifrån. Har nog mina misstankar om hur det är med det...
Så nu har jag gnällt nog.
Vi utmanade skaren och gick en vända i skogen i dag och det var uppskattat av hundarna. Skaren höll väldigt mycket bättre för hundarna än för oss men det blir rätt bra träning att försöka dra upp ett ben då och då när man sjunkit till knät.

Tre har återvänt

De första skrikfåglarna är här och fler lär komma. Nu är det ganska många sorters fåglar som jag räknar till skrikfåglar och de som har kommit är kanadagäss eller som man också kan säga Branta canadensis. Jag måste nyttja alla tillfällen som ges att använda det latinska namnet eftersom jag av någon anledning lärde mig det förra året.

Inte så begåvade bybor

Under promenaden kunde vi iaktta hur ett par mindre begåvade bybor korsade vägen. Någon respekt för bilar har de inte utan de knatar bara på.

Den här gången hade de tur för bilarna som kom körde försiktigt förbi men de lever helt klart farligt om de inte lär sig trafikvett.

Jag har tröttnat på snön

Den där uppe som styr över vädret lyder mig inte utan envisas med att skicka snö på oss.

Tänk om alla kunde följa en enkel regel

Och den regeln är att man inte har sin hund lös om det inte går att kalla in den när det behövs.
I dag fick vi en otrevlig överraskning när vi kom runt en krök. 10-20m längre bort bakom ytterligare en krök var en person med en bunt hundar som lät som rabiessmittade djävlar när de upptäckte oss. Hundar som låter som rabiessmittade djävlar när de ser andra hundar är ett rätt vanligt inslag i miljön här. När den som var ute med hundarna sedan började ropa på en hund var det inte svårt att inse att en var på väg mot oss. Den hunden kom springandes med ett otrevligt kroppsspråk och riktade in sig på våra hundar. Jag backade bort med Lexus och då siktade den in sig på Freyja. Nu gick det bra tack vare att sambon lyckades hålla bort Freyja samtidigt som han fick grepp om den andra hundens halsband. I det läget insåg den att det var bättre att springa tillbaka till personen den var ute med. Det är inte trevligt alls när en hund på 30-40 kg kommer springandes med ett otrevligt kroppsspråk.
Jag avslutar med något trevligare nämligen ett rådjur som inte är i vår trädgård.

Frihet

Det kändes som om hundarna måste få vara lösa en stund i dag. Platser som det går att ha dem lösa på nu är det lite värre med. Nu har vi det så pass bra att det plogas en vända ute på lindorna bakom huset men att gå där var inget alternativ i dag. Anledningen till det är att det har varit varmt vilket det även är i dag men det har varit kallt på nätterna så det gick att räkna ut att det skulle vara packad is där. Att släppa Lexus på packad is är inget alternativ för han har i stort sett aldrig vett att anpassa hastigheten och jag vill inte att han vurpar och skadar sig. Jag var inte heller sugen på att pulsa i snö upp till knäna och det vet jag att Freyja inte heller är road av. Alternativet blev att chansa på att skoterspår på lindorna skulle hålla och det gick rätt bra. Vi på två ben sjönk ner till knäna några gånger men hundarna klarade sig från att sjunka så länge som de höll sig i spåren. En var något bättre än den andra på att hålla sig i spåren.

Det märktes att båda uppskattade att få skutta av sig

Trevligare med skoterspår än vägen

I dag gick en del av promenaden på skoterspår och det är trevligt när skoterspåren håller och de gjorde de i dag.

 I längden är det även väldigt tråkigt att gå på vägen genom byn.
Hundarna fick gå i koppel i dag för skaren håller hyfsat för hundarna men inte för rådjur. Nu får jag stopp på Lexus om han får för sig att jaga rådjur men det känns onödigt att stressa rådjuren. Det märks att det har varit lite varmare för isen har börjat spricka upp.

Varmare ska det bli de kommande dagarna så får se vad som kommer att hända i naturen då. (Ignorera gärna att bilderna är sådär, hade med mig gamla kamera ut och den är som den är)
Efter att vi hade varit hemma en liten stund dök posten upp med ett paket från vetzoo. Lång leveranstid var det om man frågar mig för det tog 1.5 veckor att få paketet från det att jag gjorde beställningen. Att jag beställde där hänger ihop med att jag letat flera veckor efter en pudelkam som jag köpte för flera år sedan. Den har lyckats försvinna och utan den är det svårt att få bort underullen som börjar trilla på Lexus. Kanske är det Lexus som har gömt den på något bra ställe? Pälsvård är inte riktigt något som han uppskattar men det får han acceptera ändå. Den här beställde jag och jag hoppas att den kommer att fungera bra

Ett problem

Problemet i det här fallet sitter i mitt huvud och rör i stort sett alla andra hundägare. Jag litar på några enstaka hundägare i byn att de har koll på sina hundar men det är många som jag har noll förtroende för. Det är ett resultat av att Lexus blivit attackerad två gånger av hundar i byn och tyvärr har jag inte kommit över det helt. Lexus litar inte helt på andra hundar längre och det gör inte jag heller. Nu är det tur att vi inte kommer att tävla för min och Lexus misstro mot andra hundar/ägare skulle vara ett stort hinder att övervinna. Tidigare kunde jag mest konstatera att någon hund/ägare inte verkade vettig och så var det bra med det. Nu gör det däremot mig spänd och redo att sparka hunden om den kommer rusande. Jag tycker att det är skittråkigt att det har blivit så här men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det för idiot hundägare kommer det alltid att finnas

Varmare väder=mer stök

Nu har det varit dräglig temperatur i några dagar och det passar oss alla. När vi tvåbenta flyttar snö stökar de fyrbenta runt.

Sedan kunde jag inte låta bli att ta en bild ut över lindorna när dimman svepte in.

Inte mycket till promenader

I dag har det bara blivit korta promenader för det är helt enkelt för kallt för att vara ute någon längre stund. När det är så är det fantastiskt bra med traktorspår en liten bit utanför trädgården. Hundarna slipper få kramp av kylan eftersom snön är ordentligt packad och de kan få skutta av sig.

Dags att väcka musklerna igen

Vi har fått snö igen och snö innebär skottning. Varje år när snön kommer konstaterar jag att det är illa med mina rygg och armmuskler och så är det även i år. Min teori är att jag är byggd för att ligga i en soffa och äta praliner så jag kan inte rå för att skottning inte passar mig. Nu hindrar det inte mig från att skotta ändå men jag gör det inte med ett leende på läpparna. Vackert är det oavsett med snö.

Rådjur

Det har inte synts till så många rådjur i närheten av byn under en period så det var kul att se några i morse. Det vita på marken är inte frost och de vita prickarna på rådjuren beror inte på ett skitigt objektiv utan det är snö.

Inte så roliga promenader

Promenaderna nu går ut på att undvika jägare och stora maskiner.

Snart är älgjaktsveckan tacksamt nog över och skogarna blir öde igen

Huggorm och hänsyn är ett ord ett par idioter borde lära sig

Freyja har en skada på en trampdyna så det blev bara jag och Lexus som gav oss ut på en rask promenad. Jag tänkte medan jag promenerade att huggormarna nog snart borde vakna och strax efter det såg jag en i diket.

Om man går söderut så låg den strax efter Max hus på vänster sida. (information som nog bara folk i byn är intresserade av=)
Efter det fortsatte vi vår promenad och på vägen hem stannade jag till och fotade strax innan byn var vattnet börjar ta över.

Solen sken på oss och vi hade en trevlig promenad. Sedan kom vi till en skymd kurva och jag hörde att det kom en bil bakom oss och sedan såg jag att en bil var på väg rakt emot oss. Hade bilföraren som var på väg emot oss haft någon form av vett i sitt huvud så skulle hon naturligtvis ha stannat till och låtit den andra bilen först passerat oss. Nu har den personen tyvärr inget vett alls och det var inte en nyhet så jag och Lexus blev prejade ner i diket. Självklart så stannade hon inte till och bad om ursäkt. Det hade jag inte heller räknat med att hon skulle göra med tanke på att hon inte ens bad om ursäkt när deras hund gav sig på Lexus. Det mest komiska i det hela är att hon har klagat på att andra bilförare i byn inte visar hänsyn när hon och hennes man är ute med deras barn och vimsar runt på vägen. Alltid underhållande med människor som förväntar sig att alla andra ska visa hänsyn men själva visar de ingen. Förr eller senare blir de utsatta för samma beteende som de visar andra

Snön smälter

Än är det mycket kvar men det går att se mark runt träden nu. Det här är vad man ser om man tittar ut genom fönstret.

Saxen åkte fram

Nu syns det kanske inte så bra på den här bilden men det är faktiskt så fantastiskt att en del snö har försvunnit från vägen.

På ställena var det inte är packad is så är det slafsigt. Grus,blöt snö, dålig vägbeläggning och liknande är inte en trevlig röra när man har hund med päls. Efter en promenad på vägen igår var Lexus grå på benen och magen, inte så kul. En av fördelarna med att se utställningar som ett meningslöst tidsfördriv är att jag kan kapa päls utan att det gör något. Därför blev Lexus av med en hel del päls på benen och under magen. Inte så snyggt men praktiskt och det är viktigast.

Jag lyckades få en hyfsad bild på Freyja i trädgården och funderade lite på om jag ville publicera den eller inte. Anledningen till funderingen är att bakgrunden är jäkligt sned men den här gången skiter jag i det.

Mer snö

Det var bara att pulsa ut på promenad i morse igen. Nu får det ändå räcka med snö tycker jag. Så här såg det ut på promenad genom byn.

En stund på morgonen

Dagen har inte startat innan hundarna fått en promenad.
Så här såg det ut i morse.

 Ett väldigt vackert ljus över en del av byn.
Strax innan vi kom till bron märktes det att Lexus hade fått vittring på något och strax efter det såg jag en mörk klump. Vi stannade till och tittade

Inne bland träden var det en älg. Lexus såg den aldrig utan kände nog bara lukten.
Efter det fortsatte promenaden och ännu en gång funderade jag över stolpen.

Den som körde på stolpen och skalade bort en del av den borde rimligtvis ha märkt det.
Och så fortsatte promenaden på vägen och sakta lämnade vi byn bakom oss.

Efter ytterligare en stund var vi hemma igen. Så här ser det ut på framsidan av trädgården.

När det gäller Lexus så har jag inte kunnat se att han rör sig annorlunda och han är absolut inte halt. Kanske kanske vågar jag hoppas på att han klarar sig utan medicin