Avel som jag ser det

 Det är lika bra att jag nu poängterar att det här är mina tankar om avel inte mina tankar om collie avel. Med andra ord behöver inga galna collie uppfödare höra av sig.
 

• En del avlar för att få fram vackra hundar
• En del avlar för att få fram hundar till arbete
• En del fokuserar på mentalitet
• En del fokuserar på hälsa
• En del avlar på hundarna de har oavsett hur de är

Många gör sitt yttersta för att få fram rastypiska hundar med allt det som det innebär för den specifika rasen, utseende och egenskaper.
Andra väljer att lägga fokus på en sak och har ibland tur att få fram hundar som även är bra ur en annan aspekt.
Ytterligare en kategori är dem som anser att om hunden är tillräckligt bra på en punkt så väger det upp alla andra brister.
Sen finns det kategorin som avlar bara för att de äger en tik, ingen tanke eller målsättning med aveln mer än att producera valpar.


Makten alla valpköpare har är att köpa valp från uppfödare som man själv anser avlar på det man tycker är viktigt. Har man utställning som sitt främsta intresse så är det kanske inte valpen som inte har några släktingar med bra utställningsresultat som passar bäst. Säger uppfödaren att det är en väldigt lovande valp så är det en fördel om uppfödaren själv har erfarenhet av utställning. Vill man ha en hund till tävling och uppfödaren bedyrar att valpens föräldrar är väldigt arbetsvilliga men det enda resultat som finns på hunddata är 10 starter i lydnadsklass 1 med ett första pris som resultat så är det kanske inte rätt valp. Säger uppfödaren att mentaliteten är bra men alla släktingar har kvarstående rädslor på mh så ska man kanske ta och fundera lite över hur det egentligen är

Bulle och kaffe

På fm tog jag itu med att baka bullar. När det var gjort var det dags för en promenad med djuren.

Sol och bara minus 9 gjorde att det var skönt att vara ute. Vi passade på att promenera på en skogsväg som jag inte har promenerat på ett tag. Det har varit/är avverkning längs med vägen och det är inte så kul att möta timmerbilar på skogsvägar. Nu brukar det vara lugnt med avverkning på helger och så var det idag.

Yana passade på att springa av sig medan Freyja och Lexus gick i koppel. Efter ett tag stördes Yanas lugn.

Lexus fick också vara lös en stund och göra av med lite energi vilket behövdes.

Vi var ute i nästan två timmar och att komma hem och ta en bulle och en kopp kaffe blev ett väldigt trevligt avslut på en skön promenad

Inte som andra?

Det har blivit lite mer gnälligt här och jag gissar att det beror på att Freyja är på väg in i höglöp, jag tycker att det är lite tidigt men det är enda anledningen jag kommer på. När man läser om hanar som blir påverkade av löptikar så handlar det ofta om att hanarna äter dåligt. Så är det inte här. Lexus är mer hungrig än normalt.

Kanske borde ha tagit in den

Jag kom att tänka på att det var längesedan nu som jag tränade Lexus i hopp över hinder. Eftersom det inte är lika halt i trädgården längre tyckte jag att det var en bra dag för det. Nu hade jag inte med i beräkningen att hindret var fullständigt fastfruset i snön. Att träna på hindret som det står var inte heller något alternativ eftersom Lexus då skulle hoppa in i garageväggen.

Det fick bli lite träning i vänstersvängar, apportering och bara lek istället. Att träna fotgående känner jag inte ger så mycket nu för jag ser inte alls hur han går. En tjock vinterjacka skymmer min sikt lite för mycket och en tunnare jacka vill jag inte använda för då fryser jag.

Stora konstiga fåglar

I år så har vi fågelmatarna i ett hörn av trädgården som är avskilt med fårnät från resten av trädgården. Anledningen till det är att varje år så har hundarna ätit av fågelfrön som har trillat på marken och försökt äta upp några fåglar. När jag tittade ut genom fönstret så såg jag tre ovanligt stora och udda fåglar som åt frön från marken. Spåren från dem hade jag sett tidigare så jag visste att de brukade komma på besök för äta fågelfrön. Medan jag gick och hämtade kameran hann två fly, de var väldigt nerviga och såg nog mig genom fönstret. Nu hann jag bara få en på bild.

På väg bort

Det var synd att det inte kom en timmerbil

Lexus reagerar fortfarande på bilar men det har blivit mycket bättre. Hans reaktion blir kraftigare om jag blir förbannad på bilen och det händer lite då och då. Kategorin av bilförare som retar upp mig mest är de som tror att vi har mitttrafik. När jag och Lexus promenerade på en raksträcka så hörde jag att det kom en bil bakifrån. Vägen hade blivit plogad någon timme tidigare så det syntes rätt bra var vägen tar slut och diket börjar. Ändå tyckte bilföraren att det var begåvat att passera oss på ca 1m avstånd. När det sker känner jag ett stort behov av att anteckna reg nr och ta reda på var bilägaren bor. Och sedan köra dit och lurpassa på människan när den ska hämta post eller något och passera nära med bil så får den se hur kul det är. Medan jag svor lite för mig själv över korkade bilförare så såg jag hur han/hon strax innan en skymd kurva styrde över ännu mer åt vänster. Hade det kommit en mötande bil hade det blivit en krock. Den kategorin av bilförare får gärna krocka med en timmerbil. Jag önskar inte livet ur dem utan det räcker med att deras bilar blir mos.

Dagens bilder

Skoterspår

Artig Lexus väntar på mig

Lexus tycker att vi ska spår upp en älg

Hyfsat färska älgspår

Vi har även hunnit med lite apporteringsträning och stadgeträning. Det märks att jag har slarvat mycket när det gäller stadgan i ligg men det är bara att träna. Att träna det ute känns dock lite taskigt, det blir till att satsa på att få lite ordning i källaren i helgen så jag har någon plats att träna på.

En promenad

Jag kände att det var dags för lite träning i att ta en lugn koppelpromenad. Senaste tiden har koppelpromenader inte varit så roliga, Lexus har gnällt och dragit i kopplet. När jag orkar blir det träning i att ta sansade promenader och när jag inte har tålamod för det promenerar vi på platser som han kan vara lös. Jag utrustade mig med hundgodis och kamera, kameran var inte med som belöning utan för att om jag skulle behöva en paus från Lexus skulle det bara vara att stanna till,andas lite och försöka ta en fin bild. För mig blir det som en paus när jag fokuserar på något annat än hunden. Lite gnäll blev det i början på promenaden men han tystnade fort. Vi hade inte hunnit så långt när det knakade till på vänster sida om oss och sen såg jag tre rådjur som skuttade iväg.

Lexus tittade och skällde till och sen fortsatte vi. Inget gnäll och han gick hyfsat i koppel så när han ville gräva lite i snön så lät jag honom roa sig med det. Sen såg jag att det verkade som om han åt på något... Det räckte med att säga hans namn för att han skulle lyfta på huvudet och jag kunde konstatera att herrn hade lite fågelfjädrar i munnen. Efter det fick han inte gräva mer.

Snön föll på oss och inte ens några fåglar syntes till. Efter en bit dök det upp skoterspår och skoterspår är naturligtvis till för att man ska kunna promenera utan att pulsa i snö.

Vi knatade i dem en runda och sen blev det dags att gå hemåt.

Det var en ovanligt behaglig promenad. Lite dragande i koppel kan jag ta, konstant dragande och gnällande är det värre med. Nu antar jag att Lexus är lite dryg till viss del beroende på att Freyja löper och till viss del på att han är i en stökålder.

Så länge som dryga promenader varvas med behagliga promenader är allt stök förlåtet.