Utvärdering hopp över hinder

Tanken med träningen i dag var att lägga fokus på att Lexus skulle hoppa oavsett hur snett jag placerade honom eller mig själv. Och att få till ett snyggt avslut. Det är hoppet i klass 1 som vi tränade.

Det som var positivt med dagens träning var att Lexus hoppade i stort sett hur konstigt jag än placerade honom. Och han behöll en glad och trevlig attityd fast det blev lite tokigt ibland.

Det som vi behöver träna mer på är att Lexus ska vänta med att hoppa till han får kommando och en mycket snävare sväng när han kommer till mig. Nu blev svängen stor som en reaktion på att han fick en tillrättavisning. En ovana/olat som Lexus pysslar med ibland i inkallning och andra moment när han ska in till min sida är att han tar tag i min jackärm med tänderna. Jag har ignorerat det och enda reaktion har varit att han blir utan belöning. Det har inte haft någon effekt utan han har fortsatt göra det ibland. I dag kom han i full fart mot mig och när han var i jämnhöjd med min arm tog han ett tag om min handled. Det gjorde jäkligt ont och ett sånt beteende får konsekvenser oavsett om det är i träning eller i vardagen. Vi tränade vidare efter det och Lexus humör var inte påverkat och han gjorde ingen ansats att ta tag i min jacka eller hand efter det.

Mer träning på att sitta kvar ordentligt, hoppa högre höjd minst en gång per träning, snyggare avslut och behålla glädjen. Det är vad jag ska tänka på till nästa träning av hoppet.

Överallt

Jag hade tänkt att jag skulle få ta någon bild på en älgko med kalv som håller till i närheten. Men det var som det brukar, har jag med mig systemkameran syns älgar ytterst sällan till. Rådjur var det däremot överallt.

Jag blev tvingad att titta på bilden ett par gånger för jag tyckte att det såg ut som om råbockens ena bakben bara var en stump. Nu är det inte så utan benet är dolt bakom träd.

På isen hade en annan råbock koll på oss.

En annan råbock och get hade inte tid att titta på oss utan skyndade fort vidare.

Lite söta är nog allt rådjuren.

Jag tänkte att jag den här veckan skulle försöka träna Lexus lite mer strukturerat. Alla moment i lydnadsklass 1 (+ lite andra moment) är påbörjade men långt ifrån färdiga. Tanken jag har är att lägga fokus på ett-två moment per dag så borde vi komma en bit på vägen. Det är lika bra att jag skriver upp här vad jag ska träna.

• Måndag= Hopp över hinder
• Tisdag= Läggande och frittfölj
• Onsdag= Apport och inkallning
• Torsdag= Linförighet
• Fredag= Platsliggning
• Lördag= Ställande
• Söndag= Valfritt

En collie låter, flera hörs mer=)

Lexus kan få för sig att skälla på träd,gatlampor,skyltar och gud vet allt. Därför förutsätter jag oftast att det inte är något vettigt som han skäller på. På promenaden i dag fortsatte vi rakt fram var jag normalt brukar vända.

Kiros

När vi hade gått en bit började Lexus skälla på en fågelholk.

 Givetvis hängde de andra av samma ras som Lexus med i skällandet. Är man collie ska man höras och synas.

Yuffie (Lexus mor) skäller

Tifa skäller

Kiros skäller

Det gick att se att det var något i fågelholken men jag tolkade det som en träbit eller något liknande. Jag knäppte en bild på den som jag zoomade in för att kunna se vad det var. Jag tyckte att det såg ut som näver och var rätt säker på det. När jag ser bilden i datorn råder det inga tvivel om vad det är.

Helt säker på vad det är blir man kanske inte av den här bilden men förstorar man upp den lite ser det ut så här.

Det är en uggla (jag gissar på slaguggla) som har lyckats fastna med en vinge i en spik(?) i taket på fågelholken och sen när den har försökt ta sig loss så har den snurrat runt sig själv och vingen har därför blivit snurrad. Synd om den utan tvekan. Jag hade aldrig tänkt att någon fågel skulle kunna skada sig så i en fågelholk och det är det nog inte så många som tänker på.

Tomten har fallit

och ingen verkar planera att hjälpa honom att ta sig upp.

Det var kanske en underlig start på ett inlägg och det får säkert en del att fundera lite. Med den här starten vill jag bara peka på att jag inte har något behov av att alltid skriva korrekt. Efter lite funderande har jag insett att det inte gör mig något om någon som läser anser att jag skriver underligt eller inte tar hand om hundarna på rätt sätt. Jag har inget behov av att skönmåla något. Perfekt hundägare kommer jag aldrig att bli och några sådana finns det inte.

Målet var att hitta svanar

De senaste dagarna har några svanar flugit över byn. Logiskt så borde de ha landat någonstans så målet för promenaden blev att hitta dem. Tanken var att ta lite fina bilder på svanar i vatten. Hur jag tänkte där vet jag inte riktigt.

Isen på vattnet i närheten har inte direkt försvunnit sen igår. Om en svan ska kunna simma här så får den inte vara större än en gråsparv och så små var inte svanarna som flög förbi. Några svanar hittade vi inte men det var en trevlig promenad ändå.

Lexus fick skutta av sig en stund vilket han behövde.
Någon respons från nordic lenses har jag inte fått än och jag kan inte påstå att det förvånar mig

Nordic lenses ett riktigt skitföretag

I slutet av januari beställde jag linser från nordic lenses och det visar det sig att jag fortfarande bittert får ångra. Här går det att läsa om problemen som har varit del 1 och del 2. Mitt nyväckta hat för nordic lenses beror på att det i dag låg ett krav från dem i brevlådan. Det verkar som om det jävla skitföretaget har lyckats missa att linserna är betalda. Med tanke på att jag hade en lång mail konversation med dem tidigare när de klantade sig så trodde jag att de hade koll på att det var betalt. Nu hotar det trevliga företaget med att lämna fakturan till Intrum Justitia. Jag har en viss förståelse för att det inte går att komma i kontakt med nordic lenses via telefon för jag gissar att det finns fler väldigt missnöjda kunder. Jag har givetvis skickat ett trevligt mail där jag ifrågasätter vilket jävla dåligt företag det är och förklarar att jag förväntar mig att de tar bort kravet på mig. Fulast av allt är att de skrev ut kravet 28/3 och efter det har man 7 dagar på sig att betala och sen går det till Intrum Justitia. Jag blir inte förvånad med andra ord om det redan har hamnat där

8 år

Tiden går fort och i dag blir husets riktiga prinsessa 8 år.

Efter att ha levt med Yana i rätt många år nu har jag konstaterat att det är en person som köper en bayersk viltspårhund aldrig flera personer. Med tiden kommer sedan bayraren att adoptera resten i familjen. Yana och Freyja är husses hundar och det går det inte att ta miste på.

Efter att Toker hade fått somna in och jag var utan hund så var det Yana som fick ut mig på promenader och som såg till att hon fick knätid och lektid.

Grattis får jag även säga till Yanas kullsyskon.