Spanar efter älg

 Min tanke var att ta kvällspromenaden på en av skogsvägarna i närheten. Det är många fågelungar överallt nu så Vilde har mest fått gå i koppel. En rask koppel promenad på grusväg kändes därför som en bra plan. På väg dit blev i vanlig utskälld av en liten hund, det enda som varierar är vems den lilla hunden är. Den här satt i alla fall fast i en lina på tomten så vi slapp få en liten gapande hund för nära. Vilde gapade tillbaka någon enstaka gång men la av när jag sa att det räckte. 

När vi kom till skogsvägen så såg jag att det var lite älgspår men jag tänkte inte mer på det utan knatade på. Efter några hundra meter så började Vilde vädra mycket och strax efter det dök en fin älgtjur upp på vägen ca 20 meter framför oss. Jag och Vilde stannade till medan älgen i ett lugnt tempo korsade vägen och försvann in i skogen. Jag övervägde att ta upp mobilen för att ta en bild men valde att fokusera på det viktigaste istället. Nämligen att se hur Vilde reagerar på älg och om det skulle vara nödvändigt reagera på Vildes reaktion. Vilde var helt tyst men ville gärna följa efter älgen. Jag valde att vända så att Vilde förhoppningsvis kan lära sig att vi inte följer efter älg. Han ville spana om den skulle komma tillbaka vilket han fick göra en kort stund.

Några bra och några som det brukar bli

 Det blev en biltur idag till ett trevligt ställe att promenera på. I dag var det äntligen lite svalare så att det var möjligt att ta en ordentlig promenad. Bilresan dit gick inte bra utan slutade med en spya. Riktigt trist med ännu ett bakslag men han spyr inte varje bilresa längre i alla fall så det gäller att tänka att det ändå blivit framsteg. Vilde blev glad när vi kommit fram och han kunde få röra på sig. Jag hade i vanlig ordning förhoppning om någon fin bild på honom och idag blev det så. Givetvis blev det fler bilder i den här stilen. Glad/galen collie.

Och här kommer bilderna jag blev nöjd med. Min lilla stök collie som inte är så liten är bra fin i mina ögon.

De senaste dagarna har vi tragglat snabba lägganden och sättanden och jag tycker att det har blivit lite snabbare men inte snabbt nog. Jag vet att jag med Leo lekte fram snabbare lägganden men det fungerar inte med Vilde. Han jagar leksaken när jag drar den framför honom men jag lyckas inte få honom att förstå att jag vill att han lägger sig. Med godis går det bättre men då får jag inte till önskad intensitet. Bara att fortsätta försöka med andra ord och hitta lösningar

Så korkad ibland

 Rubriken syftar inte på Vilde utan mig. Ibland funderar jag på hur mycket av min hundträning som är träning och hur mycket som mest är förvirrande för en hund. 

Några exempel är att jag först tänkte ha inkallning på vänster sida och tragglade med det men Vilde satte sig ofta snett så då tänkte jag att jag byter till höger och att han rundar mig. Så då tränade jag det men han satte sig oftast snett ändå så då bör jag tillbaka. Resultatet av den förvirrade träning är nu att Vilde varierar vilken sida han kommer in på.... Så nu lägger jag tid på att befästa att det är vänster som gäller.

Så har vi fjärren där jag först tänkte ha frysta framben och tränade det en period till jag insåg att Vilde inte såg bekväm ut i skiftet stå-ligg. Då kändes det vettigt att byta till frysta bakben så resultatet nu är att jag behöver lägga en hel del tid på att få det vettigt. 

Mitt senaste försök att förvirra Vilde insåg jag först igår. Jag har inte varit och är inte nöjd med hans tempo i sitt, ligg och liknande. Det har orsakat mig lite huvudbry varför han gör det så långsamt. Igår insåg jag den självklara anledningen. Jag har inte tränat snabba sittande och liggande och ändå förväntar jag mig det av Vilde. Säger jag sitt så sätter han sig (oftast) precis som han ska. Så han gör det jag ber honom om så jag har inget att vara missnöjd över. Vill jag ha tempo så måste jag självklart träna på det precis som jag gjort med tidigare hundar.

Vilde har det inte lätt med mig🙂 men ser glad ut ändå.

Glad midsommar!

 Vi har firat med promenad och blivit utskällda av ytterligare en liten hund. Den hunden fick ordentligt med svar på tal av Vilde. Han blev lite onödigt upprörd men så kan det bli ibland.

Bjuder på en bild på första pionen för året.

Skatungar och bilåkning

 Det är inte ovanligt att vi har något skatbo i trädgården men de brukar ha boet i granen. I år tyckte de att det var bra att ha ett bo i en stor syren, vi rev boet många gånger men de gav aldrig upp utan byggde på nytt. Till slut vågade vi inte riva av rädsla för att de hade ägg i boet. Resultatet av det blev skatungar som nu skuttar runt i trädgården och heter man Vilde så är de roliga att jaga. 

Skatungarna är tyvärr lite överallt i trädgården så det är svårt att gissa var de är varje gång vi går ut i trädgården. Jag vill inte att Vilde ska jaga dem men jag hinner inte stoppa honom varje gång och jag tänker inte ha honom i koppel i trädgården. Fortsätter skatungarna att vara så här korkade så kommer de snart att bli dödade av andra fåglar. 

Det blev som sagt ett bakslag när vi åkte till mh så bilåkningen har vi backat med. I dag blev det en tur till en annan skogsväg så Vilde skulle kunna vara lite lös. Den här bilden är tagen ca 5 meter från vägen så inga djur blev störda. Någon fotomodell är Vilde inte för att stå eller sitta fint är han inte intresserad av .

Nä inget mer hund i hand för oss

 Glad collie

Igår var det hund i hand igen men vi åkte inte dit. Det enda Vilde har lärt sig av hund i hand är att bli frustrerad och stressad av att se andra hundar. Vilket tyvärr märks även här i byn och på andra ställen vi kommer till. När vi kom till Hagfors brukshundklubb i lördags var Vilde uppe i varv direkt när han kom ut ur bilen och hunden han såg gjorde honom frustrerad. I morse mötte vi en hund som vi brukar möta och det brukar gå bra. Vilde brukade kunna ta det lugnt när jag och ägaren stannar och pratar men så är det inte längre. Stannar vi och pratar nu så skäller Vilde och är allmänt stökig. Ägaren till den hunden kommenterade också att Vilde uppvisar frustration nu som han inte visade tidigare. 

Lagom kul med en kurs för 900 som orsakar problem som tidigare inte fanns. Vilde har även kopplat ihop bilresa med att komma till någon plats med hundar och frustration. Så fort vi kommer fram till någon plats med bil och öppnar bakluckan så börjar Vilde spana efter andra hundar och är uppe i varv. Just det anklagar jag inte hund i hand kursen för utan mer mitt eget fel som inte åkt oftare till platser utan stress och frustration. Därför tog vi en kort biltur idag och promenerade på en skogsväg så Vilde kunde vara lös, minimal risk att störa vilda djur när man går på en väg. 

När det gäller frustrationen runt andra hundar så kommer Vilde få lite träning på det varje gång vi träffar hunden med ägare som vi träffade i morse. Hon erbjöd sig att ställa upp som "tränings objekt" när vi möts.

Hur jag ska lyckas hitta någon att träna med har jag inte listat ut än. Ibland önskar jag verkligen att jag hade bott på någon annan plats var möjligheter till hundträning hade varit bättre. Det Vilde behöver är att träna med andra hundar ikring sig inte att stå en timme per kurstillfälle och skälla och lyssna på andra frustrerade hundar som skäller

Känd mental status

 Idag gick färden till Värmland närmare bestämt till Hagfors brukshundklubb för mh. Vi var sista ekipage för dagen och jag var lite fundersam på hur mycket dofterna från de andra hundarna skulle distrahera honom. Jag hade mina misstankar om hur Vilde skulle reagera på de olika momenten och jag hade lite fel. Så här ser siffrorna ut.

Jag trodde att han i lek 1 skulle ta leksaken och springa runt med den. Så blev det inte utan Vilde tyckte att leksaken var det vidrigaste han någonsin sett så den tänkte han minsann inte röra. Där började jag fundera på hur dåligt mh egentligen skulle gå. Sen blev det lite bättre och så blev det sämre igen i avstånds leken. Jag hade trott att han skulle springa ut men nej. Dumpen trodde jag inte att han skulle ha några problem med men där hade jag fel igen. Skramlet och spökena hade jag trott att ihan skulle reagera med lite rädsla på men där hade jag fel åt andra hållet. Överlag så är jag nöjd med resultatet för jag tycker att det ger en rättvis bild av Vilde.

Vilde kollar av ett spöke.

Notera hur lång han kan bli🙂. Tyvärr så blev det inte många bilder men så blir det ibland.

Hagfors brukshundklubb var en fin klubb och det var trevliga människor som arbetade med mh.

Några förutfattade åsikter tycker jag nog att jag råkade ut för för att jag har collie men det är så det brukar vara. Rätt säker på att det är något som händer en hel del hundägare av raser som har ett visst rykte.

Det lär ju dröja innan Brukshundklubben centralt får ordning på sitt system så Vildes mh resultat dyker upp på hunddata/avelsdata