Hemma i tystnaden

I går återvände jag hem efter att ha haft några bra dagar i Uppsala. Jag har ätit gott och för mycket och latat mig. Något som jag däremot tyckte var jobbigt var att det aldrig var tyst. Det är en sak jag aldrig tänkte på när jag bodde i Uppsala men nu när jag är van vid tystnad är det en stor skillnad. Lite fotade jag givetvis och det går att se att det fortfarande är rätt lantligt om man förtränger att E4:an ligger precis i utkanten av bilderna.

Det blev även en promenad förbi/genom 4H gården nära mina föräldrar. När jag och min syster växte upp var det en liten gård men med åren har den blivit större.

Ljudet som irriterade mig mest var ett ljud som hördes fm, em och kvällar och det var ljudet av basketbollar som studsade. Hade det handlat om en boll någon timme per dygn så lär man få stå ut med tanke på att det är ett villaområde men när det handlar om ca 10 ungdomar och ca 4 bollar som studsas och studsas på närmaste uppfart var vansinnet nära. Jag är av åsikten att de hade kunnat ta en en promenad på några minuter till en lekpark eller skolgård och studsat bollarna där istället för att plåga grannar. Nu hade jag en lösning på det problemet och det var att jag hade kunnat gå över till deras trädgård någon kväll och helt enkelt skurit upp bollarna med en kniv men av någon anledning tyckte inte mina föräldrar att det var en bra lösning. Om man ska tänka på grannsämjan så är det inte någon bra lösning men jag tror att många boende i närheten hade uppskattat det. Något säger mig att det nog är bäst för mig att bo var det är tyst