Att ge hela bilden

Det händer att jag funderar en del över om jag ska skriva något här som jag funderar över. För mig är det så självklart att man ser positiva och negativa sidor hos sina hundar. Ser man bara det positiva så är det inte hunden man ser utan den man önskar att den var och det är inte rättvist.

Lättroad Lexus som tycker att det är kul att isen spricker när han krafsar på den

För mig så är det självklart att om man skriver om Toker (vilda-meduza crackerjack) så måste man även ta upp att han hade distichiasis och att det till slut innebar att han avlivades. Det ändrar inte det faktum att han var en glädjespridare utan dess like. Jag tror inte att det fanns någon som träffade honom som inte började le när de såg hans glädje. Och det i sin tur innebär inte att han hade arbetslust eller föremålsintresse. Jag kommer alltid att vara stolt över att vi lyckades få ett första pris i lydnadsklass 1. En hund med hans enorma självförtroende kommer jag aldrig mer att få på gott och ont. Han gruffade aldrig med någon annan hund och när man träffade på andra hanar så brukade de sänka svansen och flytta sig ur vägen. Att ha en hund med så pass stort självförtroende som Toker hade är inte bara lätt utan det innebär även att man har en hund som anser sig kunna fatta alla beslut själv och inte har något behov av stöd av sin förare. Han hade många bra och mindre bra sidor och det var det som gjorde honom till Toker.

Ekorrspår

Jag gick och tänkte på hur lättroad Lexus är när jag var ute på promenad. Som det syns på bilden en bit upp så tycker han att det är roligt att krafsa på is på vattenpölar. Sen kom vi fram till bron och jag såg att det var ekorrspår där och jag blev glad för att deras spår ser så roliga ut. Ja det verkar nog helt enkelt som så att jag är lika lättroad som Lexus. Om det är positivt eller negativt får jag nog fundera lite över