Från odräglig till perfekt

Snällt uttryckt så är Lexus lite av en utmaning nu. Promenaderna som tidigare var trevliga är långt ifrån det nu. Det är ett evigt dragande och gnällande. Dragande kan jag stå ut med, gnällandet är det värre med. När jag ignorerar gnällandet ökar han bara på ljudvolymen till det inte går att föra ett samtal. Säger jag till så är han tyst en stund och sen börjar han bara om. Det leder till att jag blir irriterad och känner mig som en dålig hundägare som tjatar på honom. Promenaden på morgonen var ovanligt dryg så när vi kom hem kände jag bara för att ta en kopp kaffe och röka en cigg. Lexus däremot tyckte att vi skulle göra något så då blev det så. Vi tränade lite fotgående och rutan. Och i vanlig ordning gjorde Lexus mig glad. Han gjorde sitt bästa hela tiden och tyckte att det var kul och det är allt jag kan önska mig. Nu på eftermiddagen har vi varit ute och pulsat i snö. Det ser rätt roligt ut när bayrarna tar sig fram i snö som når mig till knäna. Efter 1½ timmes pulsande i snö som når mig till knäna är alla här trötta.