Dagens lärdom

Om man har på sig jeans när man pulsar i snö upp till knäna så blir det väldigt kallt.

Freyja

På vägen hem

Färska älgspår

Jag har haft en härlig promenad med hundarna om man nu bortser från att det var väldigt kallt om benen på vägen hem. Vi tog skogsvägen till åckensjön och gick bilvägen hem. Jag kan erkänna att det var väldigt skönt att komma ut på bilvägen efter att ha pulsat i snö en bra stund. Ni får nöja er med mobilbilder för kameran fick inte följa med på promenaden. Vi såg inga älgar men det var en del riktigt färska spår. Några rådjur var allt som vi fick se idag

Snart är väntan över

Nu är det inte många dagar kvar till Yuffie borde valpa. Det är nog nu först som jag verkligen börjar se fram emot en hund igen. Att vara utan hund så här pass lång tid har mig att förstå att för mig så är att ha hund en del av meningen med livet. Hade jag inte haft Yana och Freyja att klappa på och träna lite så hade jag nog blivit galen.

Inga mer kakor med kakao

Jag har en stor förkärlek till allt som innehåller socker och fett. Kladdkaka har under många år varit en sån kaka som jag bakar när jag är sugen på något gott. För ett par månader sedan så noterade jag att jag alltid dagen efter som jag hade ätit kladdkaka fick en hemsk huvudvärk och mådde dålig. Jag provade att baka med mindre kakao men det hjälpte inte. Lösningen blev helt enkelt att inte baka kladdkaka för att tillbringa dagen efter med att så pass dåligt var det inte värt. Igår bakade jag en tigerkaka, jag tänkte att det borde gå bra eftersom det bara är lite kakao i den och jag tänkte inte trycka i mig en hel tigerkaka. Jag åt 2-3 skivor igår och idag har jag haft en jäklig huvudvärk igen. Tragiskt nog så är det nog dags för mig att inse att jag inte längre kan äta kakor med kakao i. Så länge som jag kan äta mjölkchoklad godis så går inte världen under

Aktivt val

Att jag inte redigerar bilder är inte någon hemlighet. På senaste tiden har jag noterat att det råder en konstig attityd mot människor som väljer att inte redigera sina bilder. Att inte redigera bilder verkar många människor tolka som att man antingen är för korkad för att klara av det eller att man är en riktig nybörjare när det kommer till foto. I mitt fall tycker jag inte att något av ovanstående stämmer. Korkad är jag inte på något sätt och även om jag har mycket kvar att lära mig så ser jag mig inte som en riktig nybörjare inom foto.

Att inte redigera bilder är ett aktivt val jag har gjort. Jag insåg när jag läste en kurs i bildbehandling att det helt enkelt inte passar mig. Om jag har lyckats ta några bilder som är för ljusa eller för mörka så ser jag det som en lärdom. Mitt mål när det kommer till foto är att lyckas använda det naturliga ljuset på ett så bra sätt som möjligt. Det jag vill visa är hur saker ser ut och inte hur saker kan se ut om man plockar bort lite i bilden eller ändrar om.

Att redigera eller inte redigera bilder är ett val och jag skiter i hur andra gör och skulle uppskatta om andra skulle komma till insikt att en del gör ett aktivt val att inte redigera.

Bröd med potatis

Jag noterade igår att det började bli dåligt med bröd och att vi hade några potatisar som inte såg lyckliga ut. Lösningen blev då att koka tre potatisar och mosa dem och ha ner det i bröddegen. Brödet blev mer kompakt än vanligt och mer mättande. När jag bakar bröd så använder jag mig av ett basrecept och sedan använder jag mig av det som finns hemma.

                                       4 limpor med potatis

10dl vatten
8 msk olja
3 msk sirap
50 g jäst
salt
10dl grövre mjöl ( 4 dl grahamsmjöl, 3 dl havregryn, 1 dl vetegroddar, 2 dl rågsikt)
ca 12 dl vetemjöl
3 kokta och mosade potatisar

Rör ihop degen och låt den jäsa ca 1h. Baka ut 4 limpor och låt dem jäsa ca 30 min. Grädda på nedersta falsen ca 35 min på 200 grader

Hund eller känguru?

Konst på landet

Jag fortsätter att känna ett behov av att dela med mig av allt som jag har lärt mig under åren här. När jag nu tittade igenom några bilder från förra året och ett par bilder från 2009 så insåg jag att folk i städerna antagligen aldrig har fått se sådan här konst. I städer finns det graffiti och folk betalar pengar för att få se en get med ett däck runt midjan. Här behöver man inte betala några pengar för att få se delar av djur och konstverken får man leta sig fram till i naturen.

Nu vet jag inte vem det är som ligger bakom den här installationen. Det som syns är ett huvud av en älg. Bilden är från 2009 och den gick att se i höstas så om någon känner för att studera den i vår kan jag avslöja var den finns.
Det intressanta med den här konsten är att ingen kan säga hur länge som den kommer att finnas kvar och med tiden förändras den.

 

Det här konstverket hittade vi i höstas. Det som man ska tänka på när man går närmare för att titta på ett sånt här konstverk är att titta sig noga omkring innan man närmar sig. I en del fall så händer det att konstnären sitter en bit från sin skapelse med ett gevär. Det går då aldrig att veta om han/hon vaktar sitt konstverk eller satsar på att få mer material till sitt verk. Sådana här verk har en begränsad livstid och det skulle man nog önska att en del konstverk även på museer skulle ha.